Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Borrelios som zoonos

Borreliainfektion, eller Lyme disease som sjukdomen ofta kallas i USA, är snarast ett sjukdomskomplex, där man kan se symtom från bland annat hud, leder och centrala nervsystemet.

+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: Allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Sjukdomen är framför allt beskriven från Europa och Nordamerika, men förekommer sannolikt globalt. I Sverige är den främst rapporterad i landets södra och mellersta delar och längs Östersjö- och Bottenhavskusten.

Smittämne och smittvägar

Borreliainfektion orsakas av en grupp borreliabakterier, Borrelia burgdorferi sensu lato, som är spiralvridna bakterier, så kallade spirocketer. Bakterierna kan infektera både däggdjur och fåglar. Sjukdomen sprids via fästingar av släktet Ixodes, i Sverige Ixodes ricinus. Borrelios smittar inte mellan människor eller direkt från djur till människa, utan endast via insektsbett.

Symtom

Hos människa utvecklas en ringformad rodnad på platsen för fästingbettet hos cirka hälften av fallen, vilken efterhand sprider sig cirkelformat (erythema migrans). Inkubationstiden varierar från tre dygn upp till månader beroende på symtomen. Infektionen kan efter ett par veckor till månader sedan utvecklas vidare med symtom från centrala nervsystemet; hjärnhinneinflammation, utstrålande smärtor, förlamning (främst i ansiktet). Även ledbesvär och i sällsynta fall påverkan på hjärtat kan förekomma. Hos djur ses inte det typiska ringformade hudutslaget och de symtom som finns beskrivna är vanligen lite diffusa ledbesvär och rörelsestörningar, ofta av kronisk karaktär. De flesta djur som smittas genomgår infektionen utan kliniska symtom.

Diagnos

Hos människa ställs diagnos genom att påvisa specifika antikroppar i patientens blod eller ryggmärgsvätska. Många har borreliaantikroppar i sitt blod efter en smitta tidigare i livet (utan att de behöver ha blivit sjuka av smittan), varför fyndet i sig inte talar för en aktuell borreliasjukdom. Behandlas med antibiotika. En obehandlad sjukdom kan självläka, men hos en del uppstår bestående skador, bland annat i huden och i centrala nervsystemet.

Förebyggande åtgärder

Forskning pågår för att ta fram ett vaccin mot borreliainfektion, men ännu finns inget fungerande vaccin. Myggmedel ger inget tillförlitligt skydd mot fästingbett.

Läs mer hos andra

Folkhälsomyndigheten

1177 Vårdguiden

CDC: Lyme Disease

 

 

 

 

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls