Habo Missionsförsamling består av människor i alla åldrar och med olika intressen men med det gemensamt att vi upplevt Guds kärlek i våra liv. Vi vill vara en öppen och levande kyrka dit man alltid känner sig välkommen! Vi är en församling med Jesus Kristus i centrum. Utan Jesus är vi ingenting. Vi möts till gudstjänster och samlingar och gemenskap under både helg och vardag. Vi finns i Habo för Habobonas skull. Vår kyrka ligger i Habo tätort vid Munkvägen 27 mellan hembygdsparken och Slättens idrottsplats.
Matt 3:13 - 17
13 Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom. 14 Men Johannes ville hindra honom och sade: ”Det är jag som behöver döpas av dig, och nu kommer du till mig.” 15 Jesus svarade: ”Låt det ske. Det är så vi skall uppfylla allt som hör till rättfärdigheten.” Då lät han det ske.
16 När Jesus hade blivit döpt steg han genast upp ur vattnet. Himlen öppnade sig, och han såg Guds ande komma ner som en duva och sänka sig över honom. 17 Och en röst från himlen sade: ”Detta är min älskade son, han är min utvalde.”
*______________________________________________________________________*
Guds faderskap
Var är Gud? Vem är Gud? Det är två frågor som denna söndags texter besvarar, och som de därmed visar att det är angeläget att fundera över. Inte för att sökandet skulle vara målet i sig utan för att vi ska våga tro att detta att söka Gud kommer, om vi är lyhörda, att föra oss till målet, gemenskap med Honom.
Vi möter i dag två ynglingar. Om Samuel står det att han ”ännu inte lärt känna Herren och ännu inte fått ta emot hans ord”. Men han äger två viktiga förutsättningar: han är på rätt plats och han har en andlig far att rådfråga. Han har, dessutom, ett hjärta som står öppet för Gud. Därför, när Gud knackar på den där dörren, så svarar Samuel: Tala, Herre, din tjänare hör. Han är redo för en maffigare version av det som i slutscenen i den gamla filmklassikern Casablanca formuleras såhär: ”this is the beginning of a beautiful friendship”. Det är uppmuntrande att påminna sig att också stora gudsmän som Samuel fått börja med detta enkla svar på Guds kallelse: Tala, Herre, din tjänare hör.
Berättelsen om ynglingen Jesus får lätt en skolplanschaktig lyster över sig. Men hans replikväxling med Josef och Maria blottar en djup klyfta mellan Guds tankar och människotankar. På föräldrarnas oro svarar Jesus, som om det vore det mest självklara i världen: Visste ni inte att jag måste vara hos min far? De flesta av oss tycker nog, säkert i sällskap med Josef och Maria, att vi gör så gott vi kan, att vi ofta ”menar väl”, att vi anstränger oss att vara bra människor. Men även i ett redigt liv gör sig klyftan påmind. Vi förstår inte Guds vägar, alltför ofta använder vi våra egna, hemsnickrade måttstockar och tror att de ska duga. Vi har ju dessutom, sedan barnsben, hört att vi duger som vi är. Och det är förstås sant att Gud älskar oss med alla våra skavanker, alla våra synfel och vårt hårda hjärta.
Ändå kallar Han oss in i gemenskap med sig, in i ett liv där alla de där medelklassdygderna plötsligt kommer att kännas lite taffliga, ungefär som att alltför länge ha suttit på en stol med murket trä – till slut ramlar den ihop, hur vackert målad den än var från början. Visste ni inte att jag måste vara hos min far? Alltså: om ni kände Honom skulle ni inte längta efter något annat än just det, att vara hos Honom och få bada i Hans kärlek.
Lukas är hedervärd i det att han undviker varje försök att romantisera Jesu närmaste. Han klandrar dem inte, men han konstaterar: De förstod inte vad Jesus menade. För många svenskar framstår detta ”att gå till kyrkan” som ungefär det tråkigaste man skulle kunna ägna sig åt på söndag förmiddag. För Jesus, 12 år, är det Hans verkliga hem. För Samuel är det platsen där Gud talar, där man får tjäna Honom och komma Honom allt närmre. ”I Faderns hus” hette rubriken i den förra evangelieboken.
