Med nya förutsättningar följer nya val hemma vid köksborden och opinioner från gräsrotsnivå driver i sin tur fram politisk utveckling.
Bildmaterial
Ingrid Runsten. På mitt skrivbord på datorn har jag länge haft SCB:s lathund om jämställdhet. Där finns många intressanta siffror som är bra att ha till hands. Så förra veckan kom en ny "På tal om kvinnor och män". Men siffrorna ser ungefär likadana ut som för två år sedan, inte mycket har förändrats i 2012 års upplaga. Från SCB:s sida konstaterar man att "jämställdheten trampar vatten."
Flickor har bättre studieresultat än pojkar, kvinnor utbildar sig mer än män. Kvinnor röstar i högre grad än män. I riksdagen och regeringen är det ganska jämställt även om kvinnor har märkvärdigt svårt att nå de allra högsta politiska posterna. (partiledarsiffrorna är sorgligt nog 2-7). Men när det gäller inkomster och ekonomisk makt är det långt till jämställdhet. Det är i stor utsträckning fortfarande männen som sitter på pengarna.
Några siffror: 12 procent av styrelseordförandena i svenska aktiebolagsstyrelser är kvinnor och 88 procent är män. Kvinnor och män arbetar fortfarande i olika yrken, bland de 30 största yrkena finns enbart tre som har en jämn könsfördelning, det gäller kockar, kokerskor, läkare samt lärare på universitets- och högskolor. I nästan alla yrkesgrupper tjänar män mer än kvinnor, undantaget är vård- och omsorgspersonal. Kvinnor är betydligt mer sjukskrivna än män.
Män har högre inkomst än kvinnor i alla åldersgrupper, från 20-årsåldern och som pensionärer, störst är gapet kring 30 och 40. De lägsta inkomsterna har de ensamstående kvinnorna med barn.
Kvinnor och mäns verkligheter ser alltså ganska olika ut. Inte bara det att arbetsmarknaden är uppdelad, det gäller också fortfarande andra delar av vardagslivet. Kvinnor tar ut mer av föräldraledigheten och arbetar oftare deltid. En tredjedel av de sysselsatta kvinnorna och var tionde sysselsatt man arbetar deltid. Totalt sett arbetar kvinnor och män lika mycket, men kvinnor lägger mer tid på obetalt hushållsarbete.
Jaha, men det är ju val man gör hemma vid köksbordet, det är väl inte samhällets sak att lägga sig i? Det är en invändning man kan göra och det är naturligtvis en balansgång, diskussionen om en delad föräldraförsäkring och fler "pappamånader" är ett exempel på det. Men de val man gör vid det där köksbordet följer med genom hela livet. Sämre karriärmöjligheter, lägre livsinkomst, lägre pension. Sämre möjligheter till ett gott och självständigt liv om familjeförhållandena förändras. Sämre möjligheter att välja själv.
Det ligger politisk vilja och reformer bakom alla de förändringar som ändå skett i det här, inte jämställda, men ändå hyfsat jämställda landet. För drygt 40 år sedan togs ett stort kliv. 60-talets hemmafruar gick ut på arbetsmarknaden när sambeskattningen avskaffades 1971, familjen var inte längre skattemässigt en enhet. Några år senare kom föräldraförsäkring och daghem. Detta var helt grundläggande för Sveriges ekonomiska utveckling, för tillväxt och välfärd. Och det är svenska/nordiska exportartiklar, barnomsorg och nu senast "pappamånader" i föräldraförsäkringen inspirerar andra länder, som Tyskland och Storbritannien.
Med nya förutsättningar följer nya val hemma vid köksborden och opinioner från gräsrotsnivå driver i sin tur fram politisk utveckling. Också nu behövs politisk vilja för fler steg, det gäller föräldraförsäkringen, det gäller bolagsstyrelser och det helt självklara, lika lön för lika arbete. 1960 togs beslut om att avskaffa de speciella kvinnolönerna. Så märkligt att vi ännu inte nått hela vägen.
