Persiska nyåret - nouruz
Nyårsbrisen smeker rosens milda kind.
√Ąngens blommor ler med lysande anleten.
Allt som ägde rum i går var inte till behag!
Men tala inte om i går, utan gläds åt det som är!
 
¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬†¬† Khayyām

 

Det persiska ny√•ret, nouruz, f√∂r tankarna till naturens √•terf√∂delse. √Örstiderna skiftar, de kommer och g√•r. Men varje √•r upplever vi det som om livet f√∂ds p√• nytt i samband med v√•rens ankomst. Hela naturen vaknar till liv och gr√∂nskar, och s√• ocks√• vi sj√§lva. V√•ren symboliserar livets p√•nyttf√∂delse och outsinliga gr√§nsl√∂shet. Det √§r d√§rf√∂r kanske inte s√• m√§rkligt att de gamla perserna valde denna tidpunkt f√∂r att fira och v√§lkomna det nya √•ret. Nouruz √§r en av v√§rldens √§ldsta √§nnu levande h√∂gtider. Dess r√∂tter g√•r tillbaka flera tusen √•r till tidpunkten f√∂r ariernas bos√§ttning p√• den iranska h√∂gplat√•n (airyanəm vaējah). Nouruz har d√§rf√∂r en central betydelse f√∂r de iranska folkens kulturella identitet och samh√∂righet. Jag l√§gger en betoning p√• ¬Ēfolken¬Ē, eftersom h√∂gtiden inte bara firas av perser, utan √§ven av afghaner, tadzjiker, kurder, osseter och flera andra iranska folk.[i]
 

Nouruz 3I denna ess√§ √§mnar jag¬†beskriva nouruz mytologiska bakgrund och dess historiska r√∂tter f√∂r att avslutningsvis s√§ga n√•gra ord om hur h√∂gtiden firas i idag. Det √§r v√§lbekant att Iran under antiken var en h√∂gtst√•ende civilisation som satte sin pr√§gel p√• den historiska utvecklingen b√•de i √∂st och i v√§st. Den iranska mytologin g√•r tillbaka till f√∂rhistorisk tid och kan i m√•nga avseenden j√§mf√∂ras med sin grekiska motsvarighet. Tyv√§rr √§r den iranska mytologin inte s√§rskilt k√§nd h√§r i Sverige trots att ett par framst√•ende f√∂rfattare under f√∂rra seklet har skrivit b√∂cker och artiklar om det antika Iran. Den ber√∂mde filologen och Svenska akademiledamoten H. S. Nyberg har i sin monumentala studie Irans forntida religioner gett en √∂versiktlig introduktion till olika religi√∂sa och mytologiska f√∂rest√§llningar i antikens Iran. √Ąven religionshistorikern Geo Widengren √§gnade flera verk √•t den iranska kultursf√§ren. I sina tv√• b√∂cker Ryttarfolken fr√•n √∂ster och Kungar, profeter och harlekiner redog√∂r han f√∂r den iranska monarkins mytologi, fornpersisk konst och ridkonstens roll i Iran.[ii]


[i] Termen ¬Ēiranska folk¬Ē avser h√§r en etnisk tillh√∂righet och inte en modern nationell tillh√∂righet. Fram till f√∂rmodern tid syftade ordet irān (senantikens ērānshahr) p√• den iranska kultursf√§rens geografiska utbredning och inte p√• n√•gon specifik iransk statsform. Dagens azerier √§r exempelvis iranier i etnisk bem√§rkelse till stor del fast√§n de talar ett turkiskt spr√•k. Med anledning av den iranska kulturens historiskt och geografiskt sett vidstr√§ckta inflytande firas nouruz √§nnu i l√§nder utan persisktalande majoritetsbefolkning, s√•som Azerbajdzjan, Turkiet, Uzbekistan och Pakistan.
[ii] Se vidare, Henrik Samuel Nyberg, Irans forntida religioner, Uppsala, 1937, samt Geo Widengren, Ryttarfolken från öster, Stockholm, 1960, och Kungar, profeter och harlekiner, Stockholm, 1961. I detta sammanhang bör man även nämna Stig Wikander, Nathan Söderblom, Lars-Ivar Ringbom, Carl Nylander, Anders Hultgård och Bo Utas som kastat ljus över olika aspekter av antik iransk religion, filosofi samt konst- och litteraturhistoria.

Den som uppvaktar rosen må känna till dess törne

Sa'di (1200-talet)