Charles Edward Anderson Berry (CB) föddes 18 oktober 1926 i S:t Louis, Missouri, USA; han blir således 80 år 2006 och är fortfarande aktiv som artist. Namnet Anderson kom till för att hedra den läkare som var med vid CB:s förlossning, Dr. Anderson Cheatem. CB:s avsevärda betydelse för utvecklingen av rock ´n´ roll , R&B och även påverkan på popmusiken ger honom en högst framträdande position i den moderna musiken.
I maj i år är det exakt 50 år sedan CB gjorde succé med sin debutsingel och därmed påbörjades en enastående musikkarriär.
Barndom/uppväxt
CB:s mamma Martha var hemmafru och lärare, pappa Henry var snickare och båda tjänstgjorde även i den lokala baptistkyrkan. CB var ett av sex barn i familjen och började redan som sexåring sjunga gospel och vid sju års ålder spela piano. Under sin tid i Sumner High School lärde han sig spela gitarr och vid sitt första framträdande på skolan valde han Jay McShanns Confession The Blues, vilken han senare spelade in 1960 på skivan Rockin`At The Hops.Under tiden på high school blev CB inblandad i kriminalitet och år 1944 dömdes han för rån till tio års fängelse, tillsammans med de två övriga kumpanerna, men blev redan frisläppt på sin 21-årsdag 1947. Året efter gifte han sig och Themetta Suggs blev hans hustru.
Mellan 1948 och 1955 hade han ett antal olika sysselsättningar såsom bl.a. fotograf, snickarlärling, gick hårfrisörsutbildning, samtidigt som han påbörjade sin bana som musiker.
Musiken och karriären
År 1952 började CB att spela i Johnnie Johnson Trio (senare ändrad till the Chuck Berry Combo) som förutom Johnny inkluderade trummisen Ebby Hardy. Trion blev husband hos Cosmopolitan Club i St. Louis och spelade blues, R&B, hillbilly m.m. År 1955 fick CB möjlighet att besöka Chicago och träffa sin idol Muddy Waters. CB ville ha råd om var han kunde få spela in en skiva och Muddy hänvisade till Leonard och Phil Chess och deras skivmärke Chess. I maj 1955 fick därför CB spela in sin debutsingel hos Chess och till hans förvåning var de mest intresserade av hans hillbillykomposition som först hette Ida May, senare namnändrad till Maybellene. Denna blev en direkt succé och storsäljare och låg som bäst etta på R&B-listan och femma på pop-listan. Samma dag som Maybellene spelades in så blev tre låtar till färdiginspelade: Wee Wee Hours, Thirty Days och You Can´t Catch Me. Vad CB inte visste då var att Chess hade gett ett exemplar av debutsingeln till den inflytelserike discjockeyn Alan Freed och hans kompanjon Russ Fratto för att få en bra lansering av Maybellene. I gengäld fick dessa båda vara medförfattare till låten och fick därmed också royalty. Det här skapade en tvist som blev olöst ända fram till 1986.
CB påbörjade nu sin väg mot berömmelsen. De kommande åren hade han nästan 20-talet låtar på listorna och dessa blev hits och R&B-klassiker såsom exempelvis Roll Over Beethoven, School Days, Sweet Little Sixteen, Too Much Monkey Business, Memphis Tennessee, Rock And Roll Music och hans paradnummer Johnny B. Goode. På dessa inspelningar medverkade bl.a. Johnnie Johnson, Willie Dixon, Otis Spann, Fred Below och Lafayette Leake.
Under 1957 köpte CB 30 tunnland mark på landet några mil utanför St. Louis, som sedermera skulle bli nöjesparken Berry Park, där bl.a. konserter och festivaler kom att hållas. År 1958 startade han Club Bandstand i St. Louis, som några år senare lades ned p.g.a problem och bråk med myndigheter.
CB:s kännetecken på flera av hans egna kompositioner är de snabba Gibsongitarriffen som inleder låtarna. Några av hans inspirationsskällor instrumentalt är bluesgitarristen T-Bone Walker, Carl Hogan (gitarrist i Louis Jordans Tympany Five) samt jazzgitarristen Charlie Christian. Exempel på andra inspirationskällor är Nat King Cole och Louis Jordan. CB:s musik är mycket kommen från hans egen bakgrund inom blues och gospel. I sin självbiografi skriver CB att han lärde sig riff och fraser från Ira Harris, som sedan kom att bli grunden för den stil som påstås var Chuck Berrys. Hans musik gjorde stor succé bland den vita ungdomen trots att han själv då var omkring 30 år, vilket bl.a. förklaras med att hans texter som handlar om bilar, skola, dans, sex o.s.v. omfattade dessa ungdomars liv och sätt att leva.
Trots alla fantastiska låtar under åren som CB skapade och framförde var det, kan tyckas vid jämförelse, en lite simpel låt som blev hans största succé, My Ding-A-Ling . Från början hette den My Tambourine, och blev listetta 1972 på Pop Chart och spelades in i England i slutet av en konsert utan CB:s vetskap.
Tidigt skapade CB sin egen ”duck walk”, vilket är hans egna annorlunda sätt att förflytta sig på scen under konserterna. Han är en av R&B:s stora ikoner och stilbildare samt har och har också haft stor påverkan på den moderna populärmusiken . De flesta av hans kompositioner har två eller tre av ”bluesackorden” och ger trots det så mycket varierande harmonier. Under 60- och 1970-talen skapades många pop- och rockgrupper som hade CB:s musik som en stor inspirationskälla. Många av dessa musikgrupper såsom Beatles, Rolling Stones och Beach Boys gjorde framgångsrika covers på CB:s låtar.
