Nu kan KD bli en positiv kraft i svensk politik
Igår drog sig Jacob Forssmed ur striden om partiledarposten inom Kristdemokraterna. Nu återstår endast Ebba Busch Thor som därmed blir nästa partiledare. Vid Forssmeds avhopp hade hon en förkrossande ledning av nomineringar från partidistrikten. Det råder med andra ord ingen tvekan om vem de kristdemokratiska gräsrötterna vill se som nästa partiledare.
Det är viktigt eftersom det indikerar att de är förberedda på den förändring som kommer behövas inom Kristdemokraterna. Med Jacob Forssmed vid rodret hade partiets vandring i riktning mot total irrelevans fortsatt. Lagom till 2018 hade den mest troligt lett till ett uttåg ur riksdagen. Med Busch Thor som partiledare lever förhoppningen om någonting annorlunda.
Det är viktigt att påpeka att min positiva syn på Busch Thor inte så mycket beror på någonting hon hittills har gjort utan på den potential hon besitter. Hennes tillträde till partiledarposten är ett bevis för att den konservativa riktningsförändring som inleddes inom ungdomsförbundet KDU för ett decennium sedan nu letat sig fram till makten i moderpartiet.
Hade ungdomsförbundets linje fått inflytande redan för fem år sedan hade KD varit ett större parti idag – något som fler och fler personer inom partiet nu verkar inse. Den mittenorientering som varit Göran Hägglunds strategi och som orsakat tillbakagång i tre raka riksdagsval kommer att brytas.
KD gör bäst i att försöka vinna röster från tidigare moderater som inte känner sig bekväma med vänstervridningen som skedde under Fredrik Reinfeldts ledning. Det rådet har gällt KD i två mandatperioder och består fortfarande. Visserligen har Sverigedemokraterna redan hunnit göra stora inbrytningar i Moderaterna, men att döma av vad som hörts från Moderaterna sedan valnederlaget i höstas har man inte lärt sig någonting. Det kommer finnas gott om väljare att hämta där. Både för KD och SD.
I själva verket kommer ett pånyttfött Kristdemokraterna som vågar tala om de frågor som spelar roll för Sverige ha goda möjligheter att locka fler allmänborgerliga väljare än ett själlöst Moderaterna som fortsätter med sitt slitna fikonspråk om ”jobb och utanförskap”.
En del sympatisörer till Sverigedemokraterna är säker oroliga för att Kristdemokraternas kommande uppvaknade ska drabba SD:s röstetal negativt. Det är långt ifrån säkert. Det råder ingen brist på väljare som tycker som SD i invandringsfrågan och KD i familjepolitiken, för att ta två exempel.
Snarare kan en kristdemokrati som vågar vara konservativ bidra till att detta tankesätt vinner ytterligare mark, helt enkelt för att det kommer ta större plats i den politiska debatten. I valet mellan ett konservativt KD och ett socialliberalt är det inte svårt att veta vilket som är att föredra.
