Hedströmmen har, med sina många
små vattenfall och tillflöden, varit en drivande kraft i Hedströmsdalens
utveckling. Hedströmmens totala fallhöjd är ca. 280 meter under de 13
milen från källsjöarna till utloppet i Mälaren. Den har under sin väg
gett drivkraft åt trettiotalet hyttor och mer än sjuttiotalet
hammarsmedjor något kopparsmältverk samt sågar och kvarnar.
Utefter Hedströmmen går Köpingsåsen en rullstensås som under alla
tider utgjort transportväg för s.k. ”Bärskörning” d.v.s. tackjärnsforor
till bruken, och under medeltiden pilgrimsstråk till Trondheim. Vägen
har ännu idag den i stort sett ursprungliga, mjuka, till naturen
anpassade sträckningen, bl.a. älskad av alla motorcykelförare.
Bygdens historia som gammal järnhanteringsbygd dokumenteras av vackra
herrgårdar, bruksmiljöer och smedje- samt hyttruiner. Runt Karmansbo
inom en cirkel av ca 5 km radie ligger sex herrgårdar.
Vid sjöstränder och myrkanter kan man finna gropugnar som visar på en
mycket tidig järn-framställning.
Genom
Gustav Vasas initiativ och befallning 1540 samt fösökssmide i Jönsarbo
smedja så hade tysksmide kommit att
gradvis ersätta det gamla framställningssättet att göra osmundjärn.
Det var under 1540-talet som stångjärnssmidet fick sitt genombrott i
Hedströmsdalen. Strax efter 1554 anlades Nyhammar och på 1580-talet
Karmansbo smedja. I Karmansbo anlades ytterligare smedjor, Holmshammar
strax före 1625 och Bäckhammar strax efter 1625 och Täkthammar 1627.
Vallonsmidet kom till Sverige under 1600-talet.
Skillnaden mellan Tysksmide och
vallonsmide är i stort att i tysksmidet sker färskning och vällning i
två skilda steg och i två olika härdar, medan man i vallonsmidet gjorde
färskning och vällning i två steg omedlebart efter varandra i samma
härd.
1700-talet blev bruksägarnas och herrgårdarnas århundrade, och 1759
stod Karmansbo herrgård färdig.
I
mitten av 1800-talet förbättrades färskningsmetoderna genom att
Lancashiresmidet uppfanns i England. I Frankrike utvecklades en ny härd,
Franche comté härd, som var en vidareutveckling av vallonsmidesmetoden.
Detta innebar att man i en s.k. dubbelhärd gjorde både färskning och
vällning i ett sammanhängande moment, men av en mindre mängd tackjärn
och lägre kolåtgång.
Samtidigt började nya processer s.k. götstålsprocesser att utvecklas
t.ex. Bessemer- och Martinmetoderna, där de små smedjorna inte kunde
konkurrera med priset. Det fanns dock fortfarande viss avsättning för
Lancashirejärn till speciella ändamål, då det var direkt smidbart och
av hög kvalitet viktigt vid omsmältning och legering.
Övergång från tysksmide till Lancashire- och Vallonsmide samt valsning
i stället för räckarsmide betydde dock för höga investeringar för
bruken och därmed fick man uppleva den första bruksdöden. Samma
inträffade då götstålsmetoderna infördes mera allmänt på
1900-talet.
1812 köpte Handelsfirman J Schmidt
Stockholm Karmansbo, Norrhammar, Holm-, Bäck- och Nyhammar och kallade dessa
Karmansboverken. Sammanlagt blev detta sju härdar. År 1819 köptes
Karmansbo ( egendom och bruk ) av friherrarna Carl Johan af Nordin och C.
E. Kurck.
Karmansbo och Norrhammars smedjor vid samma
damm.
Kartskiss från 1792
Karmansbo smedja är den norra och Norrhammar är den södra
smedjan. Hedströmmen delade sig i två fåror.
1847 gick Nordin i konkurs och ny ägare blev handelshuset Schön &
Co. En av delägarna var grosshandlare J. G. Schwan. 1855 blev
Schwan ensam ägare. Under den Swanska epoken och ända in på 1940-talet
fanns en vacker skylt med tre vita svanar vid herrgårdens infartsväg.
Karmambo
Bruk koncentrerades efter 1865 till Karmansbo, där en av smedjorna,
Norrhammars smedja byggdes ut medan Karmansbo smedja revs. Den nya smedjan
kallades i fortsättningen Karmansbo smedja. Övriga
smedjor lades ned runt sekelskiftet 1800-1900.
Tackjärnsblåsningen som varit förlagd till Gäsjö Bruk i nordligaste Norberg på gränsen till
Dalarna lades ned samma år och hyttan i Hällsjön, drygt en mil söder om
Ludvika fyra år senare.
Transporterna ned till Karmansbo var besvärliga och måste till stor del
företas vintertid med oxforor.
