Kort historik

Hedströmmen har, med sina många små vattenfall och tillflöden, varit en drivande kraft i Hedströmsdalens utveckling. Hedströmmens totala fallhöjd är ca. 280 meter under de 13 milen från källsjöarna till utloppet i Mälaren. Den har under sin väg gett drivkraft åt trettiotalet hyttor och mer än sjuttiotalet hammarsmedjor något kopparsmältverk samt sågar och kvarnar.
Utefter Hedströmmen går Köpingsåsen en rullstensås som under alla tider utgjort transportväg för s.k. ”Bärskörning” d.v.s. tackjärnsforor till bruken, och under medeltiden pilgrimsstråk till Trondheim. Vägen har ännu idag den i stort sett ursprungliga, mjuka, till naturen anpassade sträckningen, bl.a. älskad av alla motorcykelförare.
Bygdens historia som gammal järnhanteringsbygd dokumenteras av vackra herrgårdar, bruksmiljöer och smedje- samt hyttruiner. Runt Karmansbo inom en cirkel av ca 5 km radie ligger sex herrgårdar.
Vid sjöstränder och myrkanter kan man finna gropugnar som visar på en mycket tidig järn-framställning.

Genom Gustav Vasas initiativ och befallning 1540 samt fösökssmide i Jönsarbo smedja så hade tysksmide kommit att gradvis ersätta det gamla  framställningssättet att göra osmundjärn. Det var under 1540-talet som stångjärnssmidet fick sitt genombrott i Hedströmsdalen. Strax efter 1554 anlades Nyhammar och på 1580-talet Karmansbo smedja. I Karmansbo anlades ytterligare smedjor, Holmshammar strax före 1625 och Bäckhammar strax efter 1625 och Täkthammar 1627.

Vallonsmidet kom till Sverige under 1600-talet. Skillnaden mellan Tysksmide och vallonsmide är i stort att i tysksmidet sker färskning och vällning i två skilda steg och i två olika härdar, medan man i vallonsmidet gjorde färskning och vällning i två steg omedlebart efter varandra i samma härd.

1700-talet blev bruksägarnas och herrgårdarnas århundrade, och 1759 stod Karmansbo herrgård färdig.  
I mitten av 1800-talet förbättrades färskningsmetoderna genom att Lancashiresmidet uppfanns i England. I Frankrike utvecklades en ny härd, Franche comté härd, som var en vidareutveckling av vallonsmidesmetoden. Detta innebar att man i en s.k. dubbelhärd gjorde både färskning och vällning i ett sammanhängande moment, men av en mindre mängd tackjärn och lägre kolåtgång. 
Samtidigt började nya processer s.k. götstålsprocesser att utvecklas t.ex. Bessemer- och Martinmetoderna, där de små smedjorna inte kunde konkurrera med priset. Det fanns dock fortfarande viss avsättning för Lancashirejärn till speciella ändamål, då det var direkt smidbart och av hög kvalitet viktigt vid omsmältning och legering. 
Övergång från tysksmide till Lancashire- och Vallonsmide samt valsning i stället för räckarsmide betydde dock för höga investeringar för bruken och därmed fick man uppleva den första bruksdöden. Samma inträffade då götstålsmetoderna infördes mera allmänt på 1900-talet.

1812 köpte Handelsfirman J Schmidt Stockholm Karmansbo, Norrhammar, Holm-, Bäck- och Nyhammar och kallade dessa Karmansboverken. Sammanlagt blev detta sju härdar. År 1819 köptes Karmansbo ( egendom och bruk ) av friherrarna Carl Johan af Nordin och C. E. Kurck.



Karmansbo och Norrhammars smedjor vid samma damm.
Kartskiss från 1792


Karmansbo smedja är den norra och Norrhammar är den södra smedjan. Hedströmmen delade sig i två fåror. 

1847 gick Nordin i konkurs och ny ägare blev handelshuset Schön & Co. En av delägarna var grosshandlare J. G. Schwan. 1855 blev Schwan ensam ägare. Under den Swanska epoken och ända in på 1940-talet fanns en vacker skylt med tre vita svanar vid herrgårdens infartsväg.

Karmambo Bruk koncentrerades efter 1865 till Karmansbo, där en av smedjorna, Norrhammars smedja byggdes ut medan Karmansbo smedja revs. Den nya smedjan kallades i fortsättningen Karmansbo smedja. Övriga smedjor lades ned runt sekelskiftet 1800-1900. Tackjärnsblåsningen som varit förlagd  till Gäsjö Bruk i nordligaste Norberg på gränsen till Dalarna lades ned samma år och hyttan i Hällsjön, drygt en mil söder om Ludvika fyra år senare. Transporterna ned till Karmansbo var besvärliga och måste till stor del företas vintertid med oxforor.

