Länsbibliotekets logotyp
Tillbaka (förf.)
  Rubrik: Författare med anknytning till Medelpad och Ångermanland
.. .  

Elias Sehlstedt

1808-1874

Fakta om författaren

Om man tar saken kallt, så är allting glömt om hundra år. Gör så gott du kan, det är vackert så. De här talesätten som är så vardagliga och allmänna att man nästan misstänker att de alltid har funnits, har alla sitt ursprung i Elias Sehlstedts sånger och visor. Den 8 december 1808 – som var en torsdag – föddes Elias, son till köpmannen Abraham Sehlstedt och Märta Lisa Dahlström. Då han döptes två dagar senare fick han tre silverskedar i gåva av sina dopvittnen rådman Per Stenling, Tullnären Abr. Holmstrand, Studiosus Hans Sehlstedt, fru Kajsa Almquist , Magdal. Schedin och Mamsell Anna Stina Sehlstedt. Kanske bjöds gästerna denna lördag på Isgädda och Mandelpudding, allt anrättat enligt recept som har bevarats i familjen Sehlstedts handskrivna Hushållsbok.

Familjen Sehlstedt bebodde den tomt på Skeppsbron i Härnösand som nu har nummer 9 och där ”First hotell” ligger. Huset uppfördes på 1820-talet och revs 1897 när gamla Stadshotellet skulle byggas. Det var inget ”litet bo”, utan en ståndsmässig gård, helt värdig fadern, skeppsredaren och grosshandlaren Abraham Sehlstedt.
Läs mer...


karta över kvarteren där Sehlstedt bodde som liten
 

Elias Sehlstedt
Elias Sehlstedt



Skrivet av Elias Sehlstedt:

Byxorna : saga till den moderna världens skräddare. 1832
Den moderne krigaren. 1832
Norrlandsblommor. 1832
Knäppar på lyran (1844)
Småplock på vers. 1850
Sång till norrlänningens hemlängtan. 1851
Fiskmåsen : poetisk vårkalender för 1853
Fyrbåken : poetisk kalender för 1855
Utkiken : poetisk kalender för 1857
Telegrafen : optisk kalender för 1858
Samlade sånger och visor, Gammalt och nytt (del 1-5; 1861-76)
Sånger och visor. I urval av C. Snoilsky, illustrerade av Carl Larsson. 1893
Visor i urval. 1913
Sånger och visor i urval. 1927
Dikter och prosa. I urval av Maj Flodquist. 1961


Skrivet om Elias Sehlstedt:
(Källor och litteratur i urval)

Otryckt material:
”Märta Elisabeth Sehlstedts hushållsbok” (förvaras på Murberget, Länsmuseet Västernorrland)

Tryckta arbeten:
Helleberg, Lars, Namnen i taket, Om bemärkta män i Härnösands gymnasiums 335-åriga historia. 1985

Hofrén, Manne, ”Köpmansliv i en Norrlandsstad. Från Elias Sehlstedts barndomshem i Härnösand”, Svenska kulturbilder. 1936

Holm, Ingvar, ”Elias Sehlstedt”, Svenskt konstnärslexikon. Band V. 1967

Krusbär på bouteljer, samt 211 andra råd och recept ur familjen Sehlstedts hushållsbok. 2001

Lindahl, Gudrun, Konst, musik, litteratur i Ådalen. 1983

Lönnebo, Martin, ”Stadsparken i Härnösand”, Från Ådalar och fjäll, 1980

Möller, Pontus, ”Elias Sehlstedt”, Svenskt biografiskt lexikon. Band 32. 2006

Möller, Pontus, ”Några anteckningar om Elias Sehlstedts släkt”, Släktforskarens årsbok 2003

Promenadguide. Kulturbyggnader. Av Rune Fällgren, Utg. av Gamla Härnösandspojkar 1994[?]

