Lagen om elektronisk kommunikation (2003:389) innebär att du som besöker en webbplats ska ge ditt samtycke till att webbplatsen använder så kallade cookies, kakor. Kriminalvårdens webbplats använder cookies.

Läs mer
Jag accepterar cookies
En fängslande historia
En fängslande historia

Fängelsernas historia är mycket lång och att straffa någon för brott har man gjort mycket länge.

Bild: Historik 

Medeltidens fängelser

Medeltidens fängelse  var slottens källare och torn, eller underjordiska hålor dit fångarna sänktes ned genom ett hål i taket.

I städerna fanns fängelser i stadsmuren, i rådhusen och i klostren. Oftast låg fängelsehålorna under jord och var fuktiga och saknade fönster och gluggar.
Fångarna satt bundna till händer och fötter i kraftiga stockar eller kedjor.

Synen på brott var annorlunda på den tiden och brottslingarna dömdes vanligen till dödsstraff eller kroppsstraff. Stöld räknades på den tiden till de riktigt grova brotten. Vid mindre brott blev straffet oftast ett skam-straff eller böter.
Brottslingar kunde också dömas till landsförvisning, (brottslingen var tvungen att lämna Sverige och fick inte längre bo här).

Sveriges första fängelse

Sveriges första fängelse fanns på Gråmunkeholmen i Stockholm, 1624, i de förre detta klosterbyggnaderna. Tuktmästaren Joachim Firbrandt hade ett tukthus och barnhus där vuxna och barn fick arbeta för honom gratis och Firbrandt behöll alla pengarna för det arbete fångarna utförde.

Barnhuset var till för föräldralösa barn och tukthusen för arbetsföra tiggare och lösdrivare. Arbetet som fångarna utförde bestod av spinneri, klädmakeri, repslageri, väveri och smidesarbete.

1698

År 1698 kom en ny lag som innebar att Sverige skulle inrätta arbetshus, rasphus och spinnhus.
I rasphusen skulle olydiga barn och tjänstepojkar straffas med att raspa bresiljeträ till färgstoffer. I spinnhuset skulle flickor och kvinnor arbeta med att bereda lin och häckla och spinna.
Arbetstiden var lång - från klockan 4 på morgonen till klockan 10 på kvällen måndag till fredag. På lördagen upphörde arbetet vid middagstid och på söndagen vilade man.

Fästningstiden

I en straffbestämmelse från 1653 används uttrycket "slås i järn och arbeta för sitt brott".
När man skulle förstärka Sveriges fästningar var det naturligt att brottslingar skulle skickas till det mycket hårda arbetet i dessa fästningsfängelser.
Carlstens fästning var särskilt bekant och fruktad.

Den stora reformen

Den nya lagen 1832 strök alla kroppsstraff utom dödsstraff. Man behöll frihetsstraffen och böter som straff-form. Frihetsstraffen var av två slag, straffarbete och fängelse. Enligt den nya lagen skulle fångarna nu inhysas i enskilda celler om natten men arbeta tillsammans på dagen under tystnad.

Dödsstraff

Under åren 1865 - 1921, då dödsstraffet avskaffades i fredstid avrättades 15 personer, den siste 1910. Helt avskaffades dödsstraffet så sent som 1973.

Cellfängelsetiden

1840-års riksdag anslog pengar för att bygga om gamla fängelser till cellfängelser och för att bygga nya. Fångarna skulle inte bara behandlas bättre, de skulle förbättras och återanpassas till ett liv inom lagens gränser och det var cellfängelserna som skulle åstadkomma detta.

Två system utvecklades, Philadelphiasystemet och Auburnsystemet. Det första systemet innebar att fångarna hela tiden vistades i var sin cell. Behandlingen gick ut på att isolera fången från såväl yttervärlden som medfångarna. Det andra systemet tillbringade fångarna nätterna i små sovceller och arbetade i större eller mindre grupper under dagen, men under absolut tystnad.

Byggandet av cellfängelserna är en av vårt lands första stora sociala reformer.

Personalen och uniformer

År 1855 kom de första bestämmelserna om uniformer och beväpning för personalen vid fångvården. Man följde en gradering av personalen helt enligt militär modell. Personalen indelades i officerare, fanjunkare, sergeanter och vaktknektar.
Arbetet i fängelserna leddes av en fängelsedirektör, som ofta hade sin bostad i fängelset.

Personalen bestod även av en predikant, läkare, vaktkvinna, kokerska, tvätterska, fångförare och skarprättare. De större fängelserna hade även lärare, kantor och kamrer.

Cellstraffets storhetstid

1857 beslöt riksdagen att alla som dömdes till fängelse och de som dömdes till straffarbete i högst två år skulle sitta i cell.

1892 kom ett nytt riksdagsbeslut som innebar att alla skulle sitta de tre första åren i cell, sen fick fången gå ut i gemensamt arbete.

1892-1916 var cellstraffets storhetstid i Sverige. Slutligen 1946 avskaffades cellstraffet och därmed var cellstraffet definitivt borta ur svensk kriminalvård.

Karl Schlyter

Justitieministern och hovrättspresidenten Karl Schlyter förknippas med parollen "avfolka fängelserna". År 1932 satt 13 000 bötesfångar i fängelse och det var framförallt dessa som han tyckte inte borde vara där.

År 1934 lade Schlyter fram ett omfattande program där han ansåg att ungdomar inte skulle sitta i fängelse utan uppfostras och utbildas. Inte heller tyckte han att psykopater, sinnessjuka och alkoholister hörde hemma i fängelserna. Han ville inrikta påföljdssystemet (straffen) på vård i frihet, som villkorlig dom och villkorlig frigivning med övervakning. Reformarbetet pågick under hela 1930- och 1940-talen. Innehållet i fängelsestraffet skulle enligt denna reform vara vård. De intagna skulle under anstaltsvistelsen beredas möjlighet till anpassning utanför murarna.

Läs mer

Besök vår webbutställning och läs ännu mer om hur kriminalvården fungerade förr i tiden.
Till Fångvårdens historia »