Frågor och svar om torkan 2018

Här kan du få mer kunskap om vattensituationen i landet augusti 2018. SMHI och SGU, Sveriges Geologiska Undersökningar, har gemensamt utvecklat tjänsten ”Risk för vattenbrist” på smhi.se för att underlätta för kommuner, länsstyrelser och allmänhet att förbereda och anpassa sig till rådande vattensituation. Många kommuner har infört bevattningsförbud och generellt är det önskvärt med sparsamhet med vattnet.
Mer om torkan hittar du i Kunskapsbanken på smhi:s webbplats.  På Naturvårdsverkets webbplats kan du också läsa om hur torka och vattenbrist påverkar oss och miljön.

Det går ofta att göra mer än man tror. Livsmedelsverket ger smarta tips på sin webbplats om saker att tänka på för att hushålla med vattnet. Något alla kan tillämpa.

Under våren och sommaren är växterna aktiva och tar upp stora mängder av markens vatten. Om växtligheten kommer igång tidigt på våren tas därför sammanlagt större vattenmängder upp av växterna (och minskar därmed grundvattenbildningen).

Extrema tidigare torrår var 1976, 1989 och 1996
2016, 2017 och 2018 har periodvis också varit väldigt torra i relativt stora delar av landet.
2016 var hösten mycket nederbördsfattig vilket gjorde at nivåerna i de små magasinen var så pass låga att ett flertal stationer i små magasin inom SGUs grundvattennät noterade de lägsta uppmätta nivåer sedan mätningarna startade.

2017 var ett år med lite nederbörd de inledande månaderna på året som är viktig för grundvattenbildningen och det resulterade till ett flertal bottennoteringar i stora magasin. 2018 har ett flertal lägsta nivåer för årstiden noterats under juli och befaras bli den lägsta grundvattennivåerna hittills för små magasin sedan mätningarna startade inom grundvattennätet på 70-talet.

I dagsläget har omkring 60 kommuner infört bevattningsförbud. Det är alltså minst lika viktigt att spara på det kommunala dricksvattnet som vattnet i en egen brunn. Det behövs till många viktiga verksamheter, till exempel livsmedelsproduktion, jordbruk och sjukhus.

Följ uppmaningar och råd från din kommun/dricksvattenproducent.
Vattenbrist - spara vatten - tips om hur du kan spara

Ta först reda på om vattenförbrukningen har ökat eller om det är vattenmängden i brunnen som minskat. Om inte förbrukningen ökat kan det vara idé att kontrollera om vattenbristen har tekniska orsaker:

• Läckage, till exempel på vattenledningar eller i kopplingar, hydrofor, hydropress eller varmvattenberedare.
• En sliten eller gammal pump. Om det finns sand eller andra partiklar i vattnet kan pumpen slitas fortare.
• För liten hydrofor. Den största belastningen på brunnen är oftast under två timmar på morgonen och två timmar på kvällen. Har man en grund brunn med liten vattenkapacitet men god vattenkvalitet kan det vara idé att försöka lagra vatten.

Om dessa orsaker kan uteslutas kan man vidta någon av följande åtgärder:för bergborrade brunnar

• Högtryckspolning (eller tryckning).

Den absolut vanligaste metoden är att trycka brunnen. Med en högtryckspump öppnar man de sprickor som kan vara igentäppta av till exempel kemiska utfällningar eller sprickfyllnader. Med dagens borrteknik med höga lufttryck är det vanligt att borrhål degar om man endast får mindre vattenmängder vid borrning. Med detta menas att borrkax blandas med inkommande vatten och lägger sig som cement efter borrväggarna. Då verkar det som om brunnen är torr vid borrningen.

Genom att trycka eller spola ur brunnen försvinner oftast detta problem. Om en äldre brunn ska tryckas bör brunnen spolas ren eftersom slam ofta lagrats på botten av brunnen. Detta slam kan tryckas ut i sprickorna och missfärga vattnet eller täppa igen sprickorna.

• Sprängning av brunnen.

Denna metod var vanligare tidigare. Den har numera oftast ersatts med tryckning av brunn. Tekniken är att man spränger med dynamit i botten av brunnen. Genom den tryckvåg som bildas rensas och öppnas eventuella sprickor. Riskerna med denna metod är dels att borrhål kan rasa, dels att vattnet tar smak av dynamiten.

• Fördjupning av brunnen eller borrning av en ny brunn kan ibland vara det bästa alternativet.

Vid borrning av ny brunn finns en vägledning för att borra brunn.

Var sparsam med dricksvattnet och uppmärksam på om nivån sjunker i brunnen.
Vattenbrist - spara vatten - tips om hur du kan spara
Torka- dricksvatten från egen brunn

Fossilt, eller relikt, grundvatten är ett vatten som uppehållit sig i ett magasin under mycket lång tid, som tusentals år. I Sverige anses relikt saltvatten ha sitt ursprung från olika perioder av istider när delar av Sverige låg under hav med varierande saltinnehåll.

Vid stora uttag i brunnar, som befinner sig i områden som en gång i tiden hade ett salt hav över sig, kan det bräckta eller salta vattnet komma upp i brunnen och göra vattnet odrickbart. Framförallt är detta ett problem i magasin där uttagen är större än grundvattenbildningen.

Under sommaren när grundvattnet sjunker successivt i och med att växterna tar upp det mesta av nederbörden kan det vara klokt att kontrollera nivån i brunnen med jämna intervall (till exempel en gång i veckan).

Räkna ut hur mycket den sjunker per dag och hur länge vattnet i så fall kommer att med nuvarande avsänkning. När temperaturen sjunker under hösten och växternas aktivitet avtar kommer även normala nederbördsmängder att fylla på brunnen igen. Mer finns att läsa på SGUs hemsida: Anläggning av brunn.

Man bör undvika att vattna gräsmattan, tvätta bilen och att använda ”vattenslukande” apparater i hushållet, som till exempel pool och badkar. 

Andra sätt att spara vatten är till exempel snålspolande kranar och toaletter, regntunnor för bevattning och att spara dricksvatten i kylskåpet istället för att spola i kranen tills det blivit kallt. Det går även att frysa dricksvatten för att spara en längre tid.

I skärgård och övriga kustnära områden, bör man generellt vara försiktig med vattenförbrukningen under sommaren, även när grundvattennivåerna är normala.

Låga grundvattennivåer kan ge vattenbrist och då kan kommunen eller länsstyrelsen komma med antingen förbud eller rekommendationer om bevattningsförbud. SGUs mätningar av grundvattennivåer kan vara ett underlag inför ett eventuellt beslut om bevattningsförbud, Ibland kan även kapaciteten för den kommunala vattenproduktionen vara ett skäl till att bevattningsförbud införs.

Många kommuner använder grundvatten för sin dricksvattenproduktion. Grundvattenmagasinen i kommunen kan vara begränsade, vilket innebär att det kan vara svårt att få vattnet att räcka till vid hög förbrukning. Detta gäller särskilt under sommarhalvåret om mer vatten används, men kan även inträffa under andra delar av året när det är låga grundvattennivåer på grund av till exempel liten nederbördsmängd.

Vissa kommuners begränsade vattentillgångar ligger till grund för bevattningsförbud året runt. Det kan bland annat innebära att man endast får vattna med handhållen slang och inte ha vattenspridare kopplade till det kommunala dricksvattennätet.

I kustnära områden kan det bli problem med saltvatteninträngning. Kloridhalter över 300 mg/l ger smakförändringar, men även lägre halter från 100 mg/l kan medföra angrepp på t ex ledningar och pumpar.

Kustnära områden har ofta problem med grundvattentillgång och risk för saltvatteninträngning även om nivåerna är normala. Detta beror bland annat på att jordlagren är tunna, vilket innebär en liten magasinerande förmåga. Den magasinerande förmågan i berg är också mycket liten.

Läs mer om detta i Dricksvattenförsörjning i kustnära områden.

Vissa arter gynnas, andra missgynnas. Det finns till exempel växt- och insektsarter som man bara ser i områden där det har brunnit. Många djur hinner fly undan bränderna, men många, främst mindre, lyckas inte. Liksom för arterna så är variationen stor gällande hur känsliga naturtyperna är. De låga grundvattennivåerna kan bidra till att vattenflöden i marken minskar eller upphör. Mark- och skogsbränder är ett naturligt inslag för torrare områden i landskapet och de behövs för att föryngra vegetationen.
Det är dock för tidigt att uttala sig om konsekvenser av nuvarande torka och bränder. Länsstyrelserna har bäst överblick över de direkta konsekvenserna inom sina respektive områden.

