Karin Fransén och succén Kajsas kokbok
LTs förlag gav 1935 ut sin första bok, Kajsas kokbok. Upplagan var på blygsamma 6 000 exemplar och för att säkerställa att det inte skulle bli en förlustaffär hade man fått Svenska Mejeriernas Riksförening att backa upp med ekonomiska medel. I förarbetena till boken fastslogs att recepten ”särskilt skulle lägga an på ökad användning av smör och andra mejeriprodukter”. I efterhand kan vi konstatera att oron för hur boken skulle sälja var onödig. Den sålde i stora upplagor och blev en av Sveriges allra mest spridda kokböcker.
Huvudförfattaren till kokboken var Karin Fransén (1892–1958), en vid denna tid väl känd matskribent på de svenska bondgårdarna. Som medförfattare hade hon kollegan och livskamraten Astrid Knudson. Redan 1930 hade Karin börjat skriva i tidningen Jordbrukarnas Föreningsblad under vinjetten "Hemmets spalt". För en stor läsekrets gjorde hon sig där känd under sin signatur Kajsa. Med bokutgivningen sammanfördes redan publicerade recept med nya till en omfattande kokbok, tänkt att användas i de svenska bondehemmen, i lanthushållsskolorna och i landets skolkök.
Karin Fransén hade utbildat sig till skolkökslärarinna och arbetat i yrket under flera år. 1936 öppnade hon caféet Kajsas kafferum i Uppsala, som hon drev fram till 1944 då hon istället övergick till LTs nya korrespondensskola. De sista åren av sin yrkesverksamma period var hon redaktör för tidskriften Lanthemmet. Härutöver spred hon också sina kunskaper som matskribent i Svenska Dagbladet, som föredragshållare och via radio.
Fler kokböcker ges ut
Kajsas kokbok var varken den första eller den sista kokbok som Karin Fransén publicerade. Hon hade gett ut tre mindre kokböcker på 1920-talet och redan efter två år fick Kajsas kokbok en efterföljare i Kajsas kalasmat. Där gavs förutom lite mer avancerade recept också tips på hur man planerar och dukar inför en stor middag och vilka husgeråd som behövs i det moderna köket. I mitten på 1950-talet kom också Kajsas lilla kokbok som vände sig till barnen.
Men det är ändå som författare till Kajsas kokbok som Karin Fransén har skrivit in sig i den svenska mathistorien. Det saknades inte kokböcker på den svenska marknaden vid tiden för dess utgivning. Men den skilde ut sig då den var anpassad efter jordbrukens förutsättningar och behov, vilket också angavs i dess undertitel "kokbok för lanthushåll". Utgångspunkten för maten var råvaror från de svenska gårdarna. De exakta recepten, med precist angivna mått och tider för tillagningen, gjorde den till en modern kokbok.
"Det finns behov av att förse landsbygdens folk med praktiska, populära och billiga handböcker", slog LT fast när utgivningen av litteratur bara ökade i slutet på 1930-talet. Kajsas kokbok uppfyllde dessa tre kriterier väl. Den var praktisk så till vida att den upplyste läsaren om "födoämnets sammansättning", och syftet var också att ge "diverse praktiska vinklar och råd". Populär var den onekligen. Nya upplagor trycktes fram till 1980-talet, och det var inte bara i jordbrukens kök som det bläddrades i den. Det låga priset var förstås också bidragande till kokbokens stora spridning. Den var inte den enda av bokförlagets böcker under denna period som vände sig till just kvinnor. LTs vd Anders E. Bjelle gjorde sig känd som den som gärna lyfte fram kvinnornas behov inom jordbruket. Kajsas kokbok var visserligen den första, men det kom fler handböcker som vände sig till kvinnorna på den svenska landsbygden.
För en nutida läsare är Kajsas kokbok en guldgruva för den som vill veta något om svenskt kosthåll under 1900-talet. Många av recepten utgörs av det vi ser som traditionell husmanskost: rejäl mat som baseras på lokalt tillverkade varor. Och med smärre förändringar kan recepten från 1930-talet tillagas än idag.
Författare: Cecilia Bygdell
