Hem
Artikelarkiv
Intervjuer
Nyheter
Läsarfrågor
Recensioner
Länkar
Annonsera
Prenumerera
Om oss
Kontakt
Allt om Historia
Här kan du även läsa om tidningen
Allt om Historia » 
Militär Historia
Klicka här och läs mer om tidningen Militär Historia »
Dagens datum i historien

20 augusti

I dag 1968 invaderades Tjeckoslovakien av sovjetiska och andra Warszawapakts-trupper. Detta var ett svar på den reformvänliga perioden kallad »Pragvåren». ...
Läs mer »

     
Sök på annat datum!
Insändarsvar på artikeln om Palestina
Extramaterial till Populär Historia nr 6/07:

Insändare om Palestina-artikeln i Populär Historia nr 4/07, publicerade i sin helhet + svar

Brev från Per Gahrton:

Den normalt sakliga PH har tyvärr lyckats mindre väl när det gäller sidorna om Palestinakonflikten i nr 4/07. Det är förvisso svårt, kanske omöjligt, att skriva Palestinakonfliktens historia så att båda sidor blir tillfredsställde. Men det borde gå att få med objektivt korrekta och relevanta basfakta. Några exempel på allvarliga brister:

* Det heter att Palestina när osmanerna erövrade Palestina 1517 var ”en öken med knappt ettusen hushåll och en närmast obefintlig ekonomi. Men snart fick judiska invandrare landet att leva upp igen”. Så brukar pro-israelisk propaganda låta: ”Judarna fick öknen att blomma”.

Men enligt den osmanska skattelängden 1596 fanns det minst 145 byar i Palestina, typ Bait Dayala 633 inv, Qaddita 149 inv, al Bira 121 inv. Om man antar att byarna lågt räknat hade 200 inv i snitt ger det en befolkning på 29.000, medan ettusen hushåll beräknas motsvara högst 7.000 personer. Allt tyder på att befolkningen utnyttjade all mark som kunde odlas med den tidens teknik. I en arabisk källa från 900-talet heter det: ”Filastin är den bördigaste av Syriens provinser”. Liknande reseskildringar finns från de flesta sekler.

Det fanns en liten judisk befolkning sedan gammalt, men den moderna judiska invandringen började först i slutet av 1800-talet. Och den gynnade inte palestinierna, vilket klargjordes i en ekonomisk rapport från 30-talet av John Hope Simpson som förklarade att den judiska utvecklingen var negativ för palestiniernas ekonomi eftersom den skedde i en enklav som palestinierna var uteslutna från. När judar köpt mark, sparkades arrendatorerna. När judar köpte en fabrik avskedades de palestinska arbetarna.

* PH hävdar att antalet judar 1910 uppskattades till 15 % av invånarna. Varifrån kommer den siffran? Osmanska och brittiska myndigheter hamnar på totalbefolkning 1914 på 791.000 varav 60.000 judar, dvs 7,6 %. Så sent som när delningsplanen beslöts 1947 utgjorde judarna bara en tredjedel av befolkningen, ägde mindre än 10% av marken, men tilldelades 45% av ytan.

* Enligt PH ”angrep” fem arabstater Israel den 15 maj1948. Moderna israeliska historiker, t ex Avi Shlaim och Benny Morris, menar att kriget började redan i december 1947 . Morris har i epokgörande verk visat att 730.000 palestinier fördrevs aktivt i något som Morris kallar ”etniskt rensning”. Ungefär hälften av fördrivningen hade redan skett den 15 maj. Enligt Shlaim och Morris var det påstådda arabiska ”angreppet” i själva verket ett försvar mot ytterligare utdrivning, vilket dock skändligen misslyckades.

* Ingenstans i PH-artikeln beskrivs den delningsplan araberna sa nej till. Den betydde att bara 8000 judar skulle hamna i den arabiska staten, men 416.000 araber (46% av befolkningen) i den judiska staten. Araberna tackade inte nej till en judisk och en arabisk stat, utan till en arabisk och en binationell som dock skulle utgöra det judiska folkets nationalhem trots att nästan hälften av befolkningen skulle utgöras av araber.

* I PH-artikeln nämns aldrig att Israel fått FN-kritik för att man struntar i Genevekonventionen för mänskliga rättigheter som skall skydda civilbefolkningen under ockupation, ej heller att Israels Högsta Domstol tillåter viss tortyr vid förhör. Inte heller nämns att Haagdomstolen fördömt murbygget på palestinsk mark. Hur ska den palestinska sidans agerande kunna förstås om det inte framgår att den israeliska ockupationen strider mot folkrätt och FN-regler?

* Det palestinska självstyret beskrivs som en ”semiautonom myndighet på Västbanken och Gaza”. Man kommer att tänka på Åland eller Färöarna! Men sanningen är ju att Palestinska myndigheten har full kommunal kontroll bara över några utspridda enklaver, att kontrollen är delad i stora delar av området och att Israel har behållit ensamkontroll i det största området.

