Teologins banalisering

Carl Gustaf Olofsson om Teologins banalisering

Kyrkans tro och lära - två paradigm?

Den 24 mars skrev prästen Ulla Karlsson ett debattinlägg på Kyrkans Tidnings webbplats med rubriken "Ta bort talet om skuld och skam och slaktade lamm". Inlägget väckte en storm av kommen­tarer. De allra flesta var hårda, självgoda och nedlåtande i tonen. Den 31 mars var ett nytt debattinlägg av Ulla Karlsson infört. Rubriken var "Kyrkan har ett ärende utan försoningsoffer". I påsknumret av Kyrkans Tidning (nr 16/17, den 20 april) finns en stort uppslagen tvåsidig intervju med prästen Ulla Karlsson. Debatten kommenteras också på ledarplats. Dag Sandahl - präst, kvinnoprästmotståndare, teologiskt kunnig och välskolad traditionalist med vass penna - har i sin blogg på Östran (daterad den 20 april, kl 08) skrivit ett långt inlägg där han kommenterar såväl den inflammerade debatten, Ulla Karlssons lämplighet som präst, som intervjun i Kyrkans Tidning. Det är primärt Dag Sandahls blogginlägg med rubriken "Hacka inte på Ulla!" som föranlett denna text.


Om författaren

Jag har sedan 1998 drivit webbplatsen "Språk,tro och religion" med underrubriken "Om religiositet, tro och livsåskådning från ett existentiellt perspektiv". På webbplatsen finns också boken "Existentiell livssyn - kristen tro?". November 2010 startade jag "Gustafs videoblogg".

Det är lika bra att säga det med en gång. Jag är egentligen grovt diskvalificerad för att blanda mig i den inflammerade diskussionen kring prästen Ulla Karlsson lärokritiska debattartiklar på Kyrkans Tidnings webb. Detta av det enkla faktum att jag inte tror på gud, inte tror på ett liv efter döden, inte tror att Jesus uppstått från döden. Så har det varit sedan tonåren! Men, men, men..... genom födsel, uppväxt, kultur har arvet av bibliska och kristna berättelser, begrepp, livsöden, riter, livshållningar, trosfolkets brottningar med tillvarons gåta fortsatt att leva i mig. Länge på ett ordlöst sätt i skymundan, jag var ju så uppenbart icke-troende! Det krävdes en kris för att till slut - efter passerat 40-årsstreck - våga ta denna okristliga, icke-troende anknyt­ning till kristen tro på allvar och börja det mödosamma arbetet med att försöka göra den synlig och begriplig i ordens värld.

Mycket summariskt: Vid en viss punkt blev det tydligt för mig att traditionell kristen tro har två sidor. En existentiell sida: Den handlar om existensvillkor som sjukdom, död, ensamhet, det osäkra i våra naturgivna livsomständigheter; den handlar om ansvar, skuld, försoning, nåd, livets väg, om våra möjligheter att växa i kärlek, medkänsla och förnuft, om omsorg om svaga och utsatta, om vår skörhet, rädsla, feghet, om destruktivitet och ondska.

Den andra sidan kallar jag den teistisk-metafysiska: Den handlar om Gud, en Gud som skapat världen och upprätthåller livet, en Gud som ingriper i våra enskilda livsöden och har en mening med våra enskilda liv, en Gud som hör bön, ett liv efter döden, att Jesus brutit syndens och dödens makt genom sin död och uppståndelse, om dom och straff ("Den eviga elden som är tillredd åt djävulen och hans änglar"). I icke-kristna livstolkningar kan den handla om karma och åter­födelse. När denna tudelning började träda fram började saker hända i både min inre värld och i mitt sätt att förstå kärnan i kristen tro. Mitt sätt att närma mig bibel, teologi och kyrkohistoria förändrades radi­kalt. Detta länge avlägsna och främmande område blev plötsligt genuint fascinerande och intressant.

Tänk om själva kärnan i kristen tro gäller den existentiella sida jag antytt ovan? Tänk om kristendomens födelse hade sin grund i viktiga och nydanande insikter om denna existentiella sida? Tänk om den teistisk-metafysiska sidan har fått sin betydelse och styrka genom att fram till modern tid vara ett väl fungerande kärl, en behållare, ett sätt att tolka och bära den existentiella sidan? Så länge den teistisk-metafysiska sidan har inneslutit och burit den existentiella så har det varit en hyfsat fungerande helhet om än med mörka inslag - bittra lärostrider i fornkyrkan, otaliga kyrkosplittringar fram till vår tid, korståg, inkvisition, antisemitism mm.

