Foto:
rec_on rec_on rec_on rec_off rec_off

Bröllopsfotografen

Av Mattias Oscarsson
Publicerad 16 oktober 2009 6.00 | Uppdaterad 18 oktober 2009 23.59

Full av klichéer och en lam kärlekshistoria. Men trots det är "Bröllopsfotografen" trevlig att se, skriver Mattias Oscarsson.

Hemvändarfilmen har blivit en så uttjatad svensk disciplin ("Änglagård", "Jägarna", "Masjävlar", "Såsom i himmelen") att det är märkligt befriande när någon vänder på flintasteken och kör det lika folkliga komedireceptet lantis-kommer-till-stan.

I "Bröllopsfotografen" överger den fattige bruksortsrockern Robin (Björn Starrin) sin familj för att göra karriär som fotograf i Stockholm. Tack vare en kontakt i storstaden – den före detta stjärnskådespelaren Jonny (Kjell Bergqvist) – stövlar han in i de fina salongerna på Djursholm som en värmländsk Crocodile Dundee och väcker genast intresset hos den uttråkade miljonärsdottern Astrid (Tuva Novotny).

Snart försöker han vinna både hennes hjärta och hennes pappas pengar, genom att slipa bort sina bondlurksbeteende: headbangerhåret ryker, värmlandstatueringen suddas ut och det korrekta bordskicket övas i lönndom medelst en Gorbypirog.

Låter det som en grovt tillyxad satir? Det är det också. I "Bröllopsfotografen" slår en flodvåg av klichéer in de vidöppna dörrarna till rikemansvillorna. Folk på landet är lätt debila Metallicafans som dricker lådvin; överklassen i Stockholm är glada cyniker som dricker årgångsvin. Sensmoralen är att vi alla i grund och botten är lika och det enda som betyder något är att vara sig själv. Typ.

Den här typen av klasskrockskomedier kanske fungerar i Storbritannien, knappast här. Och kärlekshistorien följer en spikrak romcomräls som det inte slår några gnistor om.

Ändå är "Bröllopsfotografen" så oavbrutet underhållande att man lätt glömmer alla invändningar. Ulf Malmros befäster här än en gång att han är Sveriges mest begåvade mainstreamregissör. Han har filmen i blodet. Han surfar elegant genom berättelsen med smarta grepp och snygga bildlösningar. Hans komiska tajming är osviklig. Sådant är vi inte bortskämda med.

Och att skådespelarna trivs märks: Starrin är bitvis briljant i sin första stora filmroll som klättraren Robin. Både Novotny och Johannes Brost, i rollen som Astrids slemmige pappa, gör utmärkta insatser. Men showen stjäls av Malmros ständige parhäst Bergqvist i en typisk Bergqvist-roll. Hans tolkning av den luttrade skådisen Jonny Bäck – som samlar på löpsedlar om sig själv och pressar i solariet inför comebackroller som aldrig kommer – är inte bara roligast i filmen utan roligast på svenska biografer i år.


Den här artikeln berör:

Sponsrade länkar från Eniro

  • Sök i våra recensioner
  • Kategori:
  • Betyg:


71234mini
214_dygnetrunt-se