Den kristna smutskastningskampanjen mot William Pierce fortsätter

Magnus Söderman fortsätter sin smutskastningskampanj mot dr William Pierce. Bland annat hävdar han helt utan belägg att dr Pierce ska ha lämnat ut National Alliance medlemsregister till FBI. Han fördömer ironiskt nog också Pierce för att han enligt Söderman ska ha tillåtit smutskastningskampanjer. Den han tar i försvar är Harold Covington, kanske den värste smutskastaren någonsin inom amerikansk nationalism. Några belägg för att Pierce bedrivit smutskastningskampanjer som var ”åt helvete fel” presenterar Söderman inte heller den här gången.

Den senaste tidens debatt om kristendomens roll för dagens och framtidens nationalism har tydliggjort flera saker. En av dem är att det en gång för alla ovedersägligen har bevisats att vissa personer inom svensk nationalism låter sina religiösa övertygelser få prioritet över folkets intressen. Magnus Söderman, Olof Flodæus och Jonas de Geer försöker exempelvis med en kampanj svartmåla samtliga nationalister som kritiserar deras kristna övertygelse genom att stämpla dem som ”mentalt judaiserade”.

Vissa mindre sofistikerade personer verkar ha missförstått kärnan i de kritiska reaktioner detta resulterat i. Frågan handlar inte om huruvida nämnda personer eller andra nationalister är kristna eller inte, den handlar om det problem som uppstår när religiösa till följd av sin tro och aversion mot icke-religiösa nationalister ger sig på dem och inte drar sig för att smutskasta dem med lögner och förtal enbart för att de kritiserar kristendomen.

Den främsta måltavlan för smutskastningen har varit dr William Pierce, en framträdande förebild för många logiskt och biologiskt orienterade nationalister. Magnus Söderman och Olof Flodæus försökte i en artikel på nationell.nu framställa William Pierce som ”mentalt judaiserad” genom att framföra lögnen att hans filosofi ”tänktes ut av den judiske fysikern och filosofen Mordechai Nessyahu” och sedan utvecklades av Pierce ”från Nessyahus grund för att den skulle passa hans politiska övertygelse”. De hävdade vidare att Pierce inspirerats av en ”Stalin-anhängare”, trots att inspirationen inte hade någon som helst koppling till Stalin.

Det som motiverade Söderman och Flodæus till att beljuga och smutskasta Pierce var att han i två artiklar kritiserat kristendomen. Det var allt som krävdes för att lögnen mot en nationalistisk förgrundsfigur ansågs vara berättigad ur deras religiösa perspektiv. Beredvilligheten att ta till sådana skamlösa metoder ger skäl till oro och eftertanke.

Magnus Söderman har valt att kommentera det hela på Flashback via signaturen Straybullet:

Naturligtvis kan vi inte veta om dr Pierce kände till judens idéer eller inte. I Griffins bok nämner han inte med ett ord att det finns en annan ”kosmoteism” trots att judens lärjunge kände sig nödgad att ändra på benämningen av deras ”tro” eftersom bland andra Pierce använde dem (inte vad jag kan dra mig till minnes i alla fall och inte i kapitlet kosmoteism. Han gjorde sig inte ens lustig över det. Kanske visste han det inte då heller, att det fanns en alternativ kosmoteism? Pierce var fysiker, universitetsutbildad och alla som vet något om universitet vet att man lyssnar, tar in och diskuterar interna spörsmål. Skulle den amerikanska fysikervärlden vara helt okunniga om judens idéer ett par år efter att de formulerades? Andligt sökande och intresserade fysiker i USA kände inte till judens kosmoteism?

Han backar tillbaka från det tvärsäkra påståendet att ”Kosmoteismen tänktes ut av den judiske fysikern och filosofen Mordechai Nessyahu” och att ”Pierce utvecklade sin religion från Nessyahus grund”, men försöker ändå rättfärdiga det, trots att logiken haltar betänkligt. Trots att begreppet ”kosmoteism” använts i en rad olika sammanhang sedan 1700-talet valde Söderman att sammankoppla enbart Mordechai Nessyahus kosmoteism med William Pierce i ett uppenbart försök att belägga att han var ”mentalt judaiserad”.

Några som helst belägg för att William Pierce ens känt till Mordechai Nessyahu är Magnus Söderman fortfarande oförmögen att presentera. I stället spekulerar han vilt, och fel.

I universitetsvärlden förekommer hundratusentals akademiker som vill sprida sina idéer. Varför skulle William Pierce, minst tre år efter att han lämnat universitetsvärlden, återvända för att söka upp Mordechai Nessyahu? Hans akademiska arbeten förekommer endast på hebreiska och tvärtemot Södermans spekulationer kan vi med stor säkerhet förutsätta att de påstådda översättningarna med största sannolikhet inte vann någon större spridning bland fysiker. Förutom antydningar från översättaren Tsvi Bisk har åtminstone vi inte sett några belägg för att Nessyahus idéer ens kallades för ”kosmoteism” före 1997. Efter sökningar i flera naturvetenskapliga databaser har vi inte funnit någon artikel i någon akademisk tidskrift som ens nämner Nessyahus idéer, än mindre kallar dem för ”kosmoteistiska”.

