Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Mobbning

Under vårvintern har mobbning diskuterats alltmer. Växer problemet och vad ska man göra åt det? Läs (20) Skriv

Incidentberedskapen

Sverige saknade incidentberedskap när ryska flygplan övade mot svenska mål under påskhelgen. Läs (8) Skriv

Politik och PR

Aftonbladet har i en serie reportage granskat relationen mellan pr och politik. Är kritiken befogad? Läs (1) Skriv

Humanisterna

Carl Gustaf Olofsson om Humanisterna

Kan nidbildsretorik bidra till dialog?

Den uttalade ambitionen för nybildade Förenade Humanister är att bidra till att skapa en öppen dialog mellan olika livsåskådningar som befrämjar tolerans och samarbete. Det är lovvärt. Men utifrån lanseringen på Brännpunkt i Svenska Dagbladet tycks Humanisterna inte innefattas. Och det är problematiskt.


Om författaren

Aktiv i Humanisterna sedan senhösten 2010. Ateistisk frilansteolog (beteckning med både allvar och humor). Jag har sedan 1998 drivit webbplatsen "Språk,tro och religion" med underrubriken "Om religiositet, tro och livsåskådning från ett existentiellt perspektiv".  November 2010 startade jag "Gustafs videoblogg". 

Den 17 januari bildades Förenade Humanister. Den fem personer starka styrelsen består av Per Pettersson, Jessica Schedvin, Sofia Arkestål, Staffan Betnér och André Frisk. Flera av initiativtagarna har sina rötter i Unga Humanister, bland annat dess förra ordförande, Jessica Schedwin. Nybildningen har bland uppmärksammats i Dagen och Kyrkans Tidning. Den 18 januari presenterade sig det nya förbundet i en stor artikel på Brännpunkt i Svenska Dagbladet: "Humanism ska inte vara anti-religion

Jag önskar nybildade Förenade Humanister lycka till i sin uttalade ambitionen är att bidra till att skapa en öppen dialog mellan olika livsåskådningar. Det är bra om de kan bidra till en dialog som befrämjar tolerans, öppenhet och ökat samarbete mellan olika grupper för ett bättre samhälle.

1. Varför nidbildsretorik?

Men när detta är sagt måste jag säga att jag har blivit både brydd och misstänksam mot att man i presentationen av det nya förbundet tar så markerat avstamp i vad jag uppfattar som just den nidbildsretorik kring Humanisterna som ihållande odlas av en del ordstarka kristna kretsar. Det gäller inte Principprogrammet med väl hur man gått ut i media. På grund av räckvidden i det offentliga samtalet är artikeln på Brännpunkt i Svenska Dagbladet av speciellt intresse. Det är med viss lättnad jag konstaterar att det inte finns något av Brännpunktsartikelns grova negativa retorik i Jessica Schedwins Newsmillartikel i söndags där hon ger sin syn på bildningen av Förenade Humanister.

Camilla Grepe berör i sin Newsmillartikel måndagen den 21 januari inte nidbildsretoriken i Förenade Humanisters Brännpunktsartikel, Hon tycks snarast hålla med. När Världenidag (står nära Livets Ord) presenterar Förenade Humanister i en nyhetsartikel måndagen den 21 så är det just denna nidbildretorik man främst tar fasta på. För min del är denna retorik en allvarlig stötesten, både av sakliga skäl och personliga. Jag ska försöka synliggöra varför. 

Brännpunktsartikeln - ”Humanism ska inte vara anti-religion” - är undertecknad av samtliga fem personer i den nya styrelsen. Man riktar där all kritik för den bitvis inflammerade tonen i den offentliga debatten kring religion mot Humanisterna. Och man gör det i starka ordalag. Detta har gjort mig rejält undrande. Jag är benägen att tolka detta som att den grova kristna nidbildsretoriken har lyckats etablera sig som ”sanningen om Humanisterna” hos de personer som bildat Förenade Humanister. Och det är ingen bra grund att bilda en ny humanistisk organisation utifrån. Och det är ingen bra grund för konstruktiv debatt. Det solkar ner det på många sätt sympatiska Principprogrammet. 

