Gamla stan är helt säkert mer än 850 år och troligen närmare 900 år, du kan läsa mer om det på den historiska delen av webbplatsen. Under alla dessa år som Gamla stan har utvecklats, förvandlats, ändrats och byggts om så har en del konstigheter kommit till, andra har dolts för den som inte vet hur man skall se dem och vissa har blivit förblivit hemliga.
Här avslöjar vi dem alla, ja alla som vi på redaktionen vill berätta om i alla fall. Lite måste vi ju kvar för dig som vill gå en guidad tur med redaktionen under temat "Bödeln, spöken och sägnerna".
1 - Slottet Tre kronors markeringar
I slottsbackens övre del finns det en markering i stenläggningen som motsvarar ungefär det du ser markerat med rött på bilden till höger. Detta representerar det gamla slottet Tre Kronors sydvästra bastion, d.v.s. det sydvästra runda hörnet på muren som omgav slottet. På andra bilden till höger (går att förstora) har vi markerat bastionen med tydlig gul färg för att göra det extra tydligt vilken del av det gamla slottet som avses.
Ställer du dig nu vid markering i gatstenen så kan du uppleva hur det gamla slottet var beläget och att det inte var mindre än det nuvarande om man räknar in murar och vallgravar. Det var också på många sätt ett mer klassiskt slott från sagornas värld med allt som hör därtill.
2 - Den försvunna delen av storkyrkan
Visste du att Storkyrkan skulle rivas år 1554, ja det var i alla fall vad Gustav Vasa ville. Han tyckte att kyrkan låg för nära slottet och det hindrade försvaret av slottet då kanonerna inte kunde skjuta på fiender som låg bakom Storkyrkan.
Högst upp på slottsbacken vid Storkyrkans östra gavel finns det markeringar i stenläggningen som visar den del av kyrkan som Gustav Vasa till slut rev. Det var det 5 kantiga (polygonala) koret som låg längst österut i kyrkan. På bilden till höger har vi lagt in markeringarna i stenläggningen med rött så du vet var någonstans du skall titta.
Gå gärna in och ställ dig innanför markeringarna och ställd dig frågan, gjorde denna rivning verkligen någon större skillnad?
3 - De 92 vita stenarna
De 92 vita stenarna, utmärkta extra tydliga på bilden till höger, har en hemsk historia bakom sig.
Den 7 - 10 november år 1520 låter unionskungen Kristian döda 92 stycken personer ur den svenska adeln m.fl. på stortorget, 82 st halhöggs och 10 st hängs. Detta hemska skådespel går till historien som Stockholms blodbad.
Alla svenska adelsfamiljer kallas år 1520 till Stockholm för att delta i kröningen av Kristian II. Festen efter kröningen håller på i flera dagar och på den 3:e dagen låter kungen stänga stadens portar och inleder förhör med de svenska adelsfamiljerna. Domare var Erik Trolle som låter döma de flesta anklagade till döden. De avrättas på stortorget.
Än idag sägs det att när nätterna den 7 - 10 november är riktigt bistra och fuktiga kan man se blodet flyta i rännstenarna på stortorget.
År 1650 lät Johan Eberhard Schantz bygga om det röda huset vid stortorget till dagens utseende och satte då också in en vit sten för varje dödad person i blodbadet. Det sägs att så länge stenarna finns kvar i huset så länge skall de mördade finna en viss frid, skulle dock någon sten försvinna kommer den personen stenen representerar att bli gengångare och vara tvungen att gå på staden gator i evig tid.
Du kan själv kontrollera antalet stenar på huset vid stortorget nr 20.
4 - Kanonkulan
Kanonkulan sitter bevisligen där i väggen, se bilden till höger. vill du se den med egna ögon så skall du går till hörnet på Stortorget och Skomakargatan och var det ligger ser du bilden ovan vid siffran 4.