1869 dog J G Schwan och hans svärson brukspatron Cassel på Stjärnsund övertog skötseln av företaget.

1873 byggdes smedjan om. Finnåkers bruk lade ned sin tillverkning och valsverket samt blåsmaskiner övertogs av Karmansbo. 1877 byggdes en ny vällugn konstruerad av och inköpt från Köpings Mekaniska AB. I smedjan fanns redan fyra enkelhärdar men den utökades med två dubbelhärdar s.k Boforshärdar samt en smälthammare från Arboga Mekaniska Verkstad. 
Boforshärdarna fungerade i princip som Franchecomté härdar. Vid smidet i dubbelhärdarna utfördes både färskning och vällning i moment efter varandra, medan vid Lancashire-systemet färskningen gjordes i Lancashirehärden och vällningen i en särskild vällugn
.

1880 bildade Schwans arvingar Karmansbo AB och en disponent anställdes. Den förste, A. Danielsson verkade åren 1882-1895.

Omkring 1898 ändrades Dubbelhärdarna till att arbeta som Lancashirehärdar, dessutom byggdes två nya Lancashirehärdar, varför smedjan därefter hade åtta härdar. Samtidigt installerades mekaniska hjälpbrytare, en rationalisering som minskade personalbehovet 

Nästan alla bruk har under åren också haft betydande skogs och jordegendomar. När Karmansbo Bruk byggt den stora hyttan i Köping hamnade man i ekonomiskt trångmål och skogarna samt hyttan i Köping såldes 1909. 

Köpings-Posten den 4 november 1908

Karmansbo Järnbruk såldt. Samtliga aktier i Karmansbo aktiebolag i Västmanland ha genom aktiebolaget Georg Strandberg sålts till ett konsortium, som företrädes af kapten Allan Abenius, Stockholm, och i hvilket äfven Förstekammarledamoten vice häradshöfding K H R Tilberg spelar en betydande roll. Karmansbo bruks aktiekapital utgör 1 277 500 kr..  
Det bruk, som nu öfvergått i andra händer är ett af Västmanlands både äldsta och största. Karmansbo stångjärnsmiden räkna sina anor från 1611, då den första stångjärnshammaren byggdes. Tackjärnet köptes då från Bergslagsgrufvor, och äfven i närvarande tid måste bruket, åtminstone delvis fylla , sitt behof af råmaterial genom köp från grufvor i Bergslagen. Emellertid äger bolaget andelar i flera grufvor i Grängesberg. Dessutom ha till bruket förvärfvats skogsegendommar med en sammanlagd areal af cirka 15 000 tunnland. Vid bruket finns äfven kvarn, såg och tegelbruk, och hit till Köping är, som bekant, förlagd en större tidsenlig hytta , hvilken ensam sysselsätter omkring 75 man. Inalles sysselsätts vid Karmansbo bruk med tillhörande egendommar 3 a 400 arbetare.  
Bolagets styrelse utgöres för närvarande af överståthållaren Robert Dickson och bankofullmäktigen C A Weber, Stockholm samt bruksdisponenten R Robson , Karmansbo.

1914 såldes skogarna av den nya ägaren till Trävaru AB Täkten, som anlade en Ångsåg. Karmansbo Bruk sålde nu underhand samtliga jordegendomar. Skogen behövdes för att framställa träkol och lantbruket för kött, mjölk och säd till de anställda.
Även inom utbildningsområdet har bruken haft betydelse. I Karmansbo ordnade bruket redan 1821 utbildning för de anställdas barn i en Lancasterskola. Denna skolform behölls till 1842 då den svenska folkskolan påbjöds i lag.

År 1860 inrättade bruksägarfrun Augusta Eleonora Schwan en flickskola och kvinnlig slöjd- och hushållsskola. Även äldre smeder fick lära sig skriva och läsa bl. a för att de skulle kunna kvittera sin lön med namn i stället för ett bomärke, samt läsa den subventionerade Köpings Tidning.
1853 började man undersöka behovet av en järnväg mellan Köping och Uttersberg för transport av malm och stångjärn, och banan stod färdig redan 1866. Samma år slutade då också det mesta av fortransporter eftersom malm- och järntransporter utfördes med KUJ. Senare ändrad till KURJ efter att sträckan Uttersberg - Riddarhyttan köpts in av KUJ d.v.s. Köping- Uttersbergs Järnvägsaktibolag. Det var nu endast kol och kolved som med häst vintertid transporterades från skogen till bruken. Under1900-talets början blev järnvägen också en viktig länk mellan bruken, och stationerna naturliga platser för kontakt människor emellan.

Beträffande årtal finns det en del olika uppgifter beroende av källa.