Under Printz´s tid hade förhållandet till holländarna i Nya Nederländerna blivit spänt. Det ledde till att holländarna 1651 tvingat svenskarna att överge skansen Älvsborg och anlagt en egen fästning - Fort Kasimir - på motsatt sida av floden. Johan Risinghs första åtgärd som guvernör var att erövra Fort Kasimir. Det döptes sedan om till Trefaldighetsskansen och byggdes till. Därefter lät han utvidga Kristine skans och anlägga en stad, döpt till Kristinehamn på udden ett stycke innanför skansen. I hans dagbok för den 27 juli 1654 kan man läsa:
”Härefter vart om landsröjning, plantager och åkerbruk, såväl som skans- och husbyggningar efter handen företaget efter som då vår makt medgiva kunde. Konstapeln Johan Stålkofta vart tillsagd att beställa virke och plankor till våra byggningar, efter handen företagit, och korpralen Anders Olovsson över åkerbruket och fänriken Petter Hansson Wendel över landsröjningen och plantagerna. Men där befanns en motvilja ibland folket, dock av vad orsak kunde man än då inte förnimma.”
Denna motvilja visade sig flera gångar på det sättet att folk ville flytta från det fattiga Nya Sverige till de mer utvecklade holländska eller engelska kolonierna. Den 1 november hölls en rättegång mot en svärdfejare som försökt övertala några personer att flytta till Manhattan och en soldat som försökt få några andra soldater med sig till Virginia. Som vittne mot den sistnämnde uppträdde Johan Stålkofta, vilken tydligen nu solidariserat sig med guvernören Risingh i stället för Armegott Printz.
År 1642 organiserades administrationen av Nya Sverige på samma sätt
som för andra svenska områden som inte ingick i något län. Till guvernör
utsågs Johan Printz. Det var en jättelik man på över 150 kilo som hade
tänkt bli präst. Men istället kom han att göra en äventyrlig militär
karriär vid Västgöta kavalleri under 30-årig kriget. Efter att ha gjort
bort sig och avskedats fick han genom utnämningen till guvernör i
Nordamerika en chans att komma igen. Han anlände till Nya Sverige med
den femte expeditionen som skedde med fartygen Svanen under kaptenen
Lambert Pietersen och Fama under kaptenen Tering Hindriksen.
Bland Printz första åtgärder som guvernör var att anlägga ytterligare
två fästningar i Nya Sverige. Den ena placerades ett par mil nedströms
Fort Kristina och på motsatt sida om floden. Den döptes till Nya
Älvsborg och skulle hindra fientliga fartyg att ta sig upp i floden. Den
andra lades tre mil uppströms i utkanten av nuvarande Philadelphia och
fick namnet Nya Göteborg. Den var avsedd att skydda kolonin mot
holländarna som fanns i norr med sitt centrum på ön Manhattan. På en ö i
floden intill Nya Göteborg byggde Printz sitt residens, vilket gavs
namnet Printzhof. Här var klimatet inte så fuktigt som vid sankmarkerna
kring Christina. Mellan Nya Göteborg och Christina fanns vid denna tid
bosättningarna Nya Korsholm, Gripsholm, Vasa, Torne, Mölndal, Uppland
och Finland.
Johan Printz var en effektiv och duglig guvernör, men mycket
dominant. Hans diktatoriska uppträdande skapade ett missnöje vilket
ledde till att pastorn Lars Loccenius, vanligen kallad Lasse Lock, och
21 andra svenskar 1653 sände en klagoskrift till regeringen i Stockholm.
Det medförde – tillsammans med att Printz inte fick de resurser från
Sverige som han ansåg sig behöva för att sköta kolonin - att han åkte
hem till Sverige igen, där han så småningom blev landshövding i
Jönköping.
Till ny guvernör utnämndes Printz kusinbarn ekonomen Johan Risingh,
vilken anlände 1654 med den nionde expeditionen ombord på skeppet Örnen
med Jan Bockhorn som kapten. Till sina närmaste medarbetare utsåg han
kaptenen Sven Skute och löjtnanten Elias Gyllengren. Hans mål var att få
Nya Sverige ekonomiskt lönsamt. Ditintills hade kolonin kostat mer än
vad man kunnat tjäna på handeln över Atlanten.
Ett av Risinghs första problem var den förre guvernörens dotter
Armegott Printz som bosatt sig i Christine skans och tagit kommandot där.
Efter flera månaders bråk tvingade Risingh henne med våld att flytta
tillbaks till Printzhof. Men då reagerade vicekommissarien Jakob
Svensson, fänriken Per Lindeström, korpralen Anders Olovsson och
soldaterna Johan Stålkofta och Sven Trumslagare och med att säga upp
sig. Det krävdes mycket övertalning från Risingh för att få dem att till
sist ta tillbaks uppsägningarna. I uppgörelsen ingick att Stålkofta
befordrades till konstapel.