Torsten Andersson

Torsten Andersson (Sverige 1926)

Källan II, 1962

© Torsten Andersson/BUS 2004

 

Olja på duk och pannå,

70x130 cm; 27x88cm.
Gåva 1962 av Gerard Bonnier och Charles Nilsson.

Torsten Andersson tycks ständigt återkomma till frågan om man kan se måleriet som ett språk. Vi vet att alla människor har sitt personliga sätt att uttrycka sig. Men för att kunna kommunicera måste vi anpassa oss och låna det etablerade språkets överenskomna uttryck och stilar. I talet liksom i konsten måste vi leva med kedjor av citat och omtagningar. Vad händer då med det personliga tilltalet?

Torsten Andersson inledde tidigt sin "språkkamp", som han själv har formulerat det. Han vantrivdes i det svenska konstklimatet på 1940-talet, där alla tycktes låna eller ärva sina konstnärliga uttryck. Den egensinniga korsning av vemodigt naturmåleri och konstruktivism som han själv visade på 1950-talet mötte föga förståelse i kritikerkåren. Men Andersson fick snart ett renommé som konstnärernas konstnär, eller rättare sagt målarnas målare som sökte sina egna vägar ut ur modernismens återvändsgränder. 34 år gammal utsågs han till professor vid Konstakademien i Stockholm.

Källan II från 1962 ställdes ut på Galerie Burén i Stockholm samma år. Torsten Andersson kallade utställningen "Bilder från Frosta härad", en vink till konstnärens hembygd i nordvästra Skåne. Den övre målade delen i svart och grönblått i Källan II representerar bilden av växtligheten. Träbiten placerad under målningen minner om svärtan i en fuktig källa. Det handlar om bild och avbild, om konkretion och illusion och den glidande gränsen mellan begrepp som natur och kultur. För Andersson är realismen som språk varken föreställande eller icke föreställande. Det handlar istället om olika verklighetsnivåer. Eller med hans egna ord: "I Källan ställs två slags rum mot varandra, två olika sätt att se på ytan."

Ett annat nyckelverk i Moderna Museets samling är Molnen mellan oss som kom till 1966 i samband med utställningen "Abstrakta skulpturer och deras realistiska porträtt". Här använde Torsten Andersson en realistisk målarstil för att återge en abstrakt form, och målade alltså av en skulptur. Molnen mellan oss är ett porträtt av ett T, en bokstavsform som också visades i trä på golvet i utställningen. Så uppstår en medveten mellanform och konstnärens så kallade "målarskulpturer". Det är en seendets upptäcktsresa som han fortfarande befinner sig på än idag, närmare fyrtio år senare. Molnen mellan oss markerade en ny fas i Torsten Anderssons konstnärskap men var samtidigt en slutpunkt. 1966 gjorde konstnären ett uppehåll i sitt måleri, ett uppehåll som kom att vara i sju år.

Cecilia Widenheim