|
|
|
 |
|
|
|
Rekorden som inte är
2000-05-09
Friidrotten är en oerhört resultatfixerad sport. Alla galor byggs upp kring mer eller mindre seriösa "rekordförsök" när man borde framhålla kampmomentet istället. Alla resonemang utgår från en allenarådande lista över världsrekord.
Men säger världsrekordlistan verkligen allt? Här har vi en del bestämda grenar och resultat uppnådda under vissa speciella regler och förutsättningar. Jag tänkte ägna det här stycket åt en del "friidrottsliga" rekordnoteringar som inte finns med på de officiella rekordlistorna.
Världsrekorden i längdhopp tillhör Mike Powell (8.95m) och Galina Tjistjakova (7.52m) men det är inte de längsta hopp som gjorts! Heike Drechsler hoppade 7.63 i Sestriere den 21/7 1992. Problemet var bara det att vindmätaren visade 2.1 m/sek! Och då är vi inne på ett problem för sig... Hur exakta är mätmetoderna och kan vi verkligen lite på siffrorna som anges? Inte minst Florence Griffith-Joyners rekordlopp på 100m (10.49 sek) har blivit kraftigt ifrågasatt. Och visst är det märkligt många gånger som rekord satts i just 2.0 m/sek.
Vad gäller manligt längdhopp så går vi tillbaks till 24 juli 1982. Platsen är Indianapolis och Tävlingen USOCs Sportfestival. Carl Lewis har radat upp fyra raka övertramp av uppseendeväckande längd, det första bra precis nio meter! I det femte får han så till en gigantisk fullträff och landar längst bort i sandgropen. Jublet stiger på arenan tills den röda flaggan efter viss tvekan kommer upp. Lewis blir upprörd och menar att hoppet var godkänt och vill se ett märke i plastelinan. Huvudfunktionären svarade att det inte fanns något märke men att han med blotta ögat sett att Lewis varit en "kvarts inch" (ca 6 mm) över plankans slut. Problemet är bara att regelboken tillåter detta så länge hopparen inte vidrör marken bortanför plankan! Han kunde alltså inte gällande regler, och hade han bara haft vett nog att mäta hoppet så hade det förmodligen kunnat godkännas i efterhand. Hur stark vinden var i hoppet noterades inte då den röda flaggan kom upp men i Lewis enda godkända hopp i tävlingen (8.76m) hade han +1.0 m/sek.
Hur långt var Lewis livs fullträff? Både han själv och värste konkurrenten Jason Grimes (tvåa på 8.13) bedömde hopplängden till ca 30 fot och två inches (9.19m!). Alla var ense om att hoppet mätte över 30 fot (9.14m). Det är mycket möjligt att ren okunskap från funktionärens sida berövade oss ett sagolikt världsrekord.
Willie Banks först över 18 meter med 18.20 i medvind, intervjuas av Loket.
Två fantastiska rekord som inte finns i listorna längre är de som noterades med det "gamla" spjutet. Jo, det vägde lika mycket (800 resp 600 gram) men tyngdpunkten låg längre bak och tillät längre kast. Man började kasta så långt att säkerhets-aspekterna blev allt mer akuta. När östtysken Uwe Hohn satte sitt fullständigt sagolika världsrekord med 104.80 meter (en ökning med över fem meter!) så höll han på att kasta över hela fotbollsplan och tvingade fram en förändring av redskapen. Damspjutet följde snart efter vilket innebar att Hohns landsmannina Petra Felke också blev av med sitt suveräna världsrekord på 80 meter jämnt! Rekordet med det nya spjutet är just nu ca 12 meter sämre och oavsett redskap har dagens kastare ännu inte nått upp i Felkes kapacitet.
Hur snabbt kan en människa springa?
