Plöjningsfri odling

Plöjningsfria odling införde de 1997. Det sparar både bränsle och minskar markpackningen. Numera går det bara åt mellan 32 och 33 liter diesel per hektar i spannmålsodlingen om man bortser från stallgödselspridningen, vilket är riktigt lågt.

Gödseln sprider de också energisnålt. När de byggde ut 2007 insåg de att det inte bara var antalet djur utan även gödselmängden som skulle bli mer än dubbelt upp. Tanken att sprida 11 500 kubikmeter gödsel med tunna lockande inte. Nu sprider de gödseln med äkta slangspridare, som Håkan Wahlstedt kallar det – en rejält tjock släpslang som matar den 12 meter breda rampen med flytgödsel från någon av de båda brunnarna i fält, eller direkt från gödselbrunnarna på gården. Det är möjligt att pumpa gödseln upp till tre kilometer, även om det inte är optimalt.

– För det mesta pumpar vi omkring 1,5 kilometer. Det är ett ganska bränslesnålt sätt som förorsakar relativt liten markpackning och har en hel del andra fördelar, säger Håkan Wahlstedt.

Att gården har bra arrondering och att pH-värdet i de systemtäckdikade odlingarna är bra minskar också traktorkörningen. Odlingarna behöver minimalt med kalk.

Delägare i ett värmeverk

Familjen Wahlstedts äger sedan 1997 en panncentral i Fjugesta tillsammans med elva andra lantbrukarfamiljer. När Fjugesta blev egen kommun, efter att tidigare ha tillhört Örebro, var den nya kommunledningen intresserad av en fjärrvärmelösning. Lantbrukarna såg sin chans, både att kunna tjäna en slant och att kunna leverera flis. De bildade Lekebergs Bioenergi AB och byggde en panncentral, som med åren växt till en ganska stor anläggning med 180 anslutningar som värmer totalt 225 byggnader längs en tolv kilometer lång kulvert.

– Vi vågade satsa tack vare att det fanns drivande folk som satsade helhjärtat. Vi gick kurser allihop och nu delar några av oss på jouren och sköter pannan. Gunnel sitter i styrelsen sedan ett tiotal år tillbaka, säger Håkan Wahlstedt.

Två oljepannor finns för backup men trots det ersätter den närproducerade bioenergin bortåt 1 800 kubikmeter olja per år. Bolaget köper in träbränsle lokalt för flisning och delägarna får i konkurrens med andra leverera till marknadsmässiga priser. Flisning av rundvirke sker på plats. I den större fastbränslepannan, där man kan elda med fuktigare bränsle, är en rökgaskondensor installerad som utvinner värmen ur vattnet i rökgasen. Värmen i vattenångan genererar minst 900 kW per år, som annars gått till spillo.

Ett klimatsmart alternativ

När Gunnel och Håkan Wahlstedt tog över gården 1994 efter Gunnels far hade han precis byggt om till blötfoder i de båda grisstallarna.

Utpumpning av blötfoder är både energieffektivt och gör det möjligt att använda restprodukter från livsmedelsindustrin. Att mala ner returbröd med vassle, spillmjölk och spannmål i den soppa som grisarna får serverat tre gånger om dagen är en fördel ur många synvinklar.

– Grisar har i alla tider ätit rester från människans bord. Cirka sex av tio svenska grisar får rester i någon form, ändå kommer det inte riktigt fram när man diskuterar vilket kött som är mest miljösunt. Kyckling får bäst värde ur energioptimeringssynpunkt, men om man beaktar att grisarna äter restprodukter blir klimatberäkningen annorlunda. Ändå nämns griskött som ett sämre alternativ ur klimatsynpunkt, säger Håkan Wahlstedt.

Numera blir mest vassle och öljäst som berikar grisarnas mat på Hidinge gård, brödhanteringen har mer eller mindre upphört.

Tung gris på kort tid

Hidinge gård köper smågrisarna av en närliggande producent och utbyggnaden av verksamheten har skett i etapper. 2002 byggde de ut till 1 800 slaktgrisplatser och i samband med det byggde de också ut foderköket för att kunna ta hand om mer bröd och mjölk.

– När smågrisproducenten sedan byggde ut 2007 följde vi med för att kunna ta hand om mer än dubbelt så många smågrisar. Vi har nu 4 680 platser och producerar 15 000 slaktgrisar om året. Att ha en enda leverantör av smågrisar gör driften rationell. Risken för smitta minskar också och vi har haft det lugnt när det gäller sjuklighet, säger Håkan Wahlstedt.

Sett ur klimat- och energisynpunkt är foderomvandlingen på Hidinge gård väldigt effektiv. På femton veckor hinner smågrisarna växa till sig rejält. Tillväxten per dag är 980 gram så det blir en tung gris på kort tid. Levandevikten när de grisarna går till slakt ligger på 120–130 kg.