I ju högre grad den existen­tiella sidan börjar kunna tolkas och förstås fristående från den teistisk-metafysiska så uppstår ett växande identitetsproblem för kyrka och teologi. Ytligt sätt framstår den teistisk-metafysiska sidan som konstituerande för kristen tro - som för Dag Sandahl och väldigt många med honom. Men om den teistisk-metafysiska sidan inte längre är en fungerande behållare för den existentiella sidan? Är då inte Dag Sandahls bestämda framhävande av den teistisk-metafysiska sidan en form av avgudadyrkan? Har då inte de gamla lärosatserna (som man som präst är bunden till genom vigningslöftena) förvandlats till beläten som döljer trons levande, livgivande centrum? Jag tror det!

Ulla Karlssons styrka och mod handlar om att hon vågar känna och ge ord åt den kluvenhet som Dag Sandahl och hans tolkningsfränder förnekar. Och i detta står hon mycket närmre den existentiella sida som enligt min mening är den levande trons centrum än Dag Sandahl.

Jag kan, precis som Dag Sandahl, känna lust att gå tillrätta med biskopar, läroämbete, pastoralinstitut och den akade­miska teologin. Jag håller också med Dag Sandahl om att många av kyrkans fram­trädande ledare, teologer och insitutioner är fega och undanglidande. Men jag tycker det utifrån en ståndpunkt som står i radikal motsats till hans. Min kritik är att man trots alla resurser och all kompetens som finns inte på allvar har försökt få igång en levande debatt kring de två trosparadigm som i sin förnekade tysta osynlighet förlamar och utarmar kyrkan. Det innebär att när någon sticker ut näsan som nu Ulla Karlsson så blir dom teologiskt ensamma.

Anmälan till domkapitlet med krav på avkragning är en närmast given konsekvens. Det innebär också att varje ämbetsbärare som känner av denna djupa spänning i kyrkans tro och tar den på allvar tvingas göra sin trosresa ensam. Och man är medveten om att man tar risken att bli av med sin prästtjänst om man bryter tystnaden. Om något är biskoparnas, läroämbetets och teologernas skam så är det detta!

Det hedrar Kyrkans Tidning att dom gjort en tvåsidig intervju med Ulla Karlsson. Och att man på ledarplats försvarar den öppna debatten. Men hon är fortfarande teologiskt ensam. Även om jag är pessimistisk hoppas jag att någon teolog eller biskop - gärna flera, typ tio namnunderskrifter - skriver ett teologiskt försvar för både det rimliga och viktiga att göra den typ av ifrågasättanden som Ulla Karlsson gör. Inte bara ett lamt försvar av den öppna debatten! Och gärna även passar på att föreslå förändringar i prästernas vignings­löften så att de inte på ett självklart sätt kan användas som tillhygge så fort någon antyder att den existentiella sidan i kristen tro är den primära och den teistisk-metafysiska sekundär.

Även om jag är medveten om att jag kan ha fullständigt fel, är jag numera djupt övertygad om att den existentiella sidan i kristen tro är den primära. Det är den sidan som ibland på djupet har förvandlat människors liv. Den är lika viktig nu som när kristendomen föddes för 2000 år sedan och den kommer att fortsätta att vara lika viktig så länge det finns människor. Om det inte uppstår en bred, engagerad teologisk diskussion om spänningen mellan den existentiella sidan visavi den teistisk-metafysiska så kommer enligt min mycket bestämda mening kyrkans marginalisering obevekligt att fortsätta. Och i så fall desto snabbare desto bättre! I dagens läge finns en ohelig allians mellan traditionalister som Dag Sandahl och företrädarna för en radikal, hermeneutisk, öppen teologi - typ Elisabeth Gerle, Mattias Martinson, Ola Sigurdson, Anders Wejryd, Owe Wikström. Utifrån väldigt olika bevekelsegrunder bidrar båda sidor till att skymma sikten mot de existentiella livsfrågor som är av avgörande betydelse för allas våra liv.

Genom sin hårda kritik av alla former av teistisk-metafysiska före­ställningar framstår Humanisterna i mina ögon i dag som bättre rustade att förbättra sikten mot våra avgörande existentiella livsfrågor än Svenska kyrkan. Det är en av anledningarna till att jag gick med i Humanisterna den gångna hösten.