2. Några exempel på schabloniserade nidbilder

Det kan vara motiverat med några exempel på den retorik Förenade Humanister använder i sin Brännpunktsartikel.

(1) ”….onödig polemik gentemot allting vad religion heter och en allmänt oförsonlig ton i debatterna har skrämt bort många humanister från de humanistiska organisationerna.” (SvD, andra stycket)

(2) ”Istället har de mest religionskritiska och religionsfobiker blivit tongivande i den humanistiska rörelsen i Sverige.” (SvD, andra stycket)

(3) ”Det är dock inte humanismens uppgift att söka utrota alla former av tro eller diskvalificera människor från vissa delar av samhället enbart för att de har en tro.” (SvD, tredje stycket)

(4) ”Humanisterna i Sverige har gått allt mer mot att driva en antiteistisk linje snarare än en humanistisk.” (SvD, fjärde stycket)

(5) ".... och att det inte krävs ett regelrätt krig mot religionen för att förmå den synen att genomsyra samhället" (SvD, tredje stycket från slutet)

Fetmarkeringarna är mina. För att bara ta två av dessa citat. Citat 2 borde vara lätt att belägga och tydligare förklara vad man menar. Nr 3 är ett oerhört grovt påstående!! Var? Vem? Vilka?

Den enda förklaringen jag kan se till citat 3 är att man har sett en – eller flera – kommentarer med denna innebörd på Internet i något kommentarsfält. Kan det vara så banalt? Eller att de i sitt möte med unga kristna på skolor och universitet fått sådana beskrivningar av Humanisterna, och sig själva, i ansiktet. Jessica Schedwin antyder att sådana personlig erfarenheter finns med när hon i Dagens nyhetsartikel om det nya förbundet säger att ”Jag har ibland framställts som den onda nyateisten och man har menat att jag hatat kristna. Men så är det verkligen inte”. Det är tråkigt och smärtsamt att drabbas av sådant. Men det kan finnas skäl att påminna om att den sortens negativa schabloner tyvärr ofta drabbar människor som står för något nytt eller annorlunda. 

Eller sitter Förenade Humanister på uppgifter jag borde känna till som aktiv medlem i Humanisterna.

När prästen Ulla Karlsson i en kort debattartikel våren 2011 ifrågasatte och kritiserade några centrala kristna trossatser vällde det ut en räcka oerhört avfärdande, nedlåtande, föraktfulla kommentarer på Internet i anslutning till artikeln på Kyrkans Tidnings webb. De var skrivna av aktiva engagerade kristna, de allra flesta under pseudonym.  Efter någon månad tyckte KT att det var så pinsamt och obehagligt att man raderade hela kommentarsfältet. Sista gången jag såg kommentarsfältet hade antalet passerat 200. Den gången kom en enskild människa hårt i kläm. Men det skulle vara mig främmande att använda dessa kommentarer för att säga ”att sådan är Svenska kyrkan”.

Som en motbild av många kan jag rekommendera Christer Sturmarks intervju med Sture Linnér strax innan han dog. Sture Linnér var expert på antiken med många böcker på sin meritlista, men han var framför allt diplomat och FN-tjänsteman som under flera år var nära medarbetare till Dag Hammarskjöld. Jag är glad att den intervjun gjordes innan Sture Linnér dog. Och det är tveksamt om någon annan än Christer Sturmark skulle kunna göra den och fått med den dimension kring religion och tro som ger intervjun en alldeles speciell och oväntad lyster. Jag har läst den åtminstone tre gånger. Den publicerades i Humanisten och sedan i Sturmarks bok ”Personligt” (2008). Den finns också tillgänglig på Internet.