När det är torka eller vattenbrist är det extra viktigt att följa eldningsförbud när man är ute i naturen. Även när eldningsförbud inte råder ska man vara försiktig när man handskas med öppen eld, grillar och stormkök m.m. Släck fimpar ordentligt och släng dem inte i naturen. Respektera också de bevattningsregler som gäller.

Det är viktigt att inspektera området innan man beslutar om vad som behöver göras. Gå ut på ängen och se om det finns giftiga växter där, de giftigaste måste rensas eller hägnas bort. Ta gärna hjälp av någon botaniskt kunnig person. Särskilt om man vill göra foder av materialet eftersom djuren inte kan sortera och välja i ett hö/hösilage på samma sätt som i växande gröda. Därför kan bete vara att föredra framför foderberedning. Vissa växter behåller sin giftighet även i torkat skick medan andras giftighet avtar.

Det är samma saker som när man köper foder inom landet. Det vill säga man bör förvissa sig om kvalitén på fodret, såväl näringsmässigt som hygieniskt. Den stora skillnaden är ju att det är svårare att kontrollera foder som kommer från producenter i andra länder. Be gärna att få ett prov av materialet innan affären görs upp. Det är därför viktigt att man har en sund och förtroendefull affärsrelation med leverantören så att man kan klaga och reklamera vid behov.

Grovfoder från andra geografiska områden (länder) kan ha en annorlunda botanisk sammansättning, kanske i synnerhet när det gäller ogräs, det är därför viktigt att skaffa garantier för att giftiga växter inte finns i fodret.

Kassera kontaminerat foderparti. Se till att tamgrisar eller vildsvin inte kan komma åt kadavret och kontaminerat foder. Kontakta Jordbruksverket för råd om provtagning och destruktion.

Var vaksam och försök att kontrollera att den du handlar av är en seriös aktör. Undersök att fodermedlen håller en god hygienisk kvalitet, det minskar också risken att de är kontaminerade av ASF-virus. Lagra fodret i en torr miljö innan det används, 30 dagars lagringstid för stråfoder och 90 dagar för halm reducerar risken för att virus överlever.

Afrikansk svinpest är ett motståndskraftigt virus med god överlevnadsförmåga om det skyddas i form av kött eller blod. Torr miljö sänker virusöverlevnaden och i direkt solljus avdödas virus på ett par dagar. 30 dagars lagring för stråfoder och 90 dagar för halm anses tillräckligt för att minimera risken för smitta. 

För väl torkat hö och halm, av god hygienisk kvalitet, anses sannolikheten för överföring av afrikansk svinpest via foder eller halm som mycket låg. Även för ensilage och inplastat stråfoder bedöms risken som låg, även om en större osäkerhet i bedömningen råder för sådana fodermedel beroende på bland annat varierande pH och torrsubstans.

Lövtäkt till foder har använts sedan urminnestider och den främsta anledningen till att den närmast upphört är att det är ett arbetsintensivt sätt att skörda och bereda foder. Inte att löv är dåligt som foder. Exempel på arter som lämpar sig är ask, lind, alm, sälg, björk, asp, al och rönn. Löv kan utfodras färsk genom att grenar läggs direkt på marken i hagen. Det går även att torka löv i kärvar av kvistar med löven på.

Bakterien bildar motståndskraftiga sporer när den kommer i kontakt med luft utanför kroppen. Djur smittas genom att de betar på mark eller äter foder där mjältbrandssporer finns, eller dricker vatten som innehåller sporer. Förr grävdes djur som dött i mjältbrand ner. De sporer som bakterierna bildar överlever mycket länge i jorden och vid exempelvis grävarbeten kan smittad jord komma upp till markytan. Från smittad jord kan bakterierna även följa med i vattenflöden och sanka beten i anslutning till en mjältbrandsgrav och utgör därför en större risk för betande djur. Vid extremväder med en lång torrperiod där marken spricker upp i djupa sprickor och sedan följs av kraftiga skyfall så kan sporer från gamla gravar komma upp till ytan. Detta beskrivs främst från Australien, Kanada och USA. Sämre betestillväxt kan också leda till att djuren betar närmare marken. Risken för smitta ökar då på marker där ytliga mjältbrandssporer finns.
Människor kan smittas av bakterien eller sporer genom direktkontakt med blod från djur som dött i mjältbrand. I länder där sjukdomen är mer vanlig kan smitta även komma från obehandlade produkter som ull och hudar från infekterade djur. I de delar av världen där sjuka och självdöda djur används som mat, är otillräckligt tillagat kött från djur som är sjuka i eller har dött av sjukdomen en smittkälla till människa.

