Tigandet kring invandringspolitikens problem måste få ett slut

Så är det då ett faktum. Efter att under många år varit ett undantag har Sverige sällat sig till de länder som har ett invandringsfientligt populistparti i parlamentet. Det är knappast överraskande. De senaste årens politiska debatt har varit som ett sluttande plan mot en valframgång för SD.

Först det uppenbara: de etablerade partiernas sätt att hantera SD under valrörelsen har varit som ett beställningsjobb från Jimmie Åkesson och hans partikamrater. SD hade inte kunnat önska sig bättre förutsättningar.

För ett parti av SD:s slag är två saker viktiga för en lyckad valrörelse: att framställa sig som att man företräder en stor men nertystad opinion, och att man trots sin litenhet kommer att kunna få en dramatisk inverkan på politiken. Detta var precis vad de serverades.

Deras annonser bojkottades, deras torgmöten saboterades, deras företrädare misshandlades, deras valfilm censurerades (efter att först helt ha stoppats, en PR-konsults våta dröm), de nekades att delta i debatter där andra partier utanför riksdagen bjöds in, de hånades i de stora medierna och blev föremål för allehanda indignerade upprop. Tydligare kunde det knappast demonstreras: det svenska etablissemanget försöker tysta SD:s ner åsikter.

Veckan före valet fick Åkesson sedan nästa generösa gåva: periodvis upphörde den reella valrörelsen, till förmån för moralpanik och vilda teorier om SD:s inverkan på politiken. Blir de tungan på vågen eller inte? Tänk om de blir större än de borgerliga småpartierna? Kan alla lova att inte samarbeta med dem? Borde inte moderaterna och socialdemokraterna sluta fred för att hålla SD borta? Är det kanske rentav bättre med ett nyval? Budskapet var övertydligt: SD kommer röra om ordentligt i grytan.

Men orsakerna går länge tillbaka än så, djupare i den svenska politiska kulturen än vi vill låtsas om.

En stor del (45% enligt SOM-institutet) av svenska folket vill minska invandringen, men eftersom det strider mot vår självbild är det inget vi diskuterar. Detta är trots allt det socialmoderata lagom-Sverige, här är ju alla så toleranta - och överens.

Själva utgångspunkten för det svenska folkhemsbygget är att vi alla ska vara lika. Hur ska man då hantera partier som menar att etniska skillnader hotar det likhetsideal vi förväntas älska? Bäst att inte prata om saken!

Och vem vågar - i ett politiskt klimat där omfördelning ses som definitionen på rättvisa - ta strid med någon som vill omfördela resurser från invandrare till svenskfödda pensionärer? Enklare då att låtsas som att fördelningskonflikten inte finns, så att det fördelningspolitiska paradigmet kan räddas.

Det har varit som att se en bilolycka i slow-motion. I sin iver att förtränga de åsikter som inte får yttras har det svenska etablissemanget medverkat till att bygga just den plattform SD behöver. Vi har fått beskåda det största intellektuella haveriet i svensk politik sedan löntagarfonderna. Då räddade småföretagarna Sverige, den här gången får partierna nog reda ut röran själva.

Vad är det då som behöver göras? Vilka politiska slutsatser kan dras av SD:s segertåg?

På valnatten när detta skrivs är det oklart exakt vilken parlamentarisk betydelse SD kommer att få - även om det allra mesta talar för att Alliansen inte når egen majoritet och SD därför kan bli tungan på vågen. Men den politiska utmaningen är i stora drag den samma oavsett det exakta parlamentariska läget. Sverige har fått ett folkhemspopulistiskt, invandringsfientligt missnöjesparti i riksdagen.

Jag tror utmaningarna för svensk politik är åtminstone tre: För det första, och viktigast av allt: att på allvar ta debatten om invandringspolitiken. Låt oss en gång för alla säga det: att vara kritisk till invandringspolitiken är inte det samma som att vara kritisk till invandringen. Av rädsla för "invandrarfrågor" av alla de slag har etablissemanget stillatigande accepterat en situation som låser fast stora grupper i utanförskap, arbetslöshet och sociala problem. Denna politik måste få ett slut. Invandringspolitiken måste underkastas samma krav på effektivitet och resultat som andra politikområden. Allt annat riskerar att föra oss in i en dansk situation, med allt starkare invandringsfientliga stämningar.

För det andra: att ta striden med fördelningspopulismen. Föreställningen att klok politik alltid måste bygga på att omfördela resurser - snarare än att uppmuntra skapandet av resurser - måste överges. Så länge fördelningen mellan grupper är alltings mått kommer populistiska krav som "mindre till invandrarna, mer till svenskarna" alltid att ha en publik.

