Margretelund
Kulturstig Strandpromenaden Alvik - Ulvsunda slott genom brf Margretelunds ägor
Vandringen börjar vid Alviks T-banestation, utgång Gustavslundsvägen/Alviks Torg, och slutar vid Ulvsunda slott, där man kan ta buss 123 åter till Alvik. Vandringen kommer från Bromma Hembygsförening och tar c:a 2 timmar och har.Karta över kulturstigen.
1. Alvik
Alvik har fått sitt namn efter torpet Ahlwijken, som fanns
redan i början av 1700-talet. Det låg strax väster om
tunnelbanestationen. Torpet blev sedan krog. Ristningar i en
berghäll vid södra fasaden på Tranebergsvägen 55
påminner om att de s.k. Augustibröderna höll en del
sammankomster där.
Alvik(en)s gård bildades 1819 genom sammanslagning av torpen
Ahlwijken och Asplund samt det då obebyggda Wijdängen.
Gårdsbyggnaderna låg vid Alviksvägen 7-13.
Alviks gård köptes 1908 av Stockholms stad, som
behövde marken. Mangårdsbyggnaden, som under några
år efter försäljningen tjänade som kyrkoherdebostad
och pastorsexpedition, revs 1923. Det enda, som nu finns kvar av
gårdsbyggnaden, är rättarbostaden och den används
som konstverkstad Alvikstorpet.
Nere vid Mälarstranden växte så småningom
industrier upp. Det började med ett brännvinsbränneri
1825 och sedan kom Lars Monténs ljusfabrik 1864. (senare
Barnängens fabriker). Ett tunnbinderi tillkom 1881. Där
tillverkades bl. a. laggkärl för tvål- och
såpfabrikens produkter, smördrittlar, snuskaggar mm.
Verksamheten pågick till 1936. År 1963 flyttade
Shantungskolan in i det gamla tunnbinderiets ombyggda hus. Huset revs
1978.
(Läs mer i BHÅ 1957, -68, -87, -94, 98)
Från 1860 och fram till 1934 hade Drottningholmsvägen
sin sträckning längs den nuvarande Gustavslundsvägen.
Vid vägen låg egendomen Nedre Gustafslund. Öfre
Gustafslund låg på det gamla Alvikstorpets plats. Här
fanns också 1920-25 en liten folkpark med friluftsteater. Se
kartan från 1920.
2. SALK-hallen
SALK-hallen återuppfördes 1994, sedan den gamla hallen brunnit ned helt i en våldsam brand 1993. Den ursprungliga hallen uppfördes 1937.
3. Alviks Torg
Alviks Torg började byggas 1995 och första etappen närmast vattnet blev klar för inflyttning 1996. Hela Alviks Torg som invigdes hösten 1998, omfattar 4.000 kvm butiker och 30.000 kvm kontor. I östra delen av området står en av Brommas jätteekar, Gustavslundseken. Vid Alviks Torg anläggs också den västra ändhållplatsen för den nya snabbspårvägen.
4. Tranebergs Strand
Nere vid Mälarstranden, passerar man till vänster om restaurang Sjöpaviljongen, en modern efterföljare till gamla tiders sjökrogar. Vandringen fortsätter sedan efter strandkanten igenom bostadsområdet Tranebergs Strand som färdigställdes 1994/95. Vattnet i Mälaren är så rent, att det går att bada från kajen. Byggherren, Anders Bodin, har också byggt Alviks Torg.
5. Tranebergsstugan
Inklämd mellan Tranebergsbron och de nya bostadshusen vid Tranebergs Strand ligger Tranebergsstugan. Huset byggdes 1912 och låg då alldeles ovanför pontonbrons västra fäste. Bron, som en gång var en tillgång för festvåningsverksamheten, har med tiden blivit ett hot. Byggandet av betongbågbron på 1930-talet tog en del av stora matsalen och den just påbörjade breddningen av bron har tvingat ägarna att låta flytta hela huset.
6. Tranebergsbron den nuvarande och föregångarna
Den nuvarande Tranebergsbron invigdes av kronprins Gustav Adolf den
31/8 1934 och var då världens längsta betongvalvsbro.
Brovalvet är 181 m långt och den seglingsfria höjden
är 26 m. Den kostade 4 miljoner kronor att bygga. Bron trafikeras
i dag av ca 75.000 fordon per dygn.