3. Om källor och roten till allt ont

Hösten 2010 gjorde jag en djupdykning i vad som kan kallas Humanististkällor. Jag var inte medlem då. Anledningen var att jag ville försöka få en uppfattning om grunden för den bild av Humanisterna som teologen och etikprofessorn Elisabeth Gerle manade fram i boken ”Farlig förenkling – om religion och politik utifrån Sverigedemokraterna och Humanisterna” (2010). Det fanns flera saker som skavde visavi den ganska otydliga bild jag då hade av Humanisterna. Jag hade då följt dom på kritisk distans sedan början på 1990-talet när man hette Human-Etiska förbundet. Det var som att jag inte riktigt visste om jag skulle fästa min vaga obehagskänsla visavi bokens bild av Humanisterna på Humanisterna eller på Elisabeth Gerle. Det blev några veckors botanisering i Humanisternas utmärkta videoarkiv, många nummer av såväl Humanistinfo som Humanisten (bådadera fanns att låna på mitt bibliotek), Humanisternas idéprogram och några av de internationella Humanistdeklarationer som Humanisterna i Sverige länkade till. Jag blev väldigt positivt överraskad. Och det stämde väldigt illa med den bild av Humanisterna som professor Gerle målade upp.

Efterhand blev drivkraften att söka vidare att försöka hitta grunden till professors Gerles utsaga att ”Humanisterna ser religion som roten till allt ont” eftersom den inte stämde med den ytliga bild jag hade innan och än mindre efterhand som jag kollade vidare. Detta påstående formulerades i boklansering och intervjuer, det fanns i bokens baksidestext. Jag började med en känsla av det var konstigt, så kan väl inte någon vettig människa mena. Det övergick till en tanke om att det var väldigt pinsamt för Humanisterna om någon, t.ex. Christer Sturmark skulle ha sagt något sådant, om än bara som ett slarvigt uttalande i en stressad situation. I boken fanns ingen källhänvisning. Efter några veckors research i video- och textkällor hade jag inte hittat något. I mitt vidare sökande på Internet stötte jag plötsligt på påståendet att Richard Dawkins hade sagt att ”religionen är roten till allt ont”!! Påståendet fanns i en blogg av en präst på Svenska kyrkans webbplats som just diskuterade kring Gerles bok och den debatt som uppstått.

Jag var nära att lägga ner där och köpa detta påstående. Även om jag tyckte det var ganska grovt att utifrån detta göra ett generellt påstående om vad Humanisterna stod för. Då kände jag bara till Dawkins via namnet och vad som skrivits om honom. Och jag tyckte att det var ytterligt pinsamt att en välrenommerad akademiker kunde påstå något så dumt och grovt generaliserande. Som tur var hittade jag ett tips om att det var påhitt utifrån rubriken på TV-serien ”The root of all Evil?”. Det blev ett bryskt uppvaknande när jag läste om bakgrunden till namnet på TV-serien och betydelsen av det lilla frågetecknet efter. Jag blev rejält skakad när jag insåg att jag skulle kunnat vara lite mer förenklat fördomsfull efter att jag läst etikprofessorn Gerles bok än före. 

Denna researchresa gjorde att jag till slut kände mig förpliktigad att skriva ”Till försvar för Humanisterna gentemot teologen och etikprofessorn Elisabeth Gerle”. Knappt två månader senare och efter ytterligare påläsning (där ingick såväl Dawkins "Illusionen om Gud" och Hitchens "Du store Gud") gick jag med i Humanisterna. Man skulle nästan kunna säga att det var en protest mot de grova schablonbilder av Humanisterna som bars upp av framstående teologer och präster. 

4. Historisk kontrapunkt, dialog och framtid

Som en historisk kontrapunkt kan det finnas skäl att påminna om retorik och debattklimat under såväl frikyrkorörelsens som arbetarrörelsens framväxt under andra halvan 1800-talet och början av 1900-talet. Förtal och schabloniserade nidbilder gentemot dessa rörelser från de maktbärande samhällskrafter som upplevde dom som ett hot tillhörde vardagen. Givetvis skapades det även nidbilder åt andra hållet. 

