Konga kyrka
Kyrkans äldsta delar år från 1100-talet och tillhörde under medeltiden Allhelgonaklostret i Lund, och med det benediktinermunkarna, men vid reformationen 1563 drogs klostrens egendomar in till kronan, och kyrkan gavs bort till patronus Otto Tyghesen Brahe, som uppförde Knutstorps borg några kilometer väster om Konga.
Under senare delen av 1400-talet hade man låtit slå valven inne i kyrkan, förutom i den västra delen där man slog valv först vid en restaurering i början av 1900-talet. De första valven försågs till en början med en enkel dekor, men dekorerades senare, omkring år 1500 med ornament och bilder av den så kallade Vittskövlemästaren.
Något klocktorn hade inte kyrkan från början. Det dröjde ända till slutet av 1700-talet innan tornet ersatte en klockstapel. Ursprungligen fanns en utvändig trappa på tornets norra fasad upp till klockorna, men denna ersattes 1830 med uppgång via läktaren
I samband med att tornet uppfördes, eller tidigare, förlängdes troligtvis även långhuset åt väster genom en tillbyggnad.
I söder finns ett äldre vapenhus, men ursprungligen fanns det även en entré i norr. Det är dock oklart när den norra dörröppningen murades igen, dock har det skett före 1822 då det i en prostvisitation nämns att kyrkan endast har en entré. Västentrén tillkom 1898.
I mitten av 1800-talet bestod kyrktaket av en mäng skiftande materiel: bly, spån, koppar och tegelpannor, och under ett besök 1877 konstaterar biskop Flensburg att de många takmaterialen stör intrycket. Under 1880-talet täcktes därför taket om med kopparplåt.
Kyrkan genomgick en renovering 1910 då bland annat interiören förändrades
Målningarna är gjorda under första delen av 1500-talet. I det östligaste valvet finns i valvkapporna mot öster och söder skildringar om Jesu barndom, såsom Jungfru Marias bebådelse och Jesu födelse.
I de västra och norra kapporna syns bland annat De tre vise männen och Barnamorden i Betlehem.
Det andra valvet åskådliggör historierna om Jesu frambärande i templet, Marias besök i templet, Störtandet av de egyptiska gudarna, Jesus som frestas av djävulen, Lasarus uppvaknande från de döda, Abrahams offer av Isak samt Kain och Abel.
I valvet finns även helgonbilder, däribland en av kyrkans skyddshelgon Sankta Barbara.
Altartavlan målades 1910 av konstnären Mattias Taube som var kusin till Evert Taube, och är en kopia av en tavla ”Jesus välsignar barnen”, i original utförd av den danske målaren Carl Bloch.
Samma år som altartavlan tillkom fick kyrkan även altaret som är hugget i kalksten.
Altarkrucifixet kom till kyrkan 1962 och är en gåva från en anonym givare.
Dopfunten är samtida med kyrkan, och alltså från 1100-talet.
Predikstolen tillkom 1700, men den bilder som finns i sidornas bildfält föreställande evangelisterna med sina attribut, är gjorda 1937 av Osvald Owald.
I triumfbågen hänger ett rökelsekar i brons med rik genombruten dekor från slutet av 1200-talet. Detta var tidigare deponerat i Lunds Historiska museum, men finns nu åter i kyrkan.
I kyrkans ägo finns bland annat ett så kallat Luminarium. Det är en medeltida oljelampa, tillverkad av ett fyrkantigt sandstensblock med skålade fördjupningar på ovansidan. Under romansk tid fylldes dessa med tran, och i varje hål tändes en garnveke, så att man fick ljus till mässan. Idag har man ställt värmeljus i försänkningarna. Luminariet står placerat ovanpå en ljusbärare av smide.
Här finns också ovanför en nummertavla på triumfbåge en Puttofigur i trä, i barockstil troligen från 1600-talet. Skulpturen föreställer en harpspelande ängel, som går uppe på ett moln. Putton har troligen ingått i en äldre nummertavla.
Orgelläktaren har 13 speglar där Jesus och apostlarna med sina attribut finns avbildade.
Orgeln är från 1907, byggd av Åkerman och Lund och omgjord 1961 av Fredriksborgs orgelbyggeri. Den har 9 stämmor fördelade på två manualer och pedal.
Troligen har marken kring kyrkan tagits i anspråk för begravningar sedan 1100-talet då kyrkan uppfördes. De äldre begravningstraditionerna skiljde sig en del från dagens. Under 1600- och 1700-talet bestod kyrkogårdarna i allmänhet av en kringgärdad vildvuxen gräsmatta med få gravvårdar i form av träkors. Oftast visade endast kullar var gravarna låg. Seden att begravas inne i kyrkan var endast förbehållna de förmögna som kunde köpa sig gravplatser där. Detta blev dock förbjudet 1789 för att motverka stanken i kyrkorna. Den bästa platsen på kyrkogården var de södra och östra sidorna, allra bäst var platserna under takdroppet. Ju närmare koret desto bättre. Den sämsta platsen var den norra sidan.