* De illegala judiska bosättningarna, en av huvudorsakerna till att konflikten vidmakthålls, nämns inte alls i PH-artikeln!

* Enligt PH ”introducerar palestinierna ett nytt vapen: självmordsbombarna”. På detta ”svarar” Israel med diverse åtgärder. Men hade inte Israel före självmordsbombningarna saboterat Oslo-processen, ägnat sig åt ”extrajudiciella avrättningar”, hussprängningar, och allehanda andra åtgärder som strider mot Genèvekonventionen? Så vem är det som ”svarar” – ockupanten eller den ockuperade?

Per Gahrton,
Förf till Kampen om Palestina (1970), arbetar f d på ny Palestinabok, ordf i Palestinagrupperna i Sverige


Svar till Per Gahrton från artikelförfattaren Sören Wibeck:

Tack för ditt mail med synpunkter på artikeln om Mellanöstern i Populär Historia 4/2007. Eftersom jag är författaren har redaktionen sänt synpunkterna vidare till mig.

I mitt uppdrag ingick att översiktligt skildra de historiska rötterna till konflikten mellan israeler och palestinier - fram till staten Israels bildande. Därför berör jag inte det du tar upp som rör tiden efter 1948 (den moderna historien utarbetades av redaktionen i punktform).

En artikel som spänner över flera tusen år blir schematisk. Jag önskar att jag hade kunnat vara utförligare på flera punkter, som till exempel delningsplanens innehåll. Men allt önskvärt är inte möjligt, och jag ansluter mig till den gamla devisen att överskådlighet är bättre än fullständighet.

Du vänder dig mot befolkningssiffrorna. Som du vet är de statistiska uppgifterna omdiskuterade, precis som allt annat i den arabisk-israeliska konflikten. Orsakerna känner du lika bra som jag. Den första någorlunda tillförlitliga folkräkningen gjordes av britterna så sent som 1931. I brist på bra underlag har statistik använts av båda sidorna för egna syften. 1914 hävdade sionister att de övertog ”ett land utan befolkning”, medan palestinier hävdade att den arabiska befolkningen i själva verket var mycket stor.

* Jag skrev att Palestina hade omkring ett tusen hushåll när osmanerna tog över landet 1517.
Det är ingen exakt siffra men relativt rimlig, så långt jag förstår. De siffror du åberopar är från 1596. Då var förhållandena inte desamma. Vi vet att det skedde invandring till området efter
osmanernas övertagande, också av judar som flydde från förföljelserna i Spanien.

Du åberopar vidare en arabisk källa från 900-talet som bevis för ”Filastins” bördighet. Jag bedömer uppgiften som mindre intressant i sammanhanget. Bland annat ligger hela korstågstiden emellan med många strider, krig och erövringar. Visst var landet bördigt, men vad hjälper det om ingen odlar det? Men vi kan naturligtvis anta att de som bodde i landet odlade för sitt uppehälle. Resten var öken, vilket gäller än idag. Det första borgmästaren i Betlehem, Hanna Nasser, påpekade när jag vid ett tillfälle steg in på hans kontor var detta: ”Du förstår, vi lever i en öken, i en stenöken. Vårt problem är vattnet …” Han klagade på att israelerna tog vattnet till Jerusalem och att det just då rådde brist.

* Jag ansluter mig - liksom många andra - till att befolkningen 1914 var runt 650 000 och att omkring 80 000 av dessa var judar - lite över 12 procent (siffrorna för den judiska befolkningen före första världskriget varierar som du vet mellan 40 000 och 100 000). Att uttrycka det som ”knappt 15 procent” tycker jag är ok när den exakta siffran saknas och inte är betydelsebärande.
Jag slog upp Encyclopedia Britannica för att se vad detta verk skriver om befolkningsförhållandena. Det står så här: “The population of Palestine, predominantly agricultural, was about 690,000 in 1914 (535,000 Muslims; 70,000 Christians, most of whom were Arabs; and 85,000 Jews).”
Vad gäller befolkningen 1947 (mellan Jordanfloden och Medelhavet) har jag ingen annan uppfattning än du, ca 1,3 miljoner araber och 678 000 judar.
De bästa hälsningar
Sören Wibeck


Brev från Lisa Abramowicz:


Grattis till en mycket bra och informativ artikel om Palestinas historia som på det hela taget är korrekt beskriven. Superfina bilder också!
Jag har dock några anmärkningar ang. texten:

1) På s. 22 i ingressen till artikeln står "I flera tusen år har två folk hävdat rätten till samma territorium - en landremsa som kallas Palestina." Här får läsaren intrycket att israeler (judar) och palestinier (filistéer? romare? araber?korsfarare? turkar? britter?) ständigt har stridit om rätten till landet. Det stämmer inte.
Att judarna har fördrivits, mördats och diskriminerats i det land som de betraktar som sitt nationella hemland är en annan sak. Dessutom saknas perioden mellan romersk ockupation t o m Islams erövring.

