Nationalsången
TEST:
Indigo 3000
Juni 1996
Bilen från Jösse härad i Värmland är klar för leverans! Indigo 3000 är bilen som spelar på alla sex cylindrar för våra svenska hjärtan. Sällan har en mer äktsvensk bil sett dagens ljus!
  Så är det ett faktum: Sverige har fått ett tredje bilmärke!
  Visserligen bildades Jösse Car AB redan för mer än två år sedan och visserligen har prototyper rullat mer än ett år.
  Men det är först i början av juni de första produktionsbilarna når sina kunder.
  Den JC Indigo 3000 jag just är i färd med att äntra har chassinummer fyra, den första "jössebilen" som närmar sig produktionsfärdigt skick.
  "Sufflettskyddet är inte klart förrän i morgon", berättar Bengt Lidmalm, initiativtagare och delägare i projektet, "och finish på glasfiber och vissa inredningsdetaljer skall förbättras till produktionsbilarna. Men det mesta ser i alla fall ganska rätt ut på bilen nu".
Helläderinredningen kostar 30 000 kronor, och 25 000 kronor tillkommer för att skydda den med en riktig hardtop som finns färdig i höst. Dörrarna har liksom bakluckan ellås istället för handtag, bara att trycka på knappen så öppnas dörren (för 2 000 kronor).
  Jag har informerat mig om Indigos tekniska innehåll och förbluffats över hur mycket av tillverkningen som görs i Arvikas omgivningar - i Jösse härad som ju har gett bilen dess namn. Troligen är JC Indigo den mest blågula bil som går att köpa idag! På rak arm kan jag bara komma på följande detaljer som inte är svenska: Däcken, bensintanken (från Saab 900, som är norsk!), elektriska prylar som motorelektronik, mätare, lampor, stötdämpare och bromskomponenterna. Ursprunget på fälgar och ratt beror på vad köparen vill ha.
  För patrioten tycks Indigo 3000 vara ett intressant val.
  Men är den det även för andra som vill köra sportbil?
  Marknaden översvämmas av prisvärda sportbilar så någon brist på alternativ föreligger sannerligen inte.
  Och imagemässigt börjar Jösse på ruta ett.
Bilens högst rimliga baspris, 250 000 kronor, skall få kunderna att våga ta språnget ut i det okända.
  Mitt språng in i det okända gick ganska smidigt, trots att tröskeln är hög och man tvingas till ett smärre spänsthopp för att hamna på plats .
  Stolarna är liksom hela bilen i övrigt designade i Sverige av Nya Perspektiv AB, de påminner om Saabs stolar och är mycket riktigt sköna att sitta i.
  Inläggningen av jeanstyg i skinnklädseln associerar till färgen Indigo, som ju används för att färga jeans med.
  Stolens underrede kommer från Volvo (S40), liksom styrkolumnen (850). Pedalstället justeras i djupled, det görs vid leveransen.
 0 till färdig bil på 30 månader
21 okt 1993 Bengt Lidmalm får idén till egen sportbilstillverkning i TVR:s monter i Earls Court.

Feb 1994: Jösse Car AB bildas i Arvika, med avsikt att starta biltillverkning.

Mars 1994: Lidmalm och Sven-Olof Fogelberg flyttar in i lokalerna och börjar bygga ett chassi.

Januari 1995: Första prototypen klar.

Maj 1995: Bilen klarar sitt elddop, krocktestet hos VTI.

Juni 1995: Beslut om tillverkning av Indigo 3000.

September 1995: Emissionsproverna genomförda.

Juni 1996: Första leverans.
  Man sitter därmed utmärkt, men är kanske lite onödigt fastskruvad mellan den höga mittkonsolen och dörren - bilen är trots allt bredare än Volvo 960!
  Inredningen är nästan helt täckt med läder, garvat på miljövänligt sätt med bark (!) och förmodligen ytterst känslig för vatten.
  Skinnjobbet är snyggt utfört och infällningen av instrument och ljudanläggning, det senare från Volvos hyllor, får godkänt. Men på denna bil saknas en del plastlock som exempelvis skall dölja den grova rörramen runt vindrutan.
  Dörrarna känns övermåttan pappiga, något som också är föremål för förbättringar.
  Det riktigt roliga börjar när man vrider på startnyckeln och sången från den raka Volvosexan sprider sig. Ett grovt avgassystem (med extraktorrör) sprider ett välljud som man inte trodde den annars så tyst surrande sexan var märklig.
  Växellådan kommer också från 960, men länkaget är bantat från gummiisoleringar och känslan i spaken är superb.
  Kopplingen går lätt och hela drivlinan fungerar nästan BMW-mässigt när jag drar iväg. Pedalstället är väl placerat även om bromspedalen tar aningen lågt för att det skall vara helt perfekt för tå-häl-jobb.
  Indigo gör ett ganska mäktigt intryck när den rullar, inte minst tack vare/på grund av dess långa, bulliga motorhuv och dess bredd. Någonstans signalerar den jänkarbil och fjädringen på detta exemplar matchar också denna upplevelse; den är mjuk, nästan gungig bak.
  En tidigare prototyp jag provade är spänstigare och enligt Lidmalm mer representativ. Bakvagnen är i stort sett ograverat hämtad från komfortabla Volvo 960 och den undre länkarmen fram och dess mjuka bussning i längsled också - därmed är Indigo snällare över ojämnheter än mången sportbil.
Hans Philip Zackau har tidigare formgivit aktern på Volvo 850 kombi - Indigo 3000 bär dess bättre inga spår av detta.
Motorn sitter i sin helhet bakom den tänkta framaxeln, vilket har resulterat i en jämn viktfördelning fram och bak. De övre gjutna bärarmarna är av egen konstruktion, i övrigt kommer hjulupphängningarna från Volvos lager.
  Bilen är tack vare sin långt tillbakadragna motor fint balanserad, enligt uppgift till 50/50 mellan axlarna, och har utpräglat godmodiga och roliga väg-egenskaper. Hjulen signalerar i god tid bristande grepp och Indigo är mycket lätt och nästan uppmuntrande att köra brett med. Det finns effektivare vägvagnar än denna, men inte så många körgladare.
  Treliterssexan som i 960 känns ganska mild kan utföra stordåd med 1 000 torra kilo sportbil: med diffbroms ombord (3 900 kronor) accelererar den till 100 km/h på 6,5 sekunder. Toppfarten är i taklöst utförande 210 km/h, och mycket mer vill man knappast heller köra eftersom lyftkrafterna i karossen börjar ge sig till känna i denna fart.
  Det är ett pris man får betala för designern Hans Philip Zackaus klassiska former.
  "Våra instruktioner till designgänget var att göra en bil som snarare är vacker än hårig, klassisk än retro.
  Om man har lyckats är upp till dig att avgöra. Jösses framtid står och faller på kvaliteten i produktionen. Det minsta antydan till kit-car och de stolta planerna på en produktion av 500 bilar årligen blir en utopi.
  Indigo 3000 är både mullig och skön att köra.
  Och något för patrioten i oss alla att glädjas åt.
Gunnar Dackevall


Data och jämförelse med konkurrenterna