Yoga
Yoga (sanskrit, Pāli: योग, IAST: yóga, IPA: /joːgə/) är ett grundläggande begrepp i indisk filosofi, psykologi och religion och var i äldre indisk tradition beteckning på ett flertal olika fysiska och kontemplativa tekniker.
I den äldre vediska litteraturen är yoga en term med skiftande betydelse. I senare indisk litteratur är yoga en av hinduismens sex ortodoxa filosofiska system, nära knutet till samkhya, där yoga är inriktat på ett pragmatiskt träningssystem. Omkring år 400 sammanställdes en skrift, Yoga Sutra, som gav yoga en specifik utformning med ett system av övningar.
Hathayoga, en tradition som betonar shatkarma, rening av de inre organen, pranayama, andningsövningar och asanas, kroppsställningar, är känd från texter som kan dateras till 1100-talet och framåt.
Indisk filosofi har uppmärksammats i Europa sedan 1800-talet, men utövande av yoga etablerades först på 1890-talet. Hathayoga har starkt kommit att påverka den västerländska bilden av yoga. Under 1900-talet har yoga utvecklats i interaktion mellan indiska och västerländska aktörer.
Numera uppträder yoga internationellt i form av tydliga skolor, allt mer uppfattad som en metod för fysisk träning.
Några viktiga grenar inom yogan är rajayoga, hathayoga, karmayoga, kundaliniyoga, jnanayoga och bhaktiyoga.[1][2][3]
Innehåll
Ordet yoga[redigera | redigera wikitext]
Sanskritordet yoga har två olika möjliga språkliga rötter, dels i ordet för ”ok (dragok)”, eller mer bildligt "förening", "samling", dels i ett ord som betyder ”koncentration”.
I äldre indiska texter används ordet yoga i en bred mening. Ordet motsvarar svenska okning, ”anspänning av oxar eller hästar”, men vanligt förekommande betydelser av ordet är "att tillfoga", "att förena" eller "att fästa". Ordet används även i betydelsen "sysselsättning, användning, applikation, prestanda, att utnyttja, sätta något till nytta".
I sanskrit finns många sammansatta ord som innehåller yoga med betydelser som "förbindelse", "kontakt", ”kombinera”, "metod", "program", "tillägg", "prestation" m.m.
Alla försök att hitta en ursprungsbetydelse av ordet blir därför osäkra. Men vanliga tolkningar är:
dels att det syftar på förening mellan atman, den mänskliga själen och brahman, "världssjälen" såsom dessa begrepp konceptualiseras i hinduisk teologi - föreningen avser alltså inte den mellan kropp och själ som ofta refereras till inom mer västerländskt orienterad metafysik.
dels att det syftar på en ansamling av människans alla krafter, en koncentration av krafterna till en enda punkt, ”den till konstfärdighet upphöjda kontemplationen.” [4].
I den hinduiska filosofin används ordet yoga även som hänvisning till en av de sex ortodoxa skolorna i den indiska filosofin.
Den som övar yoga eller följer yogafilosofin med engagemang kallas en yogi (man) eller yogini (kvinna).[5].
Ändamål[redigera | redigera wikitext]
Det yttersta målet med yoga har traditionellt beskrivits som moksha (frihet, frigörelse), men en entydig beskrivning av vad detta innebär är inte möjlig; det beror på vilken praktisk, filosofisk eller andlig tradition man utgår ifrån.
I Yoga Sutras av Patanjali beskrivs ändamålet som en absolut frihet. Inom Shaiva avser yoga att förena kundalini med Shiva.[6] Mahabharata beskriver ändamålet med yoga som att kunna erfara av föreningen av Atman och Brahman. Dessa ändamål kan liknas vid västerländska begrepp som henosis och gnosis.
Vid sidan, eller i stället för, av dessa andliga ändamål utövas yoga för att minska stress, hålla kroppen smidig, och öka välbefinnande och hälsa. I västerländsk tradition har under senare decennier uppmärksamheten på yoga som väg mot fitness dominerat.
