Mer klass men också mer sexualitet

Det pågår ett debattkrig inom vänstern. Och den ena sidan vet exakt vad de ska ta till för knep för att stampa på den andra sidans ömmaste tår. Postmodernism, identitetspolitik, för mycket fokus på sexualitet, är den ena sidans ordvapen. Den andra sidan pratar om sekterism, endimensionell klassanalys, samma gamla visa.

Kanske hade kritiken varit konstruktiv och något att glädjas åt, om inte Suhonen och Josefssons kritik mot Arena var att någonting ska tas bort för att något annat ska läggas till. Ta bort sexualitet så får du plats med mer klass. Men mer plats var? I min hjärna får i alla fall båda plats. Självklart går Arena till frontalattack då, och deras jämförelser med Hitler och Stalin, är förstås helt absurda.

Jag går ofta tillbaka till den meningsdispyt mellan Judith Butler och Nancy Fraser som ägde rum 1998. I Judith Butlers mycket kloka artikel, med titeln Bara kulturellt? (Merely Cultural eng, titel) går hon i strid mot uppfattningen att kampen för sexualitet bara tillhör den kulturella sfären. Hon reagerar på den selektiva minnesförlusten hos nutida marxister och påminner om sexualitetens betydelse för produktionen.

Och det här med enbart kulturellt, hur förklarar denna enkelspåriga teori hatbrott? Att på grund av sin sexualitet bli trakasserad, misshandlad och allra värsta fall bli mördad, är det kulturellt? Även om homofobi inte enkelt går att tolka utifrån produktionsförhållandena, kan vi verkligen nämna rätten till ens eget liv, att få leva, som något kulturellt? Något bara postmodernt?

Tyvärr glömmer Daniel Suhonen, Dan Josefsson med flera gång på gång i sin argumentation att arbetaren har en sexualitet, vi kan inte utgå från att denne är en man med svenskt ursprung som är heterosexuell. Och även om denne är just detta så har han ändå kön, etnicitet, sexualitet. För att inte tala om funktionsnivå, men det kanske jag inte ska dra in nu? Eller det tänker jag faktiskt göra.

Bland de fattigaste i Sverige hittar vi människor med psykiska eller fysiska funktionshinder. De har de svårare på arbetsmarknad, på bostadsmarknad, de har alltså det sämre materiellt ställt, vid sidan om att vara uttittade på gatorna om de till exempel råkar behöva en rullstol för att ta sig fram. Och i kristider då vem som helst sägs upp och tusentals varslas, är det lätt att vara öppen med sin sexuella läggning, om denna råkar vara homosexuell?

Det finns mycket att kritisera Arena för. Jag har för länge sedan slutat läsa den på riktigt utan skummar mest. Men det är inte för deras fokus på vithetsstudier eller sexualitet. Tvärtom är det därför jag läser Arena. En viss artikel av Dean Spade om transpersoner och den enorma materiella utsattheten som de lever med, skulle nog till exempel falla även Suhonen och Josefsson i smaken.

Men i tider när hela vår existens står på spel så är det lite fel tillfälle att säga att analysen inte ska breddas. Och det är också pinsamt dåligt av Arena att inte ens nämna klimat i sitt decembernummer, lever de i en egen bubbla eller märkte de av Köpenhamnsmötet alls? Mer klass men också mer sexualitet. Och gärna lite mer förståelse för att det inte går att separera de två.

Roya

12 kommentarer till Mer klass men också mer sexualitet

  1. Hampus Eckerman

    Suhonen och Josefsson skriver ingenstans att något ”ska tas bort”. Det är något du hittar på. Vad de skriver är att klassproblematiken överhuvudtaget ska beröras. För att citera:

    ”Problemet med Arenas fokus på sexuell frigörelse är inte projektet i sig. Området är viktigt och var ett av den gamla vänsterns många frihetsprojekt under sin glansperiod. Problemet är att Arenaredaktörerna ser sexuell frigörelse som snudd på det enda vänsterprojektet värt att driva.”

  2. Albin Stjerna

    Intressant. Jag är inget fan av Butler, men just denna text tror jag kan vara värd att nämna i sammanhanget, just för att den försöker flytta de låsta positionerna.