Historien om kanonkulan är att den skall ha avskjutits under Gustav Vasas belägring av Stockholm år 1521. Inne i staden stod den danske kungen (unionskungen) Kristian II, i Sverige kallad Tyrann och i Danmark den Gode, och nästan fick den i huvudet. Belägringen slutade med att Gustav Vasa intog staden och blev så småningom Kung Gustav I (Vasa) och än idag kan man se kanonkulan.
Nåja, det där var ju inte sanningen utan sägnen. I själva verket så var det så här:
Möbelhandlare Fredrik Christian Hans Grevesmuhl lät år 1795 bygga ett gustavianskt borgarhus på hörnet Stortorget och Skomakargatan och det var han som då murade in kanonkulan i gaveln på sitt nya hus. En sådär 250 år efter händelsen den skulle symbolisera m.a.o. Han motiv var dock att skapa ett monument av Gustav Vasas belägring som fick Kristian II att ge upp, vilket ledde till att Sverige blev fritt efter unionstiden och var en hämnd på sätt och vis för blodbadet han orsakade år 1520.
P.g.a. kanonkulan kallas huset ibland för "Rövarkulan" eller bara "Huset kulan".
5 - Ansiktet och ?
Denna bild föreställer ett mansansikte och ? Ja just det, vad är det där som sitter under mansansiktet? Se bilden till höger.
En hel del tycker det ser ut som det kvinnliga könsorganet, då kan man ju fråga sig varför har någon satt dit det under mansansiktet. Du får ta reda på vad du tycker det ser ut som genom att gå dit. Adressen är Skeppsbron 44 och du ser på bilden överst på sidan vid nummer 5 var det ligger.
6 - Karnapen
Detta mycket märkliga burspråk, eller karnap som det igentligen heter, på kornhamnstorg nr 51, Scharenbergska huset, har en egen historia.
Drottning Kristinas halvbror, greve Gustaf Gustafsson av Vasaborg, ägde huset vid kornhamnstorg 51. När han byggde till sitt hus lät han göra detta märkliga burspråk på portalen mot mälaren och torget. Själva föremålet kallas för en karnap och var från början avsedd för bevakning. På grevens tid blev dessa typer av karnaper vanliga som utsmyckning av byggnader och portaler.
Detta är de enda kvarvarande karnapen i gamla stan och vilar på 4 stycken atlanter. Dessa påminner mycket om den utsmyckning som också finns på reglaskeppet Vasa, som grevens far, kung Gustav II Adolf lät bygga.
Det märkliga med burspråket är dock att det sägs att den manliga atlanten är en avbildning av greven själv. Detta gör att greven själv fortsätter att närvara i gamla stan, kanske går han ner från sin plats i karnapen för att vandra på gatorna under vissa speciella nätter under året. Vem vet. Du ser karnarpen på bildern till höger.
7 - Muren och skatten
Inne på en av Gamla stan mest kända restauranger, Restaurang Leijontornet, finns resten av ett försvarstorn, lejontornet, och själva för muren. Du ser det på bildern till höger som du också kan förstora. Var exakt Lilla Nygatan 5 ligger ser du på bilden ovan vid siffran 7.
Går du in på restaurangen, prova gärna att smaka deras utmärkta mat, så kan du se delar av den gamla muren. Den upptäcktes på 1980-talet i samband med att ägaren till Victory Hotell, Gunnar Bengtsson, ville anlägga en liten park på hotellets bakgård. När man började gräva hittades resterna av muren och tornet och parken blev så småningom istället en restaurang.
Exakt när muren och tornet byggdes vet man inte men att det var någon gång på 1380-talet är mycket troligt för pålarna som muren och tornet står på är daterade till 1382-1384 genom som s.k. dendrokronolgi.
Det var dock inte första gången man grävde på detta ställe utan år 1937 när det låg en potatisafffär på platsen som skulle reoveras upptäcktes en skatt under trägolven, en riktig skatt som bestod av hela 18.000 silvermynt och därtil massor av andra värdefulla föremål. Skatten dateras till tiden från år 1741, för så gamalt var det yngsta myntet, så någon gång därefter måste skatten ha gömts. Värdet idag skulle motsvara ca 100 miljoner kronor. Skatten kallas för Loheskatten.