Historia i väst[redigera | redigera wikitext]
Med grund i den tyska romantiken och genom bland andra Friedrich Max Müller och Arthur Schopenhauer började i mitten av 1800-talet indisk filosofi uppmärksammas i västerlandet.[7] År 1851 publicerades den första boken om yoga i väst, Treatise on Yoga Philosophy av N. C. Paul,[8] som vid sidan av Major D. Basu hade påbörjat moderna vetenskapliga studier av yoga i slutet av 1800-talet. Det fortsattes på 1900-talet genom Sri Yogendra (1897-1989) och Swami Kuvalayananda.[9][10]
Den förste indiske lärare som undervisade om yoga i västerlandet var Swami Vivekananda, som reste runt I Europa och USA på 1890-talet. Han fick ett positivt mottagande av tidens intellektuella, särskilt från the New England Transcendentalists, exempelvis R. W. Emerson (1803-1882).
Även teosofin, starkt influerad av indiska tankar, fick, särskilt under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, inflytande på västerlandets syn på yoga. Då betonades särskilt yogans transcendenta dimensioner.[11]
På 1930- och 1940-talet började yoga bli mer allmänt accepterad, delvis på grund av att kända personer hade visat intresse. Mircea Eliade, rumänsk religionshistoriker, studerade yoga 1928-1933 i Indien. Han kom i en doktorsavhandling 1933 och i en senare bok, Yoga: Immortality and Freedom, (1954)1958, att betona en tantrisk yoga-tradition. Därigenom flyttades fokus från det transcendenta ("Atman-Brahman" i Advaita) till den tydliga inriktning på kroppen som präglar vår tids västerländska yoga.[12]
På 1960-talet ökade intresset för indisk andlighet starkt i väst. Under denna period tillhörde de mest inflytelserika yogalärarna två olika riktningar, de som följde Sivananda Saraswati (1887–1963)[13] och de som följde Tirumalai Krishnamacharya[14] (1888–1989). Lärare som undervisade i Hathayoga i väst under denna tid var B.K.S. Iyengar (1918- ), K. Pattabhi Jois (1915-2009), Swami Vishnu-devananda (1927-1993) och Swami Satchidananda (1914-2002). Yogi Bhajan införde kundaliniyoga till USA 1969.
År 1970 grundade Swami Janakananda den första nordiska yogaskolan i Köpenhamn, som fortfarande är verksam i flertalet nordiska länder.[15]
En andra "yoga boom" kom på 1980-talet, då Dean Ornish[16], som följde Swami Satchidananda, förknippade yoga med hjärt/kärl-hälsa och betonade yoga som ett rent fysiskt system för träning för god hälsa - yoga menades stå helt vid sidan av new-age eller esoterism och vara fristående från alla religiösa anknytningar.[17]
I västerlandet har ordet yoga sedan 1980-talet främst kommit att associeras med Hathayoga och dess asanas (ställningar).[18] Det har dessutom kommit att uppfattats som en form av träning.
Sedan år 2000 har yoga konstant ökat i popularitet i väst. I USA har antalet personer som utövar yoga ökat från 4 miljoner (år 2001) till 20 miljoner (år 2011).
År 2013 opponerade sig vissa skolor I USA mot utövande av yoga inne i skolans lokaler, med argumentet att detta propagerade för hinduism. Samma argument framfördes i vissa svenska skolor, men möttes då av bred oförståelse,[19][20] i stället har yoga kommit att bli allt mer accepterad, även inom kristen tradition.[21][22][23] I Svenska kyrkan ingår yoga i flera församlingars verksamhet.[24][25][26][27][28]
Rajayoga[redigera | redigera wikitext]
Rajayoga beskrivs i Patanjalis Yoga Sutras, och räknas som en del av Samkhya-traditionen.[29] Olika aspekter av yoga tas också upp i många andra hinduiska skrifter, exempelvis Veda-skrifterna, Upanishaderna och Bhagavad-Gita.