Säkert av rädsla för att bli anklagade för att gödsla med maskulina epitet ändrade evangeliebokskommittén lydelsen till ”I Guds hus”. Det tycker jag är synd. De tänkte säkert att de därmed öppnade ”bilden av Gud” – men det man åstadkommer är så mycket mer opersonligt, så mycket mindre innerligt än den ursprungliga formuleringen, som ju dessutom anknyter till Jesu eget sätt att formulera sig.
Sant är att många människor i vår tid har dåliga erfarenheter av faderskap, associerar det med frånvaro, likgiltighet, övergrepp. Men i det läget borde kyrkan värna undervisningen om vad Guds faderskap innebär, istället för att betrakta ”Fader” som ett obsolet begrepp.
En sista observation i dessa tider av konflikter om och i Det heliga landet. Jag tror att något viktigt möter oss i meningen: När de inte hittade honom, vände de tillbaka till Jerusalem och letade efter honom där.
Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt. Och eftersom ni är söner, har Gud sänt i våra hjärtan sin Sons Ande som ropar: "Abba! Fader!" Så är du inte längre slav utan son, och är du son är du också arvinge, insatt av Gud.
(Galaterbrevet 4:4-7)
I samma ögonblick kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Vem är störst i himmelriket?" Då kallade han till sig ett barn och ställde det mitt ibland dem och sade: "Amen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket. Den som ödmjukar sig som detta barn, han är den störste i himmelriket. Och den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig.
Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes i havets djup. Ve över världen som förför. Förförelser måste komma, men ve den människa genom vilken förförelsen kommer.
Om din hand eller din fot förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller halt än att ha båda händerna och båda fötterna i behåll och kastas i den eviga elden. Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet med ett öga än att ha båda ögonen i behåll och kastas i det brinnande Gehenna.
Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske Faders ansikte.
Idag har vi kommit fram till söndagen efter jul. Vid det här laget är säkert både klapparna öppnade (och kanske bytta) och det mesta av julmaten uppäten. Men inom oss, och här i kyrkan, klingar det fortfarande av julens skönhet i sångerna:
Du barn av Betlehem, vi ber: Ge våra ögon ljus
och rena hjärtat, att vi kan med dig bli barn hos Gud.
”Rädslan äter upp lyckan”. Så sa en skådespelare , som hade ”Tankar för dagen” för en tid sedan. Det ligger mycket i det. Rädsla kan ta så mycket av vår energi, vår tid och vårt engagemang Och visst finns det mycket, som kan göra oss rädda, ja kanske t.o.m ibland handlings- förlamade eller modlösa.
Ingen människa kan vara fri från rädsla, det vore omänskligt. Ändå är det viktigt att fundera på hur vi kan göra för att rädslan inte ska göra våra liv sämre. Det gäller både personligt och de sammanhang vi lever i. Det kräver att vi inte döljer den och låtsas som om rädslan inte fanns.
”Var inte rädd”! Det var änglabud- skapet till Josef, till Maria och till herdarna på ängen. Egentligen var det väl det som Jesus uttryckte i mötet med många människor, t.ex. Sackaios och kvinnan vid Jakobs brunn.
Rädsla kan göra, att vi inte kan lyssna som vi borde, eftersom den bidrar till att göra oss fixerade vid oss själva. Då kan vi hindras från att se lösningar
och utmaningar, som skulle vara bra både för det egna livet och för andra. Nog kunde väl våra förfäder känna sig rädda, när de p.g.a. sin tro och olika vägval ibland övergavs både av släkt och vänner. Nog kunde det ha blivit så , att de hade valt annorlunda. Men de gjorde sitt val trots rädsla och ibland förföljelse. De visste inom sig att Någon kunde bära både dem och deras rädslor. De var burna av andras tröst och omsorg.
Jag tror vi behöver fundera på vad vi har för rädslor och hjälpa varandra i samtal och bön. De änglar som kommit till mig med budskapet ”Var inte rädd” direkt eller indirekt har varit helt vanliga människor.
