Puddings 120 dagar


Puddingbloggens reseredaktör på E65 mellan Malmö och Skurup. Foto: Don Palm

Jag ska ju inte bara jobba i sommar.

Puddingbloggens reseredaktör ämnar att ge sig ut på vägarna med företagets egna Opel Corsa Swing -97.

Sanningen är ju att jag knappt sett en tusendel av Sverige, bara en massa omklädningsrum och idrottshallar.

Vilka ställen bör jag besöka, barn? Vilka soffor får jag smitta med gula febern?

Redan inbokade resor:
Spritfest i Sölvesborg (resereportage utlovas)

Under planeringsstadiet:
Ostprovning i Flen

Atomblogg

Patrik Lundberg kan nu officiellt kalla sig för JOURNALIST.

Molekylblogg: Veckoslutet

Imorgon
– Första dagen på Helsingborgs Dagblad

Fredag
– Sista dagen på journalistlinjen i Skurup
– Examensfest (All in, pre-flop)

Lördag
– Tro och tvivel (Ny popklubb i Malmö)

Söndag
– Kanske

Uppdrag: Föreläsning


Janne Josefsson på Bokmässan i Göteborg. Foto: Wikipedia

Imorgon får Puddingredaktionens chefredaktör träffa Janne Josefsson igen.

Förra gången var det med kameror upptryckta i ansiktet i SVT Debatt, denna gång blir det i en liten lektionssal i Skurup.

Grävjournalistikens svar på Zinedine Zidane och bloggarnas svar på Tore Kullman i samma rum, än en gång.

God only knows.

De sista ljuva åren


Puddingbloggens chefredaktör = Plugghäst

Kommande vecka är med största sannolikhet min sista som student – någonsin. Då får jag (äntligen) min journalistexamen.

Mina fem senaste, ljuva, år har spenderats på studier. Först genus i Malmö, sedan medie- och kommunikationsvetenskap, retorik och kulturjournalistik i samma stad, med ett halvårs pit-stop i Korea, där jag läste media, ekonomi, politik och koreanska.

Och så Skurups journalistlinje i ett år.

Fem år av livet har gått. Jag har vuxit som människa, men också krympt. Jag har blivit visare, men tappat i karaktär. Jag självcensurerar mig för ofta. Om fem år kanske jag vågar säga vad jag tycker, lite oftare.

Så mänsklig


Lady Sovereign – So Human

Puddingbloggens musikredaktör har sällan låtit sig imponeras av kaxiga uppstickare som samplar de stora elefanterna.

Och visst är det ett medialt självmord att sampla The Cures gamla dänga Close to me, särskilt om man är en så kallad peknegerpoppare?

Men undantaget som bekräftar regeln är Londons skönaste cockney-wigger; Lady Sovereign. Den nya singeln So Human är den bästa hybriden sedan Tiger Woods.

En rot, flera rötter

Nu tar jag bilen och bränner längs E22:an upp till Sölvesborg. Stannar i drygt ett dygn.

Uppsatta mål med resan:
– Lägga saker på min katt
– Äta minst två gånger på Sölvesborgs Pizzeria
– Slå mitt gamla rondellrekord (16 varv)

Missbrukarmentaliteten


Primator + Macbook = Awesome. Foto: Pudding

En helt vanlig kväll. Ligger hemma och varvar internet med Nip/Tuck i bakgrunden. En indisk läkare sippar på en öl – det snurrar i min skalle. Jag ramlar till köket och öppnar en Primator.

Jag kan inte
hålla mig riktigt. Allt jag börjar med, som jag i alla fall tycker om litegrann, blir jag beroende av. Hade det varit onlinealfapet, origami eller internetporr hade det inte spelat någon roll, men nu är det alkohol det handlar om.

Det finns inte en snöbolls chans i helvetet att jag sitter hemma en helgafton och om jag mot förmodan skulle göra det så är det i sällskap med en massa tjeckisk mjöd. Och, som jag precis berättade, händer det hjälplöst många vardagar också. Ibland i goda vänners lag, ibland ensam.

Nu sitter jag inte och erkänner att jag är alkoholist, för jag har aldrig vågat testa om jag kan sluta eller ej. Men jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att sluta dricka var och varannan dag. Särskilt inte när det är så gott så det knullar i munnen och eftersom det inte påverkar resten av mitt liv negativt – förutom att jag är obotligt fläskfet.