Sehlstedt, Gösta, ”Elias Sehlstedt och hans norrländska resa”, Från Ådalar och fjäll, 1963

Svan, Peder, ”Vissångaren vid Kung. Tullverket – om Elias Sehlstedts liv och diktning”, Provins 1985:3


Citat

Väl längtar du åter till fädernas strand
Mitt hjerta! Du slår så oroligt,
När barndomens minne dig hviskar ibland
Om hembygdens dalar förtroligt.
Förgäfves du ångrar den brännande lust,
Som gäckande dref dig till främmande kust
Från enfaldens skogar och dalar.

Hvad drömde du väl om den främmande jord,
Hvad sökte du fjerran i söder?
Ack! Sökte du hjertan? Fanns det ej i nord:
Hvar fann du väl trognare bröder?
Hvad diktade hoppet, hvad ”brände din håg"




 
Hvad såg du i söder, som icke du såg
I enfaldens skogar och dalar?

Jag minnes min hembygd vid dånande flod,
Der molnen sig vila på fjellet,
Der åldriga skogen mot stormarna stod,
En grönskande sköld kringom tjället;
Der lifvet var oskuld, der friden blott log,
När solen rann opp, eller nattvakan slog
I enfaldens skogar och dalar.

Ur "Norrlänningens hemlängtan"
Sånger och visor. Del 1. 1873


Du klagar, men du klagar dumt,
Min gamle hedersvän!
Ditt öga ser allting så skumt,
Som om det grott igen.
Hvad, som ditt sinne stämmer ned,
Jag icke kan förstå.
Du är ju född, att börja med,
Och det är vackert så.

Hvar gång du dig i spegeln sett,
Så såg du väl deri,
Att dig en sällsam ära skett,
Att du fått bli.
Du är mot larver och insekt
En sol att se uppå:
Du är af Adams stolta släkt,
Och det är vackert så.

Vår jord tar hand om vår person
Från början och till slut:
Är man ej född med pretention,
Så kan man slå sig ut.
Om du i skogen gör en titt,
Så kan du lita på,
Att du har svamp och blåbär fritt,
Och det är vackert så.




 
Vår jord visst sparsam vara kan
Att ge, då man vill ha,
Ty hon vill helst, att menniskan
Skall komma sjelf och ta
I berg och floder finns det gull,
Och om man friskt går på,
Så kan man soppa fickan full
Och det är vackert så.

Har du ej gratis fått förnuft
Att bruka som du vill,
Och dito vatten, sol och luft
Och snö och månsken till?
När se'n du en förnyad hud
Hvart sjunde år lär få,
Ja tycker, sannerligt för Gud,
Att det är vackert så.

Och när till slut du andan mist,
Och du är kroppen qvitt,
En himlafärd du gör till sist,
Som du får kostnadsfritt.
Hvem vet kanske en skönhet då,
Som ej du tänker på,
Skall till din graf med rosor gå,
Och det är vackert så.

Vackert så”,
Sånger och visor. Del 4.


Litet bo jag sätta vill:
Gård med trädgårdstäppa till,
Liten åker till att grava
Vill jag uppå landet hava:
Huset utan vank och brist –
Fyra rum och förstu'kvist.

Ladugården lagom stor:
Åtta får och fyra kor;
Gris i stian, häst i stallet,
Liten kvarn vid vattenfallet,




 
Och vid bryggan ner vid strand
Liten båt att ro ibland.
ängar, gödda fält,
Allting så ordentligt ställt,
Harvad åker, raka diken,
Vacker utsikt ut åt viken;
Och så långt man skönja kan,
Berg och holmar om varann.

Ur ”Visa",
Sånger och visor. Del 1.




Dock vill jag först bese de ställen kära,
De barndomsvänner, dem jag älskat så:
Min gamla brunn, der ofta jag var nära
Att hufvudstupa utur verlden gå.
Ack! Här jag kokat knäck med ingefära
I detta rum, som månen skiner på.
Här kan jag hitta öfverallt och blunda:
”Allt är som förr, blott jag är annor- lunda"

 
Är allt som förr? Hvar är den långa raden
Af skjul och bodar med sin hönsgård bak:
Och strand och bryggor med de sköna baden
Och tupp och flaggstång, himmelshög och rak?
Ack, öfverallt har yxan gått och spaden
Och jemnadt är mitt gröna källartak.
Mitt arma hjerta! Du är grymt bedragen
Kom låt oss fly, ty jag får ondt i magen

[...]