1869 dog J G Schwan och
hans svärson brukspatron Cassel på Stjärnsund övertog skötseln av företaget.
1873
byggdes smedjan om. Finnåkers bruk lade ned sin tillverkning och valsverket
samt blåsmaskiner övertogs av Karmansbo. 1877 byggdes en ny vällugn
konstruerad av och inköpt från Köpings Mekaniska AB.
I smedjan fanns redan fyra enkelhärdar men den utökades med två
dubbelhärdar s.k Boforshärdar
samt en smälthammare från Arboga Mekaniska Verkstad.
Boforshärdarna fungerade i princip som Franchecomté härdar. Vid smidet
i dubbelhärdarna utfördes både färskning och vällning i moment efter
varandra, medan vid
Lancashire-systemet färskningen gjordes i Lancashirehärden och
vällningen i en särskild vällugn.
1880 bildade Schwans arvingar
Karmansbo AB och en disponent anställdes. Den förste, A. Danielsson
verkade åren 1882-1895.
Omkring 1898 ändrades Dubbelhärdarna
till att arbeta som Lancashirehärdar, dessutom byggdes två nya Lancashirehärdar,
varför smedjan därefter hade åtta härdar. Samtidigt installerades
mekaniska hjälpbrytare, en rationalisering som minskade personalbehovet
Nästan alla bruk har under åren
också haft betydande skogs och jordegendomar. När Karmansbo Bruk byggt
den stora hyttan i Köping hamnade man i ekonomiskt trångmål och
skogarna samt hyttan i Köping såldes 1909.
Köpings-Posten den 4 november 1908
Karmansbo
Järnbruk såldt. Samtliga aktier i Karmansbo aktiebolag i Västmanland ha
genom aktiebolaget Georg Strandberg sålts till ett konsortium, som företrädes
af kapten Allan Abenius, Stockholm, och i hvilket äfven Förstekammarledamoten
vice häradshöfding K H R Tilberg spelar en betydande roll. Karmansbo
bruks aktiekapital utgör 1 277 500 kr..
Det bruk, som nu öfvergått i andra händer är ett af Västmanlands både
äldsta och största. Karmansbo stångjärnsmiden räkna sina anor från
1611, då den första stångjärnshammaren byggdes. Tackjärnet köptes då
från Bergslagsgrufvor, och äfven i närvarande tid måste bruket, åtminstone
delvis fylla , sitt behof af råmaterial genom köp från grufvor i
Bergslagen. Emellertid äger bolaget andelar i flera grufvor i Grängesberg.
Dessutom ha till bruket förvärfvats skogsegendommar med en sammanlagd
areal af cirka 15 000 tunnland. Vid bruket finns äfven kvarn, såg och
tegelbruk, och hit till Köping är, som bekant, förlagd en större
tidsenlig hytta , hvilken ensam sysselsätter omkring 75 man. Inalles
sysselsätts vid Karmansbo bruk med tillhörande egendommar 3 a 400
arbetare.
Bolagets styrelse utgöres för närvarande af överståthållaren Robert
Dickson och bankofullmäktigen C A Weber, Stockholm samt bruksdisponenten
R Robson , Karmansbo.
1914 såldes skogarna av den
nya ägaren till Trävaru AB Täkten, som anlade en Ångsåg. Karmansbo
Bruk sålde nu underhand samtliga jordegendomar. Skogen behövdes för att
framställa träkol och lantbruket för kött, mjölk och säd till de
anställda.
Även inom utbildningsområdet har bruken haft betydelse. I Karmansbo
ordnade bruket redan 1821 utbildning för de anställdas barn i en
Lancasterskola. Denna skolform behölls till 1842 då den svenska
folkskolan påbjöds i lag.
År 1860 inrättade bruksägarfrun Augusta Eleonora Schwan en flickskola
och kvinnlig slöjd- och hushållsskola. Även äldre smeder fick lära
sig skriva och läsa bl. a för att de skulle kunna kvittera sin lön med
namn i stället för ett bomärke, samt läsa den subventionerade Köpings
Tidning.
1853 började man undersöka behovet av en järnväg mellan Köping och
Uttersberg för transport av malm och stångjärn, och banan stod färdig
redan 1866. Samma år slutade då också det mesta av fortransporter
eftersom malm- och järntransporter utfördes med KUJ. Senare ändrad till
KURJ efter att sträckan Uttersberg - Riddarhyttan köpts in av KUJ d.v.s.
Köping- Uttersbergs Järnvägsaktibolag. Det var nu endast kol och kolved
som med häst vintertid transporterades från skogen till bruken.
Under1900-talets början blev järnvägen också en viktig länk mellan
bruken, och stationerna naturliga platser för kontakt människor emellan.
Beträffande
årtal finns det en del olika uppgifter beroende av källa. |