Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Skolan

Moderaterna föreslår ny skolpolitik och går till storms mot den ökande ojämlikheten i svensk skola. Läs (200) Skriv

Venezuela

Venezuelas president Hugo Chavez är död. Läs (12) Skriv

Sjukvården

Den svenska sjukvården får allt hårdare kritik. Finns det ett systemfel i köp- säljmodellen eller är kritiken orättvis? Läs (34) Skriv

Sans och islamofobi

Carl Gustaf Olofsson om Sans och islamofobi

Om SANS, osansat och den möjliga diskussionen

Lite mer än en vecka efter att första numret av SANS, efterträdare till Humanisten, kom ut stötte jag av tillfälligheter på en tidskriftsrecension som skakade om mig rejält som nybliven medlem i Humanisterna. Den är skriven den 26 januari på Idagsidans blogg på Svenska Dagbladet av huvudredaktören Anders Haag. Texten har rubriken "Är Sans en sansad tidskrift?"


Om författaren

Jag har sedan 1998 drivit webbplatsen "Språk,tro och religion" med underrubriken "Om religiositet, tro och livsåskådning från ett existentiellt perspektiv". På webbplatsen finns också boken "Existentiell livssyn - kristen tro?".

Jag börjar med ett längre klipp ur Anders Haags bloggtext.

"Den högre nivån (som Martin Nihlsgård efterlyser i en intervju i artikeln "Sverige, religionskritiken och rasismen" i SANS premiärnummer. min anm!) är det tyvärr knappt någon artikel i Sans som når upp till. Istället är den genomgåendet attityden "all religion är fel och farlig" och tonen är genomgående arrogant mot alla oliktänkande.
En recension av prästen och etikforskaren Elisabeth Gerles bok Farlig förenkling är ett bra exempel på denna attityd. I Farlig förenkling görs en jämnförelse mellan Sverigedemokraterna och Humanisterna. Rubrikeni Sans är "Gerles intellektuella haveri". Gerle anklagas för att ha ett högt tonläge och att göra många tankefel. Med ett minst lika högt tonläge, som skulle kunna beteckna som rasande, angriper skribenten Per Dannefjord Gerle och skriver mycket nedsättande om hennes förmåga att tänka. Gerle framställs av Dannefjord som förvirrad och hennes intellektuella kapacitet är klen. Retoriken är tydlig: Det gäller att förnedra motståndaren och få denne att framstå som dum.
Detta är knappast den ödmjuka och sakliga ton som Martin Nihlgård efterfrågar. Istället är den just så inbilsk och fundamentalistiskt aggresiv som kännetecknar mycket av Humanisternas propaganda. Nej, tyvärr är helhetsintrycket av Sans, med några undantag, att denna nya tidskrift är sanlöst oupplyst och att den mycket väl skulle kunna vara utgiven av Sverigedemokraterna."

Först några ord om min position i detta laddade landskap. I höstas gick jag med i Humanisterna. Det markeraderade slutpunkten i en process som pågått några år (jag skriver lite om detta på "Gustafs videoblogg" (kan googlas) under rubriken "Om mig"). Mina reaktioner på lanseringen av Elisabeth Gerles bok "Farlig förenkling. Religion och politik utifrån Sverigedemokraterna och Humanisterna" (Kyrkans Tidning och DN Debatt - i början av september 2010) blev avgörande. Om denna lite speciella personliga resa kan man läsa på annat håll "Till försvar för Humanisterna gentemot teologen och etikprofessorn Elisabeth Gerle" (kan googlas). Bakgrunden till den texten var att sånär hade fastnat i Gerles starka, självsäkra retorik.
Innan jag sökte medlemskap hade jag läst igenom såväl Humanisternas idéprogram som ett par årgångar av Humanisten, föregångaren till SANS, hemlånade från biblio­teket. Jag hade också sett ett antal video­inspelade debatter och föredrag från det utmärkta videoarkiv som finns på Humanisternas webbplats. Denna researchprocess satte igång på grund av ett diffust obehag utlöst av Gerles boklansering och som inte ville släppa taget.
Eftersom SANS har samma redaktion som Humanisten förstärkt av Björn Fjaerstad från Forskning och Framsteg, har samma grundpolicy och samma medarbetare är det motiverat att säga något om mina intryck av senhöstens Humanistläsning. Det nya är namnet SANS och att föreningen Humanisterna inte längre står som utgivare och ekonomiskt ansvarig.

Ett antal artiklar í Humanisten har gjort mig lite rikare som människa. T.ex en enormt fin intervju med Sture Linnér (juli/2010, sista numret av Humanisten) av Christer Sturmark. Efter läsningen var jag väldigt glad att intervjun hunnit göras innan han dog. I samma nummer finns en intressant och för mig värdefull recension/analys av Stefan Einhorn: "En dold Gud" av idéhistorikern Per Sundgren. Samma skribent skrev i nr 1/2008 en intressant artikel om Einsteins religiositet. Båda artiklarna är för mig exempel på en seriös, ambitiös och väsentlig religionskritisk diskussion. I samma nr (1/2008) fanns en fantastiskt fin text av sociologi­professorn Ulf Himmelstrand som fortsätter att avge värme långt efter läsningen. Den berör min egna hjärtefrågor (se "Kunskapsfråga och vision" på "Gustafs videoblogg"). Den långa poetiska rubriken är "En flodhäst, två sparvar, barnet och en fråga om andlighet". I nr 3/2009 fanns en för mig utmanande och samtidigt väldigt intressant artikel med rubriken "Ateism som religion?" av exegetikprofessorn Bertil Albrektsson, som satt som en av de ansvariga i bibelkommissionen under många år. Svaret på rubrikfrågan är ett distinkt nej. Hans diskussion kring gränsen mellan tro och icke-tro, kristet och icke-kristet grep direkt in i mina egna bryderier kring dessa frågor. Jag diskuterar fortfarande med honom inombords. I nr 1/2008 finns en intressant och teologiskt kunnig recension av Sören Wibeck: "Jesus. Jude, Rebell, Gud". Ett par artiklar rörde sig i ett gränsland där jag reagerat med ifrågasättande och kritik.
Efter att ha utgått från den starkt negativa bild från de som på olika sätt tar avstånd från Humanisterna blev jag väldigt positivt överraskad. Jag blev också positivt överraskad av intervjuboken "Personligt" (2007) där Christer Sturmark intervjuar 24 'fritänkare' som jag läste i julhelgen. Alla dom intervjuade är i någon mening andliga släktingar, en del lite fyrakantigare och en del lite 'rundare'. Men samtliga levande, intressanta och engagerade människor. Det känns som att jag skulle kunna föra öppna och spännande diskussioner med samtliga. De står på samma paradigmatiska grund som jag själv. Till min glädje fick boken en positiv uppskattande recension i senaste numret av Svensk Teologisk Kvartalskrift (nr 3/2010 s.146).

I klippet från Anders Haags bloggtext har jag speciellt plockat ut hans omdömen om Per Dannefjords artikel "Gerles intellektuella haveri" eftersom det gäller en problematik som berört och engagerat mig den gångna hösten. För den som inte riktigt känner till omständigheterna är det av betydelse att påpeka ett par saker som inte framgår av Anders Haags text. Titeln på Gerles bok är "Farlig förenkling. Religion och politik utifrån Sverigedemokraterna och Humanisterna". Att utelämna undertiteln blir direkt missvisande i detta sammanhang. När sedan Anders Haag skriver "I Farlig förenkling görs en jämnförelse mellan Sverigedemokraterna och Humanisterna." så kan den oinsatte läsaren få för sig att Dannefjord reagerar på ett mindre sidoresonemang i boken. Så är det inte! Greppet i såväl bok som lansering är just att koppla samman Sverige­demok­raterna och Humanisterna. Av såväl bokens undertitel, baksidestext och inte minst Elisabeth Gerles egen lansering av boken genom intervju­reportage i Kyrkans Tidning och artikel på DN Debatt (i september 2010) så framgår det att denna sammankoppling är central i boken. Efter ett långsamt och lite motvilligt uppvaknande i höstas kan jag idag inte bedöma det som annat än ett skickligt och obehagligt försök att svärta ner och misskreditera Huma­nisterna. Slutet på klippet från Anders Haags bloggtext skulle kunna läsas som mätare på hur väl hon lyckats.

Det är mot denna bakgrund som Per Dannefjords artikel är skriven. Han undrar - med rätta - över syftet att på det sätt som Gerle gör koppla samman Huma­nisterna och Sverigedemokraterna. Med ett argumentationsanalytiskt grepp försöker han sedan sakligt visa det ihåliga och dåligt underbyggda i Gerles resonemang. Jag tycker att han ger god saklig grund för de hårda värdeomdömena om nivån på Gerles analys. Visavi mina egna personliga reaktioner i höstas på Elisabeth Gerles lansering av "Farlig förenkling. Religion och politik utifrån Sverigedemokraterna och Humanisterna" tycker jag att Per Dannefjords artikel är väldigt sansad. Avslutningsvis använder Anders Haag sitt sammanfattande slutomdöme om Dannefjords artikeln för att beskriva Humanisterna. Den är "så inbilsk och fundamentalistiskt aggresiv som känne­tecknar mycket av Humanisternas propaganda". Humanisterna ägnar sig alltså primärt åt propaganda enligt Haag. Sedan använder Haag sitt omdöme om Dannefjord som utgångspunkt för ett övergripande slutomdöme om SANS. "Nej, tyvärr är helhetsintrycket av Sans, med några undantag, att denna nya tidskrift är sanlöst oupplyst och att den mycket väl skulle kunna vara utgiven av Sverige­demokra­terna".

Helle Klein, fd. ledarskribent i Aftonbladet, är numera som präst tillsammans med två andra präster ansvarig för Seglora Smedja i Sofia församling i Stockholm. Underrubriken är "Mötesplatsen för andlighet, kultur och samhälle". Man kan ana att Katharinastiftelsen som funnits sedan början på 1960-talet är en förebild. Tillsammans med sin övriga verksamhet - gudstjänst, föredrag och debatter - driver man en ambitiöst upplagd webbplats där Helle Klein har fått en ny arena för sin penna. Genom Anders Haags blogg får jag veta att hon regerat på omslaget på SANS med epitetet "islamofobi" (såväl genom bloggtext som länk). Omslaget är en kvinna med heltäckande slöja där bara ögonen anas och så finns rubriken "En Gud för kvinnor?". Jag blir omtumlad av Helle Kleins starka, omedelbara reaktion. Att reagera så direkt på ett omslag med ett av de mest negativa och stämplande orden i sin vokabulär känns för mig riktigt obehagligt. För mig säger det mer om den kristna och kyrkliga nidbild av Humanisterna som Helle Klein, Elisabeth Gerle och Anders Haag vårdar än den säger om Humanisterna.

Var klämmer skorna? Vad är det för hundar begravda? Det är frågor jag grubblar alltmer över.

Teologi­pro­fessorn Mattias Martinsons behandling av Humanisternas religionskritik i första delen av "Katedralen mitt i staden. Om ateism och teologi" (2010) har också gett bränsle till detta grubbel. Lite av detta grubbel kan anas i debatten om "otro" på "Gustafs videoblogg".

Info om SANS:
SANS - existentiellt magasin i upplysningens anda - kom ut med sitt första nummer sista veckan i januari. Den ersätter Humanisten. Den gamla redaktionen med Christer Sturmark som chefredaktör och ansvarig utgivare och Sara Larsson som redaktör är förstärkt med Björn Fjaerstad, mångårig chefredaktör för Forskning och Framsteg. I och med namnbytet har den ekonomiskt och administrativt kopplat loss från organisationen Humanisterna.





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/32790

30 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det är uppenbart att "kyrkan och dess företrädare" (tolka detta mycket generellt) försöker att flytta fram positionerna på den andliga arenan. Brödraskapsrörelsen lierar sig med muslimerna.
Elisabeth Gerles, jag kan inte säga annat än dåliga bok mm mm.

Man kan se detta i ljuset av att Svenska kyrkan förlorar många medlemar varje år.
Kyrkor läggs ner.
Bristande engagemang av medlemar i kyrkan.
Skandalerna inom katolska kyrkan.
Muslimsk fundamentalism.
Ateist är inte ett negativt värdeladdat ord längre utan börjar snarare få en neutral eller positiv innebörd.
Att en grupp som humanisterna nu aktivt ifrågasätter religiösa företeelser i samhället.
De riktigt aktiva försök som gjorts under 1900-talet att på ett vetenskapligt sätt bevisa sina teser i utvecklingsläran form av kreationism och senare Intelligent Design har som väntat totalhavererat.

Det ger inte den bästa andliga grogrunden för nyrekrytering direkt.

Då man inte vetenskapligt intellektuellt kan påvisa sin ståndpunkts korrekthet så återstår polemik om man väljer en aktiv aggresiv position.

Och då får man lite problem.
Vilken "bibel" refererar man tex till ? Då ingen ens idag man med säkerhet kan säga hur många varianter av NT det finns, man talar om 100.000 upp till 400.000 olika variationer av denna.

Läs tex Misquoting Jesus: The Story Behind Who Changed the Bible and Why av Bart D. Ehrman.
Eller lyssna på honom i ett föredrag om boken och ämnet på

http://www.youtube.com/watch?v=7cK3Ry_icJo&feature=related
Jag rekomenderar den varmt.

Sedan har du den tolkning av dessa skrifter som olika trosinriktningar gör för att inte tala om hur individer förhåller sig till kristendomen.
Det gör det lite svårt att tala unisont för en helhet och hävda en gemensam kristen värdegrund.
Men det ger dock möjligheten att ta avstånd från alla otrevligheter som begåtts i kyrkans namn eller inom dess domäner men det ger definitivt ingen större trovärdighet.

Sedan har man slutligen legitimitetsaspekten.
Man vill hävda sin ståndpunkt och position i samhället på basis av att ett gudomligt väsen talat om hur man ska leva och förhålla sig till olika skeenden i livet.
Men man ser det absolut inte som nödvändigt att påvisa dess existens utan detta ska andra berörda helt enkelt inte förhålla sig till över huvud taget utan man skall bara respektera detta faktum
och acceptera dess konsekvenser

Inom vilken annat område skulle ett sådant resonemang accepteras ?

Så vad återstår då för kyrkligheten att göra för att hävda sin position i samhället när den vetenskapliga, unisona värdegrunden och den gudomliga trovärdigheten saknas eller kan kraftigt ifrågasättas om man nu valt en polemikbaserad agenda ?

Vi lär nog få se fler exempel som Elisabeth Gerles bok när det handlar om att svärta ner humanisterna med rena lögner.

Permalänk | Anmäl #1 Mats F Eriksson, 2011-02-05, 21:40

PK-patrullens attack på Humanisterna säger allt om Sveriges debatt-
klimat. Det nämnda numret av Sans är värd att läsa, inte minst intervjun
med Ophelia Benson som skrivit en mycket viktig bok om religiöst kvinnoförtryck.

Permalänk | Anmäl #2 Charlie Darwin, 2011-02-05, 22:23

@Charlie

Är det "Does God Hate Women?" du menar ?

Permalänk | Anmäl #3 Mats F Eriksson, 2011-02-05, 23:06

#3

Japp

Permalänk | Anmäl #4 Charlie Darwin, 2011-02-05, 23:44

Helle Klein är den som kopplat SANS till islamofobi och som föranlett tidigare artiklar. Artikeln ovan ligger under debattrubriken "SANS OCH ISLAMOFOBI", men det är endast ett stycke i artikeln som tar upp detta. I övrigt behandlas inte kopplingen SANS och islamofobi och det tolkar jag inte som artikelns huvudsakliga inriktning. Tidskriften SANS måste kunna diskuteras utan att hamna under den utpekande rubriken som om SANS skulle var en tidskrift med islamofobisk inriktning. Islamofobi är dessutom ett vämjelikt begrep, som om islamkritik skulle vara ett sjukdomstillstånd.

Permalänk | Anmäl #5 Mats, 2011-02-05, 23:56

Det är ett "smart" drag att sjukdomsförklara personer med avvikande åsikter, det gör det lättare att avvisa och marginalisera dem och deras åsikter. Det gör visserligen ingen skillnad för ens egna argument, de blir varken bättre eller sämre, men man pressar in motståndaren i en position där han eller hon tvingas förklara eller försvara sig som person, istället för att kunna utveckla sina argument.

Strategin är oärlig och manipulerande, och det finns skäl att hävda att det är i första hand den sida som känner att den har minst "på fötterna", som kommer att tillämpa den. Om inte de egna argumenten riktigt räcker till, får man ta till härskartekniker och manipulation, misstänkliggörande och sjukdomsförklaring av motståndarens person, eftersom man inte kan bemöta dennes argument.

Först den dag som ateistiska humanister börjar kalla personer som Weiderud, Klein och Gerle för "ateofober" (från ateofobi = omotiverad rädsla för ateism), vet man att deras slag är förlorat. Var alltså vid gott mod, vänner ateistiska humanister, jag har ännu inte sett någon av er/oss slunga ett sådant "ateofob"-nät mot någon. :-)

Kanske har för övrigt ateistiska humanister och kristna mer gemensamt än de tror? De kristna som stod inför Neros domstol kallades tydligen "atheoi", eftersom man uppfattade dem som "gudlösa". Ernst Bloch, en tysk filosof, har skrivit något jag också tycker kan vara värt att begrunda i denna diskussion:

"Only an atheist can be a good Christian, but certainly also only a good Christian can be a good atheist."

