Fri konkurrens grundläggande inom EU
Fri konkurrens är en grundläggande princip på EU:s inre marknad. EU:s konkurrensregler ska förhindra snedvriden konkurrens mellan företag och begränsa statligt stöd.
EU betonar betydelsen av fri konkurrens mellan företag och vikten av att de kan agera på lika villkor. Syftet med EU:s konkurrensregler är därför att skapa en effektiv och rättvis konkurrens.
För att kontrollera konkurrensen har EU regler som sätter gränser för vad företag kan göra och hur medlemsländerna får agera för att inte begränsa konkurrensen. Både statliga och privata företag berörs av EU:s konkurrensregler.
Att dela upp marknaden kan vara förbjudet
Inom EU är avtal och samarbeten mellan företag inte tillåtna om de riskerar att minska konkurrensen.
EU:s konkurrensregler gäller avtal och samarbeten som märkbart kan påverka handeln mellan EU-länderna. Flera aspekter vägs in för att bedöma hur ett avtal påverkar handeln. Avgörande är bland annat företagens marknadsandelar och omsättning på de marknader som berörs av avtalet.
Exempel på avtal och samarbeten som kan bryta mot reglerna är om företag tillsammans:
- bestämmer priser eller andra försäljningsvillkor
- kontrollerar och begränsar produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar
- delar upp marknader eller inköpskällor
- ger olika villkor till handelspartners med liknande avtalssituation.
Företag som går samman kan hota konkurrensen
EU har även regler som ska skydda konkurrensen när självständiga företag går ihop till ett företag, så kallad företagskoncentration. EU kan stoppa koncentrationer som påtagligt kan komma att försämra konkurrensen, till exempel genom att de leder till högre priser eller färre alternativ på marknaden.
Företagen anmäler själva till EU-kommissionen
En företagskoncentration ska anmälas till EU-kommissionen innan den är genomförd. Sammanslagningen får inte genomföras förrän kommissionen meddelat att den är förenlig med EU:s regler. Bryter företagen mot reglerna kan kommissionen besluta om betydande böter.
EU ska stoppa skadliga företagskoncentrationer
EU-kommissionen ska bara stoppa företagskoncentrationer som påtagligt försämrar konkurrensen inom EU. För att bedöma om en koncentration riskerar att försämra konkurrensen granskar kommissionen bland annat företagens marknadsandelar och finansiella styrka. Kommissionen granskar också om det finns något som hindrar andra företag att etablera sig på marknaden.
Företag får inte missbruka en dominerande ställning
EU förbjuder att företag missbrukar en dominerande ställning på marknaden.
Ett företag anses ha en dominerande ställning på marknaden om det själv kan bestämma sina marknadsvillkor och i betydande omfattning agera oberoende i förhållande till sina konkurrenter och kunder.
Det är inte förbjudet för ett företag att ha en dominerande ställning. Däremot får företaget inte missbruka sin marknadsposition.
Exempel på missbruk är att:
- tvinga andra företag att gå med på oskäliga priser eller andra oskäliga affärsvillkor
- begränsa produktionen eller den tekniska utvecklingen till nackdel för konsumenterna
- ställa olika villkor för likvärdiga kunder
- ställa krav på kunder som inte har direkt samband med köpet
- vägra leverera till tidigare kunder.
Det är de nationella konkurrensmyndigheterna som tillsammans med kommissionen ansvarar för att kontrollera att dominerande företag inte missbrukar sin ställning. Det företag som missbrukat sin ställning kan bli skyldigt att betala böter.
Offentlig upphandling ska ge samma chans
EU:s konkurrensregler gäller också myndigheter. EU reglerar offentlig upphandling för att undvika snedvriden konkurrens. Det ska vara öppet för flera leverantörer att lämna in anbud när stat, kommun och myndigheter ska köpa varor eller tjänster. Det kan till exempel vara upphandling av byggentreprenader eller vårdtjänster. Det blir därmed möjligt för leverantörer i olika EU-länder att lämna anbud på lika villkor i enskilda upphandlingar.
Annonsera om upphandlingar
För att företagen ska få information om aktuella upphandlingar ska myndigheter annonsera inom EU om möjligheten att lämna anbud. Reglerna gäller endast vid upphandling till summor som överstiger vissa fastställda värden, så kallade tröskelvärden.
Annonserna publiceras i EU:s elektroniska på webbplatsen SIMAP - Information om offentlig upphandling i Europa.
När en myndighet har genomfört en upphandling ska den publicera en ny annons med information om vilket eller vilka anbud som blev antagna.
Statligt stöd kan vara tillåtet
EU:s regler förbjuder statsstöd som är konkurrensbegränsande men tillåter visst statsstöd.
Begreppet statligt stöd omfattar inte bara statsbidrag, billiga lån och räntesubventioner. Det handlar även om stöd som:
- skattelättnader
- statliga garantier för företagslån
- leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster på fördelaktiga villkor.
Stöd av social karaktär och katastrofbistånd är i princip godkända statsstöd. Det är oftast tillåtet med stöd med mindre belopp. Exempel på andra stöd som är godkända är:
- stöd för att utveckla regioner där levnadsstandarden och sysselsättningen är låg
- stöd som underlättar viktiga projekt av EU-intresse
- stöd för att råda bot på en allvarlig störning i ett medlemslands ekonomi
- stöd till kultur och för kulturarv.
Ett stöd får inte resultera i diskriminering av varor eller personer från andra EU-länder.
EU-kommissionen ska godkänna statligt stöd
Medlemsländerna måste anmäla alla nya stöd och få godkänt från kommissionen innan de kan börja utbetalningen. Kommissionen övervakar ländernas godkända statsstöd och kan besluta om förbud mot ett fortsatt statsstöd.
Ordförklaringar
EU-kommissionen
EU-kommissionen föreslår nya EU-lagar och bevakar att EU-länderna följer de regler EU har. Kommissionen har 28 kommissionärer, en från varje EU-land.
Läs mer om EU-kommissionen
Senast uppdaterad: 2016-04-28
När du svarar på frågan ovan samtycker du också till att cookies används. Inga personuppgifter lagras. Mer om cookies.