Här är synen inget hinder
Victoria har en synskada. Och hon älskar att rida ut i full galopp. På Helsingborgs ridhus finns populära grupper för barn med funktionshinder.
Bildmaterial
Victoria har testat dans, simning, kör, piano, gitarr...men ridning är det hon fastnat för.
Att vara synskadad
En synskada kan i det här fallet innebära att man kan se att en person står en bit bort, men inte personens ansiktsuttryck. För att göra det måste personen vara alldeles intill.
Synskadan kan göra det svårt att cykla, medan ridning går lättare. Skillnaden är att hästen kan hjälpa till att se vägen.
Victoria går i en vanlig skolklass, men har möjlighet att få extra hjälp om hon behöver det. Hon kan läsa böcker, men har svårt att se när det är ordlistor med små bokstäver eller kartor.
Så funkar ridgrupperna
I en vanlig ridgrupp kan det vara tio, tolv elever. I ridgrupperna för funktionshindrade är det högst fyra personer. Helsingborgs fältrittklubb har hand om grupperna, men använder ridskolans hästar. Vuxna kan också rida här, men mest är det barn och ungdomar. Det är upp till fyra grupper varje dag och det är nästan fullt i alla grupper.
PLANKET. Det är torsdag eftermiddag och Victoria Pasic, snart 14 år, har fått gå lite tidigare från skolan för att hinna till sin ridning.
— Jag slipper två lektioner, skrattar hon nöjt.
Hon träffar sin lektionshäst strax innan det är dags. Rebell buffar nyfiket med nosen på henne.
— Han ska bara kolla om du har godis i fickorna, säger ridläraren Erica Toresson och Victoria fnissar.
— Känns det bra? Stigbyglarna ser lite ojämna ut.
Det är första gången Victoria ska ha lektion här på ridhuset i Helsingborg. Men det är inte alls första gången hon sitter på en häst. I två år har hon ridit, mest i Åvarp på Söderåsen. Men det stället är ganska långt hemifrån och har större grupper. På ridhuset kan hon få speciell hjälp, eftersom grupperna är till just för dem som har ett funktionshinder.
Ett funktionshinder innebär att man till exempel har en syn- eller hörselskada eller är rörelsehindrad. En del barn i grupperna behöver hjälp med nästan allt för att kunna rida, andra klarar ganska mycket själva. Eleverna får ha med sig så många assistenter - hjälpare - de behöver för att klara av det och grupperna är alltid små. Det betyder att ridläraren kan ägna mer tid åt var och en. Och det är viktigt för Victoria.
I vanliga fall brukar ridlärare stå långt bort, i mitten av manegen, och prata. Det fungerar inte när man är synskadad.
— Hon måste komma fram till mig och visa, annars fattar jag inte.
När Victoria rider litar hon mycket på hästen.
— Jag var lite rädd i början. Och jag har ramlat av. Men min vilja gjorde att jag hoppade upp igen, säger hon.
— Nu försöker jag tänka "Jag litar på dig". Hästen känner på sig om man är rädd, den märker vilken känsla man har. Man måste vara självsäker.
Hästarna som används i ridgrupperna för funktionshindrade är speciellt utvalda och tränade. De ska vara lugna och säkra. Men Victoria gillar inte alltför lugna pållar.
— De får inte vara sega. Jag gillar snabba, jättepigga hästar.
— Om jag får chansen vill jag bara galoppera, det kan jag göra hur länge som helst. En gång när jag red ut så provade jag att blunda och bara hålla i tyglarna.
På sin första lektion i ridhuset får hon också galoppera, men bara sakta och på en volt.
— Känn volten framför dig, ropar ridläraren.
— Fatta galopp! Sitt, sitt, sitt. Sjunk ner, långa ben. Bara följ med honom.
— Det gör inget om volten blir åttakantig.
Victoria fnissar.
— Mmm, sicken mjuk galopp du hade, säger Victoria efteråt och kliar Rebell i manen.
Det är dags att skritta ut, sitta av och plocka av sadel och träns. Victoria är jättenöjd med Rebell. Och själv vill hon helst syssla mer med hästar i framtiden. Allra helst gå på ridgymnasiet. För hon älskar djur, framför allt hästar.
— Det är så fridfullt att rida, särskilt att rida ut. Man får en härlig känsla, slappnar av - och känner sig fri.
Kommentarer
Artikeln har inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en egen kommentar