Permalänk | Anmäl #6 John H Nilsson, 2011-02-06, 12:34

#6 John H Nilsson, jag har aldrig hört det citatet tidigare. Men det Ernst Bloch säger är bara en variation på vad kyrkan har sagt i 2000 år. Dvs att endast en gudfruktig människa kan vara en god människa. I kristendom är gud gott och avsaknaden av gud ondska. (Buddhism, och andra sidan, anser att godhet kan existera utan gud och att en handling i sig kan vara god.)

Ateism har alltid använts för att samla kristna till krig. Det var inte bara faran med kommunism, utan ateistiska kommunister för att göra det klart att det är ett krig mellan gott och ont.

Islamofobi beskriver inte ett sjukdomstillstånd. Det betyder inte Islam+fobi. Jag vet om att kunskapsnivån på Newsmill är extremt låg. Men detta här är för fan grundskolekunskap!

Permalänk | Anmäl #7 Peter H, 2011-02-06, 13:47

#7 Peter;
Jag tycker du tar i lite väl hårt mot kunskapsnivån på NM. Nog är islamofobi en sammanbyggnad av orden islam och fobi. Och enligt Wkikipedia är fobi detta;

----
Fobi (av grek. φόβος, fobos, "fruktan"), en irrationell, ihållande rädsla för särskilda situationer, objekt, aktiviteter, eller personer. Det vanligaste symptomet för denna rubbning är den orimliga viljan att undvika fruktade saker. När rädslan är bortom ens kontroll, eller om rädslan inkräktar på det dagliga livet, kan en diagnos under en av ångeststörningarna göras.[1]

---
Känns lite sjukligt, eller hur?

Annars så hoppas jag att SANS går en lycklig framtid till mötes. Det behövs en nagel i ögat på alla osansade.

Permalänk | Anmäl #8 Mayo Mellberg, 2011-02-06, 14:06

#7 Peter H:
Angående Ernst Bloch så vet jag inte så mycket om honom än, men jag har köpt en av hans böcker, "Atheism in Christianity", och hoppas få tid och ork att läsa den vartefter. Kanske får jag tillfälle att återkomma till hans tankar senare.

Sen undrar jag vad du menar att "islamofobi" betyder, eftersom du säger att det inte beskriver ett sjukdomstillstånd eller en "fobi", att det inte är en sammansättning av "Islam+fobi"?

Som jag förstår det handlar begreppet fobi i alla fall om att man tillskriver fobikern en /ogrundad rädsla/ för något. Om man sen kallar denna ogrundade rädsla för en sjukdom eller något annat är väl kanske en smaksak, men när man använder detta begrepp om någon tillskriver man väl i alla fall den personen någon form av störning eller defekt? Alltså, med denna argumentationsteknik angriper man motpartens person i första hand, inte hans eller hennes argument, vilket möjligen skulle kunna vara konstruktivt.

Vad menar du annars att "islamofobi" betyder?

/---/ = kursiverad text

Permalänk | Anmäl #9 John H Nilsson, 2011-02-06, 15:38

#8 Mayo Mellberg, du bevisade just hur låg kunskapsnivån är. Där är två monumentala fel med ditt inlägg.

Det första är att du tror att vi andra inte vet eller inte själva kan ta reda på vad fobi betyder.

Det andra är att så fungerar inte språk. Du har begått ett etymologiskt misstag.

Polis kommer från grekiskan, men har inte samma betydelse på svenska. Du kommer att misslyckas om du försöker intala folk att de ropar på de grekiska stadsstaterna när de ropar "polis."

Permalänk | Anmäl #10 Peter H, 2011-02-06, 17:38

#9 John H Nilsson, islamofobi är ett problematiskt ord, precis som politiskt korrekt är ett problematiskt uttryck. Så som uttrycket politiskt korrekt används i dag så måste man dra slutsatsen att politiskt korrekt är alla åsikter som skiljer sig från mina åsikter.

Islamofobi kan sägas betyda irrationell eller osaklig rädsla eller hat mot Islam eller muslimer. Om vi tar betydelsen att mena muslimer så är där ingen skillnad mellan islamo/muslimofobi och rasism. Islamofobi är i grunden att döma en grupp efter hur några individer beter sig. I jämförelse så är där ingen som dömer kristendomen eller den vita rasen på imperialismen, slaveriet, Förintelsen, Hiroshima och Dresden.

Jag är själv antiislam (så väl som antikristen). Men jag tar avstånd från osakliga attacker mot Islam. Alla förlorar på osaklighet

Permalänk | Anmäl #11 Peter H, 2011-02-06, 17:55

#11 Peter H skriver:
..."islamofobi är ett problematiskt ord, precis som politiskt korrekt är ett problematiskt uttryck."

Jo, men jag tror inte att jag har använt uttrycket "politiskt korrekt" mer än någon enda gång (och då inom citationstecken). Varför tar du upp detta med mig?

Jag tror inte att motståndet mot islam och muslimer främst handlar om "hur några individer beter sig". Jag tror det har att göra med islam i sig, islams lära, och de politiska ambitioner som muslimer ger uttryck för, bland annat här på Newsmill.

Sådana saker som att muslimer kan kräva avskilda klassrum för kvinnor och män, och att de önskar viga vissa tider för enbart kvinnor i kommunala simhallar, kan komma att påverka mig negativt direkt i min vardag. Att jag inte vill bli påtvingad en sådan könssegregering, vare sig ideologiskt eller praktiskt, eller få min rörelsefrihet inskränkt, handlar inte om "fobi". Det är en ren intressemotsättning och bör behandlas och respekteras som en sådan.

