På goda grunder kan vi säga att skador av älg och kronhjort i skogsbruket står för de största kostnaderna i de gröna näringarna. Ett för högt betestryck ger en felaktig trädslagsammansättning när exempelvis gran måste planteras på tallmark. Lövskog betas så hårt att det skadar den biologiska mångfalden. Därnäst kommer vildsvinens skador i jordbruket, de har av SLU beräknats till drygt en miljard per år.

Kostnader för rovdjurens direkta och indirekta skador i tamdjurshållningen är mindre i ekonomiska termer men det är ofta de skadorna som är mest påfrestande och frustrerande för våra medlemmar. De som bor och verkar på landsbygden kan inte påverka rovdjursförvaltningen.

Motverka viltets kostnader

LRF bevakar att medlemmarna kan ta del av viltets värden men hjälper också medlemmarna att motverka viltets kostnader. Eftersom viltstammarna och skadorna ökat kraftigt går det mesta arbetet ut på att motverka viltskadorna.

Påverka lagstifting och myndigheter

Arbetet sker på olika nivåer med olika syften. En del av arbetet riktas mot politiska beslutsfattare och politiska tjänstemän. Det handlar då om att påverka lagstiftningen och till exempel budget för myndigheternas arbete i viltförvaltningen.

En stor del av arbetet är inriktat mot myndigheterna. Både i beslutsfattandet och i myndigheternas löpande arbete. LRF svarar till exempel på remisser och deltar i formella arbetsgrupper, nationella råd och hearingar. Myndigheternas arbete har ofta så snäva tidsramar att traditionella remissomgångar inte används. LRFs regioner gör en viktig del av detta arbete, fram för allt när det gäller länsstyrelserna.

LRF har också täta kontakter med andra intresseorganisationer och andra företrädare för markägare. Det handlar både om samarbete för att växla upp effekten av LRFs arbete och arbete som syftar till dialog med och påverkan på organisationer som har annan uppfattning än LRF.

Mycket arbete återstår

LRF har nationellt en självklar plats i frågor som har med markägares syn på jakt, vilt och viltskador. Politiker, myndigheter och organisationer vill att LRF medverkar i utvecklingen av viltförvaltningen. Det är knappast tänkbart att LRF inte blir involverat i statliga utredningar, remissomgångar, hearingar och arbetsgrupper om viltfrågorna. När det gäller rovdjur har LRF nått framgångar i den nya rovdjurspolitiken. Mycket arbete återstår dock för att få politiken regionalt genomförd i alla delar.

Det nya älgjaktsystemet är en framgång därför att markägarna nu med stöd i lag har ett större inflytande och därmed kan påverka beslut och samverkan mot skogsskador av älg. Nu arbetar vi vidare för att nå målen om acceptabla skador i skogsbruket.

LRF har flyttat vildsvinsfrågan framåt. LRF har föreslagit att det ska regleras hur klövviltutfodring får gå till, för att minska skadorna. Vildsvin kommer att vara en stor fråga för LRF under lång tid. Men arbetet ger resultat. Allt fler inser att vildsvinen måste begränsas.

Policyer

Som stöd för arbetet i viltförvaltningen har LRF tagit fram policyer om rovdjur, vildsvin, älg och övriga hjortdjur. De är främst till hjälp för våra förtroendevalda. Men de gör det också tydligt för medlemmar, allmänhet och media vad LRF vill.