Den 4 september 1874 mördades en järnvägsingengör, Upmark, och hans körsven Larsson under färd med vagn mellan Sparreholm och Eskilstuna. Så småningom greps två förbrytare, Hjert och Tektor, de s k gotalndstjuvarna för dådet. De trodde att de hade anfallit en postdiligens. I maj följande år dömdes de båda dels för på Gotland begågna stölder till 10 års straffarbete. Tektor dessutom att vara medborgerligt förtroende förlustigt under ytterligare 10 år. För morden och delaktighet däri dömdes de båda att mista livet. Vi citerar ur Dagen Nyheter 1876:

Hjerts afrättning, 18 maj 1876:
I går klockan half tre på morgonen affördes mördaren Hjert med extratåg från Stockholm till Sparreholm, varifrån han vidarebefodrades till en afrättningsplats utanför Malmköping, der han hufvud föll några minuter efter klockan sju. Under hela natten hade en betydlig menniskomassa, nästan uteslutande bestående af allmoge, samlad å afrättsplatsen. Ovanpå scavotten låg en liten träkubb, höjd af friska grankvistar och försedd med urholkningar för delinqvenntens haka och axlar, det var stupstocken.

Knappt hade Hjert hunnit placera sig, förrän skarprättaren skyndade fram, fattade sin under ett par granqvistar dolda bila och skilda med ett enda kraftigt och välriktat hugg hufudet fullständigt från kroppen, så att det rullade ned på schavotten. En tjock ström af blod sprutade fram under de afhuggna ådrorna, och ögonblicket derefter rusade ur folkmassan personer försedda med glas och skedar för att upphemta blod. En och annan lyckades, men kronbetjeningen dref de flesta tillbaka.

Tektors afrättning
En mil från Visby stad ligger Stenkumla backe alldeles invid kyrkan af samma namn. Fyrahundra bönder voro uppbådade att bilda spetsgård. De hade redan infunnit sig. Redan vid sextiden samlade sig åtskilliga nyfikna. Dessa antal var ej större än att det klockan sju, uppbådet inberäknadt, uppgick till endast mellan 700-800 personer. Klockan en qvart öfver sex upplästes dödsdomen och spetsgården formeras. I skogsdungen Ses vid pass 30 á 40 åkdon, der qvinnorna stå vid hästarne. De går ej fram att öfvervara det hemska skådespelet. Och vare det Gotlandsqvinnans heder,...... Han (Tektor) hjelpes ur droskan, och ledd af två personer stapplar han fram och till genom spetsgården, I dess midt har man beströdt en fläck med sandblandad sågspån och midt på denna fläck ligger stupstocken, der hans hufud skall falla. Denna stupstock består af en ungefär två fots lång träbit, groft tillyxad i halfklotsform, men utan den sedvanliga urholkningen för halsen. Hvad läses i hans ansigte? Det vet ingen. Men gången och hela hans sättantyder att döden redan med fast hand gripit om hans lifs hjertrötter. Bödeln (Steineck från Vadstena) smyger sig fram på fångens högra sida. Han är civilklädd och bär öferrock. Det blanka/bila han hittills dolt bakom ryggen glänser i solskenet. Den faller....

Ja, finge vi stanna här. Men, o fasa, den höjes ånyo, färgad af rykande meniskoblod och faller åter.. starka karlar dåna, unga gråta, allmogemännen hålla för ögonen på sina qvinnliga släktingar..... nu må allt vara slut...Nej ännu en gång lyftes den bloddrypande yxan och först nu rullar huvudet från kroppen, och fångens mössa, som han behållit på hufudet, kastas flere for från stupstocken.

Detta var den sista offentliga avrättningen i Sverige.