CB blev i oktober 1961 dömd till fängelse för ett påstått förhållande med en minderårig flicka, och blev frisläppt i oktober 1963 efter att ha suttit i Federal Medical Center i Springfield, Missouri i 20 månader. Han kände sig då besviken på media och lurad av lag och domstolsväsende. Under denna fängelsevistelse skrev CB de fyra singlar som släpptes under 1964–1965 av Chess: Nadine, No Particular Place To Go, You Never Can Tell och Promised Land.
Under år 1979 fick CB åter sitta i fängelse några månader, då dömd för skattebrott.
Han lämnade Chess 1966 för Mercury Records, vilket visade sig inte vara en särskilt bra åtgärd för att försöka förbättra sin karriär. Mercury insisterade bl.a. på att spela in CB:s gamla hits i ett snabbare tempo än originalen. År 1969 så återvände han därför till Chess som under de följande två åren gav ut albumen Back Home och San Francisco Dues.
Mellan åren 1974 och 1978 var CB knuten till skivmärket All Platinum och 1979 fick han kontrakt med Atlantic.
CB fick ett rykte om sig att vara en hård affärsman, mest intresserad av pengar/gage och samtidigt en ointresserad artist och underhållare som orepeterat lät sig backas upp av lokala band, vilket gjort konserterna ojämna. Han anför själv att han i början hade egna band men där det p.g.a. av droger och dricka, vilket inte är CB:s ”grej”, medförde en del pinsamma spelningar och splittringar av banden. Han påpekar vidare att han i vissa fall repeterar med lokala band, om han bedömer det som nödvändigt om de t.ex. aldrig tidigare spelat tillsammans.
Några viktiga årtal för CB är 1985 då han blev invald i Blues Foundation´s Hall of Fame samt fick en ”Lifetime Achievement Award” på den 27:e årliga Grammy Award-utdelningen. År 1986 blev han invald i ”Rock and Roll Hall of Fame”.Året efter hade filmen Hail Hail Rock and Roll premiär, som är en hyllning till CB där bl.a. Bruce Springsteen och Keith Richards i Rolling Stones deltar. År 1987 publicerade dessutom CB sin självbiografi.
Skall man döma efter CB:s självbiografi är han en man som tycker mycket om kvinnor, anser att vissa filmskådespelare är de riktiga stjärnorna på denna planet, han gillar inte alkohol och droger samt anser sig ha blivit lurad under sin karriär på pengar av managers, arrangörer och liknande vid beräkning av gage, royalty etc. I dag turnerar CB fortfarande till och från och på hans hemsida kan man se hans aktuella konserter i världen.
CB:s diskografi är betydande vilket nedanstående uppställning visar och betonar samtidigt hans omfattande komposition och produktion av låtar och skivor. För att kommentera några av hans låtar så kan nämnas att en av hans mest kända kompositioner, Johnny B. Goode, skickades i väg med rymdsonden Voyager 1 mot Neptunus så att eventuella ”rymdvarelser” ska få veta vad rock ´n ´roll från jorden är. Johnny i låten är enligt CB mestadels han själv även om den skrevs för Johnnie Johnson.
Roll Over Beethoven grundar sig enligt CB på de känslor han upplevde när hans ena syster, Lucy, lade beslag på pianot hemma under hans skoltid. Texten är i huvudsak riktad mot henne och inte Beethoven. Too Much Monkey Business avser beskrivning av det som irriterar i vardagen. Havana Moon har sitt ursprung från Nat King Coles Calypso Blues och School Days är CB:s egna upplevelser från high school. Around And Around kom till under en jamsession .
Diskografi album: After School Session (1958), One Dozen Berrys (1958), Chuck Berry Is On Top (1959), Rockin´ At The Hops (1960), New Juke Box Hits (1961), Chuck Berry Twist (1962), More Chuck Berry (1963), Chuck Berry On Stage (1963), The Latest And Greatest (1964), Two Great Guitars (med Bo Diddley) (1964), St. Louis To Liverpool (1964), Chuck Berry In London (1965), Fresh Berrys (1965). Samtliga dessa album är utgivna på Chess.
Golden Hits New Recordings (1967), Chuck Berry In Memphis (1967), Live At The Fillmore Auditorium (tillsammans med Steve Miller Band) (1967), From St. Louis To Frisco (1968), Concerto in B. Goode (1969). Dessa fem album är utgivna på Mercury.
Back Home (1970), San Fransisco Dues (1971), The London Chuck Berry Sessions (1972), Bio (1973), Chuck Berry Chess (1975). Dessa fem album är utgivna på Chess.
Live In Concert (1978), Rockit (1979), Rock !Rock !Rock ´N´ Roll ! (1980), Hail Hail Rock ´n´ Roll (soundtrack) (1987), On The Blues Side (1993).
Dessutom finns ett antal samlings- och liveskivor och liknande. CB uppträdde även på Chess´ samlingsskivor, The Blues volym 1 och 2. Vidare har CB bl.a. medverkat i filmerna Rock Rock Rock, Mister Rock and Roll, Jazz on a Summers Day, Let The Good Times Roll och American Hot Wax.
Keep on Rockin´ eller för att travestera John Lennon ovan Keep on Chuckin !
Källor litteratur:
Chuck Berrys självbiografi
Chuck Berry, Biografin, av John Collis
The Virgin Encyclopedia of popular music
Bonniers Rocklexikon
Diverse Internet
This page and all contents are © 1996-2005 by Jefferson, Sweden.
Artiklar 
TrackBack-länk
RSS för kommentarer
