Luthers lilla katekes

[Enchiridion] [Första huvudstycket: Guds tio bud] [Andra huvudstycket: Trons artiklar]
[Tredje huvudstycket: Herrens bön] [Fjärde huvudstycket: Dopets sakrament] [Bikten]
[Femte huvudstycket: Altarets sakrament] [Böner] [Hustavla]


Enchiridion

Den lilla katekesen
för de olärda kyrkoherdarna och predikanterna.1

Från Martin Luther till alla trogna, redliga kyrkoherdar och predikanter. Nåd, barmhärtighet och frid i Jesus Kristus, vår Herre.

1] Till att avfatta denna katekes eller undervisning i kristendom i en så kort, enkel och lättfattlig form har jag drivits och nödgats genom den beklagliga, jämmerliga nöd, som jag helt nyligen lärt känna, då också jag varit ute som visitator. 2] Hjälp, käre Gud, så mycket elände jag har sett! Det olärda folket, särskilt i byarna, vet ju alls ingenting om den kristna läran, och tyvärr äro många kyrkoherdar alldeles oskickliga och oförmögna att ge undervisning. 3] Men ändå skola alla kallas kristna, vara döpta och undfå det heliga sakramentet, ehuru de varken kunna Fader vår eller Tron eller de Tio buden, de leva tanklöst som den kära fänaden och de oförnuftiga svinen, och där evangelium kommit, ha de i alla fall riktigt lärt att missbruka sin frihet. 4] O, I biskopar, hur viljen I stå till svars inför Kristus, för att I så skändligt haven låtit folket vara och icke ett ögonblick vårdat eder om edert ämbete? 5] Må ingen olycka träffa Eder! I förhindren, att alla få nattvarden på samma sätt och inpränten edra människobud, men frågen samtidigt intet efter, om de kunna Fader vår, Tron och Tio Guds bud eller något enda Guds ord. Till evig tid ve över eder hals!

6] Därför beder jag för Guds skull eder alla, kära herrar och bröder, som ären kyrkoherdar och predikanter, att I mån allvarligt ägna eder åt eder tjänst, förbarma eder över edert folk, som är anförtrott åt ederoch hjälpa oss att inprågla katekesen hos folket, särskilt hos de unga, och att de, som ej äro i stånd att göra på annat sätt, må taga denna lilla skrift och framställning och ord för ord läsa upp den för folket på följande sätt:

7] För det första skall prästen framför allt akta sig att använda olika texter och formuleringar till de Tio buden, Fader vår och Tron och Sakramenten, utan han skall ha samma formulering jämt, hålla fast vid den och alltid begagna den, det ena året som det andra. Ty ungdomen och enfaldigt folk måste man lära en bestämd text och formulering. Annars förvillas de lätt, om man lär dem ett i dag och ett annat nästa år, som om man ville göra det bättre. Därmed blir all möda till ingen nytta. 8] Detta ha de kära fäderna också väl förstått, som alla begagnade de Tio buden, Fader vår och Tron i lika lydelse. Därför skola också vi lära ungdomen och det enkla folket dessa ting på sådant sätt, att vi icke ändra en stavelse eller läsa ena året så, andra året så. 9] Välj därför ut åt dig, vilken formulering du vill, och håll ständigt fast vid den. Men om du predikar för lärda eller bildade personer, må du visa din lärdom och göra dessa stycken så växlande du kan, och vrida och vända dem, så mycket du förmår. 10] Men för ungdomen skall du ständigt ha en bestämd formulering och främst av allt lära dem dessa stycken, nämligen de Tio buden, Tron och Fsder vår etc., ord för ord efter texten, så att de kunna säga efter dem och lära sig dem utantill.

11] Men de, som icke vilja lära sig detta, dem skall man säga, att de förneka Kristus och icke äro några kristna. De skola icke heller få tillträde till nattvarden eller vara faddrar eller göra bruk av den kristliga friheten, utan helt enkelt överantvardas åt påven och hans ämbetsmän, ja, till djävulen själv. 12] Tillika skola föräldrar och husbönder vägra dem mat och dryck och säga dem, att sådana ohyfsade människor skulle fursten vilja köra ur landet etc.

13] Ty ehuru man icke kan eller skall tvinga någon till tro, så skall man dock bringa folket därhän, att de veta, vad som är rätt ovh orätt hos dem, bland vilka de vilja bo, ha sin utkomst och leva. Ty den som vill bo i en stad, han skall känna till och hålla den stadens lag, under vilken han vill leva, likgiltigt om han tror därpå eller om han invärtes är en skälm och skojare.

14] För det andra, om de kunna textorden väl, skola de sedan också lära sig förstå deras mening, så att de veta, vad det betyder, och du skall omigen taga framställningen i denna skrift eller någon annan kort framställning, vilken du vill, och hålla fast vid den utan att ändra en stavelse, 15] såsom det sagts i textorden, och tag dig tid därtill. 16] Ty det är icke nödvändigt, att du tar alla stycken på en gång, utan det ena först, det andra sedan. Om de först lärt sig förstå första budet väl, tag så det andra budet o.s.v.