Permalänk | Anmäl #12 John H Nilsson, 2011-02-06, 18:32

#Peter,

Onekligen en rejäl utvikning från ämnet, men jag tycker nog att John hade en poäng angående sjukdomstillståndet. Du gör dig till uttolkare av uttrycket Islamofobi, och bestämmer helt frankt att det INTE är en sammansättning av Islam och fobi, trots att många andra verkar anse det. T ex har jag svårt att läsa in något annat i Forum för nutidshistorias definition. Eller har du en för mig okänd etymologisk vetorätt i frågan?

Fobi är en obefogad rädsla för något, t ex spindlar, att ha glömt att stänga av spisen, för smuts eller för islam/muslimer. Och en fobi anses kunna utgöra ett sjukdomstillstånd, och då landar påstående om att någon lider av islamofobi oerhört nära det. Dvs ett påstående om att vederbörande lider av ett sjukdomstillstånd.

Jag tycker också att Johns övriga resonemang är klokt. Hans uppfattning och agerande styrs inte av en fobi. Det är ingen irrationell rädsla, det är ett ogillande på grund av ett genomtänkt ställningstagande.

Permalänk | Anmäl #14 Mayo Mellberg, 2011-02-06, 22:24

Carl Gustav!
Får gratulera dig att du gått med i det mest högerkristna samfundet i Sverige, Humanisterna. Det finns ingen så arrogant och elitistisk "trosinriktning" i Sverige. Man får leta bland programledare och debattörer på den högerkristna kanalen Fox News för att känna igen precis det som recensionen du hängde upp dig på beskriver; högljutt, med stor arrogans och väldigt lite ödmjukhet inför möjlighten att man själv inte alltid vet bäst. För veta bäst, det är det Humanisterna gör, i vått och torrt. Lite småkul också när du försöker få det att framstå som det kyrkliga etablissemanget vill baktala och smutskasta Humanisterna, med baktaleri och nidbilder är ju rent av komisk. Det som kännertecknar debatten som Humanisterna vill föra, är ju i regel att ingen vill bjuda upp till dans och skrika ikapp med Sturemark och co. När någon väl gör det, då skriks det smutskastning. Det är ju löjligt. Var glad för att någon orkar läsa Sans och kommentera den. Och om det nu är debatt Sans vill ha, varför anklaga någon för förklenat intellekt? Fokusera istället på de svaga argumenten. Det är ju inte så kul att debattera med någon på den sandlådenivån, så en eloge till Gerle för att hon orkar göra det alls. Var tacksamma för henne, ni Humanister. Hon hedrar ju er med uppmärksamhet!

Permalänk | Anmäl #15 Elof Larsson, 2011-02-07, 00:34

#15 Jakob L,

"Humanisterna. Det finns ingen så arrogant och elitistisk "trosinriktning" i Sverige."

Då känner du inte till Vatikanen, Irans regim, Livets Ord, Mohammed
Omar och Scientologerna.

"Fokusera istället på de svaga argumenten. Det är ju inte så kul att debattera med någon på den sandlådenivån, så en eloge till Gerle för att hon orkar göra det alls."

Berätta lite mer om de där argumenten.

"Lite småkul också när du försöker få det att framstå som det kyrkliga etablissemanget vill baktala och smutskasta Humanisterna.."

Elisabeth Gerles "bok" är bara ett exempel på att just så är fallet.

Permalänk | Anmäl #16 Charlie Darwin, 2011-02-07, 11:40

Egentligen tycker jag inte om debatter. Jag brukar sällan debattera. Den enkla anledningen är att debatter sällan leder någonstans. En viktig orsak till detta är att det alltid finns ett större eller mindre inslag av agressivitet i all debatt. Aggressivitet skapar låsningar. Det går inte att nå varandra. Den ena sidan predikar bara för sig själv och för sina trogna, så gör också den andra. En studie av den amerikanska politiska bloggosfären ur nätverkssynvinkel (redovisad i den utmärkta boken Connected - om mänskliga relationer, sociala nätverk och deras betydelse i våra liv) visar detta med önskvärd tydlighet. Förbindelserna mellan bloggarna med sympatier för Demokraterna och för dem med sympatier för Republikanerna är obefintliga. Man läser helt enkelt inte varandras bloggar. Man orerar bara för de redan frälsta. Och om man läser gör man det med specialslipade linser. Man läser in det man vill och bemödar sig inte att förstå den andres synpunkter. utan motargumenten poppar upp med automatik.

Det är utfifrån denna grund som jag kritiserar Sans. Vad vill redaktionen, egentligen? Om de vill uppnå något gott, exempelvis att minska kvinnoförtrycket i världen, tror de då verkligen att de kan uppnå detta genom skriva svartvita artiklar om islam i en svensk tidskrift? Vilka når dem i sin kritik? Självklart når dem blott människor som redan har en avog inställning till islam, de spär på den islamofobi som redan är vida spridd i Sverige enligt flera nationella undersökningar, bland annat gjorda av Forum för levande historia. De människor som kanske borde skärskåda sin inställning till kvinnor når man definitivt inte. Om de överhuvudtaget kommer i kontakt med Sans (vilket är rätt så osannolikt) går dem bara i försvarsställning.

Det verkar som om redaktionen för Sans och flertalet av dess skribenter inte förstått mänskligt beteende, hur religion och kultur hänger samman och är oskiljaktiga, hur tänkandet är kopplat till djupa känslor och värderingar som präglats in i individerna av den omgivande miljön. Att ändra på dessa värderingar och det medföljande beteendet kräver ett långsiktigt arbete i direktkontakt med dem som har mer eller mindre destruktiva värderingar. Om den kontakten ska leda till något måste de som vill åstadkomma en förändring visa stor förståelse. Jag har själv deltagit i sådant arbete. Det är svårt, men givande och den enda framkomliga vägen.

I höstas var jag på Uppsalas International Sacred Music Festival och lyssnade på Jordi Savalls Jerusalem Project. Det är ett fredsprojekt där judisk, kristen och muslimsk musik förenas till en helhet av framstående musiker och sånger från hela Mellanöstern. Innan konserten träffade jag Jordi Savall. Det var ett möte med en sann humanist! Han är djupt humanististiskt bildad, en varm, tolerant och förstående personlighet och han ger genom sin musik ett uttryck för det som är gemensamt för alla människor. Om de svenska "Humanisterna" kom i närheten av hans och många andra kända humanisters kunskaper och goda ambitioner skulle jag ha mer respekt för deras arbete.

Permalänk | Anmäl #17 Anders Haag, 2011-02-07, 12:30

#17 Anders Haag,

Tänka sig, jag är medlem i Humanisterna OCH en stor beundrare av Jordi Savall, både hans jerusalemprojekt och musicerande, ända sedan 80-talet. Jag tycker dock inte att en tro på en gud är en ursäkt att få säga och göra saker som annars inte är tillåtet.

Och jag uppfattar inte artiklarna om islam i tidningen Sans som svartvita.

Permalänk | Anmäl #18 Charlie Darwin, 2011-02-07, 13:04

Charlie Darwin,

""Humanisterna. Det finns ingen så arrogant och elitistisk "trosinriktning" i Sverige."

Då känner du inte till Vatikanen, Irans regim, Livets Ord, Mohammed
Omar och Scientologerna."

Vad jag vet finns inte Vatikanen, Irans regim och Mohammed Omar i Sverige, utan blott Livets ord och Scientologerna. Men gentemot de två sistnämnda framstår som lågmälda under av ödmjukhet jämfört med dig/Humanisterna. Jämfört med de tre förstnämnda så framstår ni bara som stöddigare och mindre ödmjuka.

Tycker du att Gelde har ett förklenat interlekt? Berätta gärna mer om det?

Är det möjligt att vara Humanist och ödmjuk? Kanske, men det framstår som väldigt svårt. Speciellt när du som debattör kallar dig Charlie Darwin, vars riktigt motto är "survival of the fittest" som essensen i livsfilosofin. Självklart har du större rätt att föra vidare dina gener än mer missanpassade och genetiskt defekta människor som Gerle, som uppenbarligen har ett mycket förklenat intellekt. Det är ju så naturen har ordnat det, och det är ju det som är sann Humanism. Hallelulja!

Permalänk | Anmäl #19 Elof Larsson, 2011-02-07, 15:03

#19 Jakob L,

Om du tycker att Livets ords intolerans mot homosexualitet är "ödmjukt" förstår jag att du föraktar Humanisterna.

Jag har inte kommenterat Gerles intellekt. Henne namngav jag som exempel på kyrkans smutskastning av Humanisterna, inget annat. Men Elisabeth Gerle visar i alla fall inte någon intellektuell skärpa i sitt resonemang om Humanisterna. Kolla själv debatten mellan henne och Sturmark (humanisternas hemsida) .

Att kommentera ett nick är ett tecken på att argumenten tagit slut. Men det är skillnad på darwinism och socialdarwinism.

Permalänk | Anmäl #20 Charlie Darwin, 2011-02-07, 15:32

#12 John H Nilsson, islamofobi är skälet till att västvärlden var helt okritisk till Irakkriget. Bush bröt mot åtskilliga internationella lagar. Muslimer hålls fängslade utan domstol och är totalt rättslösa. Det går inte att föreställa sig om detta hade varit det omvända, med Iran i Amerikas roll.

Donald Rumsfeld gick ut och ljög i TV och sa att "de" (muslimerna) hatar "oss". Tog någon någonsin tid att fråga vad muslimerna verkligen tycker? Självklart inte. Ingen bryr sig. Om de hade brytt sig så hade de vetat att 8% av medborgarna i Mellanöstern hatar USA (och det efter Irakkriget). 35% älskar USA. Resten befinner sig någonstans däremellan.

Till skillnad mot dig som lägger jag ingen vikt vid vad någon muslim eller kristen tycker. Deras vidskeplighet är irrelevant för mig. Jag är sekularist. Detta är en fråga om religion kontra sekularism. Om Sverige hade varit en sekulär nation, och inte som nu, delvis sekulariserad, så hade vi inte haft några problem.

Permalänk | Anmäl #21 Peter H, 2011-02-07, 19:55

#19 Jakob L, "Survival of the fittest" är inget motto utan en förklaring. Men din attack på Darwin är missriktad.

Rasismen har sitt ursprung i kristendomen. Där fanns ingen rasism i antiken. Det var de kristna som delade upp människor i raser. Infödingarna i Amerika ansågs först inte ens vara människor.

#20 Charlie Darwin, socialdarwinism beskriver det kapitalistiska samhället. Socialdarwinism betyder helt enkelt att de "bäst anpassade" individerna sållas fram i ett ganska hårt samhällsklimat. Det är ett samhälle var man inte får pris bara för att man deltar.

Permalänk | Anmäl #22 Peter H, 2011-02-07, 20:04

#17 Anders Haag

Hej Anders Haag, det gläder mig att du svarat. Eftersom mitt svar blev långt har jag valt att publicera det i min nyöppnade blogg här på Newsmill. Jag tror att man kommer ditt genom att klicka på mitt namn.

Permalänk | Anmäl #23 Carl Gustaf Olofsson, 2011-02-07, 21:09

#8 Mayo Mellberg – Kommentar: ”Fobi (av grek. φόβος, fobos, "fruktan"), en irrationell, ihållande rädsla för särskilda situationer, objekt, aktiviteter, eller personer.”

Och så till vida kan vi utgå från att det är just det irrationella som kännetecknar fobi, dvs irrationell rädsla.

Å andra sidan har vi en grundlagskyddad rätt att få lida av vilka fobier som helst, dvs det igår i våra mänskiga rättigheter. Vi har nämligen ingen medborgarskyldighet att behöva vara friska utan det är en terapeutisk fråga helt och hållet.

Desto mer irrationellt är det att försöka ”bota” överhuvudtaget någon fobi med utskällning och i synnerhet när utskällningen är ideologiskt sanktionerad. Något liknande har man försökt endast i det forna Sovjet men helt utan att lyckas. Däremot förvärrade sådan behandling symptomen.

Dock saknar vi en motsvarande diagnostisk benämning på ett sådant tillstånd där personen irrationellt nog tror på förolämpande retorik som fullgod behandlingsmetod. :-)

Permalänk | Anmäl #24 Christofer Catilan, 2011-02-08, 07:51

#24 Christofer, jag hoppas du inte menar att jag bedriver förolämpande retorik. För det har aldrig varit min avsikt.

En person som lider av en alltför stor fobi, riskerar kanske till slut någon form av tvångsvård. Så helt grundlagsskyddat är nog inte all irrationell rädsla, man får inte gå omkring fritt och vara hur fobisk som helst. Dvs staten tar till slut över och försöker genom terapi ta bort fobin, om det går.

Däremot håller jag med dig, den fobi som inte skadar, får var och en gå omkring med hur mycket de vill. Vill jag vara irrationellt rädd för onda andar, spöken eller troll, får jag vara det.

Däremot tycker jag att en oro, som baseras på en förhållandevis genomtänkt uppfattning, inte borde kallas för fobi. T ex många personers oro beträffande islams (och kristendomens, imperialismens, it-samhällets osv) utveckling och påverkan på det samhälle de lever i. Eftersom oron inte är särskilt irrationell.

Permalänk | Anmäl #25 Mayo Mellberg, 2011-02-08, 18:39

#25 Mayo Mellberg - Svar: "Christofer, jag hoppas du inte menar att jag bedriver förolämpande retorik. För det har aldrig varit min avsikt."

Nej, verkligen INTE! :-)

Utan mitt inlägg handlar endast om att man använder fobi i begreppet islamofobi i ett nedsättande syfte. Men det handlar inte om att fobiker ska föraktas mer än migräniker exempelvis. Det vore ju oerhört irrationellt.

Mayo: En person som lider av en alltför stor fobi, riskerar kanske till slut någon form av tvångsvård. Så helt grundlagsskyddat är nog inte all irrationell rädsla, man får inte gå omkring fritt och vara hur fobisk som helst.

Chris: Oja, det är den FAKTISKT! Som jag skrev uttryckligen: "Vi har nämligen ingen medborgarskyldighet att behöva vara friska utan det är en terapeutisk fråga helt och hållet." Det finns ingenstans nämnt att vi skulle ha någon skyldighet att vara friska däremot garanterar grundlagen våra rättigheter och vår personliga integritet. Det är nämligen fritt fram för oss alla att få bli sjuka, fobiska just inom ramen för våra grundlagsskyddade rättigheter. Den frågeställningen är alltid terapeutisk baserad på medicinsk expertis bedömning när man måste ta ställning till en enskilds mentala eller fysiska tillstånd.
När man begränsar en individs personliga frihet förutsätter det en vedertagen psykiatrisk/medicinsk diagnos och bedömning och det faller inom ramen att vårt samhälle i sin tur har skyldigheter gentemot medborgare, även att ta hand om ifall risken för hälsa och väl bedöms tillräckligt stort för personens egen och/eller andras vidkommande.
Så var nämligen inte fallet i det forna Sovjet utan vården användes i straffsyfte som inte alls är samma sak som rättpsyke utan just straffa så kallade "missanpassade" (social sjukdom) med att de fick stora doser psykofarmaka för att framkalla dessa obehagliga och ibland tortyrliknande biverkningar. Det fanns nämligen sociala "sjukdomar" som skulle botas på det sätter. Det var sanslöst nog lagvidrigt att lida med observerbara symptom av fobi/rädsla/antipati mot det kommunistiska systemet.
Kommunistparanoia är precis lika konsekvent som benämning som islamofobi. USA hade sin våg av kommunistparanoia och många blev förföljda, förhörda och ställda inför domstol på grund av att man misstänkte att de hyste kommunistiska sympatier. Men denna epidemi av social "sjukdom" ebbade ut så småningom.
Om vi inte höll strikt terapeutiska och medicinska bedömningar isär från juridiska, politiska osv aspekter så skulle det öppna för en möjlig avancerad manipulation av oss medborgare såsom det praktiserades i det forna Sovjet och delvis i USA.
Begreppet "islamofobi" är en inofficiell (vi ha ingen paragraf i diskrimineringslagen som skulle förbjuda islamofobiska "symptom"…än så länge) light variant av samma fenomen men i Sverige mitt ibland oss moderna människor år 2011. Längre än så har inte historiens lärdom trängt in i vårt medvetande. Att enskilda privata debattörer skulle använda det är inte fog nog för det påståendet men när medierna och politikerna använder det så har vi de facto införlivat fenomenet i det officiella Sverige.

Permalänk | Anmäl #26 Christofer Catilan, 2011-02-09, 09:14

@

#19 Jakob L

och

#22 Peter H

Jag har för mig att "survival of the fittest" misstolkats till att den starke överlever när Darwin i själva verket menade att den bäst lämpade överlever.
Denna misstolkning, och rätta mig nu om jag fått detta om bakfoten, lade grunden till socialdarwinismens obehagliga filosofi (som Darwin inte hade något alls med att göra).

Permalänk | Anmäl #27 Lennart Persson, 2011-02-09, 19:27

Om islamofobi betyder att man är skeptisk till religiöst tänkande i allmänhet och islam i synnerhet, då är jag islamofob.

Om någon anser att denna skepsis är irrationell så be my guest. Jag kommer inte att anklaga er för hädelse, mordhota er eller skrika "kränkning!".

Permalänk | Anmäl #28 Lennart Persson, 2011-02-09, 19:31

#27 Lennart Persson, du har rätt. Det betyder bara den mest lämpade/anpassade. Kort och gott den som är bäst i rådande system/omgivning.