Hathayoga[redigera | redigera wikitext]
Hathayoga och dess kroppsövningar, asana, är i Europa den mest kända formen, och många västerlänningar använder ordet "yoga" synonymt med dessa fysiska övningar. Utövaren strävar efter balans genom meditation (dhyana), andningsteknik (pranayama) och kroppsövningar (asana). Bland de mest kända formerna av hatha yoga återfinns iyengaryoga och ashtanga vinyasa-yoga.
Historia[redigera | redigera wikitext]
De vediska Samhitas nämner asketism. Asketiska metoder (tapas) refereras även till i Brāhmaṇa (900 to 500 f.v.t.), som är tidiga kommentarer till veda-skrifterna.[30].
Flera sigill som hittas vid utgrävningar inom Induskulturen (cirka 3300–1700 f.v.t.) i dagens Pakistan avbildar figurer i ställningar som liknar senare tiders meditationsposer. Detta tolkas av exempelvis arkeologen Gregory Possehl som "en form av rituell ordning, vilket antyder att det kan vara en föregångare till yoga". [31] Många forskare skisserar samband mellan Induskulturen och senare yoga-utövning, men ingen konsensus finns kring denna tolkning.[32]
Tekniker för att uppleva högre medvetandetillstånd utvecklades av shramana-traditionerna och av Upanishad-traditionerna.[33]
Yoga Sutras[redigera | redigera wikitext]
Enligt Yoga Sutras av Patanjali har yogan åtta steg:
Yogans spridning[redigera | redigera wikitext]
Den amerikanska tidskriften Yoga Journal genomförde 2008 en undersökning, där 5050 respondenter som var statistiskt representativa för USA:s befolkning intervjuades. Undersökningen visar att närmare 16 miljoner utövar yoga i USA, och att de årligen spenderar 5,7 miljarder dollar på yogaundervisning och yogarelaterade produkter. 72 procent av utövarna är kvinnor, 28 procent är män. Ungefär en fjärdedel har utövat yoga mindre än ett år, en fjärdedel mellan ett och två år, en fjärdedel två till fem år och en fjärdedel över fem år. [34] idag praktiseras yogan i olika former och finns representerade i moderna skolor. Allt ifrån de mer traditionella stilarna såsom Ashtangayoga, Hathayoga, Kundaliniyoga, Bikramyoga, Jivamuktiyoga, Anusarayoga, Poweryoga och Modern fusion yogan.[35] Mode och "klädkod" vid yoga har uppmärksammats. Exempelvis har nagna yoga, "nakenyoga", fått uppmärksamhet under senaste decenniet.
Se även[redigera | redigera wikitext]
Olika yogaformer[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Yoga.
Wikimedia Commons har media som rör Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Pandit Usharbudh Arya (1985). The philosophy of hatha yoga. Himalayan Institute Press; 2nd ed.
- ^ Sri Swami Rama (2008) The royal path: Practical lessons on yoga. Himalayan Institute Press; New Ed edition.
- ^ Swami Prabhavananda (Translator), Christopher Isherwood (Translator), Patanjali (Author). (1996). Vedanta Press; How to know god: The yoga aphorisms of Patanjali. New Ed edition.
- ^ Helmuth vom Glasenapp, Indisk filosofi. Dess historia och läror, Studentlitteratur, 1974, s. 134.
- ^ American Heritage Dictionary: "Yogi, One who practices yoga." Websters: "Yogi, A follower of the yoga philosophy; an ascetic."
- ^ Gerald James Larson (2008). "Yoga: India's philosophy of meditation", The Encyclopedia of Indian Philosophies, s. 142.
- ^ Goldberg, Philip, American Veda. From Emerson and the Beatles to Yoga and Meditation. How Indian Spirituality Changed the West, New York, 2010: Harmony Books, pp.21ff., Von Glasenapp, Hellmuth, Die Philosophie der Inder, Stuttgart, 1974: A. Kroener Verlag, s. 166 f.
