Så kan vaccin utrota sjukdomar

Både polio och mässling skulle ha varit utrotade om Världshälsoorganisationens millieniemål hade uppfyllts. Historien om smittkoppor och världens allra första vaccin visar att en sådan nollvision inte är ouppnåelig.

Utrotandet av smittkoppor var följden av en medveten kampanj. 1966 hade Världshälsoorganisationen beslutat att sätta in en sista kraftsamling för att inom tio år utrota sjukdomen i alla länder. Det tog ett år längre än tänkt att förverkliga målet, men det gick ändå rasande fort.

Så sent som 1974 inträffade mer än 200 000 fall av smittkoppor i världen, men överallt ledde massvaccinationer i kombination med uppspårning och isolering av alla nya smittkoppsfall till att smittkedjan kunde brytas och sjukdomen trängas tillbaka. Även de mest isolerade områdena av världen nåddes av vaccinationsprogrammet.

När den somaliske sjukhuskocken Ali Maow Maalin i oktober 1977 insjuknade i smittkoppor visste varken han eller någon annan att han skulle bli historisk. I dag är Maalin känd som världens sista naturligt smittade smittkoppspatient.

I England insjuknade visserligen två kvinnor i smittkoppor året därpå, men deras smitta var inte "naturlig" utan skedde av misstag när de hanterade virusprover i ett laboratorium.

Sedan inga nya fall av smittkoppor rapporterats från någon del av världen under de kommande åren kunde Världshälsoorganisationen till sist slå fast att världen var befriad från smittkoppor och att mänskligheten för första gången någonsin hade lyckats utrota en infektionssjukdom.

Den så framgångsrika kampanjen för att bli kvitt en sjukdom som under århundraden krävt miljontals liv hade inte kostat mer än 300 miljoner dollar.

Världshälsoorganisationens kampanj inleddes tre år efter det att vi i Sverige hade påmints om att mikroorganismer inte respekterar nationsgränser och att ingen del av världen är helt säker för en smittsam sjukdom förrän alla delar är det.

I april och maj 1963 inträffade det sista utbrottet av smittkoppor i Sverige. Liksom dagens mässlingsutbrott startade den med att en person som blivit smittad utomland, i detta fall en ung sjöman som med flyg återvände från Indonesien, spred smittan vidare efter hemkomsten.

27 personer i Stockholmsområdet hann insjukna innan smittspridningen kunde stoppas. Fyra dog, två som aldrig vaccinerats och två som hade accinerats för så länge sedan att de förlorat sin immunitet mot smittkoppsviruset.

När smittkopporna slutligen förklarades utrotade 1980 hade det gått 184 år sedan den engelske läkaren Edward Jenner hade genomfört världens allra första kontrollerade vaccination och därmed lagt grunden för ett av medicinhistoriens allra största framsteg.

Av bönder i sin hemtrakt lärde sig Jenner att mjölkerskor som i sitt arbete smittades av en sjukdom hos kor, kokoppor, inte insjuknade under senare smittkoppsutbrott. Det hände till och med att bönder i grevskapet Gloustershire avsiktligt lät sig smittas av kokoppor för att slippa drabbas av smittkoppor.

Edward Jenner bestämde sig för att undersöka om han kunde ställa detta sunda bondförnuft på en mer vetenskaplig grund.

14 maj 1796 gjorde han sitt första experiment. Från en koppa på handen på den av kokoppor infekterade kvinnan Sarah Nemes överförde han var till armen på den 14-årige pojken James Phipps. Några dagar senare fick pojken ett snabbt övergående, knappt synligt kopputslag.

Efter ytterligare några månader fortsatte Jenner experimentet med att utsätta pojken för riktig smittkoppssmitta, hämtad från människosmittkoppor. Resultatet blev det han hade hoppats på. Pojken blev inte sjuk.

"Inokulerade kokoppor ger ett perfekt skydd mot smittkoppor", skrev Edward Jenner två år senare när han publicerade sina resultat från denna och ytterligare en hel serie liknande försök.

Det nya sättet att skydda mot smittkoppor fick namnet vaccination, efter det latinska ordet för ko, vacca.

Inom loppet av bara några år hade mer än 100 000 barn vaccinerats i England och Edward Jenner förutspådde optimistiskt att "slutresultatet av denna praxis måste bli att mänsklighetens värsta gissel, smittkoppor, utrotas".

Den första vaccinationen mot smittkoppor i Sverige gjordes 1801 och 1816 blev det obligatoriskt att vaccinera alla svenska barn. Andra länder var ännu snabbare med att införa allmän vaccination mot smittkoppor. Guatemala och Mexiko till exempel gjorde det redan 1805.

Effekterna av vaccinationsprogrammen var dramatiska.

I Sverige hade årligen tusentals, ibland tiotusentals, människor dött i smittkoppor. Bara några år efter att den allmänna vaccinationen infördes hade den årliga dödligheten i sjukdomen till två- och ensiffriga tal.

Som en följd av den snabbt sjunkande dödligheten i smittkoppor hade i början av 1820-talet medellivslängden i Sverige stigit med fem år för män och med sex år för kvinnor, en oöverträffad och närmast otrolig förbättring på så kort tid.

Det dröjde nära 180 år innan Edward Jenners dröm om att utrota smittkoppor förverkligades, men smittkoppsvirus finns fortfarande kvar för forskningsändamål i ett par laboratorier i USA och Ryssland.

Sedan slutet av 1970-talet ingår smittkoppor inte längre i det allmänna barnvaccinationsprogrammet, vare sig i Sverige eller något annat land. Än är vi inte där, men så småningom kan förmodligen också polio och mässling strykas ur programmet.