Unghögern – en grund för vår nationella resning

Magnus Söderman har läst boken Unghögern utgiven av Logik förlag. Boken är enligt honom en ”absolut nödvändighet” för den som vill vara med och bygga den svenska nationalismen för vår tid.

DET ÄR NAIVT att tro att publiceringen av en bok ska kunna resultera i att en konsensus uppstår, men man kan alltid hoppas. Och det hoppas jag efter att ha läst Unghögern av Östen Kjellman, utgiven av Logik förlag. Den konsensus jag hoppas på är av ideologisk karaktär och handlar om den grund som den svenska nationella idén för 2000-talet bör vila på. Jag önskar också att boken en gång för alla reder ut vad det var för ”socialism” som menades när begreppet ”nationalsocialism” började användas i Sverige i slutet på 1800-talet.

Bland tyska nationella används ofta ordet ”social” (som i ”national – social – radikal”) eller andra med just ”social” i, däremot ser de sig inte som ”socialister”. ”Social” är något annat än ”socialist” men i det politiska sammanhanget är det inte ekvivalent med social kompetens eller dylikt. Snarare åsyftar det en ”social idé”, en ”social omtanke” och inte ett socialistiskt ekonomiskt system med en moral- och värdenihilistisk utgångspunkt.

Detta kan jag tycka är en av Unghögerns få svagheter, att författaren inte tydligt nog definierar just socialismen nationalsocialismen utan tar för givet (till synes) att läsaren utifrån de citat som finns själv ska kunna sortera och manövrera fram. Det låter sig inte göras med mindre än att man har goda förkunskaper om förskjutningar inom ideologierna över tid samt bred kunskap om 1900-talets politiska liv. All information vi behöver finns i boken för att reda ut de ideologiska begreppen och förstå varför nationalsocialismen kommer från högern, men tyvärr inte tydligt nog är jag rädd för. Därför vore det naivt att tro att konsensus kommer uppnås fullt ut eftersom många kommer fortsätta, av okunskap, att identifiera sig med vänstern. Jag vet av egen erfarenhet hur fast rotad man kan vara i felaktiga uppfattningar.

Den bok som Logik förlag nu publicerat har varit på gång länge och det var på tiden att den kom ut. Boken är mer av historisk karaktär än ideologisk, vilket jag tror är bra. Det är ändå hopplöst att försöka ta en 100-år gammal politisk ideologi, damma av den och tro det skall fungera. Det Kjellman gör däremot är att förse oss med en röd tråd och en tradition – kort sagt, en grund att stå på, en grund som är vår egen och därför något att bygga vidare på.

Östen Kjellman plockar upp den nationella och sociala svenska idén i slutet av 1800-talet hos Svenska arbetarförbundet och arbetar sig snabbt fram till den idérörelse som skulle komma att på riktigt utveckla en politisk ideologi som var såväl nationell som social. Jag skriver ”social” för att skilja mellan den ekonomiska aspekten av socialismen och den sociala dito. För Unghögern handlade det om att rida spärr mot den internationella och revolutionära socialismen och dess destruktivitet men likväl tillerkänna behovet av de sociala aspekterna för att skapa en sammanhållning hos folket oavsett klass. I bräschen för detta gick ett antal stora svenskar vilka vi gör oss bekanta med i boken:

Rudolf Kjellén, Adrian Molin och Oscar Norén för att nämna tre betydande. Men det finns fler och jag blev mycket glad över att Vitalis Norström fått förtjänt utrymme samt att Annie Åkerhielm lyfts fram. Vår egen Jean D’arc inom nationell ideologi. Det är ett intressant persongalleri som lyfts fram och för den verkligt intresserade får man benägen hjälp på vägen att läsa vidare.

Boken består av två delar varav den första redovisar Unghögerns politiska idéer och den andra påvisar den tyska nationalsocialismens tydliga överensstämmelse med dessa. Det är glädjande att författaren här låter människorna bakom idéerna komma till tals hellre än att själv redovisa sina egna slutsatser. Det finns citat och utdrag ur böcker och tidskrifter på varje sida och detta är en enorm källa till kunskap och förståelse för den nya europeiska höger som utmejslades i Sverige i början av 1900-talet.

Läsaren får mycket till livs och bilden av hur en konservativ höger med traditionella värderingar samt en social idé, men med tydligt avståndstagande mot liberalismen, växer fram; en politisk ideologi som omfamnar det germanska individuella frihetskravet såväl som omsorg om kollektivet.  I del två ser vi sedan hur denna idérörelse tar sig uttryck som statsbärande i det nationalsocialistiska Tyskland. Det är förvisso inte samma rörelse och jag övertygas inte helt om att de tyska nationalsocialisterna fick all sin inspiration från Sverige, men vi får likväl en insyn i hur denna svenska idé delvis praktiserades politiskt.

I Sverige fick denna nya höger aldrig det genomslag som den fick i delar av Europa. Framförallt beror detta på att vänsterns flaggskepp, Socialdemokraterna, införlivade flera beståndsdelar (rastanken, familjen som grundpelare med mera) i sitt politiska program innan Unghögern kunde bli en politisk kraft. Intressant att notera är att vi i den socialdemokratiska eran i Sverige, precis som under nationalsocialisterna i Tyskland, ser delar av Unghögerns politik levandegöras. Men socialdemokraterna var för internationella till syvende och sist, och för antitraditionella.

Den svenska nationella och sociala idén är idag lika aktuell, även om den kräver anpassning till dagens värld. Framförallt kanske i frågan om vad som är viktigt att lyfta fram; är det den traditionella moralen eller den sociala frågan? Är det, så att säga, socialism eller tradition vi behöver höja banér för i denna tid, med tanke på att båda är beståndsdelar i vår nationella ideologi? När man läser Unghögern och hur denna rörelse resonerade i 1900-talets början tycker jag att det blir tydligt att det är just de traditionella värderingarna vi lider brist på idag, inte social omtanke (även om det tullas på den).

I min bok Till värn för Norden skrev jag att vi håller på att bygga den svenska nationalismen för 2000-talet och att vi måste börja med att gräva där vi står. Denna process är fortgående och genom boken Unghögern menar jag att arbetet blev mycket, mycket enklare – grävandet är i allt väsentligt klart.

Nu kan vi börja bygga grunden för den svenska nationalismen för 2000-talet. För den som vill vara delaktigt i detta bygge, är boken Unghögern en absolut nödvändighet.

Köp boken hos Logik förlag.

 

Magnus Söderman
En etnisk svensk man som befinner sig mitt i livet; opinionsbildare, författare och radiopratare på Motgift.

Död åt kungahuset – leve republiken?

Monarkin i Sverige är en av de äldsta i världen. Redan Tacitus skrev om att svionerna (svearna) hade en kung. Att modernisterna vill förstöra denna traditionella institution är därför inte märkligt.

”Taxi Driver”, en alltjämt relevant film

Få filmer förblir relevanta decennier efter att de släppts. En film vars genomgående budskap är viktigare och mer relevant än någonsin är filmen Taxi Driver ifrån 1976 regisserad av Martin Scorsese med manus av Paul Schrader.

Recension: Högern kommer tillbaka

Magnus Söderman har läst Daniel Fribergs bok Högern kommer tillbaka och skriver här om denna.

  • Lars M Hermansson

    Intressant recension av intressant litteratur