På 1700-talet bodde släkten Lohe i huset där skatten hittades. De var en rik släkt med eget rederi, sockerbruk, järnbruk och många lantegendomar. De lånade också ut pengar och ansågs vara kanske de rikaste av alla i staden på den tiden. På 1740-talet var det oroliga tider i Stockholm, 5.000 dalkarlar stod på nuvarnade Gustav Adolfs torg och hotade med att storma Gamla stan och ta allt som fanns att ta. Kanske var det nu som släkten Lohe gömde sin skatt?
Du kan läsa mer om skatten på Stockholms stadsmuseums webbplats, på detta museum är det mesta av föremålen utställda. Mynten hittar du på Myntkabinettet, som också ligger i Gamla stan.
8 - Normalhöjdpunkten
Innanför luckan som sitter på bergväggen i Schering Rosenhanes Gränd finns det som under lång tid var Sveriges Normalhöjdpunkt. Föremålet innanför luckan var en i silver graderad vertikal som angav denna höjd.
Normalhöjdpunkten var en referenspunkt som alla andra höjdpunkter i Sverige refererade till, vilket möjliggjorde korrekta angivelser i höjdled. Höjden över havet i Normalhöjdpunkten var 11,800 meter. D.v.s. den hade en noggrannhet på 0,001 meter eller m.a.o. 1 millimeter. År 1898 etablerades Normalhöjdpunkten av Professor P.G. Rosén på Riddarholmen vilket var bekvämt då Generalstaben som var ansvarig för detta låg på Riddarholmen.
Idag används inte denna Normalhöjdpunkt längre utan det finns en i Amsterdam som gäller för hela Europa.
9 - Norreports markeringar
Redan år 1409 nämns Norreport som den norra porten i stadsmuren för första gången och då avsågs det vi idag kallar Inre Norreport. Den Yttre Norreport låg på Helgeandsholmen men det lämnar vi därhän just nu.
På bilderna till höger kan du se, del på bilden med de röda markeringarna, var Inre Norreport låg och del på den andra bilden hur inre Norreport såg ut.
Prova nu hur det skulle vara att komma in till Stockholm på 1400 - 1600-talet och passera genom Norreport. Du kommer säkert att upptäcka att det är en smal passage så någon större mängd människor kunde inte passera utan att det uppstod trängsel, speciellt när de skulle kontrolleras av vakterna också. En sorts tidig trängseskatt som sedan dagens politiker har hakat på.
Och JA, det är riktigt om du undrar. Den tidens Norrbro som gick från Norreport över till helgeandsholmen hade en annan vinkel, så det var en spikrak linje från västerlånggatan genom Norreport över till helgeandsholmen. Inte som idag där det är en vinkel från Västerlånggatan till stallbron och Riksdagen. Du kan läsa mer om allt detta och mycket mycket mer på den historiska delen av webbplatsen.
10 - Helvetet
Helvetet var och är fortfarande en plats i Gamla Stan som du kan besöka.
Den delen av Prästgatan som ligger norr om Stokyrkobrinken kallades fram till 1885 för Helvetet eller Helvetsgränd. Namnet kom från det område som låg nordväst om Storkyrkan och hette Helvetet. Förr i tiden ansågs den delen som låg norr om kyrkan vara ett vanhelgat vilorum för de döda och kallades därför Helvetet.
För att ytterligare understryka Helvetet så var det också här i den sk Bödelstugan som stadens Bödel bodde fram till 1550-talet. Hans hus finns inte längre kvar då det revs tillsammans med ett flertal andra småhus vid denna tid för att ge plats åt nya större och modernare hus. Bödeln var vanligen en dödsdömd person som fick leva mot att han agerade bödel. Han fick normalt också stadens märke inbränt och båda öronen avskurna för att inte kunna smita från sina uppgifter.
På bilden ovan vid siffran 10 ser du var Helvetet låg, denna del av gatan kallas numera för Prästgatan som också fortsätter hela vägen söderut till Benickebrinkarna. Vågar du gå in där?
|