Being Patrik Lundberg


I min fantasi sitter tvättbjörnshundar på kattsvansar. OBS: Bilden är inget montage!

I mitt huvud rör det sig så mycket.

Jag kan komma på mig själv med att tänka saker som hade satt mig på S:t Görans sjukhus, helt utan att kunna hävda att det är ett konstprojekt.

En av mina gamla vänner pluggade till ett högstatusyrke för 5-6 år sedan, men hon sa att det enda hon tänkte på under föreläsningarna var "hur det skulle vara att ställa dig på katedern och bajsa rakt ut".

En annan kille jag känner går runt dagarna i ända och fantiserar om ett samhälle där hundar inte existerar.

Flera andra vänner brukar fundera på hur mycket pengar de skulle vilja ha betalt för att dricka en shot av en kompis mammas mens – en hade aldrig gjort det, en annan hade gjort det för en tusenlapp.

Jag tror att alla har sådana tankar ibland. Är vi galna, trots allt?

Jag är


Klassisk genrebild från de djupaste skogarna i Skurup. Foto: Puddingredaktionens bildchef

Dags för lite opinionsjournalistik, signerad Puddingbloggens politiska chefredaktör – oberoende hjärndöd.

Egentligen vill jag bara spy lite galla. Sparka åt alla håll och få lika många dropkicks tillbaka.

Det slår mig hur många personer som har en klar förstaidentitet.
– Något de alltid väljer att presentera sig som i alla sammanhang.
– Något de alltid lyckas ramla in på i varje samtalsämne.
– Något de alltid framhäver för att vara "något".

"Hej, jag heter Neger Niggersson och jag är vegan"
"Hej, jag heter Oskar Neger och jag är feminist"
"Hej, jag heter Apajävel och jag är ingenjör"


Det är för mig oförståligt hur någon kan välja en liten, smal tårtbit ur livet och göra till sin förstaidentitet. Alla är allt möjligt, det är ju barockt att påstå att man vill framhäva en speciell åsikt/skill/läggning som det enda man är. Visst, det finns folk som viger sina liv åt saker, som idrottsmän som tränat flera gånger varje dag. Men de är oftast också en massa andra saker, så som; mamma, lillebror, musiknörd, lesbian, slacker, student, kulturkofta, slav, osv.

Ni kan ju fortsätta leva era endimensionella liv.

Pudding listar Topp 5: Värsta förstaidentiteter
1. Hundägare
2. Nybliven mamma
3. Svensk
4. Autonom vänster
5. Piratpartist
Bubblare: Adopterad

Kungörelse


Foto: Winqvist Media Group AB

I slutet av förra vecken blev det klart att Puddingbloggens chefredaktör kommer utföra konsultuppdrag åt en medieaktör i nordvästra Skåne i sommar.

Men oroa er inte, barn. Puddingbloggens mediakompetensföretag har hyrt in ett flertal vikarier, som kommer leverera kvalitetstexter om ångest, katter och indiemusik.

Samtliga vikarier har flerårig erfarenhet av bloggbranschen, är födda i Korea, uppvuxna i Sölvesborg, bor i Malmö, gillar vegansk kyckling, kan alla Hello Saferides texter utantill och har en journalististexamen.

Vänligen,
Puddingbloggens Skurupkorrespondent

Äggtävlingsfacit

1. Vem gömmer sig i ägget?
Rätt svar: Lassie

2. Vem sa följande: "Jag är inget jeansfreak, men jag gillar low-cut denim, 2mm gulsöm".
Rätt svar: Big Gay AL

3. Vad har följande personer gemensamt?
Pudding, Jimmie Åkesson, Chippen, Titt-Ulrik, Fitta-Leif, Hatt-Ove, Gotta-Leif och Slink-Arne.
Rätt svar: Alla är från Sölvesborg

Flera tävlande hade två rätt, alltså avgör utslagsfrågan (Vem sköt Palme?) Eftersom detta ännu inte klargjorts får vi avvakta Palmekommissonens fortsatta sökande efter mördaren. To be continued...

Tävling: Sanningen ligger i ägget


Någon/något gömmer sig inne i ägget. Foto: Pudding

Puddingbloggens quizredaktion utlyser härmed en tävling. För vinst krävs gedigna Puddingkunskaper.