Ofta brukar man utgå från världsrekorden på 100m (9.79 resp 10.49) och därigenom komma fram till att en man kan springa ca 36.8 km/tim och en kvinna ca 34.3 km/tim. Men detta är ju inte riktigt sant. På en kortare sträcka med flygande start kan en människa nå betydligt högre hastigheter. Vid OS i Seoul, Korea 1988 gjordes noggranna mätningar av varje 10-meterssegmenti 100m-finalerna. Där hittar vi också de gällande (och högst inofficiella) världsrekorden på flygande 30m: Ben Johnson 2.51 sek (mellan 40 och 70m) och Florence Griffith-Joyner 2.73 sek (mellan 60 och 90m). Detta motsvarar hastigheter av 43.03 resp 39.56 km/tim. Med exakt mätning på en så kort sträcka som 10 meter flygande kan människan kanske pressa upp hastigheten ytterligare någon km/timme.
Låt oss dröja oss kvar vid 100m-finalerna i Seoul ytterligare något. Både Johnson och Flojo passerade 60 meter under gällande världsrekord. Johnson oerhörda 6.37 och Flojo 6.89 sek. Deras noteringar vid 80 meter är också oöverträffade och intressanta då vi ju tävlar på denna sträcka i 13-14 årsklasserna. Johnson hade 8.02 och Flojo 8.71 sek!!! Säkerligen hade FloJo ytterligare några hundradelar bättre i sitt rekordlopp på 10.49 sek, men då togs inga mellantider. (Jo, jag vet att Ben Johnson är en usel fuskare men det kan ändå vara intressant att titta på tiderna han gjorde).
Hur snabbt kan man springa hundra meter? Ja, ur block vet vi svaret - men flygande?
Vid senare års mästerskap har man börjat mäta de olika sträckorna och de snabbaste siffrorna jag hittat är Carl Lewis 8.86 (slutsträcka Rom-VM 87) och Gail Devers 9.86 (slutsträcka Stuttgart-VM 93). Ett legendariskt lopp presterades vid OS i Tokyo 64 av Bob Hayes, USA. Inför slutsträckan hade han ett hopplöst utgångsläge då han på sin femteplats hade 3-4 meter till täten. Han fullständigt flög förbi sina motståndare och vann loppet med samma försprång! Övriga världsklasslöpare utklassades alltså med 7-8 meter!!! Förstummade åskådare redovisade tider så bra som 8,5 sekunder, men det var naturligtvis handknäppt och betydligt mer osäkert. Det finns dock många vittnen till loppet som går ed på att en mänsklig varelse aldrig förflyttat sig snabbare
Bob Hayes kan ha varit den snabbaste någonsin
Ibland kommer det fram en ny teknik som revolutionerar en gren. I höjd kom först dykstilen och sedan flopen. Jämförelser kan vara intressanta. I den klassiska saxstilen hette den stora stjärnan Iolanda Balas, Rumänien som i etapper höjde rekordet från 1.76 till 1.91 under åren 1957-1961. I dykstil var det sedan Rosemarie Witschas-Ackermann, Östtyskland, som flyttade upp rekordnoteringen till 2.00m. Flopstilen har sedan inneburit ytterligare 9 cm förbättring.
På den manliga sidan är det lite mer oklart om hur högt man nått i saxstil. Det talades om att kinesen Ni Chi-Chin (världsrekordhållare i dykstil med 2.29m) saxat 2.15m redan kring 1970. En höjd som Patrik Sjöberg senare också presterat. Det finns okontrollerbara rykten om träningshopp kring 2.20 av nutidens storfräsare. I dykstil tillhör toppnoteringen den nyligen avlidne Vladimir Yastjenko med 2.34m utomhus och 2.35m inne. Hade inte dennes karriär i förtid avbrutits av skador hade han förmodligen nått ännu högre.
En distans som ofta används i träningssammanhang är 150m. Det tävlas dock sällan på sträckan men jag har ändå plockat fram gällande bästanoteringar. Det är ungefärliga tider som kan slå fel med upp till 0.10 sek.
| Män ur block |
Michael Johnson |
USA |
14.70 |
| Kvinnor ur block |
Florence Griffith-Joyner |
USA |
16.10 |
| Män flygande |
Michael Johnson |
USA |
13.65 |
| Kvinnor flygande |
Florence Griffith-Joyner |
USA |
15.05 |
Tiderna är uppmätta vid deras världsrekordlopp över 200m (19.32 / 21.34).
