Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Kina

Det kinesiska kommunistpartiet ska utse nya ledare.  Läs (7) Skriv

Arbetslösheten

Ericsson ska skära ned med 1 550 jobb i Sverige.  Läs (9) Skriv

Humanisterna

Carl Gustaf Olofsson om Humanisterna

Uppdelningen i troende och icke-troende är olycklig

Ateistisk frilansteolog: Ateister kan också vara troende. Mycket summariskt gäller detta huruvida vi tror att medkänsla, omsorg och förnuft kan utvecklas mot allt större bärighet hos oss som människor.


Om författaren

Ateistisk frilansteolog. Jag har sedan 1998 drivit webbplatsen "Språk,tro och religion" med underrubriken "Om religiositet, tro och livsåskådning från ett existentiellt perspektiv". På webbplatsen finns också boken "Existentiell livssyn - kristen tro?". November 2010 startade jag "Gustafs videoblogg" samtidigt som jag gick med i Humanisterna. 

Den 13 och 14 september hölls två ambitiöst och proffsigt upplagda seminarier under samlingsrubriken ”Hedningarnas förgård” i Stockholm. Underrubriken var “Världen med eller utan Gud”. Initiativet kommer från det påvliga kulturrådet där kardinal Gianfranco Ravasi är ordförande. Stockholm var den femte anhalten för detta katolska initiativ som marknadsförs som ett dialogprojekt mellan ”troende” och ”icke-troende”. 

Seminarierna genomfördes i samarbete med Svenska Vatikanambassaden, Kungliga vetenskapsakademin och Fryshuset. De två senare var också värdar för varsin del. SVT filmade båda seminarierna. De visades på TV tisdagen den 18 september med repris måndagen den 24:e. Jag såg båda seminarierna, tillsammans ca fem och en halv timma, den 18:e. De finns nu också på SVT Play (länkar: Del 1 – Del 2). Ulla Gudmundson, ambassadör i Vatikanen, höll på ett föredömligt sätt i båda seminarierna.

Trots den tunga filosofiska och teologiska kompetensen på Vetenskapsakademin blev diskussionen om innebörden i begreppen ”tro” och ”icke-tro” tunn. Citattecknen är medvetet valda för att det är väldigt oklara begrepp, vilket också visade sig på seminarierna. Man kan ju tycka att den kristna sidan, eller åtminstone kardinal Gianfranco Ravasi, skulle ha en tydlig uppfattning om dess innebörd. Inte minst utifrån att seminarierna marknadsförs som en dialog mellan "troende" och "icke-troende". Men så var det inte. 

Jag har sedan tonårens uppbrott från en traditionell kristen tro ägnat oerhört mycket möda åt att försöka förstå vad det är för tro (livshållning – övertygelser) som har betydelse för en utveckling och fördjupning av hopp, upplevelse av mening, medkänsla, delaktighet i livet, ansvar, hemhörighet i tillvaron. Och vad det är som undergräver dessa kvaliteter och möjliggör att dess motsatser kan få fäste och underminera en människas liv. Min femton år gamla text “Existentiell tro” kring denna problematik (ingår som kapitel 6 i boken "Existentiell livssyn – kristen tro”) diskuterar ingående denna för alla livsviktiga trosproblematik. 

Denna infallsvinkel fanns inte med i diskussionen trots tunga teologiska kompetenser som biskop Antje Jackelén och kardinal Gianfranco Ravasi och en duktig kristen författare som Ylva Eggehorn i panelen. Jag tycker det är märkligt eftersom jag har fått för mig, kanske fullständigt felaktigt, att just detta var kristendomens hjärtesida i begynnelsen. Och att det som gav kristendomen dess märkliga kraft under de första århundradena var att man hade lyckats skapa en struktur – gemenskap, riter, berättelser – som blev en ny, viktig kulturimpuls på grund av sin förmåga att stödja denna sköra, positiva livsprocess hos en bred grupp människor i samtidskulturen.