Dag Sandahl gör det enkelt för sig när han menar att Ulla Karlssons tankar är gammal liberalteologisk skåpmat från 1800-talet som började med bibelkritikens födelse genom David Strauss bok "Lebens Jesus", 1835, och med Viktor Rydberg som en stark svensk före­trädare. Det fanns en teologisk debatt på 1950- och 1960-talet med namn som Paul Tillich, Rudolf Bultmann, John AT Robinson, en del inspirerat av Ditrich Bon­hoeffers fängelsebrev, där det pratades om 'trons existentialisering' och/eller 'trons antropolo­gisering'. Detta väckte starka känslor för och emot. År 1966 hölls en kristen manifes­tation i Dortmund som just riktade sig mot de moderna teologier som på ett eller annat sätt bröt med eller ifrågasatte de förhärskande teistisk-metafysiska tros­tolkningarna. Den samlade runt 20000 kristna! Manifestationens paroll var "Intet annat än evangelium!". Jag tror ibland att den teologiska rädsla och tystnad som råder kring frågan om de två olika kristna trosparadigm som antytts här är ett utslag av efter­dyningarna av denna manifestation.

Om man vill få några ingångar till den existentiella infallsvinkel som antytts kan man läsa "Har kristen tro en framtid?" och "Kristus är uppstånden!". De har femton respektive tretton år på nacken, men de har full aktualitet. Den sista är god påsklektyr!

Jag utmanar gärna Dag Sandahl på en offentlig debatt om kristen tro. Eftersom min hållning och tolkning av det bärande i kristen tro väcker lika mycket obehag inom de etablerade teologiska och kyrkliga kretsarna som Dag Sandahls ska man kanske inte förvänta sig en inomkyrklig debattarena. Men det kanske finns andra?





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/35347

4 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Den 9 november 2010 debatterade Dag Sandahl och Humanisternas Christer Sturmark i Kalmar med temat "Religion - gudomlig skapelse eller mänskligt önsketänkande". På frågan om vad som skulle till för att Stendahl skulle bli en ateist svarade han utan tvekan ungefär "ett bevis för att Jesu uppståndelse var osann". Sturmark å sin sida deklarerade att han omedelbart skulle bli troende "om ett underverk skedde här och nu framför mina ögon".

Detta visar hur starkt den kristna tron är kopplat till en gudom som kan uträtta underverk som bevis på sin existens och följaktligen värd och nödvändig att hörsamma. Utan underverk kan vi skippa hela läran tycker tydligen både Stendahl och Sturmark som väl kan anses vara representativa för troende respektive ateister. För att använde Carl Gustaf Olofssons (CGO) ordval är det "teistiska - metafysiska paradigmet" helt och allena avgörande. Det andra paradigment, det "existentiella" är helt avhängigt det första. Vad CGO menar med den existentiella delen är "sjukdom, död, det osäkra i naturgivna omständigheter, ansvar, skuld, försoning m.m., m.m."

Prästen Ulla Karsson vill rensa bort det teistiska - metafysiska ur läran och koncentrera sig på människan Jesus' kärlekslära eftersom vi moderna människor vet (borde veta!) att underverk är sagor. Därmed nedkallar hon alla himmelens (!) demoner i form av de genomsnittsliga kristna anhängarna som är beroende av sitt opium. Man kan förstå; att börja ta eget ansvar är smärtsamt. Dessutom så, vips, är grundvalarna borta. Den existentiella delen av religionen är ju ingen religion, bara medmänsklighet som evolutionen har framodlat som ett vinn/vinn koncept, en "feel good" belöning för att gagna artens forbestånd av kroppsmaskiner och som motvikt till den lika evolutionära "ondskan".

Föreningen Vetenskap och Folkbildning bör ge Ulla Karlsson titeln Årets Folkbildare. Ärkebiskopen som representant för vidskepelse bör få priset Årens Förvillare. Jag ska tipsa VoF!

Permalänk | Anmäl #1 Björn Bäckström, 2011-04-23, 06:38

"Prästen Ulla Karsson vill rensa bort det teistiska - metafysiska ur läran" - säger hon verkligen det? Och att "underverk är sagor" - är det dina tolkningar eller hennes faktiska ord? Förvisso gör hon om den kristna tron till personlig new age när hon plockar ut sina russin ur kakan, men hon har en poäng också - att budskapet för 2000 år sedan var riktat till en viss tid och en viss typ av människor. Samtidigt missar hon förstås de inre aspekterna, vad den kristna mystiska traditionen har att säga om vad hon tycker är onödigt.

Vad som är ett faktum är att du vet inte allt, dina sinnen varigenom du inhämtar kunskap om tillvaron är begränsade, och du kan inte empiriskt utesluta att en metafysisk verklighet existerar. Det vi "moderna människor borde veta" enligt dig, är bara din spekulation! Du försöker dock framställa det som något annat, och det vittnar om bristande ödmjukhet.