På 300 meter har Michael Johnson satt nytt världsrekord med 30.85 i Sydafrika för någon månad sedan. Det snabbaste en kvinna löpt är de första 300 meterna av Marita Kochs osannolika världsrekordlopp på 400m. På väg mot 47.60 sek passerade hon 200m på 22,4 (!) och 300m på 34,1 sek.
I stavhopp innebar glasfiberstavens inträde i början av sextiotalet en total och fullständig revolution av grenen. Cornelius Warmerdams 4.77 med bambustav 1942 stod i 15 år innan man putsade noteringen med ett par cm med stålstav innan de nya stavarna dök upp. Det skulle vara intressant att se om dagens elit kunnat ta sig över 5 meter med en bambustav - det hade inte varit lätt!
Vad gör Oscar med en bambustav?
Allvädersbanornas inträde medförde ju också en resultatrevolution, och då främst i sprint och hopp. Inte minst i min egen gren tresteg gav de nya gummibanorna en kraftig resultatökning. En enda gång har ett sjuttonmetershopp utförts på en kolstybbsbana. Det var den dubble polske OS-vinnaren Joszef Schmidt som 1960 hoppade 17.03m.
Däremot dristar jag mig att påstå att man kan springa precis lika fort (om inte fortare!) på långdistans på en bra kolstybbsbana. Allvädersbanan är slitsam för muskulaturen med sin kraftiga rekyl och relativa hårdhet. Däremot var kolstybben naturligtvis betydligt mer väderkänslig. (Efter ett sådant påstående får man väl Gunder Hägg på halsen...)
Hade Folke Jansson gjort 16 på en Mondobana?
Har ni tänkt på hur orättvis friidrottens egentligen är? Tänk om alla brottare och boxare fått tävla i en klass oavsett storlek... Det är ju just vad som händer i friidrott och åtminstone i kastgrenarna kula och diskus är oerhört utslagsgivande. Tänk om vi haft kula för män upp till 70 kg, eller höjd för hoppare under 170 cm!
Just i höjd snackas det emellanåt om vem som hoppar högst över sin egen höjd. Som rekordhållare nämns ofta den 173 cm långe jänken Franklin Jacobs som med 2.32 hoppat 59 cm över sin egen längd.
Stående höjdhopp är en annan festlig gren som med tiden försvunnit från tävlings-programmet. När seklet var ungt var det dock till och med en OS-gren. Den stora stjärnan var Ray Ewry (USA) som gjorde 1.65 i stående sax! När man tillät dykstil hoppade Älmhults stolthet Sam Johansson 1.77 1966. Floptekniken medförde ytterligare möjligheter och Rune Almén tog sig över hela 1.90 vid en utlyst tävling.
Kvinnor och mäns prestationer är ju fullt jämförbara i löpning och hopp där man ju tävlar under samma förutsättningar. I kast däremot tävlar man ju med olika tunga redskap. Hur bra hade de bästa kvinnorna presterat med männens vikter? Jag har med egna ögon sett förra östtyska världsrekordhållerskan Ilona Slupianek stöta 16.70m med 7.26kgs-kulan vid ett träningsläger i Jugoslavien. Och det med en kroppsvikt på knappt 90 kg! I övrigt mumlades det om noteringar bortåt 55m i diskus och 65m i spjut med herredskapen av de bästa östtyskorna. Men detta skedde ju under en svunnen med andra förutsättningar (statsstyrd doping) varför det har mindre intresse.
Kastade långt med bägge händer!
När seklet var ungt tävlade man i kula-diskus-spjut med bägge händer och lade ihop resultaten för att kora en segrare. Detta är en konst som gått förlorad men det finns faktiskt en ganska färsk notering i kulstötning. Det var amerikanen Al Feuerbach som noterade fenomenala 37.05 i kula efter 21.38m med starka och 15.67 med svaga (?) armen.
Per Crona
|
|
|
|
|
|
|