Energikartläggning

En energikartläggning på Hidinge gård visar att växtodlingen energimässigt är väldigt effektiv och att grisuppfödningen är hyfsat bra. Grisarna har det som sagt ganska varmt och gott. De frekvensstyrda fläktarna i de sex nya avdelningarna sparar mycket ström och nu funderar Håkan Wahlstedt på att bygga om ventilationen i alla fyra kvarvarande avdelningar. Han har också köpt en elpropeller för att byta ut dieselpropellern som rör om gödseln.

– Den investeringen kan man räkna hem ganska snabbt, även om en elpropeller har lite sämre kapacitet jämfört med en dieselpropeller, säger Håkan Wahlstedt.

Belysningen är ett förbättringsområde, men det är kostsamt att ersätta de många lysrören i stallarna till LED, så det får bli lite eftersom.

Tankarna på biogas som Håkan Wahlstedt haft har han däremot lagt på hyllan. Den investeringen anser han inte går att räkna hem, åtminstone inte just nu.

– Däremot är det snart dags att byta halmpannan till en större och ännu effektivare, säger Håkan Wahlstedt.

Fakta

Halmpanna

En halmpanna, som installerades 1996, värmer gårdens bostadshus, totalt ca 750 kvadratmeter, samt 10 000 kvadratmeter grisstallar, personalrum, verkstad m.m. Halmpannan torkar via ett vattenburet system 1 500 ton spannmål.

Produktion

600 MWh/år.

Maskiner/utrustning:

Fabrikat: Faust 300 kW

40 kubikmeter ackumulatortank. Kulvertsystem, som både är i plast och stål, är ca en kilometer lång.

Halmåtgång: 200 ton halm per år.

Investering/finansiering

Investering: ca 600 000 kr (1996).

Finansiering: Egna medel.

Avskrivningstid (bokföringsmässigt): 10 år.

Ekonomiskt utfall

Total driftskostnad för halmpannan: ca 100 000 kr/år varav ca 40 000–50 000 kr är kostnaden för att pressa halmen.

Produktionskostnad: ca 17 öre/kWh (Halmpannan med lager är sedan länge avskrivna).

Uppvärmningskostnad: ca 102 000 kr/år. Halmpannan ersätter 70 kubikmeter olja/år.
Besparingen per år: ca 600 000 kr (beräknad oljekostnad 700 000 kr minus nuvarande produktionskostnad).
Erfarenheter

Halmpannan, som eldas med helbalar, har fungerat bra men börjar nu bli gammal och behöver mer underhåll. Den nya panna som planeras kommer att innebära minskade underhållskostnader och minskad risk för haverier. Vid kall väderlek eldas pannan två gånger om dagen. Det vattenburna systemet som torkar spannmålet tappas till viss del ur för att undvika frysskador vintertid.

Plöjningsfritt

Sedan 1997 är all åkerareal plöjningsfritt odlad.

Ekonomiskt utfall

Besparing: 20 liter diesel per hektar = 33 000 kr/år (20 liter x 11 kr x 150 hektar) samt tidsvinst och minskade maskinkostnader.

Panncentral – Lekebergs Bioenergi AB

Familjen Wahlstedt är en av tolv delägare i Lekebergs Bioenergi AB som byggt en panncentral i Fjugesta som producerar och distribuerar fjärrvärme. Lekebergs Bioenergi AB äger panncentral reservpannor och reservpumpar på ägd tomt liksom kulvertnät och ett flertal undercentraler. Fjärrvärmen säljs till bl.a. kommunala fastigheter som skolor, dagis, äldreboende, servicehus, vårdcentral och kommunhus, samt industrier, hyreshus och privata villor. Totalt 180 anslutningar med ca 225 uppvärmda byggnader.

Produktion

15 MW/år

Maskiner/utrustning

Fastbränslepanna Järnforsen 1 800 kW med rörlig trapprost (1997)

Fastbränslepanna Fröling Lamdamat 1 000 kW (2007)

Rökgaskondensering till fastbränslepannorna (2004) (Multicyklon + rökgaskondensering max 150 mg/Nm3 rökgas)
Reserv: Oljepanna 3 500 kW (2006)
Reserv: Oljepanna 2 300 W (1997)

12 km kulvert med dubbla rör (varav stålkulvert ca 8 500 m samt ca 3 500 stål eller kopparflex).

Fastbränslepannorna ersätter 1 700–1 800 m3 olja/år.

Flisförbrukning: ca 20 000 m3 flis
Oljeförbrukning: ca 30 m3/år

Mer information: www.lekebergsbioenergi.com

Text: Iréne Lundström, Byatryck. Foto: Diakrit, Helena Elmquist