Skåne är en borgtät provins med fler än 150 borgar från medeltid och renässans. Borgbyggandet har ”gamla” traditioner, redan under yngre järnålder byggdes enkla tillflyktsborgar – fornborgar. Under 900-talet kom de första offensiva borgarna, trelleborgarna, med militär bemanning. Under vikingatiden uppfördes också enkla försvarsvallar vid en del handelsplatser. Under 1100-talet infördes kavalleriet.

Borgarna uppfördes under orostider av kung, biskop eller stormän.  Frälsets borgar byggdes i områden med överskottsproduktion av säd och kreatur, medan kung och biskop byggde borgar för politisk/strategisk kontroll, som centra och kontrollpunkter i produktionsområden eller vid viktiga handelsplatser.

Lindholmens borg är troligen uppförd på 1310-talet, under Erik Menveds regering (1286-1319), en period då borgar anlades över hela det dåtida Danmark. Anledningen till placeringen inne i landet kan vara att många stormän satt på huvudgårdar i omgivningen. Kanske behövde oroshärdar i dåvarande Lindholmens län neutraliseras för att därmed säkra kungens kontroll över folket.

Under Valdemar Atterdags regering 1340-1375 stormades och brändes många av Skånes mindre borgar. De större övertogs och förstärktes av Valdemar, som ansåg det vådligt att ha adeln boende på borgarna. De skulle ersättas av herrgårdar med begränsat försvar som inte utgjorde besvär för kungens trupper, men höll den upproriska allmogen från porten. Dottern Margareta (1353-1412) befäste denna politik i ett borgbyggnadsförbud 1396.

Lindholmen spelade en viktig roll som riksfäste under medeltiden. Bland annat höll Margareta 1395 ett nordeuropeiskt, storpolitiskt möte här, vilket utmynnade i att fred slöts och föregick Kalmarunionen två år senare.

Arkeologiska undersökningar 1934-35 och under 1990-talet visar, att borgen  byggts under huvudsakligen tre skeden. Först uppfördes ett kärntorn med en omgivande träpalissad, därefter ringmur och en salsbyggnad samt till sist ett porttorn i väst och ett hörntorn i nordost. Alla murade delar var utförda i tegel.

Nedläggningen av Lindholmen skedde på 1540-talet, då Malmöhus byggdes och övertog funktionen som länsborg. 

LINDHOLMEN  In times of unrest, fortresses or strongholds were built by kings, bishops, and noblemen. The nobles built theirs in areas with surplus production of corn and cattle; the ones erected by monarchs and bishops were intended as means of exerting political/strategic control, forming centres and checkpoints in fertile areas or close to important trading-places. Lindholmen was probably constructed in the 1310s, at a time when strongholds were built all over Denmark (to which this region belonged up to the 17th century). During the reign of King Valdemar Atterdag (1340-1375), the King took over a number of major fortresses -- he did not think it safe to have them occupied by the aristocracy. His daughter Margareta (Margaret) confirmed this policy in an edict banning the construction of strongholds, issued in 1396. Lindholmen played a significant role as a Fortress of the Realm in the Middle Ages. Among other things, Margareta conducted a major political meeting here in 1395; as a result of this meeting a peace settlement was made, and two years later the Nordic countries formed a union, the Union of Kalmar. Archaeological investigations have shown that the construction of the fortress was a three-stage operation. First the main tower, the donjon, was erected with a surrounding wooden palisade. A ring-wall and a hall followed, and finally a gate-tower to the west and a corner-tower in the northeast. Brick was the material used for all the components built up with mortar. Lindholmen was shut down in the 1540s, at which point Malmöhus came into being and replaced Lindholmen as the most important stronghold in the region. There are many fortresses or strongholds in Scania (Skåne), over 150 from the Middle Ages and the Renaissance. The building of fortresses goes back a very long time in the province; even as long ago as the late Iron Age, people built modest strongholds which served as refuges. The 10th century saw the first strongholds that were erected for aggressive purposes and housed military forces, the so-called "trelleborg" constructions. In the Viking era, simple ramparts were put up near trading-places to protect people who did business there. The cavalry was introduced in the 12th century.

LINDHOLMEN  In unruhigen Zeiten wurden von Königen, Bischöfen oder Edelmännern Burgen errichtet. Die edlen Herren bauten solche Festungen in Gebieten mit einer Überschussproduktion von Korn und Vieh, während Könige und Bischöfe Burgen der politisch-strategischen Kontrolle halber erbauten oder sie als Zentra und Kontrollpunkte in Produktionsgebieten oder wichtigen Handelsorten errichteten. Lindholmen ist wahrscheinlich in den 1310er Jahren entstanden, in einer Periode also, in der überall im damals dänischen Schonen Burgen gebaut wurden. Während der Herrschaft von König Valdemar Atterdag 1340-1375 sind mehrere größere Burgen von Valdemar übernommen und verstärkt worden; denn es war ihm zu gefährlich, den Adel dort wohnen zu lassen. Seine Tochter Margareta (1353-1412) bekräftigte diese Politik durch einen Erlaß, der 1396 das Erbauen von Burgen verbot. Lindholmen spielte als Reichsfestung zur Zeit des Mittelalters eine wichtige Rolle. U.a. hielt Margareta hier 1395 eine großpolitische Versammlung ab, die zu einem Friedensschluss führte und der Kalmarunion zwei Jahre später vorausging. Archäologische Untersuchungen haben ergeben, dass die Burg in drei Etappen erbaut wurde. Zuerst entstand ein Hauptturm, der von einer Holzpalisade umgeben war. Danach errichtete man eine Schutzmauer mit Burgsaal sowie zum Schluß westlich einen Pfortenturm und nordöstlich einen Eckturm. Alle gemauerten Teile bestanden aus Ziegelstein. In den 1540er Jahren, als Malmöhus entstand und die Funktion als Provinzialfestung übernahm, wurde Lindholmen stillgelegt. Die Provinz Schonen ist reich an Burgen. Es gibt über 150 von ihnen, die aus dem Mittelalter oder der Renaissance stammen. Das Erbauen von Burgen hat alte Traditionen; bereits während der jüngeren Eisenzeit erbaute man einfache Festungen, die zur Zuflucht dienten. Während des 10. Jahrhunderts entstanden dann die ersten Wehrburgen, die Militär beherbergten - die sogenannten „Trelleborg“-Anlagen. Zur Zeit der Wikinger entstanden um einige Handelsplätze herum auch schon Verteidigungswälle. Im 12. Jahrhundert wurde die Kavallerie eingeführt.