    Men en följdfråga är väl om det är intressant att över huvud taget prata om vad vänstern är/ska vara? Vi behöver ju inte ha ett partiprogram direkt.

  3. Erik

    Jag tycker personligen att det intressanta i diskussionen som uppstått sexualitet VS klass (i någon mån) är den positionsförflyttning som i vissa fall skett där kritiken inte riktas mot en överhet utan snarare mot en grupp som (också) är procentuellt stor inom den svenska arbetarklassen, d v s just vita, heterosexuella män. Det blir genom klassglasögonen lite ”sparka åt sidan” istället för ”sparka uppåt” om man inte också har en tydlig klassanalys utan en separat queer/feministisk analys som i sig inte är socialistisk i sin klassiska essens.

    Frågan är ju vilken påverkan den här ”kultur”-debatten (refererat till kultursidor, akademiska institutioner, kulturtidningar osv) har på socialdemokraternas starka nedgång i just den väljargruppen och t ex populistiska partier som SD:s möjligheter att växa på just denna väljargrupp. Jag är väldigt för att ha en stark (feministisk) analys av kön och sexualitet men frågan är ju hur man kopplar ihop saker och vad som händer när man börjar diskutera utifrån förtryckta ”grupper” utan en tydlig traditionell ideologi i ryggen. Det är ju inte precis bara Arena diskussionen handlar om utan tendenser inom vänstern i största allmänhet från Socialdemokrater till Anarkister.

  4. Dave

    Jag håller med Erik. Att ens tala generiskt om ”förtryckta grupper” med vilka man vill bilda en politisk allians är inte bara dålig teori utan leder till dålig politisk praktik. Man måste identifiera vilka mekanismer som producerar ojämlikheter för dessa ”grupper”. Misshandel av homosexuella och låga löner för sjuksköterskor är producerat av fundamentalt olika mekanismer. Det första kan övervinnas inom ramen för ett liberalt parlamentariskt system.

    Problemet är *inte* att genusanalys etc. tar utrymme i vänsterdebatten, utan att den typ av analys och åsikter som förs på Arena och andra ställen skulle en liberal på kultursidorna lika gärna skriva. Dvs. det finns inget specifikt socialistiskt eller ens vänster hos ”Arenavänstern”. Detta blir också så talande när man läser Arenaredaktionens eget budskap till tidskriftens annonsörer:

    ”Våra läsare är välutbildade och har ett aktivt intresse av politik, kultur och samhällsfrågor. Här finns ledande politiker och opinionsbildare. Här finns morgondagens makthavare. (…) Med (…) Tidskriften Arenas läsare – högutbildade ensamstående höginkomsttagare som bor i storstäder – når du som annonsör en omistlig skara människor. Våra priser är konkurrenskraftiga – våra läsare exklusiva.”

  5. jesper

    Alltså det finns ju statusförtryck som rör sig utanför konflikten arbete/kapital. Hetrosexism finns ju tydligt inom både sociala projekt som välfärden och inom marknadsliberala projekt som den avreglerade marknaden.

    De förtryck som Roya nämner i sin artikel är ju högst reella. Jag håller med henne om att det idag finns en tendens inom vänstern (framför allt i kritiken mot emancipationsprojekt) att måla upp detta som ett nollsummespel. Att en kamp förs på den andres bekostnad.

    Men att erkänna dessa emancipationsprojekt gör oss också klokare på två olika sätt. Dels genom att vi kan se styrkan med kampen mot t.ex. hetrosexismen i just det att den kan segra inom kapitalismens ramar. Men också vetskapen av att detta emancipatoriska projekt kanske blir nödvändigt även i ett samhälle bortom kapitalismen.

    Jag skall skriva ett inlägg i debatten tills imorgon. Men en intressant kritik mot dagens vänster (framförallt socialdemokratin) är ju att det idag saknas tvärvetenskapliga perspektiv som lyckas rama in hela samhället så som en totalitet, på det sätt som t.ex. Frankfurtskolan och Habermas försökte göra.

  6. BoLo

    ”Men i tider när hela vår existens står på spel så är det lite fel tillfälle att säga att analysen inte ska breddas”

    I tider när vården skärs ner är det lite fel tillfälle att säga att alternativmedicin är psudovetenskap?