17] För det tredje, om du nu lärt dem denna korta katekes, tag så den stora katekesen och giv dem en rikare och utförligare insikt. Framställ där varje bud, bön och stycke med dess mångahanda gärningar, nytta, fara och straff, såsom du finner det allt rikligen framställt i böcker, som skrivits därom. 18] Särskilt skall du uppehålla dig utförligt vid det bud och det stycke, i vilket det brister hos ditt folk. Så till exempel måste du eftertryckligt inskärpa sjunde budet, om att stjäla, hos hantverkare, handlare, ja också hos bönder och tjänstefolk. Ty hos sådana är allt slags opålitlighet och oärlighet stor. Vidare måste du framhålla fjärde budet för barn och gemene man, så att de äro lugna, trogna, lydiga och fridsamma, och måste alltid giva många exempel ur den heliga Skrift på hur Gud straffat och välsignat sådana människor.

19] Särskilt skall du också där tillhålla överhet och föräldrar att sköta sitt ämbete väl och skicka sina barn till skola, samt framhålla, hurusom de äro skyldiga härtill och vilken svår synd de begå, om de icke göra det. Ty därigenom undergräva och ödelägga de både Guds rike och det jordiska samhället såsom de värsta fiender både till Gud och människor. 20] Beskriv utförligt, vilken förskräcklig skada de göra, då de icke låta uppdraga barn till kyrkoherdar, predikanter, ämbetsmän etc., så att Gud skall fruktansvärt straffa dem härför. Ty det är nödvändigt att predika härom. Föräldrarna och överheten synda nu över all beskrivning härutinnan. Djävulen har gruvliga avsikter härmed.

21] Slutligen vilja de icke mer, då nu påvens tyranni är avskaffat, gå till nattvarden, utan förakta den. Det är nödvändigt att förmana dem härutinnan, men på sådant sätt, 22] att de icke tvinga någon till tro eller till att anamma nattvarden eller uppställa någon lag eller bestämd tid och plats, utan predika så, att de driva sig själva därtill och liksom tvinga oss präster att giva dem sakramentet. Detta gör man på det sättet, att man säger dem: Den som icke begär eller söker sakramantet åtminstone en eller kanske fyra gånger om året, om honom måste man befara, att han föraktar sakramentet och icke är någon kristen, liksom den icke är någon kristen, vilken icke tror evangeliet eller tror det. Ty Kristus sade icke: "låt det vara" eller "förakta det", utan "så ofta I dricken, gören det" etc. Han vill, att det verkligen skall göras och icke alldeles underlåtas och föraktas. "Gören det", säger han.

23] Men om någon icke sätter värde på sakramentet, är det ett tecken på att han ingen synd har, intet kött, ingen djävul, ingen värld, ingen död, ingen fara, intet helvete, det vill säga han tror icke på något sådant, även om han sitter upp till öronen däri och två gånger om är i djävulens våld. Tvärtom har han ingen nåd, intet liv, intet paradis, ingen himmel, ingen Kristus, ingen Gud och intet gott. Ty om han trodde, att han nade så mycket ont och behövde så mycket gott, så skulle han icke så övergiva sakramentet, vari hjälp vinnes mot så mycket ont och så mycket gott gives. Man skulle icke heller behöva tvinga honom med någon lag till sakramentet, utan han skulle själv ila därtill, tvinga sig själv och nödga dig att giva honom sakramentet.

24] Därför behöver du icke i detta stycke uppställa någon lag som påven; framställ blott tydligt, vilken nytta och skada, nöd och hugnad, fara och hjälp som är färknippad med detta sakrament, så skola de väl komma undan ditt nödgande. Men om de icke komma, så låt dem fara och säg dem, att de, som icke akta på eller känna sin stora nöd och Guds nådiga hjälp, de äro i djävulens våld. 25] Men om du icke allvarligt framlägger detta eller om du gör en lag och ett gift därav, så är det ditt fel, att de förakta sakramentet. Hur skulle de kunna vara annat än tröga, om du sover eller tiger? 26] Giv därför akt därpå, kyrkoherde och predikant! Vårt ämbete har nu blivit något annat, än det var under påven. Det har nu blivit något allvarligt och frälsningsbringande. Därför är det nu förbundet med möda och arbete, fara och anfäktelse, 27] därtill ringa lön och tack i världen. Men Kristus skall själv vara vår lön, om vi arbeta troget. Härtill hjälpe oss all nåds Fader, vilken vare tack och lov i evighet genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.


1 Huvudstyckena i Luthers Lilla katekes äro återgivna efter den av kyrkomötet fastställda texten, vilken är i vissa avseenden normaliserad och icke exakt återger Luthers ord. Företalet, stycket om bikten och anvisningarna för husandakten, vilka ingingo i Luthers ursprungliga katekes, äro i det följande införda med fin stil. Tillbaka
 

Föregående avsnitt | Till sidans början | Nästa avsnitt

Logosmappen > Bibel och bekännelse > Konkordieboken > Lilla katekesen > Enchiridion

26.4.2005