Utöver dessa vilda spekulationer för att försöka släta över sin uppenbara lögn fortsätter Magnus Söderman med att skriva följande:

Dr Pierce var inget helgon! När han genom Resistance tillät smutskastning av Bob Mathews och hans bröder så var det åt helvete fel! När han lämnade ut Alliansens medlemslistor till FBI efter bombningen av Alfred P. Murrah Federal Building (då man hittade ett exemplar av Turner Diaries i den misstänktes bil) vilket Fourteen Word Press tog upp, så var det åt helvete. Att han tillät en långdragen smutskastningskampanj mot Harold Covington var under hans värdighet… och så vidare. Betyder det att han var dålig? Nej, det betyder att han var en människa, med de fel och brister en människa har.

Efter att ha blivit påkommen med att svartmåla William Pierce utan att kunna belägga sina anklagelser svarar Magnus Söderman alltså med att rikta tre nya anklagelser mot honom utan några som helst källor och förklaringar av hur han värderar sanningshalten i dem.

Anklagelsen om att Pierce skulle ha lämnat ut medlemsregistren till FBI kan avfärdas direkt som ännu en grov lögn. Det finns inga som helst belägg för det påståendet, men det vore ändå sannerligen på sin plats att Söderman för sin egen heders skull, om han har någon, åtminstone redovisar sina källor.

De två övriga anklagelserna är mer diffusa då Magnus Söderman återigen talar i svepande ordalag och inte anger några källor.

Vilken ”smutskastningskampanj” mot Harold Covington avses och vilken roll menar Magnus Söderman att William Pierce skulle ha haft i den? Det är inte omöjligt att William Pierce ”tillät” ”smutskastning” av Harold Covington. Det är nämligen väl dokumenterat – och borde studeras närmare av alla intresserade – att Covington under flera decennier spritt falska rykten och drivit smutskastningskampanjer mot en lång rad nationalister i USA, något som även drabbade Pierce.

Harold Covington har de senaste åren blivit bekant för flera svenska nationalister i samband med diskussionerna kring hans utopiska pentalogi om vit secession och etablerandet av ett homogent vitt hemland i nordvästra USA. Detta ska inte tolkas som någon kritik av Covingtons litterära gärning, men för att tydliggöra omständigheterna måste det konstateras att Harold Covington genom åren etablerat sig som en av de mest kontroversiella och avskydda personerna inom vit amerikansk nationalism, och det inte utan orsak.

En kort tid efter att John Hinckley den 30 mars 1981 försökt skjuta ihjäl president Ronald Reagan sökte Harold Covington upp FBI och påstod att John Hinckley var medlem ihans parti National Socialist Party of America (NSAP), ett rykte som även spreds till media. Efter en närmare granskning kunde FBI avfärda Covingtons påstående som ett publicitetstrick, men trots det vidmakthåller han än i dag att John Hinckley verkligen var medlem i NSAP. Varför, om det ens hade varit sant, valde Harold Covington att självmant vända sig till FBI med den informationen?

En närmare sinnesundersökning av John Hinckley visade att han lider av en narcissistisk och schizoid personlighetsstörning, dystymi samt borderline med passiv-aggressiva egenskaper. Ingenting tyder på att han någonsin haft något intresse för nationalism.

Förutom flera bisarra lögner av det slaget har Harold Covington systematiskt smutskastat andra nationalister genom att använda väldigt suspekta metoder. När lögnerna började riktas mot medlemmar i National Alliance förmådde det slutligen William Pierce att i slutet av 1992 skriva den mycket läs- och tänkvärda artikeln The Perils of Hobbyism som publicerades i National Alliance interna medlemstidning Bulletin:

Bland rasmedvetna vita amerikaner finns tyvärr ett antal vars känslomässiga och intellektuella utveckling stannade permanent någonstans kring puberteten. De är människor som inte lockas till Natonal Alliance för att det ger dem ett sätt att arbeta för vår ras överlevnad och utveckling, utan för att de hoppas att det kommer ge dem en möjlighet att träffa andra som också gillar att klä sig i hemmagjorda SS-uniformer och salutera sig själva i sovrumsspegeln, byta nazistiska souvenirer, och hänge sig åt spännande skvaller om den så kallade ”rörelsen”. Dessa är hobbyisterna [...] Vi försöker att sålla bort hobbyisterna när de ansöker om medlemskap, precis som vi sållar bort homosexuella och drogmissbrukare, men ibland lyckas en eller två av dem slinka in ändå. De utgör inte bara en potentiell källa till förlägenhet om någon tidningsreporter någonsin lyckas få tag på en av dem, de kan faktiskt vara störande genom att distrahera seriösa, mogna medlemmar med deras barnsliga fixering vid skvaller om ”rörelsen” och tillhandahålla vårt folks fiender med information [...]