    Vad ska vi ha den breddade analysen till. Hur många akademikers breddade analys och fördjupade förståelse för olika ideologiska frågor ska med?
    Ett perspektiv för var individ?

  7. jesper

    @ BoLo

    Ett svar på dina frågor skulle kunna vara det som Nancy Fraser beskriver, som jag tar upp i mitt inlägg. Nämligen att vi kan få en politisk rörelse som också väger in olika förtryck och motståndsrörelser när de skall lansera lösningar på konflikten mellan arbete/kapital. En tro på socialism med utrymme för anti-rasism, motstånd mot hetrosexism och feminism. Att ta oss bort från vårt post-socialistiska tillstånd.

  8. jonas göthner

    Bra artikel!!
    Heteronormativiteten är grundlägande i skapandet av kapitalism och nationer.
    Det går inte att säga att heteronormativiteten kan utmanas inom ett ”liberalt parlamentariskt system”. Visst kan hatbrott minska, samönade äktenskap tillåtas och sånt. Men heteronormen handlar om mer än så.
    Den skapar murar för människors rätt att migrera. Hur vi ska organisera våra familjebildningar (hur vi definierar en familj och dess normativa skyldigheter i vård av sjuka och annat obetalt arbete). Hur vi bor (bostäder byggda efter medelklass kärnfamiljens plånbok). Kontrollen av våra känslor och kön, vad som är tillåtna sätt att se ut, vilka könsidentiteter som antas existera och den brutala kontroellen av detta, tex tvångssterilisering av transpersoner.
    Det kapitalistiska systemet, medborgarskapet, arbetsfördelning, inkomst, och alla andra centrala delav av våra liv genomsyras av heteronormativiteten. Den kan inte motarbetas inom det rasistiska kapitalistiska system vi lever i

  9. Dave

    Jonas, jag håller inte med dig. Det är visserligen politiskt korrekt att hävda att det kapitalistiska systemet i sig är ”rasistiskt” och ”heteronormativt” men det är ingen hållbar teori. Du får demonstrera vad det är i kapitalistiska relationer som nödvändigtvis implicerar detta?

    Tvärtom finns det i kapitalistiska produktionsrelationer inneboende en typ av universalism: marknader med juridiskt fria och lika aktörer.

  10. anders

    Jonas verkar ha köpt hela det postmodernistiska konceptet.Vad han glömmer är att socialismen i sin teori är vad han säger det vara men i sin praktik är det mer konservativt och normerande än vad kapitalismen är.

  11. Arga gubben

    jonas göthner sa:

    ”Heteronormativiteten är grundlägande i skapandet av kapitalism och nationer.”

    Den var bra. Säger en del om nivån hos vissa vänsterdebattörer

  12. jonas

    @ Dave – jag fattar helt enkelt inte riktigt vad du skriver, men jag ska försöka svara ;)
    Det ni stör er på är, tror jag, är meningen ”Heteronormativiteten är grundläggande i skapandet av kapitalism och nationer”? Jag menar inte att jämföra kapitalism och heteronormaitivitet som likvärdiga förtryck. Inte heller att säga att den ena skapar de andra. Bara att heteronormativiteten genomsyrar vårt kapitalistiska system, och att kapitalismen behöver detta heteronormativa system.
    Tiina Rosenberg är duktigare på att skriva än mig så jag citerar:
    ”Tas heteronormativitetstanken på allvar så måste sexualitetens roll för den s.k. basen i marxistisk teori diskuteras. På vänsterhåll har man velat reducera queerpolitiken till enbart rättighetspolitik utan betydelse för den förda ekonomiska politiken och fördelningspolitiken i stort. På samma sätt förhöll det sig länge med könsdiskussionen. Alltså måste det förklaras bättre hur den heterosexuella kärnfamiljen är en förutsättning för samhället och (re)produktionen och ytterst kapitalismen.”

    Läs gärna hela intervjun med Tiina, den riktar en del kritik mot personer som kallar sig queer och kritik mot hur man analyserar queer En rörelse, istället för att se att de är många, och i vissa fall vänster.
    http://queersmotkapitalism.wordpress.com/

Kommentera