Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska eröfringens tidehvarf, 1157—1323 - 4. Finska kyrkan under biskop Thomas tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från Rom, der den gamle kraftfulle Gregorius IX nu innehade
Petri stol. Slutligen uppmanade denne påfve år 1232 till och
med de* tyska Svärdsriddarne att från Estland begifva sig till
den finska biskopens hjelp. Men dessa hade ännu fullt upp
att göra i de af dem eröfrade länderna, och biskop Thomas fick
nöja sig med de nog fåtaliga korsfarare, som Sverige midt
under sina inre strider kunde sända till hans hjelp. Den
finska kyrkan var sålunda i ett ganska farligt läge. Bland
Egentliga Finnarne hade väl trons utsäde redan slagit så djupa
rötter, att de godvilligt öfverlemnade sina heliga lunder och
offerställen åt kyrkans förfogande; men Tavasterna begynte
åter förstöra det späda verket. Ett påfligt bref från år 1237
berättar, hurusom Tavasterna nu, upphetsade af grannfolken,
hade blifvit än mera förbittrade, hurusom de offrade de döpta
bamen åt sina afgudar, drefvo de fullvuxna omkring sina heliga
träd till dess de dogo, och utstucko presternas ögon och
stympade deras lemmar. Fördenskull uppmanade påfven Sveriges
innevånare till ett väldigt korståg emot dessa affällingar och
lofvade till belöning fullständig syndaförlåtelse.
Med anledning af denna uppmaning begynte man i Sverige
och grannländerna tillrusta ett stort korståg. Den svenska
regeringen synes ej ens denna gång tagit del i rustningarne;
men de andlige fingo dock en ansenlig här samlad och beslöto
att rikta sitt angrepp mot sjelfva Novgorods magt, och
tillsvidare lemna Tavasterna i ro. Tiden synes varit särdeles väl
vald; ty Mongolerna och Tatarerna hade under de närmast
föregående åren lagt nästan alla de ryska furstendömena under
sitt välde och hotade att göra slut äfven på Novgorod. Men
under detta .betryck hade Novgorod valt till sin furste en
kunnig och tapper man af Ruriks slägt, vid namn Alexander
Jaroslawitsch. Då derför korshären, bland hvilken omnämnes
ej blott Svenskar och Norrmän, utan äfven Egentliga Finnar
och Tavaster, slutligen med sina biskopar midsommartiden 1240
kom till Nevan, ryckte Alexander dem till mötes och slog dem
den 15 Juli uti en häftig strid. Sålunda aflopp detta stora
företag, och de tyska riddarne, hvilka, förmodligen i ett förstånd
med Svenskarne, från Estlands ■ sida gjort ett anfall, slogos
följande år på samma sätt tillbaka. Men Alexander erhöll af
sina landsmän till minne af dessa händelser ärenamnet “NewsJclu,
Digitis.ed by
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
