Henry "Chrischan" Christensson

Född den 2 januari 1926 i Kattarp utanför Helsingborg.

Aktiv i Hasslarps BK 1940-1941, Ödåkra IF 1942-1943, Åren 1943-1948 var han värvad till flottan i Karlskrona och spelade handboll i div. 2. Därefter Hälsans BK 1948, Helsingborgs IF 1948-våren 1953 och debuterade i allsvenskan för HIF den 22/8 1948 mot Degerfors IF hemma (1-0) och den 12/4 1953 spelade han sin sista allsvenska match för HIF mot IF Elfsborg hemma (2-0).

Han debuterade för IFK Malmö i div. II Södra Götaland den 16/8 mot IK Sleipner hemma (1-2). I klubben skedde debuten den 28/7 1953 i en träningsmatch mot Kulladals FF (5-0). När han kom till IFK hade han länge stått i skuggan av Kalle Svensson och mellan 1948 och 1953 blev det inte mer än 5 allsvenska matcher för HIF. Däremot spelade han inte mindre än 130 matcher i B-laget. Under åren i IFK Malmö spelade han 363 A-lagsmatcher och av dessa var 131 allsvenska. Deltog i Europacupen 1960-1961 och blev allsvensk medaljör 1960 (stora silver). I div. II representerade han IFK i inte mindre än 105 matcher.

I B-landslaget debuterade han den 26/6 1955 i Moskva mot Sovjetunionen på Dynamostadion. Matchen slutade 1-6 och "Chrischan" avlöstes av Ingemar Haraldsson när det stod 0-5 i halvlek. Matchen spelades inför 80.000 åskådare. I sin andra B-lagsmatch gick det bättre 3-3 mot Danmark den 18/6 1961 på Vägga i Karlshamn.

Sin debut i presslaget gjorde han torsdagen den 22/4 1954 inför 17.897 åskådare på Råsunda i Solna. Landslaget vann med 2-0 efter 0-0 i halvtid. Det unika med denna match var att i landslagets mål stod "Chrischans" s.k. spärr till A-lagsmålet i HIF, nämligen Kalle Svensson.. Unikt i sig - två Helsingborgsmålvakter i samma match så högt upp i eliten !! Ytterligare en match blev det i Presslaget men inte officiell. Matchen den 29/9 1961 mot landslaget ingick i en test inför VM-kvalet mot Belgien i början av oktober. Matchen slutade med seger för landslaget med 3-1.

Efter sin karriär i IFK spelade han för Stattena IF som spelande tränare 1965-1967 för att avsluta sin fotbollsbana där han nästan kom ifrån - Ödåkra IF 1968-1970 som tränare.

1960 erhöll han Kvällspostens utmärkelse "Boll-Oskar" (Skånes bäste fotbollspelare) och samma år erhöll han Rundturens guldmedalj som Skånes bäste idrottsman.

Henry jobbade hela sin tid i IFK som kriminalare och bodde kvar i Helsingborg.

Agne Boklund

Född den 29 september 1904 och avled den 6 augusti 1949.

Agne Boklund, IFK:s målvakt 1923-1933, spelade tre år i Brasilianska FC Santos, ett av Brasiliens bästa lag som blev tvåa i brasilianska mästerskapet i fjol och han var bland annat med om att spela 2-2 mot de uruguaiska fenomenen Andrade & Co.

Agne berättar följande om sin vistelse i Brasilien till den svenska pressen:
"Under min vistelse i Santos - jag hade förresten sysselsättning på Johnsonlinjens kontor och var samtidigt anställd på svenska konsulatet i staden - tillhörde jag Santos, en förening som räknar 3.000 medlemmar och förfogar över en egen idrottsanläggning med plats för c:a 12.000 personer.

Ursprungligen hade jag icke för avsikt att befatta mig med fotbollen i denna främmande omgivning och hade troligen aldrig heller gjort det om icke ödet slumpat det så att en kamrat till mig - han och jag var för övrigt de enda svenskar i stan - en vacker dag strax efter min ankomst fick ett gammalt Idrottsblad i händerna. Där stod det att Malmökamraterna vid en seriematch mot GAIS varit tvungna att spela utan sin ordinarie målvakt Boklund, som avrest till Brasilien. Kunde denna Boklund verkligen vara jag?. Ja, det måste jag ju erkänna att det var, och så var saken klar.

Min kamrat råkade vara fotbollsintresserad och medlem i Santos. Jag introducerades hastigt och lustigt i stadens fotbollskretsar, fick spela min första match på försök i klubbens reservlag men har alltsedan dess stått mellan stolparna i representationslaget."

Agne Boklund gav sig i väg till Brasilien vid årsskiftet 1923-24, men återkom 1927 och spelade redan den 28 april i IFK:s lag mot Limhamns IF i DM. Sin svenska fotbollskarriär startade i MBI och han spelade där till 1923 då han värvades till IFK. Han debuterade i A-laget den 30/3 1923 och i allsvenskan den 5/8 1928 hemma mot HIF. I div. II debuterade han den 31/7 1927 mot Landskrona IF. Totalt spelade han 232 A-lagsmatcher för IFK varav 84 matcher var allsvenska. Sin karriär avslutade det "svenska kaffeproffset" den 28/5 1933 i bortamatchen mot Höganäs BK.

Albin "Spjass" Hallbäck

Född den 6 april 1902 och avled den 18 december 1962.

"Spjass" debut i IFK Malmö skedde som MBI:are. Till Tysklandsturnén den 13/6-21/6 lånade MBI ut honom till IFK för att förstärka kedjespelet. I de fem matcher turnén omfattade spelade han samtliga och gjorde två mål.

Den andra debuten i IFK kom den 8/7 1927 mot Lunds BK i Lund (1-3). Året efter vann IFK Sydsvenska serien och kvalade till allsvenskan mot Redbergslids IK och "Spjass" stod för de två avgörande målen i tredje matchen i Stockholm. Han slog in 2-1 i 63:e minuten och 3-1 i 64:e minuten.

I allsvenskan var han med och sänkte Helsingborgs IF i premiärmatchen den 5/8 1928 med 5-1 och gjorde själv två. Sista A-lagsmatchen spelade han den 27/7 1932 mot BK Olympic (2-2) och totalt blev det 152 A-lagsmatcher, 93 mål varav 88 seriematcher, 49 mål och 74 allsvenska matcher och 30 mål.

Det blev endast fyra landskamper för herr Hallbäck. Den första under MBI-tiden mot Tyskland i Nürnberg den 20/6 1926 slutade 3-3 med två mål av Hallbäck som till höger om sig hade Hanke Brost. Hans andra landskamp gjorde honom till en "kändis". Sverige mötte i Stockholm den 29/5 1927 Lettland och vann med 12-0 och häften av målen kom från IFK-arens fötter. 1-0 (i 9:e minuten), 3-0 (30), 4-0 (31), 6-0 (44), 9-0 (77), 11-0 (84). T.o.m fler mål än självaste Sven Rydell som bara orkade med 3 mål.

Detta resultat var den tidens sensation. Dels att vinna landskampen med så höga siffror och dels att en spelare mäktade med att göra så många mål.

Den 12/6 samma år medverkade han till ännu en storseger. 6-2 mot Finland i Stockholm och bidrog första och sista målet. Sista landskampen blev mållös både för "Spjass" och Sverige. 0-0 mot Danmark den 19/6 1927 i Stockholm trots att landets bästa kedjespelare var med. Rune Wenzel, Sven Rydell, Pära Kaufeldt, Knutte Kroon (Carl-Erik Holmberg) hette hans kompisar.

Heinrich "Hanke" Brost

Född den 16 februari 1889 och avled den 16 februari 1960.

Aktiv i IFK Malmö 1917-1932 som inner- och ytterforward. Men redan den 14/4 1916 ansökte han om medlemsskap i IFK som också beviljades.

Debuten i A-laget skedde den 2/12 1917 och han gjorde fyra mål mot GAK Enighet som besegrades med hela 11-0. Debuten i elitsammanhang skedde i Svenska serien den 25/4 1920 i hemmamatchen mot Hammarby IF (4-2 och 2 mål) och den allsvenska debuten den 10/8 1924 i bortamatchen mot Helsingborgs IF (2-4 och 1 mål).

Han spelade sin sista allsvenska match den 25/10 1931 i hemmamatchen mot Örgryte IS (1-3) och sin definitivt sista match i IFK den 10/6 1932 mot Malmö FF på idrottsplatsen (2-3).

Tre landskamper spelade Hanke Brost. Debuten skedde söndagen den 24 juli 1921 i Stockholm mot Österrike som slutade i förlust med 1-3. Landskamp nummer två medförde en långresa ner till Nürnberg för att möta Tyskland den 20 juni 1926 med den fruktade centertankern Tuss Harder som också gjorde tyskarnas alla mål. Matchen slutade 3-3 och den blivande IFK:aren Albin Hallbäck gjorde två av svenskarnas mål och den sista landskampen gick i Stockholm torsdagen den 7 juni 1928 mot Norge som slutade med vinst för Sverige med 6-1. Hanke spelade här högerytter med Sven Rydell, Harry Lundahl, Tore Keller och Knutte Kroon som kedjekamrater.

Totalt spelade han 314 A-lagsmatcher, 247 mål varav 171 seriematcher, 94 mål och 95 allsvenska matcher, 49 mål.

Han deltog ofta i de sedvanliga stadsmatcherna mellan Malmö och Hälsingborg. Tränade IFK:s A-lag 1937-1939 och satt i IFK:s fotbollstyrelse 1935-1944.

Ingvar Gärd

Född den 6 oktober 1921 och avled den 31 augusti 2006.

Ingvar Gärd förde laget till klubbens främsta framgångar genom tiderna. Tog laget till serieseger i Div. II 1956, och med två dramatiska kvalmatcher mot IK Brage var IFK klart för allsvenskan, såg till att laget klarade sig kvar i allsvenskan det första besvärliga året. Han lotsade spelarna genom mamutserien 1957-1958 med stor hjälp av lagledaren Sten Göransson och lagkaptenen Bertil Dahl för att våren 1960 få kvitto på sin förmåga att leda ett lag till framgång.

Vid den tiden var det ledande laget i allsvenskan efter våromgångens slut kvalificerat för spel i Europacupen. IFK Malmö stod som vinnare av våromgången framför den slutliga segraren IFK Norrköping.

Den 1 september 1960 spelades den första matchen i Europacupen mot IFK Helsingfors. Efter mötena med finnarna och CDNA, Sofia var laget i kvartsfinal mot Rapid Wien med storstjärnan Robert Dienst. Båda matcherna förlorades med 2-0, men klubben hade genom Ingvar och spelarnas förtjänst nått längst av de svenska klubbarna någonsin. Eftersom det inte blev något mer spel i Europa, fick Ingvar och spelarna trösta sig med stora silvermedaljerna.

1961 blev ett mellanår med en 6:e-plats precis efter MFF och året därpå 1962 blev ett missräkningarnas år. Efter endast 7 inspelade poäng på våren hjälpte det inte att IFK spurtade och tog ytterligare 9 poäng på hösten. Trots att man slog blivande mästarna IFK Norrköping blev det bara 0-0 mot Hammarby och förlust i sista matchen mot Hälsingborgs IF. Div. II var ett faktum.

Bland de spelare som hade turen att få representera IFK under Ingvars ledning fanns Henry Christensson, Gert Andersson, Bertil Dahl, Inge Blomberg, Kjell Friberg, Stig Isgren, Bengt Palmqvist, Bo Borg, Jan-Inge Sjöstrand, Sture Tarring, Claes Oredsson, Leif Nilsson, Åke Karlsson, Leif Svensson, Bengt Nordqvist, Bo Hansson, Gösta Ljung, Sven Lundqvist, Sune Mårtensson, Ulf Nilsson, Gert Nilsson, Hans Olofsson, Bertil Persson, John Lindau samt Leif Wendt och åtskilliga andra spelare.

Ingvar återtog rodret för IFK igen 1966 efter tiden i Trelleborgs FF och var nära att åter föra laget till allsvenskan igen detta år. Tvåa efter Gunnarstorps IF, som Ingvar kom att ägna sina tjänster åt 1969.

Otto Carlsson

Född den 16 december 1901 och avled den 1 mars 1982.

Otto Carlsson som fotbollsspelare var inget vidare känt begrepp i Malmö eller i Sverige. Men Otto var desto större i sitt andra hemland - Tyskland.

Sina första stapplande steg inom fotbollssporten tog han ute i Limhamn hos Limhamns Boll- och idrottsförening 1917. Han ägnade även MLI sina tjänster och var dess ordförande 1918-1919. Denna post blev han vald till i hård kamp med Jules "Röda Nejlikan" Berman. Året 1920 kom så Otto till IFK Malmö, stans då ledande klubb. Men redan året efter ville Ottos föräldrar att han skulle utbilda sig till bankman. Detta gjordes lämpligast i Tyskland, tyckte de, varför Otto installerade sig i den lilla Hansastaden Lübeck.

I stadens fotbollslag fanns redan Folke Palmqvist från IFK Malmö som mellan 1917-1918 spelade 16 matcher och vars föräldrar kommit på samma tankar som Otto:s. Där fanns även Otto Rosendahl från HIF i Hälsingborg. Dessa tre ingick i laget och spelade tillsammans fram till mitten av 1922, då Otto flyttade till Hamburg, ditlockad av en svensk tränare som just då var anlitad av HSV.

Otto debuterade i Hamburger Sportverein den 1 september 1922 och redan samma år var han med i finalen om tyska mästerskapet. Efter två oavgjorda finalmatcher i Berlin och Leipzig mot 1.FC Nürnberg beslutade DFB att HSV skulle förklaras som segrare. Men HSV avsade sig titeln med den påföljd att det i statistiken inte finns någon tysk mästare detta år.

Året därpå var HSV åter i final. Denna gång mot Obersvhöneweide som besegrades med 3-0 den 10 juni i Berlin inför 64.000 åskådare. Mellan åren 1923 och 1933 blev Otto Nordtysk mästare inte mindre än 7 gånger, 1923, 1925, 1928, 1929, 1931, 1932 och 1933.

Det blev många glansfulla år i Hamburger Sportverein för Otto Carlsson. Tyvärr blev han inte så uppmärksammad av svenska landslagets UK som han förtjänade. Endast två landskamper blev det. Debuten gjorde han den 20 juni 1926, lustigt nog mot Tyskland i Nürnberg, 3-3, och då tillsammans med en annan IFK:are, Carl Wijk. Andra och sista landskampen gick mot Tjeckoslovakien i Prag samma år den 3 juli, 2-4.

Otto Carlsson återvände till Lübeck 1934 och återförenades med sitt gamla lag LBV Phönix. Här spelade han ända fram till 1942, då kriget kom närmare och närmare och han måste bege sig till Sverige i all hast som så många andra svenskar.

I Sverige hamnade Otto i Borlänge och blev tränare för IK Brage som då låg i allsvenskan. Till Malmö kom han två år senare och blev då engagerad av IFK Malmö som tränare för A-laget. Denna syssla upprätthöll han under hela 1945.

Under åren i IFK Malmö 1924-1926 spelade han 15 allsvenska matcher och gjorde 2 mål. Bland annat klubbens första allsvenska mål den 3 augusti 1924 på straff. Under denna tid var han ordinarie i HSV men fick permission för att hjälpa IFK i trängda lägen. Han spelade så att säga i två föreningar samtidigt! Men i längden gick inte detta. Den egna rörelsen i Tyskland tog för mycket tid i anspråk, det blev ingen tid över för resor till Malmö. Däremot var han många gånger arrangör för turnéer som IFK gjorde i Tyskland.