Den första broförbindelsen med Kungsholmen invigdes
1787. Dessförinnan fanns bara färja. Den första bron var
en flottbro av trä, som tillkom på initiativ av Gustav III,
som ville ha en bättre väg till Drottningholm.
På 1860-talet fick flottbron en ny sträckning med ett
brofäste ca 100 m längre söderut på Brommasidan.
1914 öppnades en ny pontonbro för trafik.
Spårvagnslinje nr 2, som 1912 dragits fram till östra
fästet för flottbron, kunde nu dras vidare över bron
till Alvik och så småningom vidare till Alléparken och
Ulvsunda. Brofästet med rester av spårvagnsspåren finns
fortfarande kvar.
(Den översta bron är nr 4, sedan 1, därefter 3 och
nederst nr. 2)
Våren 1999 startades omfattande reparationsarbeten och
breddning av bron. Ytterligare ett brospann skall byggas söder om
det befintliga.
Läs mer om bygget av Tranebergsbron under rubriken Hitta
hit! i vänstermenyn under rubriken Vår omgivning.
7. Tranebergs gård
Där Tranebergs gård nu ligger, fanns tidigare ett torp
för färjkarlen (Ulvsunda färjestad), som skötte
överfarten till Kungsholmen innan Tranebergsbron kom till.
Där har även funnits ett mycket populärt värdshus,
vars ägare, Bengt Trana, givit namn åt stadsdelen.
Värdshuset lär ha besökts av Bellman och hans
vänner.
Gården fick sitt nuvarande utseende omkring 1800. På
andra sidan vägen låg Guldsmedstorpet med anor från
1700-talet. Det var en envånings knuttimrad parstuga, som revs
helt i onödan, innan det hann skyddas som kulturminnesmärke
vid exploateringen av Traneberg på 1930-talet. En mangelbod och en
vedbod från Tranebergs gård finns kvar. Gården
köptes 1905 av Stockholms stad.
8. Augustibrödernas ristningar
På en berghäll några meter från stranden SO om Tranebergs gård finns ytterligare minnesristningar, som gjorts av Augustibröderna, en orden, som bildades för att årligen fira minnet av Gustav III:s statsomvälvning 1772.
9. Idrottsparken Tranan
Fotbollsplanen ovanför uthusen kom till år 1911 och hade
då åskådarläktare och omklädningsrum. Den var
hemmaarena för Djurgårdens IF och här spelades en del
matcher under OS 1912. I västra kurvan finns resterna av en mur,
som DIF:s medlemmar har byggt. Planen finns kvar, men läktaren
revs 1935.
10. Traneberg bostadsbebyggelsen
På 1930-talet då Traneberg exploaterades var
arbetslösheten stor och bostadssituationen för de mindre
bemedlade katastrofal. inkomsterna medgav för de flesta bara
mycket små, dåligt utrustade bostäder, där hela
familjen, ofta med inneboende, trängdes. 1935 kom ett
riksdagsbeslut, som skulle vända situationen. Stöd gavs till
bostadsbyggen och fattiga familjer fick hyresbidrag. Barnrikehus
byggdes.
Axel Dahlberg, fastighetsdirektör i Stockholm 1933-45 och
envis förespråkare av likriktade smalhus, karikerad av Nils
Melander i SvD 1939.
I Traneberg finns s.k. smalhus från 1930-talet. Husen
byggdes smala, för att även de minsta lägenheterna
skulle kunna vara genomluftningsbara.
11. Minneberg
Minnebergs bostadsområde byggdes på 1980-talet av HSB
på ett område, som tidigare varit industrimark. Byggstarten
föregicks av långdragna diskussioner om bullerstörningar
från Brommaflyget, vars inflygningssträcka går rakt
över området.
Nedanför Svartvikstorget ligger en liten park. Där
finns en skulpturgrupp av Bror Marklund Mäster Olofssviten. Den
är skänkt till Stockholms Stad av bostadssamfälligheten
och restes 1990.
12. Sandvik/Svartvik/Tangen
Industriepoken i Sandvik/Svartvik inleddes med buteljtillverkning
vid Sandviks Glasbruk, 1857-77. Den mest kända fabriken var dock
Stockholms Benmjölsfabrik eller Sandviks Lim, som bedrev
verksamhet här 1889-1965. Under industriområdets storhetstid
anlöptes Sandviks och Svartviks ångbåtsbryggor varje
halvtimme.
