Den svenska försvarsindustrin har sedan 1990-talet förändrats i grunden samtidigt som den har hårdbantats. Orsaken är främst kalla krigets slut, det svenska försvarets omorganisation och den högteknologiska krigföring som revolutionerade världen i samband med Kuwait kriget.
Internationell avspänning och utvecklingen av nya elektroniska vapensystem medförde att elektronikindustrins bidrag till försvarsindustrin blev allt viktigare under nittiotalet medan den nationella efterfrågan minskade. I Europa ledde detta till en kraftig nedskärning av de konventionella försvarsindustrierna.
Inhemsk försvarsindustri
Sverige hade i mitten av trettiotalet inlett en kraftig upprustning av det svenska försvaret, som fullföljdes under andra världskriget. Neutraliteten medförde stora svårigheter att köpa krigsmateriel från utlandet, vilket gjorde det nödvändigt att bygga ut den inhemska försvarsindustrin.
På kort tid byggdes en modern inhemsk försvarsindustri upp som bland annat tillverkade stridsflyg, stridsvagnar och ubåtar. Under 1942–43 togs mer än en fjärdedel av verkstadsindustrins kapacitet i anspråk för produktion för försvarets räkning.
Med en egen försvarsindustri kunde Sverige också stå oberoende från stormakternas påverkan i försvarsindustriella frågor och samtidigt skapa nya högteknologiska arbetstillfällen inom landet.
Internationalisering
Internationell avspänning och EU-medlemskapet avpolitiserade under 1990-talet svenskt samarbete med andra länder på ett sätt som tidigare varit otänkbart. Internationellt samarbete och export blev därmed viktigare.
Mellan 1989 och 1997 var omstruktureringen av den svenska försvarsindustrin som mest intensiv. Sysselsättningen föll under perioden med 40 procent. Fusioner, internationalisering och privatisering har kännetecknat omdaningen.
Försvarsanläggningarna i Karlskoga och Karlskrona har blivit delar av utländska industrikoncerner och med detta direkt beroende av den globala marknadsutvecklingen inom olika delar av försvarsbranschen.
De stora amerikanska försvarsindustrikoncernerna har fått en påtaglig närvaro i Sverige.
Trots att svensk försvarsindustri varit relativt liten har dess högteknologiska innehåll gjort den intressant i omvärlden. Sverige har på så sätt blivit en viktig del av det internationella samarbetet för utveckling av nya vapensystem.
Ökad vapenexport
Exporten uppgick 2011 till 13,9 mdkr, vilket är en i stort sett oförändrad nivå relativt 2010. De 10 största köparländerna tar då emot inte mindre än 82 % av den samlade exporten. Den svenska exporten går till ett 60-tal länder. I likhet med tidigare år är det också ett fåtal stora affärer som dominerar. 2011 handlar det om export av Jas 39 Gripen och det flygburna övervakningssystemet Erieye.
Under 2011 var de fem största exportdestinationerna för svensk försvarsmateriel Thailand, Saudiarabien, Indien, Pakistan och Storbritannien.
Av Sveriges totala varuexport utgör exporten av försvarsmateriel 1,15 %.