- ^ N.C. Paul, A Treatise on the Yoga Philosophy, 1882.
- ^ Om Sri Yogendra.
- ^ Om Swami Kuvalayananda.
- ^ De Michelis, Elizabeth, A History Of Modern Yoga. Patanjali and Modern Esotericism. London, 2004: Continuum Books, s. 19 ff.
- ^ Flood, Gavin D., Body and Cosmology in Kashmir Saivism, San Francisco, 1993: Mellen Research University Press, s. 229 ff.
- ^ Om Sivananda Saraswati.
- ^ Om Tirumalai Krishnamacharya.
- ^ Om Swami Janakananda.
- ^ Om Dean Ornish.
- ^ Singleton, Mark. (2010). Yoga Body: The Origins of Modern Posture Practice, s. 161. Oxford University Press, USA. ISBN 0195395344
- ^ Title: A History of Modern Yoga. Author: Elizabeth De Michelis. Published: Continuum, 2005.
- ^ Dagen: "Säg nej till yoga i skolan".
- ^ SvD: "Skola får fortsätta med yoga".
- ^ Christian Yoga
- ^ Christians Practicing Yoga
- ^ Christian Yoga Magazine
- ^ Yoga i Nacka församling.
- ^ Yoga i Skarpnäcks församling.
- ^ Yoga i Västermalms församling.
- ^ Yoga i Österåkers församling.
- ^ Yoga i Malmö pastorat.
- ^ Jacobsen, p. 4.
- ^ Flood, p. 94.
- ^ Possehl (2003), pp. 144-145
- ^ Se:
- Jonathan Mark Kenoyer beskriver en figur som "sittande i yoga-ställning". Around the Indus in 90 Slides av Jonathan Mark Kenoyer
- Karel Werner skriver att "Archeological discoveries allow us therefore to speculate with some justification that a wide range of Yoga activities was already known to the people of pre-Aryan India." Werner, Karel (1998). Yoga and Indian Philosophy. Motilal Banarsidass Publ. Sid. 103. ISBN 9788120816091. http://books.google.com/books?id=c6b3lH0-OekC&pg=PA103.
- Heinrich Zimmer beskriver ett sigill som "sittande som en yogi". Zimmer, Heinrich (1972). Myths and Symbols in Indian Art and Civilization. Princeton University Press, New Ed edition. Sid. 168. ISBN 978-0691017785
- Thomas McEvilley skriver att "The six mysterious Indus Valley seal images...all without exception show figures in a position known in hatha yoga as mulabhandasana or possibly the closely related utkatasana or baddha konasana...." McEvilley, Thomas (2002). The shape of ancient thought. Allworth Communications. Sid. 219–220. ISBN 9781581152036. http://books.google.com/books?id=Vpqr1vNWQhUC&pg=PA219
- Dr. Farzand Masih, ordförande styrelsen av den arkeologiska fakulteten vid Punjab University, beskriver ett nyfunnet sigill som att det avbildar en "yogi." Rare objects discovery points to ruins treasure
- Gavin Flood motsätter sig tolkningen av ett av sigillen, det så kallade "Pashupati-sigillet", och skriver att det inte är uppenbart att figuren sitter i yoga-ställning, eller ens att formen har för avsikt att avbilda en människa. Flood, pp. 28-29.
- Geoffrey Samuel tror om Pashupati-sigillet att vi "do not actually know how to interpret the figure, nor do we know what he or she represent."Samuel, Geoffrey (2008). The Origins of Yoga and Tantra. Cambridge University Press. Sid. 4. ISBN 9780521695343. http://books.google.com/books?id=JAvrTGrbpf4C&pg=PA4
- ^ Flood, pp. 94–95.
- ^ ”Yoga Journal Releases 2008 "Yoga in America" Market Study” (HTML). Yoga Journal. http://www.yogajournal.com/advertise/press_releases/10. Läst 6 september 2010.
- ^ ”Om Music Fusion yoga”. http://www.yogakoi.se/om-yogakoi-1640291.
|
|||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||
