Ledare. .

2017-02-04 05:22
"Det finns ingen naturlag som säger att exempelvis musik inte kan få samma uppbackning som idrotten." Bild: Anders Wiklund/TT
"Det finns ingen naturlag som säger att exempelvis musik inte kan få samma uppbackning som idrotten."

Olika villkor för kultur och idrott

Det är svårt som icke-idrottare att påtala idrottens prioriterade roll utan viss beska. 

För ett tag sedan skrev jag en ledartext om kulturlivet i trakten. Det är min åsikt att kultur bör vara så fri som möjligt, men under vilka förutsättningar kan kultur då vara fri?


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0


För jämförelse kan en se på idrottsföreningarnas roll i Linde. I regel får de någon typ av stöd från offentligt håll såsom privat. Både moraliskt genom att folk på olika vis säger att: ”vi finns här och vi ser er”, men även rent praktiskt med finansiell hjälp och ideellt arbete.

Företag visar också gärna att de stöttar idrotten, det stödet finns inte riktigt på samma sätt för kulturella verksamheter. Idrotten har fått möjlighet att institutionalisera sättet den vidarebefordrar information på till samhället. Tidningar skriver mer eller mindre automatiskt om matchresultat, lagfärger ses på människors kroppar och så vidare.

Ett band eller en arrangör får arbeta hårdare för att synas på det sättet. Affärer säljer vad jag vet inte påsar med kulturella föreningars tryck på. Det behöver ju inte vara på det sättet. Det finns ingen naturlag som säger att exempelvis musik inte kan få samma uppbackning som idrotten.

Lindesbergs föreningsregister ger också en fingervisning om spridning på aktiviteter: 61 idrottsföreningar, 22 kulturföreningar varav cirka hälften är traditionellt betingade. Visst får viss idrott mer uppmärksamhet än annan och alla klubbar är inte lokala kolosser som LIF Lindesberg. Det säger däremot något om hur folk prioriterar. Folk ser på idrotten som en naturlig del av samhällsmiljön och det är inte en dålig sak.

En förutsättning för kulturell frihet hänger på vilken syn lokalsamhället har på kulturen. Stödförhållandet en förälder har till sitt barns idrottsträningar kan ses som ett gott exempel. Människor lägger tid på att möjliggöra den aktiviteten och på det viset synliggör man också den.

Det offentligas ansvar hänger på att möjliggöra detta genom att anpassa regler och villkor på ett sådant vis att de i större utsträckning även går det kulturella till mötes. Det kan göras på flera sätt, exempelvis genom att anpassa offentliga verktyg så de passar bättre ihop med rockensemblers decentraliserade former. Det sträcker sig dock längre än musik, ta en sådan sak som datorprogrammering vilket kan vara en social aktivitet som inte behöver följa traditionella mönster.

Så som det ser ut i dag så har lagsport och körer lättare att ta del av stöd än datorintresserade och band. Att minska på krav som att bidragsberättigade föreningar måste ha minst 20 medlemmar och att de betalar minst 50 kronor i medlemsavgift är två alternativ. Det är något som i nuläget ger förtur till en del aktiviteter medan andra i praktiken bortprioriteras.

Det är svårt som icke-idrottare att påtala idrottens prioriterade roll utan viss beska. Med det sagt, behöver det inte existera något motsatsförhållande här. För att motverka det bör en se till att spelplanen är jämn till att börja med. Finns vilja så finns möjligheter och i slutändan är kulturen så fri som vi tillåter den att vara.