Jag är själv engagerad i Humanisterna. Visst är det viktigt med en öppen dialog mellan företrädare för olika livsåskådningar som är präglade av en grundton av respekt. Om man går till de videoinspelade debatter där t.ex. Christer Sturmark debatterat med företrädare för Svenska Kyrkan (Ted Harris, Tuuliki Koivonen-Bylund, Elisabeth Gerle) eller med företrädare för frikyrkosverige (Mats Selander, Stefan Gustavsson)  eller med en kristen skribent som Marcus Birro  så är dom ett mönster av artighet. Jag har själv varit inblandad i ett par sådana debatter som videofilmats, bl.a en om Jesu uppståndelse. Trots nästan avgrundslika skillnader, som inte slätas över, har även de varit präglade av en grundton av respekt. Samtalet mellan astrofysikern Bengt Gustafsson, kristen, och kärnfysikern Sören Hols, Humanist, i Stockholmshumanisternas regi är väldigt intressant och rekommenderas varmt.

Dock ser jag för egen del inte den formen samtal och diskussioner som en central uppgift för Humanisterna, med undantag för samtalet mellan Bengt Gustafsson och Sören Holst. Det rör sig på ett annat område än den vanliga diktomin mellan troende och icke-troende.

Den stora brist jag tycker mig se i dagens samhälle är att det finns så ytterligt få sammanhang där det kan föras en öppen, prövande diskussion kring livstolkningar, existensvillkor och jordens överlevnad utifrån en uttalat sekulär grund. Att bidra till att skapa scener och sammanhang för detta ser jag som en både spännande och angelägen uppgift. Där handlar det inte om att bära upp ”den sanna tillvarotolkningen”, utan om att skapa en ram utifrån ett tydligt uttalat sekulärt paradigm. Och där lär finnas ett stort spektra livstolkningar som kan göra anspråk på benämningen ”sekulärhumanistisk”. Det viktiga är att inom denna sekulära ram låta åsikter, argument och uppfattningar brytas mot varandra. Humanisterna är på väg att börja göra detta. Jag är övertygad om att detta behövs och att det är viktigt!

Diskussionen med livsåskådningar som utgår från ”heliga skrifter” och ”högre makter”, vad som kan kallas ett teistiskt paradigm, blir i detta perspektiv sekundärt för Humanisterna. Men om man angrips måste man svara. Om man inbjuds till samtal och debatter av företrädare för ett teistiskt paradigm ska man förstås överväga att ställa upp. Men det är inte självklart!

Samtidigt kommer det att fortsätta att vara viktigt med en vass, engagerad och kunnig kritik av heliga skrifters auktoritet, bra argument mot olika föreställningar om gud och övernaturliga krafter och av en kritisk genomlysning av religiösa maktstrukturer som dessutom ofta är patriarkala. Jag hoppas att denna religionskritiska uppgift även fortsättningsvis kommer att uppfattas som en viktig uppgift för Humanisterna. Som jag förstår såväl Förenade Humanisters Principrogram som lanseringen i media är religionskritik inget de tänker syssla med.

Förenklade generaliserade negativa bilder av andra grupper, rörelser och organisationer är ett gift i alla samhällen. Dom är ofta mycket lättare att skapa än sudda bort. Känntecknet för denna form av schabloniserade bilder är att det aldrig finns tydliga källor. Det gör att dom är väldigt svåra att bemöta och försvara sig emot. Däremot är hård kritik med namn, citat och källhänvisningar ofta nyttigt och produktivt även om det kan svida.  

PS. Jessica Schedwin berör i sin Newsmillartikel det både sympatiska och problematiska med seminariet "Världen med eller utan Gud" (med den övergripande rubriken "Hedningarnas förgård") på Fryshuset där hon deltog. Jag reagerade med samma dubbelhet och skrev en Newsmillartikel om detDS

PS2. För knappt ett år sedan skrev jag en debattartikel med rubriken "Sant genom upprepning" i Östran. Den handlar om hur man kan skapa negativa schablonbilder som tenderar att bli upphöjda till sanningar i det bredare folkliga medvetandet genom upprepning. DS.





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/48792

kommentera I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.



annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Newsmill till TV4 News

 Nyhetsbolaget, som bla producerar Nyheterna i TV4 och TV4 News tar över Newsmill. För våra ...

annons:
annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Newsmill är en del av TV4-gruppen.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill till TV4 News

 Nyhetsbolaget, som bla producerar Nyheterna i TV4 och TV4 News tar över Newsmill. För våra ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.