Internationell erfarenhet visar att perioder av torka och översvämningar, särskilt i kombination med varandra, leder till ökad förekomst av mjältbrandsutbrott på platser där mjältbrandssporer finns i marken. Orsaken är att mjältbrandssporer från tidigare utbrott frigörs från marken, t.ex. vid sprickbildning, och kan då på nytt utgöra en risk för betande djur. Sämre betestillväxt kan också leda till att djuren betar närmare marken. Risken för smitta ökar då på marker där ytliga mjältbrandssporer finns.

Symptom och sjukdomsförlopp varierar beroende på vilket djurslag som drabbas. Hos idisslare är sjukdomsförloppet oftast så snabbt att djurägaren inte hinner se några symptom innan djuret dör. Om idisslare utvecklar symptom ses ofta feber, ansträngd andning och blödningar i slemhinnorna.
Hästar får hög feber, nedsatt allmäntillstånd, diarré och kolik. Ödem kan ses i halsregionen, på buken och benen. Drabbade djur avlider ofta efter en till tre dagar. Dödsfall utan föregående symptom kan förekomma.Grisar får vanligen en lokal infektion i svalget som ger svullnad, ibland med påföljande andningssvårigheter.
Hundar och katter är relativt resistenta mot infektionen. Vid infektion ses feber, nedsatt aptit, eventuellt kräkningar och diarré och ansvällning i huvud- och halsregion. Dödsfall kan förekomma, men är ovanligt.

Kontakta omedelbart veterinär. Mjältbrand lyder under epizootilagen och den som misstänker mjältbrand är skyldig att omedelbart kontakta veterinär. Om veterinären också misstänker mjältbrand är veterinären skyldig att kontakta myndigheterna, för vidare hantering. Åtgärder för att förhindra smittspridning måste också vidtas, vilket vid mjältbrand innebär att kadaver ska täckas över med t.ex. en presenning så att andra djur, inklusive fåglar, inte kan komma åt kadavret.

Marken ovanför en orörd grav är inte farlig vare sig för människor eller djur. Men om man gräver djupt i en grav och sporer kommer upp till ytan så är det risk att gräsätande djur som kommer i kontakt med sporerna insjuknar och dör. Vid extremväder med en lång torrperiod där marken spricker upp i djupa sprickor och sedan följs av kraftiga skyfall så kan sporer från gamla gravar komma upp till ytan. Detta beskrivs främst från Australien, Kanada och USA.
Människor är inte lika känsliga för mjältbrandssmitta som betande djur, och det finns internationellt endast enstaka fall beskrivna där jordsmitta kan ha orsakat sjukdom hos människa.

Tamdjur får slaktas hemma på gården för att ätas i det egna hushållet. Om du vill sälja eller ge bort kött till andra måste djuret vara slaktat i ett slakteri som godkänt av Livsmedelsverket. På det godkända slakteriet ska

•djuren besiktas levande före slakt av en så kallad officiell veterinär
•kropp och organ besiktas efter slakt av officiell veterinär eller officiell assistent.

Officiella veterinär och assistenter utses av Livsmedelsverket.
Kontroller vid slakt

Lagarna kring slakt är till för djurens bästa och konsumenters hälsa. Livsmedelsverket kontrollerar att

•djuren inte är sjuka vid slakt
•djurskyddsreglerna följs så att djuren inte lider
•den mat som produceras är säker att äta.

Att slakten sker i ett slakteri som har godkänts av Livsmedelsverket, och att besiktningen av djuren före och efter slakt sker på det sätt som lagstiftningen kräver, är alltså en förutsättning för att maten ska vara säker att äta och djurskyddet behålls på den höga nivå som vi har i Sverige.

Livsmedelsverket samverkar med bland annat Jordbruksverket för att kunna hantera den svåra situationen för lantbrukarna. I de fall slakterierna har kapacitet att slakta - men inte möjlighet att sälja köttet vidare - kan det finnas en möjlighet för intresserade bönder att göra ett så kallat återtag. Det innebär att de hämtar köttet på slakteriet och säljer det själva. I det fallet krävs det endast en registrering hos kommunen.

Kontroller vid slakt