I sitt verk Gesta Danorum nämner Saxo Grammaticus en kvinna vid namn Syritha som mor till Erik Segersälls son Olof, känd i senare tradition som Olof Skötkonung. När kung Erik efter att ha besegrat Danmark dog, drog sig enligt Saxo Olof och hans mor tillbaka till Sverige, där han som minderårig kung regerade under moderns förmyndarskap. Senare blev Syritha gift med den danske kungen, Sven Tveskägg. Sven förhindrade härigenom ett hotande förbund mellan norrmän och svear genom ett äktenskap mellan Syritha/Sigrid och Olav Tryggvasson. I stället knöts nu en allians mellan svear och daner. I äktenskapet föddes sonen Knut – känd som Knut den store, död 1035. Olof och Knut skulle således ha varit halvbröder. Saxo skrev allt detta någon gång under decennierna kring år 1200.

Ungefär samtidigt dyker Sigrid Storråda upp i den isländska historieskrivningen. Ursprungligen förefaller även islänningarna ha betraktat Olof och Sven som halvbröder med gemensam mor. Redan före år 1200 gör sig dock en annan uppfattning gällande. Enligt denna var Sigrid endast mor till Olof. Knuts mor skulle ha varit Svens tidigare fru Gunhild, dotter till Burisleif, kung i Vendland. Knut skulle alltså vara äldre än Olof Skötkonung, och något blodsband fanns inte mellan dem. Även enligt islänningarna gifte sig dock Sigrid, Olofs mor, med Sven Tveskägg efter Erik Segersälls död. Deras gemensamma barn var Astrid. Astrid var således halvsyster till både Olof Skötkonung och Knut den store, och Sigrid Storråda var alltså mormor till Astrids son, kung Sven Ulfsson, död 1076 – grundläggaren av den högmedeltida danska kungaätt som dominerade Norden omkring år 1200. De isländska historieskrivarna menade sig även känna till Sigrids bakgrund. Hennes far ska ha varit en viss Toste, kallad Skoglar-Toste. Enligt Snorri Sturluson var denne en mäktig svensk storman, dock utan hövdinganamn. Han skall alltså inte ha tillhört den allra förnämsta aristokratin.

Till Sigrid knyter både Saxo och islänningarna dramatiska historier. Hos Saxo blir hon som ädel änka offer för norrmännens barbari, men islänningarna ger henne bland annat en ledande roll som hetserska i upptakten till det så berömda slaget vid Svolder år 1000, där Sven Tveskägg i förening med Olof Skötkonung besegrade och fällde den norske kungen Olav Tryggvason. Det var denna på flera punkter avgörande roll för de politiska förvecklingarna i Norden i slutet av 900-talet som gjorde att hon på Island kallades ”Storråda”, det vill säga ”den som gör stora planer” .

Vid ingången till detta sekel ansågs Sigrid Tostesdotter vara en historisk gestalt. Bilden av henne tecknades huvudsakligen mot bakgrund av Snorres livfulla skildring i Heimskringla. År 1911 publicerade dock Lauritz Weibull sin berömda studie Kritiska undersökningar i Nordens historia omkring år 1000. Rustad med de redskap som den vetenskapliga historieforskningen hade utvecklat under det föregående seklet, gav sig Weibull på bilden av Nordens historia runt år 1000. En av de företeelser som granskades var Sigrid Storråda. Man måste, menade Weibull, ge vitsord åt de äldsta källorna – inte åt de yngsta. Gjorde man det växte en annan bild fram av familjeförhållandena kring Erik Segersäll och Sven Tveskägg.
Adam av Bremen som skrev omkring 1075 hade själv hämtat sin information från den kung Sven som han kallar Estrids son, och som alltså var den aktuella kvinnans barnbarn. Enligt Adam gifte sig Sven Tveskägg med Eriks änka, Olofs mor, som födde honom Knut. Olof Skötkonung tog härigenom den landsflyktige Sven till nåder och insatte honom i hans rike. Adam nämner också i andra sammanhang Olof och Knut som bröder, närmare bestämt halvbröder. I ett senare tillägg till texten berättas att den svenske kungen Hericus (Erik) hade slutit ett förbund med polanernas kung Boleslaus (som regerade 992–1025) och ingått äktenskap med dennes dotter eller syster. Danerna blev således angripna av slaver och svenskar i förening. De förenade styrkorna anfördes av kung Hericus som lade under sig Danmark. Sedan Hericus dött fick alltså Sven änkan till äkta, och härigenom skapades en stark pakt för att vidmakthålla den kristendom som planerats i deras rike och för att sprida den bland omgivande nationer.

Adams kronologi är här liksom annorstädes förvirrande. Inte heller är han alldeles tydlig i frågan om vem Eriks efterlämnade änka var, vilket väl sammantaget skapat en viss osäkerhet hos dem som i hans efterföljd försökt rekonstruera de faktiska förhållandena. Sigrid Tostesdotter upplöses emellertid som historisk gestalt när man sammanför Adams uppgifter med en notis i en ännu äldre källa, en krönika författad på 1010-talet av Thietmar (975–1018), biskop av Merseburg. Enligt Thietmar var Svens avkomma barn i hans äktenskap med dottern till Polens hertig Miseco, död 992, syster till dennes efterträdare och son Bolizlavus. Thietmar berättar också att hon länge levde förskjuten av sin gemål. Det senare anses bekräftat i en fransk hyllningsskrift till Knut den stores änka från cirka 1040. Här berättas nämligen att Knut och hans bror efter faderns död hämtade sin mor i Sclavonia.

Sammantaget synes således de äldsta källorna stödja Saxo och de äldre kungasagorna. Olof och Knut var halvbröder, men de gör också klart att den gemensamma modern var dotter och syster till de polska hertigarna Miesco och Boleslav. Vilket namn bar då denna kvinna? Endast de nordiska källorna kan hjälpa oss att besvara frågan. Lauritz Weibull menade att det var Gunhild som var historisk, och han kunde därmed avfärda inte bara alla historier kring Sigrid Storråda, men också Sigrid som historisk gestalt. Detta har sedan 1911 varit den förhärskande uppfattningen, men den kan dras i tvivelsmål. Gunhild var nämligen namnet på Sven Tveskäggs fars, Harald Blåtands, slaviska gemål. När detta namn i den isländska litteraturen dyker upp som namnet på Svens hustru i en uppenbart förvirrad kronologi finns anledning att misstänka en sammanblandning mellan de två. Namnet Sigrid kan dock inte förklaras på detta sätt, och bör därför äga ett visst företräde. Härigenom förklaras också namnet på den danska kungaättens godskomplex i Sverige – Sigridslev. Åtminstone fram till förra hälften av 1300-talet sattes namnet i samband med Olof Skötkonungs mor som möjligen efter isländsk påverkan kallas Sigrid. Kanske har dock Sigrid i själva verket skapats ur begreppet Sigridslev.

Henrik Janson, doktorand, Historiska institutionen vid Göteborgs universitet