Längre norrut på udden fick Sofielund, en
tvåvånings trävilla i italiensk stil, eller Smithska
villan, som den kallades efter brännvinskungen L.O. Smith, ge
plats för Tangens Trådgardinsfabrik, som verkade 1869-1956.
En definitiv punkt för industriepoken sattes den 7 november 1980,
då limfabrikens 70 m höga tegelstensskorsten sprängdes
bort.
13. Arbetarbostadsbyn
Omedelbart söder om det nya bostadsområdet skymtar i
skogen till vänster en stor blå järngrind. Innanför
den ligger en gammal bostadsbebyggelse, som finns kvar från
industriepoken. Här finns också en intressant flora, som
är ett arv efter Hjalmar Du Rietz, botaniskt intresserad chef vid
limfabriken. Familjen Du Rietz bodde i direktörsvillan 1898-1939.
Särskilt sevärd är den fantastiska vårblomningen.
Den botaniskt intresserade bör göra flera besök eftersom
de olika arternas blomning avlöser varandra under flera veckor.
Trampa ej utanför vägarna och plocka inte av blommorna!
Hundar skall hållas kopplade!
De gamla bostäderna har renoverats och används nu som
bostäder igen. Närmast innanför den blå grinden
ligger direktörsvillan från 1850, ursprungligen sommarbostad
åt Porter-Brinken, grosshandlare i porter.
Han kallade huset Öfre Mineberg efter sin fru och dotter,
som båda hette Wilhelmina. Huset var en tid försett med ett
torn. Längre upp i backen ligger ingenjörsvillan från
1897 och flera hus, som ursprungligen innehöll
arbetarbostäder med 4-8 lgh om 1 r.o.k. i varje hus. De byggdes
successivt under åren 1905-20. Flera i en speciell
amerikainfluerad stil kallad stickstyle. Den gamla kvarnstenen mitt i
området kommer från Benmjölsfabriken.
14. Johannelund
Johannelunds gård uppfördes i slutet av 1790-talet som
lantställe av den pietetiskt inspirerade stadsmajoren Abraham
Keijser på mark, som han fick arrendera av greve Eric Ruuth
på Ulvsunda säteri. 1809 lät Keijser anlägga
Svartviksvägen och 1810 köpte han hela det markområde
som senare kom att uppdelas i Traneberg, Svartvik, (Sandvik, Minneberg)
och Johannelund.
Ursprungligen var Johannelunds mangård en
tvåvåningsbyggnad med inredd vind och brutet tak. Det fanns
två flyglar. Till en början var huste bara tjärat, inte
målat. Det kan ha berott på Keijsers pietistiska
läggning. Senare panelades det av Carl Kaeding och målades
ljusrött.
1856 köptes egendomen av landshövding Axel G
Adlercreutz. Han var en av grundarna av Evangeliska
Fosterlandsstiftelsen (EFS) och han överlät 1863 Johannelund
till stiftelsen, som 1867 lät uppföra kapellet i götisk
stil på höjden ovanför gården. Arkitekt var Per
Ulrik Stenhammar. Strax intill finns rester efter två klockstaplar
och elevhem. EFS lämnade Johannelund 1969 och därefter hade
Maranata verksamhet där en tid. Kapellbyggnaden ägs idag av
Ergonomi Design Gruppen AB, som renoverat den på ett
föredömligt sätt. Lägg märke till
rosettfönstret.
Paviljongen, en liten villa i italiensk stil (nyrenässans),
byggdes 1843 av Carl Kaeding. Villan användes av
missionsinstitutet som bostad åt hemkomna missionärer och
där förvarades de etnografiska samlingarna.
Den renoverades 1984-85 och är idag privatbostad. Strax
intill låg tidigare ytterligare ett hus, Orangeriet eller
Synvillan pga sin särpräglade utformning, byggt 1843. Det
revs på 60-talet.
Under senare delen av 1800-talet byggdes Johannelunds gård
om kraftigt. Den uppdelades i smålägenheter och fick sina tre
glasverandor. 1919 köpte Stockholms stad Johannelund. Gården
renoverades 1978 och målades då gul.
På Tempelbacken finns f.d. Terapiskolan, som byggdes 1928
som barnhem för först vanartiga flickor sedan pojkar. Den
renoverades 1981. I dag rymmer de hörselklasserna från
Alviksskolans lågstadium. Den förfallna villan vid
terapiskolan kallas Tempelvillan. Den är från mitten av
1800-talet och har varit lärarbostad. Lusthuset intill var
från början ett litet tempel, sedan väntkur vid
Johannelunds ångbåtsbrygga, men återfördes till sin
ursprungliga plats under Byggnadsvårdsåret 1975. Från
den tiden är också skylten med texten Svenska föreningen
för byggnadsvård, Stockholms Läns Landsting. Den
ursprungliga inskriptionen löd: All eder omsorg kasten på
Herran.
