Myndigheter varnar för systemkollaps

Myndigheter varnar för systemkollaps

Ledare Politikerna måste lyssna när myndigheter varnar för invandringens följer.

Skymning över Europa

Det är sällan en skönlitterär bok på någon månad när beskriver något som inträffat i verkligheten just när boken lanseras. Särskilt inte om det är en bok på svenska som utspelar sig i ett framtida Belgien. Ändå är just detta vad en svensk officer lyckats med i sin debutroman, Skymning över Europa.

Den belgiska polisens gripande i mitten av januari resulterade i två nedskjutna islamister som förberett liknande attacker som de våldsamma dåden i Paris tidigare. Att radikala våldsamma muslimer finns just i Belgien visar sig vara temat i en aktuell politisk framtidsthriller, Alexanders Koistinens Skymning över Europa (Hjalmarsson & Högberg, 2014). I likhet med den omstridde franske författaren Michel Houellebecqs roman Soumisson X och Jan Sjunnessons Framtidsmannen utspelar sig Skymning över Europa på 2020-talet då islamismen fått ordentligt fäste på den europeiska kontinenten. Tre dystopiska böcker på ett halvår kan inte vara en slump.

Boken följer två huvudpersoners parallella liv, den svenske officeren Axel Hägerstedt vid fiktiva (?) EU:s strategiska underrättelsetjänst och den unge belgiske jihadisten Rachid Zawari med marockansk bakgrund. Vid denna tid runt 2025 har landet Belgien kollapsat på grund av finanskris, ohejdad muslimsk invandring och uppror på gatorna. EU har upprättat ett eget protektorat i huvudstaden Bryssel för att fullfölja den Europeiska Unionens mål till varje pris, men lämnat resten av landet i spillror. I stadens afrikanska och arabiska kvarter attackeras poliser, ibland med dödlig utgång. I andra självständiga landsdelar lever beväpnade belgare.

Men inte bara Europa ligger under islamistisk belägring utan även Afrika. Huvudpersonen Axel, som inte bara delar förnamn med författaren utan även officerstitel och militära erfarenheter från Afrika, tvingas resa till Nigeria för att reda upp en röra som Boko Haram ställt till med. En muslimsk statsbildning som kallas ”Kalifatet” breder ut sig inte bara där utan på gränsen till Europa, närmare bestämt vid de spanska enklaverna Ceuta och Melilla i Marocko mitt emot Gibraltarsundet.

Vid denna yttre gräns mot EU där idag tusentals flyktingar försöker fly in på den spanska sidan över elstängsel och i strid med vaktpatruller attackerar den belgiske jihadisten Rachids gäng. Spanjorerna viker sig efter att först ha gått på en mina och återvänt för att sedan sprängas av nästa mina. En taktik jihadisterna lärt sig från Afghanistan.

Medierna filmar explosionerna och de flyktinguppror som inspireras att protestera mot EU:s flyktingpolitik. På gatorna i Spanien men också i Bryssel och andra europeiska städer syns protester från arga muslimer och vänsteranhängare, ropande ”Down with Schengen!” och ”Jihad!”. EU:s ledning är tafatt inför dessa upplopp och medlemsländerna har sina muslimska minoriteter att ta hänsyn till. I vissa europeiska städer och områden är muslimer i majoritet.

Kulmen nås när Rachids vältränade jihadister går till attack mot EU:s högkvarter i Bryssel, men utgången får läsaren ta reda på själv.

Denna politiska thriller bygger på sakkunskap om EU:s underrättelsetjänst, militärstrategi och hur de högsta eurokraterna resonerar. Många sidor handlar om sammanträden och presentationer av hotbilder och försvar. Man förstår att Alexander Koistinen vill visa sig på styva linan. Av bokens referenser till counterjihadistiska begrepp som ”Eurabia” och islamistiska tänkare som Sayyid Qtub framgår att boken är tänkt som en varning för den pågående islamiseringen av västvärlden, men också för att väst kan bli ekonomiskt beroende av fientliga makter. Olje- och gasleveranser ligger i händer på islamistregimer i Mellanöstern och Afrika, liksom EU:s skulder.

En intressant och tyvärr alltför aktuell aspekt av boken är de resonemang om taktik och strategi som antas ske inom de våldsamma muslimska träningslägren och bland sympatisörer. Koistinen skriver att attacker sker spontant men ändå koordinerat. Varje jihadistcell har bara kontakt med en annan cell för att inte bli sårbara.
Attacker mot offentliga platser, i kollektivtrafik, mot poliser och så vidare sker utan att någon central ledning från rörelser som Al-Qaida eller ISIS eller motsvarande. De radikala frustrerade unga muslimerna i Europa vet enligt författaren ändå vad de ska göra i sina kvarter. Att ”handla i islams anda” räcker.