Just nu är det den mörkaste tiden på året. Det finns också mycket av mörker i världen. I mörkret tänder vi ljus. Ett enda litet ljus kan skingra mörker. Så kan också en kärleksfull handling eller ett varmt och tillåtande möte ge oss nytt mod och nya sätt att få bort den rädsla, som inte gör annat än förstör.
Att som kyrka vara en miljö, där det föds nytt hopp och vi får hjälp att se nya vägar att gå är en stor och viktig utmaning. Att inte komma med tvär- säkra ord och försöka hitta svar på alla möjliga svåra frågor är inte det vik- tiga. Det viktiga är att som Jesus våga möta varandra precis som vi är ibland sköra, rädda och modlösa, ibland hoppfulla och handlingskraftiga. Maria fick av ängeln också höra orden att hon hade funnit nåd inför Gud. Det har vi alla! Härligt!!
Så här i julhandeln kan man meditera över vad som krävs för att sälja varor i ett kommersialiserat samhälle. Hur blir vi motiverade att handla? Det enkla svaret är väl att vi måste känna att vi lider brist på det som ska säljas och att det ska kännas eller bli bättre om vi skaffar det. Förkunnelsen i reklamen bygger på att vi inte kan vara nöjda utan att förnyas genom de varor och tjänster som erbjuds. Då får vi bättre teknik, funktioner, upplevelser, förutsättningar, relationer etcetera. Säljmetoderna har utvecklats, och vi har blivit alltmer beroende av att ständigt ha det senaste. Så släng den gamla mobilen och köp den senaste smartphonen. Den gamla har tappat allt värde, dess enda framtid är på återvinningsstationen.
Nu i julklappstider når brist-köpkulturen nya höjder. Det är fint med klappar men inte hur många och till vilket pris som helst. Vi behöver påminna oss om de värden som varar: tro, hopp och kärlek, störst av dem är kärleken. Och klappar kan vara tecken för kärlek. För att möta vår djupaste längtan kommer julevangeliet till oss. Det förkunnas mot bakgrund av livets brustenhet och världens nöd. De mänskliga behov det möter är inte konstruerade utan verkliga. Jesus kommer till oss som den gudomliga kärlekens gåva för livets skull.
Johannes döparen hade det viktiga uppdraget att bana väg för Guds närvaro genom Sonen. Han var profet och avslöjade brister. Hans förkunnelse var sträng och uppmanade till omvändelse och bättring. Det var Guds lag som han förkunnade. Genom att göra det avslöjade han människors djupaste behov och banade väg för Jesus, som förmår ge nya livsmöjligheter med nåd istället för krav som vi inte kan uppfylla.
Vi får också vara Guds medarbetare och bana väg för Jesus. Det finns många möjligheter och sätt att göra det. Det börjar med att vi öppnar våra egna hjärtan för honom.
Det stämmer till andlig eftertanke att den som vi banar väg för själv är Vägen, dessutom Sanningen och Livet. Vägen bär till Gud och innehåller det vi behöver och på djupet längtar efter. Vi får något att leva av och dö för. Det är den väg vi fått men Gud är inte begränsad till den. Vägen börjar här och nu och bär namnet Jesus.
”Tecken skall visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden skall hedningarna gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån...
... Se på fikonträdet och alla andra träd. När de börjar knoppas, då förstår ni av er själva att nu är sommaren nära. På samma sätt vet ni när ni ser detta hända att Guds rike är nära...” Luk 21:25-36
reflexon
I min trädgård har jag inga fikonträd men jag har några av alla de andra träden som knoppas när vårsolen börjar värma. Det är en fin liknelse som Jesus gör. Den kan hjälpa oss att ana Guds rike mitt i det liv som vi är en del av. Guds rike är nära när träden knoppas och tecken visar sig i den kosmologiska rymden av okänd materia. Även när vår rådlöshet inför vågornas dån blir uppenbar är Guds rike nära.
Tidsperspektivet har ofta lyfts fram av predikanter och bibeluttolkare som det väsentliga i den här texten: Tiden är knapp, gör bättring, snart kommer domens dag. Guds rike och domens dag blir synonyma begrepp. Då placeras texterna i den tidsaxel som är typisk för vår teknologiska världsbild, och slutet beskrivs som mycket nära. För att undvika detta hot uppmanas vi att underkasta oss predikantens världsbild och auktoritet. Detta sätt att tolka bibeltexten är så långt bort från Guds rikes frihet man kan komma – det är inte tiden utan Guds rike som är det väsentliga i texten.
Jesus låter de kosmiska bilderna, tillsammans med naturens liv, förenas i orden om Guds rike och då blir den kosmiska kontexten och fikonträdets knoppar sekundära fenomen. Också tidsfrågan blir mindre viktig. Guds rike har sin egen realitet och är nära i varje tid. Denna verklighet är närvarande i hela den materiella världen. Guds rike är det ”himlavalv” människan kan trygga sig till också när de kosmiska dimensionerna vidgas.
Talet om fikonträdets knoppar, vågornas dån och kosmiska förändringar är tecken på en närhet som inte behöver extatiska upplevelser för att bekräftas. Du behöver inte heller förändra din sociala roll och framstå som mer ”helig” än de andra för att demonstrera din närhet till detta rike. Det är den moderna individualismen som intresserar sig för masken eller den spelade rollen snarare än för det som är Guds rike.
Guds rike är nära och ditt liv är en gåva som du förvaltar i din vardag, så som fikonträdet uppfyller sin mening när det knoppas. När Jesus hänvisar till den här världens materia som ”tecken” avvisar han alla föreställningar om en ”mystisk” alternativ värld som vi kan kontrollera genom magi och ritualer. Det räcker att se de tecken på livets mening som finns i den materia vi lever. Magins värld distraherar oss och döljer den mening vi kan se i vårt eget liv.
Tron på Guds rike är ingen kuliss, men den för oss närmare vårt eget livs begär efter mening och sammanhang. Där mitt i materiens hemlighetsfulla utsträckning och i mötet med den andre kan vi finna Guds rike.
När Jesus och hans lärjungar närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: "Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem." Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl. Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: (Psalm 105… ) "Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!"
Så lyder alltså rubriken för den här söndagen som samtidigt är rubriken för hela det nya kyrkoår som börjar idag. Det kunde inte börja bättre än så – med en påminnelse om att de där räknesätten som används på börserna runt om i världen – de räknesätten duger ingenting till när våra liv en gång ska summeras. Då finns det bara en formel att förlita sig på, den formel som stavas NÅD!
Det där borde inte vara en nyhet för dig! Du vet ju att det viktigaste i ditt liv inte kan köpas för pengar! Någonstans inom dig vet du att allt är NÅD! Din blotta existens borde vara bevis nog – att du finns till är en enda stor gåva. Din kropp, dina lemmar. din begåvning – allt är en gåva, allt är NÅD! Så slappna då av när du går in i detta nya kyrkoår! Inte så att synden inte skulle finnas – den är vi alla smärtsamt medvetna om: Synden finns men skulden finns inte. Den är betald, utplånad! Och du har bara att med öppna armar ta emot all den kärlek som strömmar emot dig från den Gud som är alla goda gåvors givare. Så låt oss då i syndabekännelsen komma inför Gud med alla våra små och stora skuldebrev – låt oss lämna dem i Hans händer, Han som redan betalat med sitt liv för att vis kulle få leva… Låt oss be och bekänna….
Predikan
Ja, nu är han nästan framme i Jerusalem, Jesus. Han sitter där på åsnan på den dammiga vägen strax utanför någon av de tre portar som fanns mot öster i stadsmuren. Så länge han rört sig ute i landet så har man kunnat stå ut med hans aktiviteter. Framförallt så länge han höll sig uppe i norr, i obygden däruppe i Galilén – där uppe bland de obildade, ociviliserade glesbygdsborna kunde han ju knappast utgöra något större hot. Men nu står han alltså beredd att gå in i Jerusalem, landets politiska, kulturella, kommersiella och religiösa hjärta. Nu står det mycket på spel – för om han och hans lära får fäste bland folket här så kan vad som helst hända. Ungefär som thailändarna – så länge de demonstrerar ute på landsbygden går det väl an, men när de ger sig till att ockupera två av landets viktigaste flygplatser, ja, då är det allvar för då hotar de landets hela försörjning!