Jag ger i texten “Existentiell tro” tunga argument för att det finns ett speciellt område av föreställningar och övertygelser som just tenderar att fördjupa eller urholka dessa kvaliteter beroende på vilken hållning vi intar. Och att detta  inte har att göra med huruvida vi tro på Gud eller inte! Eller några andra bortommänskliga krafter eller verkligheter.

Mycket summariskt gäller detta huruvida vi tror att medkänsla, omsorg och förnuft kan utvecklas mot allt större bärighet hos oss som människor och också tror att dessa kvaliteter i bästa fall kan bli styrande krafter överordnade våra rädslor, behov och beroenden. Tro i denna existentiella mening är att tro på denna möjlighet, medvetet eller intuitivt, och att efter bästa förmåga bejaka en livshållning som kan stödja utvecklingen av dessa kvaliteter i såväl vårt eget personliga liv som i andras och i världen. När tvivlet slår till huruvida dessa grundkvaliteter finns som reella möjligheter så är det kris, då är det frågan om en livsgrund som hotar att ryckas undan. Det kan vara fruktansvärt smärtsamt och utsatt. Icke-tro i denna existentiella mening är att förneka att dessa positiva möjligheter överhuvudtaget finns. Kanske genom att karakterisera sådan föreställningar som illusioner, önskedrömmar, att dom bygger på att man blundar för verklighetens bistra realiteter. 

Texten har en tydlig teologisk sida genom att den tar sin utgångspunkt i kristen tradition både i positiv och negativ, kritisk mening. Den är en bearbetning och kritik av ett traditionellt kristet trosbegrepp och visar på en existentiell trosproblematik som är helt oberoende av vad vi vanligtvis lägger in i begreppet "religiösa föreställningar". Min amatörteologiska gissning är att det är denna existentiella sida som varit kristendomens positiva och skapande sida fram till modern tid. Och som modern teologi och modern kristenhet, den liberala såväl som den evangelikala, tycks helt oförmögen att uppfatta. Ibland tycks det som man i stället gör sitt bästa för att dölja denna existentiella trosproblematik. Och tyvärr så bekräftades den dystra bilden av både kardinal Gianfranco Ravasi och biskop Antje Jackelén. När denna text skrevs för runt femton år sedan fanns en vild idé om en levande ateistisk kristendom som en drivkraft. Den idén har jag lagt på hyllan. Men trosanalysen är lika giltig idag. Det gäller en allmänmänsklig grundproblematik som vi alla är indragna i och inte kommer undan oavsett om vi är ateister eller kristna, muslimer eller judar eller är fullständigt ointresserade av livsåskådningsfrågor.

I seminariets andra del på Fryshuset brottades den ”icke-troende” delen av panelen på ett personligt engagerat sätt med innebörden i begreppen ”tro” och ”icke-tro”. En liten, men viktig, detalj i Tommas Hammarbergs inledning var att han protes­terade mot uppdelningen i "troende" och ”icke-troende” och menade att den är olycklig och missvisande. Inte minst när det gäller att mobilisera de goda krafterna i olika läger i kampen för de mänskliga fri- och rättigheterna på olika håll i världen. Det var intressant och i någon mening hoppfullt att kardinalen Gianfranco Ravasi i sin inledning dessförinnan hade refererat till en intervju med Tommas Hammarberg där han framhållit just detta. Mina Humanistfränder Jessica Schedvin och Christer Sturmark gjorde bra inlägg kring detta. Och så även Per Wirtén, författare och redaktör.

