Mål gav stora konsekvenser

Från Idrottsläraren 2012-02-20 00:42
I somras sköt Marie Hammarström hem VM-bronset till Sverige. Nu är hon tillbaka i vardagen som lärare. För trots den nya stjärnstatusen måste hon jobba 80 procent för att få ekonomin att gå ihop.

Foto: Alexander von Sydow

Det är redan ett klassiskt svenskt fotbollsmål. Vid ställningen 1-1 i bronsmatchen mot Frankrike i sommarens VM fick Marie Hammarström bollen strax utanför straffområdet efter en hörna. Hon vände bort en framrusande fransyska, lade bollen till rätta och dunkade upp den i krysset.

Målet gav Sverige brons. För svensk fotboll var det en av de största framgångarna någonsin. För läraren i idrott och hälsa var det en dröm som gick i uppfyllelse.

– Jag såg att bollen gick mot mål och när jag förstod att den gick in blev jag hysteriskt glad. Sedan blev allt svart, jag minns inte vad som hände, säger Marie Hammarström.

Dagen efter matchen var Marie Hammarström på alla större dagstidningars förstasida. Över en natt gick hon från att vara en relativt anonym landslagsspelare, hon var sista kvinna att bli uttagen i VM-truppen, till att bli en hyllad världsstjärna.

– Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att ett mål skulle kunna få så stora konsekvenser. Det var helt hysteriskt i flera veckor efteråt. Det var tur att det var sommarlov då, säger hon och skrattar.

Nu är dock sommarlovet slut och Marie Hammarström är tillbaka i vardagen. Vi träffar henne på Thoren Business School, en fristående gymnasie­skola i centrala Örebro, där hon jobbar som lärare idrott och hälsa, och biologi på 80 procent. För trots att hon har tillhört eliten i nästan tio år har hon till skillnad från de manliga fotbollsstjärnorna aldrig kunnat försörja sig på fotbollen.

Det har inneburit stora uppoffringar. Hon har tränat 4–5 gånger i veckan ända sedan hon var tolv år. Till det kommer matcher och långa resor. När Marie Hammarström för ett år sedan dessutom blev uttagen till landslaget var hon på väg att bli utbränd.

– Jag var tvungen att göra mycket för- och efterarbete på skolan i samband med landslagssamlingarna. Ett tag gjorde jag inget annat än att jobba, träna och spela. Min tränare sa att jag ”inte var där” på träningarna och det stämde nog.

Tidigare har Marie Hammarström ”legat lågt” med att hon är elitfotbollsspelare. Det är först nu, efter uppståndelsen och mediebevakningen av henne, som hon har förstått att hon är en idrottslig förebild.

– Det är många elever som har sagt att de grät av glädje när jag gjorde målet. Då har det uppenbarligen betytt något för dem och som lärare hoppas man ju att man är en förebild.

Många av hennes elever blev förvånade när de såg henne i VM. De visste att Marie Hammarström varit borta på flera landslagssamlingar, men hade ändå inte kopplat ihop det med VM. Det var för orimligt att en landslagsspelare i fotboll samtidigt var skolans enda lärare i idrott och hälsa.

– De sa saker som ’jaha, är det det riktiga landslaget’.

Det har gett upphov till en del diskussioner om de ojämlika förutsättningarna för manliga och kvinnliga idrottare.

– Min situation ger så klart signaler om att jag inte får tillräckligt betalt. Men när det blir diskussioner får jag säga att det blir bättre och bättre inom damfotbollen. För det blir det ju.

Marie Hammarström har nyligen fått ett nytt kontrakt med klubben och funderar på att gå ner i arbetstid. Men hon skulle fortfarande vara tvungen att arbeta halvtid för att nå upp till en normal lärarlön i sammanlagd inkomst.

Skolan har en ny fotbollsprofil som Marie Hammarström lite överraskande inte arbetar med.

– Det ryms inte i min tjänst. Det är lite synd. Jag tror att speciellt tjejerna skulle tycka att det vore roligt om jag var med och bidrog med mina erfarenheter. Vi har pratat om att jag och läraren på fotbollsprofilen ska byta grupper ibland. Jag ska i så fall gå in och prata om styrketräning och kost. Det blir mer verklighetsnära om jag kan berätta hur jag som elitidrottare gör.

Inte minst kan hon ge goda råda till de ungdomar som själva vill satsa på en elitkarriär. För henne själv var det viktigt att fotbollen alltid var rolig och att hon hade många kompisar som också spelare.

– Jag säger att det inte får bli för mycket matcher och träningar, och att det inte får bli för allvarligt för tidigt. Flera av dem som var bäst i flicklandslagen slutade i tidig ålder för att de tappade gnistan.