2) s.28 finns en ruta om Palestina och beteckningens ursprung. Palestina - filistéernas land - är ursprungligen en landremsa mellan dagens Gaza t o m en bit norr om Ashdod i dagens Israel. Filistéerna som folk som antas ha sitt ursprung i Grekland, förlorade sitt oberoende ca 732 f.Kr till Assyrien, en av den tidens stormakter och filistéerna som folk försvann från historien ca 500 år f.Kr.

3) Romarna återanvände beteckningen Syria Palestina för landet som tidigare var känt som Judéen eller Judea i och med det sista slaget mot judiska motståndsgrupper under ledning av Bar Kochba 135 e.Kr, för att utplåna judarnas koppling till landet. Samtidigt kallades Jerusalem för Aelia Capitolina av romarna av samma skäl.

4) Påståendet att araberna i området har utvecklat en egen palestinsk identitet de senaste tvåhundra åren ifrågasätter jag starkt.
Ända fram till 1960-talet talade man om sig själva som "Arabs of Palestine" eller Palestinian Arabs. I samband med olika förslag om delning av landet under den brittiska Mandatperioden framförde alltid palestinska araber att de ville vara en del av Syrien. Det högsta palestinsk-arabiska organet i Mandatområdet hette Arab Higher Committee inte Palesinian Higher Committee.
Det finns däremot nu en klar och tydlig palestinsk identitet, skild från andra arbaiska identiteter, en utveckling som säkert ha påverkats av historiens gång och den utsatthet de känner även i omliggande länder, där endast Jordanien gett dem medborgarskap och medborgerliga rättigheter.

Det vore välkommet om dessa sak påpekanden kunde publiceras i tidningen och på er hemsida.

Med vänlig hälsning

Lisa Abramowicz
generalsekreterare
Svensk Israel-Information


Svar från artikelförfattaren Sören Wibeck:

Tack för ditt mail angående artikeln om rötterna till Israel- Palestinakonflikten. Eftersom jag skrev huvudartikeln har redaktionen sänt över det till mig. Det är möjligt att de publicerar någon del av dina synpunkter och mitt svar i ett kommande nummer.

1. Jag håller med om att ingressen är olyckligt formulerad. Jag borde ha reagerat när jag läste korrekturet, men det slank förbi. Innehållet i texten förklarar dock hur utvecklingen har sett ut, så vi kan väl utgå ifrån att läsaren inte bibringas någon i grunden felaktig föreställning.

2. Utsträckningen av filistéernas område kunde jag ha beskrivit exaktare.

3. Ingen kommentar

4. Utvecklingen av den palestinska identiteten bland araberna är självfallet en lång och - i varje fall till en början - långsam process. Vi bör skilja mellan palestinsk identitet och föreställningen om de palestinska araberna som ett särskilt folk, som ju är av senare datum. Jag menar att det palestinska identiteten bland araberna började utvecklas när den judiska invandringen startade för cirka 200 år sedan. Självklart gjordes inga sociologiska studier av saken i det osmanska riket, men det faktum att araberna reagerade på invandringen tyder på reflektion kring den egna identiteten.

Man kan naturligtvis föra resonemang kring saken, men nu står uppgiften i en faktaruta, och då finns det bara utrymme för ett konstaterande. Jag grundar inte heller resonemanget på egen grundforskning utan på relativt etablerade ståndpunkter som för mig inte känns kontroversiella.

De bästa hälsningar
Sören Wibeck

Läs hela artikeln här: www.popularhistoria.se/o.o.i.s?id=43&vid=1338 





Kungar och drottningar
Det finns en sajt för dig som är speciellt intresserad av Sveriges regenter!
www.kungarochdrottningar.se

Ny spännande bokserie!
Operation Oden, är den första boken i äventyrsberättlesen om den brittiske krigshjälten Jack Tanner.
Läs mer här >>
Nyhetsbrev
Missa inte vårt nyhetsbrev!
Skriv in din e-post! Läs mer » 

Webbfrågan
Klätterklippan i Järfälla har skapat rubriker både i Sverige och utomlands. Vad tycker du om klippnamn som "Kristallnatten", "Swastika" och "En liten Hitler"?
De är kränkande och bör ändras
De beskriver klätterledens svårighetsgrad på ett bra sätt
Jag bryr mig inte
Se resultat
Tipsa en vän
Fyll i ditt namn och e-post till en vän så tipsar vi om vår hemsida.
Ditt namn:

Din väns e-postadress:

Copyright 2010 Populär Historia - Samtligt material på denna webbplats tillhör Populär Historia
Box 1206 | 221 05 Lund | Tel: 046 - 33 34 60 | Fax: 046 - 18 96 85 | Prenumeration & kundtjänst tel: 0770-45 71 52
Kontakta Populär Historia » | red@popularhistoria.se | Prenumerera » | Om cookies »