När jag lyssnar på dessa "icke-troende" personer är det som om dom på olika sätt försöker närma sig och ringa in den speciella existentiella trosproblematik som antytts ovan och som jag själv brottats med. Det är dessutom så uppenbart att ur detta existentiella trosperspektiv så är Tommas Hammarberg, Jessica Schedvin, Christer Sturmark och Per Wirtén djupt troende. Så förstås även Anders Carlberg men med den skillnaden att han tolkar detta i en kristen referensram och får stöd för att stå kvar och fördjupa denna tro från kristendomens berättelser och riter. Samma sak med de båda andra från den ”troende” sidan, Linnea Jacobsson, ordföranden i Ung Kristen Vänster och Fazeela Zaib, muslimsk fredsagent och bloggare.

Det är här viktigt att notera att ingen i någondera panelerna representerar det som jag i ovan nämnda text kallar ”existentiell otro”. Först ett par dagar efter att jag lyssnat på seminarierna slår det mig att begreppet ”otro” som är ett klassiskt kristet begrepp (Paulus, Luther) inte nämndes inte i något av seminarierna. Det är i sig en intressant detalj.

Jag håller helt med Tomas Hammarberg när han säger att den konventionella religiösa uppdelningen mellan ”troende” och ”icke-troende”, som också var utgångspunkten för dessa seminarier, är djupt olycklig. Hans främsta argument är att uppdelningen är helt missvisande när det gäller att mobilisera de goda krafterna för de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna – och för vår globala överlevnad.

Jessica Schedvin, ordförande för Unga Humanister, uttryckte sig kärnfullt när hon sa att detta med ”tro” och ”icke-tro” ur det vanliga religiösa perspektivet för henne var ”en icke-fråga”. Så är det för mig också! Vid sidan om den existentiella trosproblematik, som jag antytt ovan, är den konventionella religiösa trosproblematik för min del en intellektuell kafferepsfråga utan någon djupare betydelse för mitt liv. Och så har det varit länge. Dessutom tror jag att det är på samma sätt för många människor i samtidskulturen.

Det var lite märkligt att de stora ödesfrågorna om klimat, miljö, resurser och jordens överlevnad var frånvarande. Trots mina allvarliga kritiska anmärkningar tycker jag att det var ett intressant seminarium och ett lovvärt initiativ. Den här typen av frågor behöver diskuteras i en bred offentlighet. Detta med två seminarier och två paneler var bra. Den ena panelen med professionellt folk, den andra panelen med representanter för ideella organisationer och starka personliga engagemang gav en speciell bredd.

Jag skulle väldigt gärna se denna typ av engagerade och kvalificerade paneler som de på Vetenskapsakademin och på Fryshuset ta sig an den lite speciella kunskapsfråga som formulerats under rubriken ”Kunskapsfråga och vision” på "Gustafs videoblogg". Kanske ett framtida arrangemang med  Humanisterna som ansvarig huvudorganisatör. 

 

PS. Inför seminarierna “Hedningarnas förgård” sammanställde arrangörerna en lista med inspirationstexter som publicerades på Svenska Vatikanambassadens webbplats. Jag hittade denna samling med inspirationstexter efter att jag skrivit det mesta av denna text. Till min överaskning upptäckte jag där en sex år gammal text av min hand. Den har den långa rubriken “Läskommentarer till “Handbok för ateister” av Michel  Onfray“. Det för min egen del fascinerande med den texten är den synliggör det begynnande perspektivskifte visavi teologi, Svenska kyrkan och kristen tro som fyra år senare medförde att jag "kom ut" som ateist och lite senare gick med i Humanisterna. DS

PS 2. Moderatorn och vatikanambassadörens Ulla Gudmundsons har kort formulerat  grundkonceptet för den typ av mera öppet prövande idésamtal som kom till uttryck i dessa båda seminarier. Det är en modell jag gärna vill se mer av i det offentliga samtalet! Se IdésamtalDS.  

 




Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/46910

kommentera I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.



annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Post kommentarsstopp

Tidningen Journalisten ställde några frågor om hur kommentarsstoppet har påverkat besöksstatistiken. ...

annons:
annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Post kommentarsstopp

Tidningen Journalisten ställde några frågor om hur kommentarsstoppet har påverkat besöksstatistiken. ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.