Under senare delen av 1400-talet hade man låtit slå valven inne i kyrkan, förutom i den västra delen där man slog valv först vid en restaurering i början av 1900-talet. De första valven försågs till en början med en enkel dekor, men dekorerades senare, omkring år 1500 med ornament och bilder av den så kallade Vittskövlemästaren.
Något klocktorn hade inte kyrkan från början. Det dröjde ända till slutet av 1700-talet innan tornet ersatte en klockstapel. Ursprungligen fanns en utvändig trappa på tornets norra fasad upp till klockorna, men denna ersattes 1830 med uppgång via läktaren
I samband med att tornet uppfördes, eller tidigare, förlängdes troligtvis även långhuset åt väster genom en tillbyggnad.
I söder finns ett äldre vapenhus, men ursprungligen fanns det även en entré i norr. Det är dock oklart när den norra dörröppningen murades igen, dock har det skett före 1822 då det i en prostvisitation nämns att kyrkan endast har en entré. Västentrén tillkom 1898.
I mitten av 1800-talet bestod kyrktaket av en mäng skiftande materiel: bly, spån, koppar och tegelpannor, och under ett besök 1877 konstaterar biskop Flensburg att de många takmaterialen stör intrycket. Under 1880-talet täcktes därför taket om med kopparplåt.
Kyrkan genomgick en renovering 1910 då bland annat interiören förändrades
Målningarna är gjorda under första delen av 1500-talet. I det östligaste valvet finns i valvkapporna mot öster och söder skildringar om Jesu barndom, såsom Jungfru Marias bebådelse och Jesu födelse.
I de västra och norra kapporna syns bland annat De tre vise männen och Barnamorden i Betlehem.
Det andra valvet åskådliggör historierna om Jesu frambärande i templet, Marias besök i templet, Störtandet av de egyptiska gudarna, Jesus som frestas av djävulen, Lasarus uppvaknande från de döda, Abrahams offer av Isak samt Kain och Abel.
I valvet finns även helgonbilder, däribland en av kyrkans skyddshelgon Sankta Barbara.
Altartavlan målades 1910 av konstnären Mattias Taube som var kusin till Evert Taube, och är en kopia av en tavla ”Jesus välsignar barnen”, i original utförd av den danske målaren Carl Bloch.
Samma år som altartavlan tillkom fick kyrkan även altaret som är hugget i kalksten.
Altarkrucifixet kom till kyrkan 1962 och är en gåva från en anonym givare.
Dopfunten är samtida med kyrkan, och alltså från 1100-talet.
Predikstolen tillkom 1700, men den bilder som finns i sidornas bildfält föreställande evangelisterna med sina attribut, är gjorda 1937 av Osvald Owald.
I triumfbågen hänger ett rökelsekar i brons med rik genombruten dekor från slutet av 1200-talet. Detta var tidigare deponerat i Lunds Historiska museum, men finns nu åter i kyrkan.
I kyrkans ägo finns bland annat ett så kallat Luminarium. Det är en medeltida oljelampa, tillverkad av ett fyrkantigt sandstensblock med skålade fördjupningar på ovansidan. Under romansk tid fylldes dessa med tran, och i varje hål tändes en garnveke, så att man fick ljus till mässan. Idag har man ställt värmeljus i försänkningarna. Luminariet står placerat ovanpå en ljusbärare av smide.
Här finns också ovanför en nummertavla på triumfbåge en Puttofigur i trä, i barockstil troligen från 1600-talet. Skulpturen föreställer en harpspelande ängel, som går uppe på ett moln. Putton har troligen ingått i en äldre nummertavla.
Orgelläktaren har 13 speglar där Jesus och apostlarna med sina attribut finns avbildade.
Orgeln är från 1907, byggd av Åkerman och Lund och omgjord 1961 av Fredriksborgs orgelbyggeri. Den har 9 stämmor fördelade på två manualer och pedal.
Troligen har marken kring kyrkan tagits i anspråk för begravningar sedan 1100-talet då kyrkan uppfördes. De äldre begravningstraditionerna skiljde sig en del från dagens. Under 1600- och 1700-talet bestod kyrkogårdarna i allmänhet av en kringgärdad vildvuxen gräsmatta med få gravvårdar i form av träkors. Oftast visade endast kullar var gravarna låg. Seden att begravas inne i kyrkan var endast förbehållna de förmögna som kunde köpa sig gravplatser där. Detta blev dock förbjudet 1789 för att motverka stanken i kyrkorna. Den bästa platsen på kyrkogården var de södra och östra sidorna, allra bäst var platserna under takdroppet. Ju närmare koret desto bättre. Den sämsta platsen var den norra sidan.