Fast det där med Jesus utanför Jerusalem är ju överspelat. Det var 2000 år sen och vi vet hur det gick. Bara någon vecka efter det där triumfartade intåget blev han avrättad. Han hade gått för långt helt enkelt, måttet var rågat när han slängde ut köpmännen från templet. Han hotade alltför mäktiga intressen – både kommersiella, politiska och religiösa!
Jesus står alltså inte kvar utanför Jerusalem, men idag står han utanför en annan mur och en annan port. Idag är det ditt hjärta som är Jerusalem! Jesus vill in i ditt hjärta. Tillräckligt länge har han fått röra sig i marginalerna i ditt liv. Tillräckligt länge har han fått nöja sig med att vara lite högtidlig garnering långt ute i dina förorter, nu vill han in i ditt centrum! Men liksom Jerusalem så har också du en mur omkring ditt centrum. Den port där Jesus står och väntar är välbevakad, där släpps inte vem som helst in. Att det precis som i Jerusalem finns ytterligare 9 portar i stadsmuren har du inte tänkt på trots att de alla står vidöppna dygnet runt. Där släpper du in lite vad som helst utan kontroll. Anledningen är att de karavaner som går ut och in där inte kommer med samma oerhörda anspråk som Jesus. De vill ju bara förströ dig lite, roa dig – helt ofarligt tänker du och låter därför portarna stå öppna och obevakade. Det är fritt fram för alla att utnyttja de nio öppna portarna i din stadsmur – och de är många som slinker in under diverse oskyldiga förevändningar. De verkar oskyldiga men du anar inte hur mycket de sammantaget påverkar dig – t ex nu inför julhandeln.
Men just den port där Jesus vill ta sig in i ditt centrum är välbevakad. Det handlar nämligen om den port som leder rakt in till templet, till de allra ömtåligaste och mest värdefulla kvarteren i ditt centrum. Och inte nog med att han vill ta sig in just där, dessutom kommer han med ett så oerhört anspråk. I motsats till alla de som med dolda agendor strömmar in genom de nio öppna portarna, så säger han ju helt öppet att han vill ta herraväldet i ditt liv. Han vill slänga ut alla dem som förvandlat ditt tempel till ett köptempel. Han vill städa upp bland alla dina omedvetna prioriteringar. Han vill plocka upp den lilla andliga GPS-mottagare som du bär på dig och så vill han visa dig kartan över din förvirring, han vill visa de kringirrande vägar du hittills vandrat och han vill ge dig en kompass. Han vill ge dig en riktning, något att leva för som är värt att leva för! Och när han har gjort det vill ha överlämna kontrollen i dina händer. Överlämna, inte återlämna för enligt honom har du inte haft kontrollen på många år – du har varit styrd av krafter som du inte varit medveten om. Alla de där som smög in genom dina nio vidöppna stadsportar har länge haft kontrollen utan att du varit medveten om det!
Jesus säger helt öppet att han vill vara ensam Herre i ditt liv! Han sitter därnere på vägen på sin lilla åsna och du sitter uppe på stadsmuren ovanför den stängda porten. Ni förhandlar. Han undrar varför du låtit honom komma hela vägen fram till din stadsport om du ändå inte hade tänkt släppa in honom. Du svarar att det är ju Första Advent – då måste man väl ändå få sjunga lite vackra adventspsalmer i kyrkan utan att det ska behöva uppfattas som något religiöst, som något slags inbjudan till att han ska ta över ditt liv! Du säger att du beklagar ifall han har missuppfattat dig men det var aldrig meningen att din närvaro i kyrkan idag skulle uppfattas som något mer, något allvarligare, något omstörtande. Han tittar upp på dig från åsneryggen och säger att han vet att det är du som bestämmer. Han tänker inte forcera stadsporten om du inte vill öppna den. I så fall hade han valt en stridshäst och inte en åsna. Han drar försiktigt i betslet och åsnan vänder runt. Men innan åsnan börjat gå bort från din stadsport vänder Jesus sig om. Han fångar din blick och så säger han: Är du säker på att du vet vad du går miste om?
