KTH räddar Vasa från att kantra

- Skrovet rör på sig oroande mycket. Om inget görs kommer båten förmodligen att kantra - liksom år 1628 på babords sida, säger Magnus Olofson på Vasaenheten, som sorterar under Statens maritima museum.

Så illa ska det dock inte behöva gå. Läget är under kontroll tack vare ett mätprojekt som drivs av det maritima museet och KTH.

Projektet har pågått några år och är nu inne i slutfasen som om ungefär ett år ska mynna ut i så noggranna mätdata att det går att utveckla en ny och bättre "vagga" - som både ska stötta upp och vara vilohamn för skeppet.

Mätningarna utförs både i laboratoriemiljö på KTH och vid skeppet på Vasamuseet.

Den gamla ek som Vasa är byggd av, och som legat på havsbotten i närmare 350 år, har helt andra egenskaper än det ekträ som finns idag.

- Frågan är om man ens kan kalla träet i Vasa för ek. Snarare är det ett kemiskt modifierat, viskoelastiskt och anisotropt trä, säger projektledaren Magnus Burman, forskare på avdelningen lättviktskonstruktioner på KTH.

Det är egenskaperna hos det materialet man nu ska fastställa med hjälp av digitala mätur från Japan. Mätningar görs både på modern ek, på plankor som sitter på Vasa och på ekbrädor och andra bitar som fiskades upp tillsammans med regalskeppet 1961. Dessa träbitar, till skillnad från träet i skeppet, är inte impregnerade med konserveringsmedel.

Mätvärdena från givarna bearbetas av ett speciellt mätprogram som utvecklats på KTH.

Det man är ute efter är framförallt hållfastheten och det som kallas krypning - hur träet beter sig när det belastas under lång tid.

Hur det nya stödsystem, vaggan, sedan ska utformas är för tidigt att sia om, anser Magnus Burman. Mycket talar dock för att det blir en lättviktskonstruktion med inre vajrar som stöttor.