– Det finns också en risk att man sliter ut kroppen. Man måste lyssna på sin kropp, men som ung kanske man inte känner alla krämpor.

Annars tror Marie Hammarström att hon skulle haft större nytta av sin roll som förebild om hon haft yngre elever. Tidigare jobbade hon på en F-9-skolan. Där var hon både lärare i idrott och hälsa, och resurs och kunde kombinera det.

– Det var killar i en femma som hade svårt att koncentrera sig på lektionerna. Men efter att jag spelat fotboll och haft roligt med dem efter lektionerna fick de större förtroende för mig. På gymnasiet funkar det däremot inte riktigt så även om eleverna, som sagt, lyssnar mer om man pratar utifrån egna erfarenheter.

På Marie Hammarströms egna lektioner är det inte mycket fotboll. Dels för att hon själv känner sig ”mätt på fotboll” och tycker det är tråkigt att ”bara slänga in en boll och låta dem spela”. Dels av logistiska skäl. Skolan har nämligen ingen egen gymnastiksal. Tidigare har de lånat en gymnastiksal i en kommunal skola i närheten. Nu hyr de in sig i en liten hall, i närheten, som inte är idealisk för bollspel och där varje klass bara får vara på var fjärde idrottslektion.

– Det har gjort att vi försöker jobba lite annorlunda. Jag ringer runt till olika hallar och föreningar och försöker boka in oss. Eleverna har på det sättet fått prova på yoga, badminton på riktiga banor och andra sådana saker. Med det vill vi väcka intresse för aktiviteter de kan göra vid sidan om skolan. För en timmes idrott och hälsa med fysisk aktivitet i veckan är inte tillräckligt. De måste göra något på egen hand också.

Det innebär förstås en hel del extra arbete att få ihop alla bokningar. Dessutom måste Marie Hammarström ta lektionstid från de andra lärarna för att eleverna ska hinna ta sig fram och tillbaka mellan skolan och de utlokaliserade idrottslektionerna. Men för henne är det viktigt att erbjuda eleverna fysisk aktvitet.

– Jag vill att idrott ska vara övervägande fysiskt. Självklart ska alla elever nå målen i de teoretiska avsnitten. Men på vår skolan har det varit för mycket teori på idrott och hälsa. Nu är varannan lektion teoretisk och det räcker.

Den här eftermiddagen kommer eleverna att få testa thaiboxning. Lektionen är förlagd till en föreningslokal inne i en simhall i förorten Haga en kvarts bilväg från skolan.

När vi kommer dit är de flesta eleverna redan på plats. De har tagit sig hit med lokalbussar. Lektionen leds av två instruktörer, från föreningen, som inleder med en intensiv uppvärmning med hopprep, armhävningar och stretching. Därefter får eleverna lära sig grundläggande slag och sparkar i thaiboxning. De allra flesta elever är engagerade och tycker att det är roligt. Med Marie Hammarströms och instruktörernas hjälp lär de sig snabbt tekniken.

När lektionen är slut är det bara en timme kvar tills samlingen inför kvällens match mellan Marie Hammarströms lag KIF Örebro och Piteå. Hon skyndar sig hem för att äta något innan det är dags att bege sig till arenan.

– Oftast tar jag ledigt några timmar för att få mer tid på mig. Men jag ville ha lektionen med de här eleverna, de blev drabbade förra veckan för då hade jag också match, säger hon.

Två och en halv timme senare går hon ut på Behrns Arena med lagkaptensbindeln runt armen. Matchen slutar 0–0 trots ett stort spelövertag för hemmalaget. Det oavgjorda resultatet innebär att KIF Örebro tappar mark i toppstriden.

– Det var en missräkning. Men vi har haft fyra matcher på en och en halv vecka och var trötta, säger Marie Hammarström när jag ringer henne dagen efter. 

Mer om Marie Hammarström:

Ålder: 29 år.

Bor: Lägenhet i Örebro.

Familj: Sambo och ett bonusbarn. Tvillingsystern Kristin är målvakt i landslaget och allsvenska Kopparberg/Göteborg FC.

Klubblag: Glanshammars IF (moderklubb), Karlslunds IF (1999–2003) Umeå IK (2004), KIF Örebro (från 2004). Karlslunds IF döptes om till KIF Örebro 2003.

Landslagskarriär: Spelade i flicklandslag och U21. Blev uttagen i A-landslaget vid 28 år och spelade VM i somras.

Meriter: Svenska cupen-guld 2010 och VM brons 2011.

Arbete: Lärare i idrott och hälsa på Thoren Business School i Örebro.

Favoritlektion: ”En lektion där alla deltar och det är mycket skratt under rörelse.”

Bloggat om denna artikel Twingly

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
Annons

Fler nyheter