Söndag 11 januari kl 18.00
Bön-och lovsångsstund i Missionskyrkan.
I veckan som kommer är det samlingar kl 19.00 i de olika kyrkorna: Måndag S:t Johannes Tisdag Salemkyrkan Onsdag Smyrnakyrkan Torsdag Furusjö Allianskyrka Fredag Smyrnakyrkan
Söndag 18 januari kl 10.00
Böneveckans avslutningsgudstjänst i Habo kyrka
Samtidigt barnmöte i Sockenstugan på andra sidan vägen. ____________________________
Vi söker en ungdomsledare på 100 % till Habo missionsförsamling!
Vår församling är dubbelansluten till Equmeniakyrkan och Svenska Alliansmissionen, men ungdomsarbetet är knutet till Equmenia. Vi har ett stort ungdoms- och konfirmandarbete som vi prioriterar.
Vi vill att du ska börja under våren, ju tidigare desto bättre.
Om du vill prata med någon om tjänsten kan du ringa till Kajsa Löfving (0707948948)
Din ansökan vill vi ha senast 31 december.
Skicka till Missionskyrkan Munkvägen 27, 566 31 Habo __________________________
Årsmöte
Equmenia Habo har onsdagen den 14 januari kl. 18:00 sitt stadgeenliga årsmöte.
Efter årsmötet ledarupptakt med enklare förtäring.
Är du nyfiken och intresserad av barn och ungdomsarbete är du extra välkommen. __________________________
Januari:
Vi ber för alla som känner oro inför storhelgerna i denna månad. Vi ber för ”De osynliga barnen” och andra medberoende att de ska finna ro och tröst.
Tyvärr måste vi meddela att det inte blir någon Filipposkurs under hösten.
Anmälningstiden har gått ut och antalet anmälda är för få.
Vi gör ett nytt upprop nästa år.
Vad Du missar Klicka här (obs. 2014 års broschyr).
Föreläsare och besökare på tidigare Filipposkurser: Klicka här
________________________
Missionskyrkans bönegrupper
Tider, platser och kontaktnamn. Klicka här
__________________________
Glädjen att ge
Om du vill har du möjlighet att ge en gåva till församlingens verksamhet.
Pg.-nr: 29 42 43-1
Bg.-nr: 779-9455
Nu finns också möjligheten att använda betalkort i kyrkan.
Hur det går till finns beskrivet i anvisningar vid betalterminalen eller Klicka här:
Känn glädjen att ge! _________________________
Vill du vara med på vår epostlista?
Vi skickar regelbundet ut information som rör församlingens verksamhet via vår epostlista. Om du vill finnas med på listan kan du anmäla dig genom att skicka ett mail till listan. Klicka här: för att skicka din anmälan. _________________________
Så här i julhandeln kan man meditera över vad som krävs för att sälja varor i ett kommersialiserat samhälle. Hur blir vi motiverade att handla? Det enkla svaret är väl att vi måste känna att vi lider brist på det som ska säljas och att det ska kännas eller bli bättre om vi skaffar det. Förkunnelsen i reklamen bygger på att vi inte kan vara nöjda utan att förnyas genom de varor och tjänster som erbjuds. Då får vi bättre teknik, funktioner, upplevelser, förutsättningar, relationer etcetera. Säljmetoderna har utvecklats, och vi har blivit alltmer beroende av att ständigt ha det senaste. Så släng den gamla mobilen och köp den senaste smartphonen. Den gamla har tappat allt värde, dess enda framtid är på återvinningsstationen.
”Tecken skall visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden skall hedningarna gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån... 
Habo Missionskyrka sammarbetar med Studieförbundet Bilda 
