För användning av vår logotyp vänligen kontakta kansliet på 08-783 03 68 eller info [at] djurskydd.org
Grodor och grodyngel Foto: tallmora.se
Grodan finns i mängder av storlekar och färger och är mycket variabel med mer eller mindre mörka fläckar på en grundfärg som kan vara gul, ljust gulbrun, brun, olivgrön, grå eller nästan svart. I Sverige förekommer det 8 arter grodor: vanlig groda, åkergroda, ätlig groda, långbensgroda, gölgroda, lövgroda, lökgroda och klockgroda. Alla dessa arter är fridlysta i Sverige.
Flera grodarter är hotade. Orsakerna är dels att småvatten och våtmarker i stor omfattning under de senaste 200 åren dikas ut, fylls igen eller blir igenväxta. En effekt av exploateringen är att enskilda populationer minskar i omfattning, vilket leder till att populationer isoleras från varandra. Avståndet mellan populationer blir till slut så stort att få eller inga individer klarar av att vandra från den ena till den andra. Även skogsbrukets övergång från lövskog till barrskog påverkar många arter.

Många grodor dödas i trafiken när de försöker korsa de vägar som utgör vandringshinder mellan reproduktions- och levnadsområdena. För att skydda grodorna så att de inte blir överkörda sätter skyddsorganisationer och frivilliga människor upp stängsel vid vägens kant. Grodorna fångas i hinkar som är ingrävda längs stängslet och bärs sedan över vägen. Ofta räknas grodorna för att få en uppskattning av områdets population. En annan möjlighet är fast installerade tunnlar under vägarna.

Som vattenlevande larver (yngel) äter de alger, växtdelar och smådjur, varför de fungerar som filtrerande renhållare. När de förvandlats och påbörjat sitt landliv äter de maskar, sniglar, spindlar och andra småkryp. De är dessutom själva omtyckta bytesdjur för en rad andra organismer – i vatten blir de ofta föda åt större insektslarver och på land äts de till exempel av olika smådäggdjur och fåglar. Groddjurens levnadssätt och fortplantning har anpassats efter en hög dödlighet i de lägre åldersklasserna. Under den årliga lekperioden producerar exempelvis en åkergrodehona en äggsamling med cirka 1 500 ägg. Av dessa överlever mellan fem och tio fram till vuxen ålder då de själva kan delta i fortplantningen. Resten av honans fortplantnings-ansträngning det året kommer ekosystemet till del i form av näring och föda. När grodor föds, föds de med gälar. Medan de växer utvecklas lungor som de använder som fullvuxna.

Grodor leker normalt i april - maj. Hanarna kommer först till lekdammarna. Där sätter de igång med sina "kväkkonserter". Ett sätt att locka honor. Grodorna håller normalt till inom ganska begränsade egna områden. Det är bara i samband med vårens fortplantningslek och äggläggning de vandrar till vatten- samlingar som ger ägg och ungar en chans att utvecklas. Unga hanar övervintrar i vattnet på botten av någon vattensamling. Honor och äldre hanar gräver ned sig på land. Gärna i lös jord, under lövhögar osv.

Grodor skyddas numera också av lagen. Det är inte tillåtet att hålla grodor i fångenskap. Däremot är det tillåtet att för studier samla ägg och yngel av vanlig groda. De skall sedan snarast återutsättas där de samlades in.

För mer info:
Sveriges Herptiler
Zoonen
Northrup
Nordens Ark