För det tredje: att göra upp med likhetsnormen. Det är svårt att tro att ett land där social och ekonomisk likhet är norm kan leva i harmoni med växande kulturella och etniska skillnader. Förutsättningen för ett väl fungerande mångkulturellt Sverige är att vi bejakar skillnader. Olika människor vill leva sina liv på olika sätt, enligt olika normer, med olika prioriteringar. Det innebär att vissa t ex följer "gammaldags" religiösa seder, eller blir väldigt mycket rikare än andra. Men så fungerar ett öppet samhälle.

Sverigedemokraterna är ett populistparti som lovar väljarna folkhemmet åter, om bara invandringen stoppas. De representerar en dröm om det gamla Sverige. De etablerade partierna har försökt hantera detta genom att demonisera, bojkotta och mobba SD och dess företrädare. Det hjälpte dem in i riksdagen. Det man istället borde gjort är att ta strid mot idén att den gamla Sverige kan - eller borde - återupprättas. Nu är det hög tid att börja.

Markus Uvell (5 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/28355

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Markus Uvell har uppenbarligen lite mer mellan öronen än de flesta som gör kategoriska uttalanden om SD.

SD bör synas kritiskt i sömmarna, men denna kollektiva masshypnos av avsky mot ett parti som knappt får öppna munnen förrän EFTER valet bara för att de kraftigt vill begränsa invandringen är beklämmande och generande för alla som hyllar demokratins grundprinciper om en öppen debatt. För övrigt är det att idiotförklara väljarna när man likställer SD:s åsikt att islam är ett hot med något slags allmänt avståndstagande av muslimer som individer. (Christer Sturmarks Humanisterna tar avstånd från ALLA religioner, men för den skull skulle väl ingen komma på tanken att anklaga dem för att betrakta kristna som mindre värda?) Att troende muslimer ogillar SD är förståeligt, liksom det är förståeligt att troende kristna ogillar Humanisterna.

Jag ogillar själv SD:s politik men vägrar att jama med i hat-kören eftersom jag har svårt att förstå vad en i och för sig olycklig begränsning av invandringen med 90% har med rasism eller ens främlingsfientlighet att göra. (Det är ju snarare ett spörsmål om demografi, ekonomi, kultur, värderingsgrunder, kriminalitet och integration.)

Vad hände med "jag avskyr dina åsikter, men jag skulle vara villig att dö för din demokratiska rätt att framföra dem"? Är det inte precis det som demokrati handlar om? (Det handlar definitivt inte om att sabotera torgmöten.) Det är ironiskt att den största avskyn kommer från extremister på vänsterkanten, folk som hatar rika och bakom akronymen AFA tillgriper våld genom att kasta gatsten och krossa skyltfönster.

Permalänk | Anmäl #70 Peter Andersson 2, 2010-09-20, 22:46

Hoppsan! Blev ALLA kommentarer och den livaktiga diskussionen censurerade när ni kom tillbaka till jobbet idag?

Det är sorgligt att den fria debatten inte existerar på Newsmill eller i Sverige. Ni kämpar med näbbar och klor för att kväsa folk som inte hyser de "rätta" åsikterna.

Ni är allt bra sorgliga, som måste förbjuda åsikter när ni upplever att ni inte lyckas få alla att tycka som ni!

Permalänk | Anmäl #71 Cavatus Carlson, 2010-09-20, 22:56

#70 Peter Andersson 2, bra skrivet.

Det löljigaste av allt är att kritikernas oseriösa hantering är vad som göder SD.

#71 Cavatus Carlson,
När det kommer till Newsmill-problem, se Hanlons rakkniv:
Never attribute to malice that which is adequately explained by stupidity.

Permalänk | Anmäl #72 Bernt, 2010-09-20, 23:54

Hej, den här debattråden är stängd. Återkommer om en stund i bloggen till varför.

Permalänk | Anmäl #79 Leo Lagercrantz, 2010-09-21, 09:45

Instämmer med Uvell att SD främst är ett nostalgiparti. Karaktären pâ deras valfilm (som hetsar till konflikt mellan svenskar och muslimska invandrare) visade dock deras extremistiska sida och därför mâste man se partiet som ett hot mot demokrati och frihet bakom den uppsnyggade fasaden:

Vi fâr hoppas att en verklig debatt om invandringspolitiken kan komma till stând: Jag är dock rädd att det blir minst lika svârt som tidigare. Varje politiker eller annan som kritiserar den förment humana linje som gällt hittills kommer fortsatt att anklagas för att gâ SDs och rasismens ärenden, det räcker för att tysta de flesta.

Permalänk | Anmäl #84 NJ Roland Johansson, 2010-09-22, 22:20