Den gamla fruktträdgården disponeras av Johannelunds
koloniträdgårdsförening. På våren blommar
enorma mängder vitsippor och svalört under de stora ekarna.
På sensommaren har blekbalsaminens märkliga
fröställningar mognat och exploderar vid beröring. Har
man tur kan man här få höra kattugglan på
vårvinternätter och näktergalen på
försommarkvällar.
Området har religiösa traditioner, vilket
återspeglas i namngivningen. Himmelfärdsberget (44
m.ö.h.), där hyreshusen i Traneberg skymtar, fick troligen
sitt namn redan på Keijsers tid. Vissa uppgifter tyder på att
han bröt mot konventikelplakatets förbud och firade
gudstjänster på bergets topp. Än i dag firas där
ottegudstjänst Kristi Himmelfärdsdagen. Obekräftade
uppgifter talar t.o.m. om att det funnits ett kloster på
Herrängen nedanför berget.
I Himmelfärdsbergets nordsluttning har man brutit
Stockholmsgnejs. Här kan man även hitta Johannelunds
källa och resterna efter en skvaltkvarn.
I Svartviken söder om resterna efter Johannelunds
ångbåtsbrygga finns både strandbad och badbrygga.
15. Margretelund
Margretelunds gård uppfördes 1830 av
kakelugnsåldermannen Anders Westman. Marken arrenderade han av
Ulvsunda. På platsen hade tidigare legat Ulfsunda Fajans och
Porcelain fabrique. Fabriken, som grundades av Christian Arvid Linning
verkade några decennier runt sekelskiftet 1800. Tillverkningen av
konstporslin efterföljdes av kakelugnar och sockertoppsformar.
Huset är uppfört i empirestil och var ursprungligen
gulmålat. Det användes under missionstiden på
Johannelund som bostad åt eleverna. Margretelund
förvärvades 1918 av Stockholms stad och har använts
bl.a. som sommarläger av KFUM. Efter ett långtgående
förfall renoverades det 1984-85 och målades rosa.
På det område, som nu utnyttjas för
vinteruppläggning av båtar, låg tidigare Kungsholms
Lådfabrik. På varvsområdet finns en gammal tegelbyggnad
kvar från den tiden. I den inrymdes ångmaskinen. En lång
brygga förde ut i viken, där segelskutor från Norrland
och Finland lade till.
(Läs mer i BHÅ 1939 och 1998)
I Britadal står den gamla stubben efter Drottning Kristinas
ek eller Ulvsundaeken. Det var en jätteek, som dog långt
före sekelskiftet.
16. Ulvsunda Slott
Ulvsunda slott byggdes på 1640-talet i tysk-holländsk
renässansstil av Lennart Torstensson, en av Gustav II Adolfs
främsta härförare. Arkitekt var troligen Nicodemus
Tessin d.ä.
Efter Lennart Torstensson, hans son och sonson, brukades Ulvsunda
av flera adelsmän: bl.a. riksrådet Ture Bielke, Gustav III:s
finansminister Erik Ruuth och statsminister Gustav Åkerhielm.
Flera av slottsherrarnas namn återfinns bland gatunamnen i
området. Efter Åkerhielms död 1900 började slottets
nedgång. Marken började avstyckas till villatomter.
Kungsholmens Villastad växte fram. Sigfrid Siwertz har skrivit om
detta i Selambs. Trevinge motsvaras av Ulvsunda slott och Selambshof av
Hufvudsta.
1906-72 var slottet sinnesslöanstalt. I dag tillhör det
Landstinget och utnyttjas som kursgård. Slottet har i början
av 1999 utbjudits till försäljning. Av den ursprungliga yttre
prakten återstår inte mycket, men Rikssalen, Musikrummet och
Paradisrummet är sevärda med sina praktfulla
takmålningar. Slottet är vanligtvis inte öppet för
visning, men den intresserade kan försöka kontakta
receptionen.
Du kan läsa mer om detta intressanta område i Bromma
Hembygdsförenings årsböcker (BHÅ).
Illustrationerna är utförda av Margareta
Björnmalm.