"bara medmänsklighet som evolutionen har framodlat som ett vinn/vinn koncept" - nu är du ute på tunn is, det där är precis lika mycket tro som någon religiös persons tro på en högre makt. Det finns inga bevis för att någon form av varelse utvecklats till en annan form av varelse, det är bara en framtidsdröm att man ska hitta de bevisen. En evig framtidsdröm. Jag upprepar, det är ingen skarp vetenskap, oavsett vad du tror att läroböckerna tutat i dig som sanning. Den här trappstegsevolutionen från lågt till högt är bara den alternativa tron istället för en skapelse. Försök att upprätthålla den intellektuella hederligheten om du vill känna dig vetenskaplig.

En bättre utgångspunkt, enligt mig, är att säga: både en skapelsemyt och evolutionsmyt är ungefär lika svindlande för intellektet och skapar en massa obekväma följdfrågor, men jag väljer att TRO på xyz för att.... osv. Då kan du uppnå en meningsfull dialog och något som liknar det goda samtalet (Alf Ahlberg)

http://sv.wikipedia.org/wiki/Alf_Ahlberg

Permalänk | Anmäl #2 Frippe Johansson, 2011-04-25, 11:35

"Även om jag är medveten om att jag kan ha fullständigt fel, är jag numera djupt övertygad om att den existentiella sidan i kristen tro är den primära. Det är den sidan som ibland på djupet har förvandlat människors liv."

Troligen helt fel. Förvisso finns det söndagskristna och de som använer tron mest som social klubb, hur stor procentdel har jag ingen aning om, men vad som får någon att stanna inom en tro och utvecklas är gudsupplevelse och erfaring av helighet. Det är det som är grunden och källan till det sociala arbetet eller något arbete. För att orka och vilja det någon längre tid. Allting börjar inifrån, och det är på det inre planet kontakten med metafysiken sker. Yttre underverk tillhör det sällsynta. Jag tror Owe Wikström skulle hålla med.

"utan mig kan ni ingenting göra" Joh 15:5 är talande i sammanhanget. Du skriver som du gör, för du tar för givet att vi är mycket mer autonoma än vad vi är. Vi lever i en illusion av att ha kontroll, men vi kontrollerar ingenting. Det vi ser är bara en nåd för att den fria viljan ska ha en tummelplats. Målet med kristendomen är transcendentalt, och det målet är detsamma i alla monoteistiska religioner.

Ateister har såklart också kontakt med samma inre källa, det är därför de kan göra något. De kan till och med vara bättre på att inte störa den kontakten, även om de förblir okunniga och struntar i något andligt sökande. Risken med den typen av framgång är förstås att egot blir för stort...

Tack för lästipsen! Du kan också prova "Kan man vara kristen?" av CS Lewis (narnia) och En rysk pilgrims berättelser.

Permalänk | Anmäl #3 Frippe Johansson, 2011-04-25, 13:01

Kommentar till respons av Frippe Johansson
av min kommentar # 1:

Nej Ulla Karlsson säger inte vad du citerar från mina kommentarer. Det är min extrapolering av "konsekvenserna" av hennes ord.
Vad det gäller dina kreationistiska åsikter är dessa till och med förbjudna att lära ut som ett skapelsealternativ i vissa delstater i den mest kristna nationen, USA. De har inga vetenskapliga grunder, är enbart tro. Vilket evolution inte är! Se dig i spegeln; är du inte i stor utsträckning aplik? Det är i alla fall jag...och blygs inte!
Att ni kristna ska ha så svårt att ta till er vetenskapliga rön när de går emot er vidskepelse är minst sagt förvånade. Ni kör ju bil och använder internet. Samma andans barn som evolutionsläran. Och vad det gäller min bristande ödmjukhet: När man är övertygad om att ert hokuspokus "är av ondo" varför skulle man då vara ödmjuk?

Vad det gäller existensen av metafysik och andlighet i allmänhet rekommenderar jag läsning av Metzingers "The Ego Tunnel" eller Bards/Söderqvists "Kroppsmaskinerna". Till att börja med.

Permalänk | Anmäl #4 Björn Bäckström, 2011-04-27, 05:20

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.


annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Newsmill är en del av TV4-gruppen.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill till TV4 News

 Nyhetsbolaget, som bla producerar Nyheterna i TV4 och TV4 News tar över Newsmill. För våra ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.