Den norrländska gästfriheten behöver jag ej omnämna; den är känd i Europa, Asien, Afrika samt Mesopotamien. Den är egendomlig för landet liksom åkerbären, Den är som solen på himmelen, som kringlan i bagarbon. Lefve Norrland!
Och härmed afslutar jag denna intressanta resebeskrifning. Jag återvänder till det




 
gamla Stockholm, försedd med en väldig graflax, tretton syltburkar samt tunnbröd och mesost.

Ur ”Resa till Norrland”,
Sånger och visor. Del 2




Der mången gång jag såg uti pokalen,
Hur mitt förstånd sjönk under all kritik
Man derifrån gick stundom oförmögen,
Men gick det bra, så gick man in på Flögen
Jag mins de gamla krogar utan ände,
Dem nykterheten än ej skurit kring,
Man Stenholms kände och man Roslings kände:
Om Wieselgren man kände ingenting.




 
Hvartut jag sedan mig i världen vände,
Var Norrlands-punschen bäst på jordens ring –
Kom broder! Kom dit bort till nordanlanden!
Der kan man få en ärlig tår på tanden.


Ur "Norrland",
Sånger och visor. Del 2, 1874.




För några och fyratio år sedan var skollifvet i vårt land i många hänseenden mycket olika mot hvad det nu är. Om det var bättre eller sämre, låter jag var osagt; men att det fanns mera lif och rörlighet bland pojkarna den tiden torde ingen kunna bestrida, som varit i tillfälle att jemföra det forna och nuvarande tillståndet i berörda hänseende.

Skolungdomen i Hernösand utgjordes, utom av stadens egna ungtuppar, förnämligast af söner från skilda trakter i Norrland, då man icke en gång behöfver undantaga Lappland, därifrån månget berömdt namn utgått och till och med biskopsämnen på skidor eller i akja och lappmudd från fjellen nedforslats till det avlägsna lärosätet!

Ur ”Ett stycke minne från skolan och gymnasium i Härnösand”,
Sånger och visor. Del 4. 1874


Vi blevo mottagna på det vänligaste och förda ner i trädgården, undfägnade med frukost och punsch, upptäckte att vi kunde sjunga kvartetter, och det blev middag. Men var är Sehlstedt? Man iakttog en viss reserverad tystnad var gång hans namn nämndes. Vi sågo dörrstycken uppe i tullhuset, målade av Elias själv, vi sjöngo hans visor efter frukosten med pianoackompanjemang; men han själv! Är han död, eller sover han? Äntligen ombeddes vi att i sluten trupp, under tullinspektorens anförande, med sång tåga upp och hälsa gubben...

Efter några timmar lämnade vi den välvilliga värden, och han visade sig ej mer den dagen. Det fanns dock en autografsamlare, som på eftermiddagen avskickade ett brev, på vilket han kostade en rekommendation, endast och allenast för att få Sehlstedts autograf. Varför skulle du störa den gamles middagssömn! Förlåt honom från din himmel, Elias; det var för sin fåfängas skull han gjorde det och icke för din!

August Strindberg: Ur ”Sandhamn i storm” och ”Huruledes jag fann Sehlstedt”.
I vårbrytningen (1912)


Och hela hamnen som en spegel låg
Och såg vid såg jag såg hvarthelst jag såg


Så sammanfattade Sehlstedt ”utsigten öfver sjön åt Alnön i solnedgången” under en resa till Norrland år 1872. Citatet är hämtat ur dikten ”Sång i Ångermanland”


En samlad presentation (8 s.) om Elias Sehlstedt med motsvarande innehåll finns i pdf-format.
http://www.ylb.se/authors/EliasSehlstedt200.pdf



Tillbaka till sidans början