Watchmen
Betyg: 3


superhjältar. Vuxenserien ”The Watchmen” – om en grupp ovanligt komplexa superhjältar – gavs ut 1986–87 och har behållit sin kultstatus.

Seriens författare Alan Moore har dock alltid ansett den omöjlig att filma, och missnöje med andra filmatiseringar av hans verk (”From Hell”,
”V för Vendetta” och ”The league”) gjorde att han vägrade låna sitt namn till den här filmversionen.

För regin står Zack Snyder som debuterade med en smart remake av ”Dawn of the dead” och sedan störtdök med magrutespektaklet ”300”.

Historien utspelas i ett alternativt 1985 där Nixon gör sin fjärde presidentperiod och USA vann Vietnamkriget, men nu fruktar ett kärnvapenangrepp från Sovjet. De gamla superhjältarna i ”The Watchmen” har sin storhetstid bakom sig och har lagt maskerna och dräkterna på hyllan – men plötsligt hittas en av dem mördad.

Kommersiellt är filmen djärv: den är 163 minuter lååång, mörk i tonen och alls inte lättillgänglig. För den som inte läst serien, eller som jag, gjorde det för nästan 20 år sedan, är det inte helt lätt att orientera sig bland tidshopp och tillbakablickar. Tillsammans med den ganska svulstiga och högstämda tonen gör det att ”Watchmen” ibland känns lite baktung. ­Sam­tidigt imponerar detaljkänslan och den visuella kraften – och jämfört med enfalden i ”300” är det här ändå en ljusning.