1. Vem gömmer sig i ägget?

2. Vem sa följande: "Jag är inget jeansfreak, men jag gillar low-cut denim, 2mm gulsöm".

3. Vad har följande personer gemensamt?
Pudding, Jimmie Åkesson, Chippen, Titt-Ulrik, Fitta-Leif, Hatt-Ove, Gotta-Leif och Slink-Arne.

Utslagsfråga: Vem sköt Palme (och satt Christer i klistret)?

Vinnaren får en helkväll med Puddingredaktionens festkommitté.

Oasen


En oas i betongdjungeln. Foto: Pudding med sin nya "bad hair day-D90".

Hej barn,

idag var Puddingbloggens chefredaktör på anställningsintervju i en annan stad, där hatet också glöder ibland.

När jag hoppade av och gick ut från stationen möttes jag av en koreansk restaurang. Nu ber jag till buffégudarna att jag får jobbet.

Facebook är som ett uppslagsverk


Material boy



Vaknade upp imorse i soffan med Ben&Jerrys-glass i mungipan och Sex & the City-filmens dvd-meny i bakgrunden. Sedan gick jag de tio meterna till toaletten och kollade mig i spegeln.

OMG! Jag har en bad hair day!

Grät i ungefär en timme, sedan drog jag på mig mössan och mina D&G-solbrillor och cyklade ner till stan för att tröstshoppa mig en Nikon D90 för i runda slängar 10 000:-.

Väl inne på Japanphoto visade det sig att alla D90-kameror var slut och Puddingbloggens moderedaktör sparade tio laxar i en laxask. Hoppas bara jag vaknar med fint hår resten av livet också.

Sökes: Livscoach


Big Gay AL's combathund firar första maj. Foto: Pudding.

För er som följt Puddingbloggen sen scratch vet att redaktionen har någon slags ångest exakt varje dag.

Oftast handlar det om framtidsångest, söndagsångest (aka fylleångest) och liknande. Den gemensamma nämnaren är alltid att det handlar om något slags val jag står inför, eller som jag redan gjort och nu ångrat.

Hade jag haft ett proffs som gjort mina val hade jag sluppit all denna ångest. Jag tror mitt liv hade varit i det närmaste perfekt och vem vill inte ha det så?

Därför utlyser Puddingbloggen en heltidstjänst.

Sökes: Livscoach
Puddingbloggens redaktion utlyser en heltidstjänst till en person som tror sig kunna höja personalens livskvalitet och dämpa ångesten.

Du bör ha en akademisk examen, men livserfarenhet är också ett stort plus. Eftersom arbetsgivaren ofta är ute om helgerna kommer viss del av tjänsten vara på obekväm arbetstid.

Givetvis har du gedigna kunskaper i indiemusik, VM-krönikan 1994, gula febern, Vinterstudion, Magnus Anderssons avstämda niometersskott, queerfeminism, könsrock, skjutjärnsjournalistik, vegansk kyckling, TP, Stuff on my Cat, hallonmojitos samt Korea.

Kan du garantera redaktionen en sympatisk fru (helst Annika Norlin) och en fast tjänst inom public service (helst Vinterstudion) inom en femårsperiod kan arvodet komma att höjas, alternativt kan vi diskutera bonusar och fallskärmsavtal.

Varaktighet: Livstid
Omfattning: Heltid 100%.
Lön: Enligt kollektivavtal + OB-tillägg.
Ansökan: Senast 090509
Kontakt: info@patriklundberg.se

Bara som en parentes

För cirka en månad sedan utnämnde Puddingbloggens musikredaktör Perssons Pack & Jackob Hellman – Tusen dagar härifrån till tidernas bästa svenska musikstycke.

Somliga källor säger att låten aldrig framförts live med Per Persson och Hellman tillsammans.

Igår natt gick Puddingredaktionens klubbreporter till Debaser i Malmö för att lyssna på Perssons Pack, dricka mjöd och dansa kalinka.

Efter några låtar, som en blixt från klart klubblandskap, dyker Jakob Hellman upp på scen och tillsammans river de av Tusen dagar härifrån, som om världen skulle gå under om fem minuter.

RSS 0.91