Socialdarwinism är också missförstått. Enda skillnaden mellan socialdarwinism och kapitalism är namnet. Socialdarwinism är ansett som intrinsikalt ondskefullt. Och det är inte konstigt. Både socialister och kristna tar avstånd från social/darwinism och de två grupperna utgör/gjorde en stor del av befolkningen.

Permalänk | Anmäl #29 Peter H, 2011-02-10, 18:32

#21 Peter H
Du minns möjligen inte att Irakkriget 2003 föregicks av den förmodligen största globala protest- och fredsrörelsen någonsin, med demonstrationer mot det planerade kriget, med miljontals människor runt hela jorden? I det perspektivet är det lite magstarkt att påstå att ”västvärlden var helt okritisk till Irakkriget”. Inte heller västvärldens regeringar var överens om att man skulle gå in i Irak, Wikipedia skriver:

”Bushadministrationen uppmanade Förenta nationerna att stärka mandaten för att avrusta Irak då de hävdade att Saddam Hussein kunde förse terrorister med massförstörelsevapen. Kravet stöddes av brittiska underrättelsetjänsten medan det motsattes av Ryssland, Frankrike och Tyskland vilket kom att resultera i en diplomatisk kris.”

och:

”USA ville att FN:s säkerhetsråd skulle godkänna en resolution som gav dem rätt att använda våld mot Irak enligt FN-stadgans kapitel VII. Förslagen mötte starkt motstånd i världen och Frankrike hotade att lägga in sitt veto. Detta gjorde att man drog tillbaka resolutionen och förberedde sig på krig genom att skapa the coalition of the willing, utan FN:s samtycke.”

(Från http://sv.wikipedia.org/wiki/Irakkriget ).

Jag vill för övrigt också beskriva mig som sekularist, av den enkla anledningen att religion i mina ögon bara kan bli meningsfull, när den omfattas av den enskilde individen utifrån ett fritt val. Sen är inte allt i kristendomen vidskeplighet, enligt min åsikt. Kan i sammanhanget rekommendera Magnus Malms bok ”Ett hjärta större än världen”, en mycket människo- och samhällstillvänd text, skriven utifrån Jesu bergspredikan:

http://www.boksidan.net/bok.asp?bokid=9208

Permalänk | Anmäl #30 John H Nilsson, 2011-02-16, 12:47

#30 John H Nilsson, jag påstår inte att jag var den enda i västvärlden som opponerade mig. (Inte för att min åsikt i frågan spelade någon roll.) Min kritik är framför allt riktad mot media, i synnerhet den amerikanska.

Det som presenteras på Wikipedia är en sanning med extrem modifikation.

Att 1936 låta en nazist och en jude diskutera i media ifall de ska sätta igång med Förintelsen eller inte är inte att presentera två sidor.

I västerländsk media såldes idén att Saddam hade suttit och slickat brev med mjältbrandsmittat pulver och sen skickat dem till personer i USA. Det finns inte ord att beskriva just hur befängt detta är.

Där fanns inga bevis. Ingen i CIA trodde på ”Curveball.” Ahmed Chalabi, ett annat av Bushs ”bevis”, lämnade Irak 1956 och hade inte mer kännedom om Irak än någon annan som inte varit i Irak sedan 1956. Det var ju därför som Dick Cheney satte upp sin egen upprättelsetjänst, så han inte behövde bry sig om vad CIA sa. Och planerna var att man skulle störta Saddam och ersätta honom med Ahmed Chalabi. Ahmed Chalabi marknadsfördes i USA som Iraks George Washington. Jim Hoagland på Washington Post är en av de som pushat för Chalabi.

Journalistisk integritet existerar givetvis inte i USA. Det är därför viktigt att New York Times går under. Så länge New York Times finns kan mörkermännen alltid hävda att det finns en oberoende press i USA. Huffington Post var den enda som hade kritisk rapportering om Irak.

73% av Amerikas befolkning stödde kriget. 150 miljoner amerikaner tror att det gäller resten av världen också. De tror att fransmännen vände sig mot Jacques Chirac för att han var emot kriget. De tror att massförstörelsevapen hittades.

Hollywood tog givetvis ställning för kriget och gav en Oscar till den arabhatande Hurt Locker. Det var perfekt för Hollywood. Dessutom kunde de ge en Oscar till en kvinnlig regissör, som är en arabhatande hora. Hollywood kunde framstå som progressiva utan att behöva vara det.

Var är de demonstrerande i dag? Ingen politiker kommer någonsin att lyssna på vad de har att säga. Ingen bryr sig om vad ett gäng hippies och huliganer tycker.

Bush och Blair hade fällts om de ställts till svars för deras brott mot krigets lagar och diverse andra internationella lagar. Men det är ingenting som media, eller de som äger media, är intresserade av. Den frågan är död, precis som frågan om kriget var rätt eller fel. Frågeställningen i dag är istället om kriget kan vinnas eller inte. Det är precis samma sak som i Vietnam. Frågan är inte om Vietnamkriget var moraliskt rätt, utan om USA kunde ha vunnit om soldaterna inte hade svikits av liberala politiker i Washington. Det är precis samma berättelse som den nazistiska dolkstötslegenden.

Sanningen är att Wall St. och Hollywood behövde ett nytt krig. Vietnamveteranerna började bli för gamla. Modiga och patriotiska högermän som sveks av liberala ynkryggar i Washington kommer i framtiden att vara Irakveteraner.

Permalänk | Anmäl #31 Peter H, 2011-02-20, 16:19

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.


annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Newsmill till TV4 News

 Nyhetsbolaget, som bla producerar Nyheterna i TV4 och TV4 News tar över Newsmill. För våra ...

annons:
annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Newsmill är en del av TV4-gruppen.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill till TV4 News

 Nyhetsbolaget, som bla producerar Nyheterna i TV4 och TV4 News tar över Newsmill. För våra ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.