Flera medlemmar har rapporterat att de blivit kontaktad av en ökänd hobbyist nyligen som försökt förmå dem att svara och förse honom med information om Alliansen.

Hobbyisten, Harold Covington, använder för närvarande pseudonymen ”Winston Smith” och ibland sitt eget namn [...] Han är 37 år gammal, är gravt överviktig och har bedrivit hobbyism under åren tilsammans med några av de mest bisarra och motbjudande figurerna i de tokiga utkanterna av ”rörelsen”, i synnerhet som den högra handen till den halvjudiska ledaren för American Nazi Party [i själva verket NSPA, vår anmärkning] Frank Collins (född Cohn), som dömdes 1980 för homosexuella övergrepp på unga pojkar i hans högkvarter i Chicago.

Covington har insinuerat i sina senaste brev att vår medlemskapssamordnare, Will Williams, är homosexuell, en polisinformatör, och en bedragare som falskeligen utger sig för att vara en före detta officer inom ett specialförband. Det skandalösa i hans anklagelser tycks vara beräknade för att provocera fram en reaktion från dem som han skriver till.

Covingtons teknik är att blanda halvsanningar med upprörande lögner som han helt enkelt hittar på [...] Som Adolf Hitler varnade för i Mein Kampf fungerar denna i grunden judiska ”stora lögn”-tekniken väl med osofistikerade människor, som inte kan tro att någon skulle vara så fräck som att berätta grova lögner med absolut ingen grund i verkligheten. [...] Vi måste sträva efter att bibehålla vår kvalitet i framtiden och från våra led eliminera de sista spåren av hobbyism, oavsett om det manifesterar sig som en uniform- och souvernirfetischism eller som en osund fascination för skvaller.

Till slut fick Will Williams nog av Covingtons smutskastningskampanj och stämde honom för förtal. Covington svarade med ett tresidigt försvar där han bland annat hävdade att vita nationalister har en så ”vanhedrande och motbjudande” åsikter och livsstil att de inte kan utsättas för förtal:

Under ett antal år har Mr Williams frivilligt antagit en livsstil som inneburit ett aktivt medlemskap och ledande roller i flera vit makt-organisationer. Detta resulterade senare i hans inblandning i en rad transaktioner, händelser och episoder av sådan vanhedrande och motbjudande karaktär att de standarder för skador och förlust av anseende som normalt skulle gälla för en normal, laglydig medborgare inte rimligen kan sägas gälla för honom. Genom att ta hänsyn till dessa moraliska frågor kommer domstolen bli medveten om att det moderna amerikanska samhället har fastställt i sin samlade vishet att vit överhöghet och aktiviteter relaterade till främjande av vit överhöghet är vanhedrande och motbjudande per se. Det är försvarets inställning att genom att välja sitt nuvarande sätt att leva har han i ögonen på alla sunda människor frivilligt avstått från de värderingar och normer som skulle berättiga honom att väcka talan om förtal mot svaranden eller någon annan.

För vårt vidkommande är det uppenbart vems åsikter i sammanhanget som är motbjudande.

Vilken smutskastning Magnus Söderman menar att William Pierce ska ha tillåtit mot Robert Jay Mathews är oklart. Däremot står det klart att Harold Covington också försökt sprida föreställningen att William Pierce ”gjorde allt han kunde för att ta avstånd från” och ”offentligt fördömde” Bob Mathews. Tvärtom lyfte William Pierce flera gånger fram honom som en förebild. Bland annat såg han till att sprida Bob Mathews sista tal (ladda ner talet Call to Aryan Warriors här) med tillhörande kommentarer.

Varför Harold Covngton under flera decennier haft så nära till hands att ta till ”stora lögn”-tekniken mot flera ledande nationalister är oklart. Många hävdar att Covingtons morfar Benjamin Glass var jude, men vi har inte sett några säkra källor som bekräftar att så är fallet. Däremot är det som visats ovan bekräftat att Harold Covington drivit ett antal smutskastningskampanjer.

Bevisen för att William Pierce skulle ha organiserat någonting motsvarande mot Harold Covington verkar däremot vara mer sparsamma. Ett ”bevis” som tidigare förts fram är artikeln Why I Broke With William Pierce skriven av ”avhopparen” Bradford ”Brad” Davis. Problemen med ”beviset” är dock flera. För det första har det aldrig funnits någon medlem vid namn Bradford Davis i National Alliance. För det andra visade det sig vid en närmare undersökning att ”Brad Davis” hade exakt samma ip-adress som Harold Covington, något han också konfronterades med. Trots det har Covington fortsatt att cirkulera texten som ett ”bevis” och blivit påkommen på nytt med att i andra sammanhang använda pseudonymen ”Brad Davis” för att försöka vinna stöd.

Vi får hoppas att Magnus Söderman förlitat sig på bättre ”bevis” än det nyss nämnda och kommer redogöra för dem i detalj.

Med tanke på den uppenbara smutskastningskampanj Magnus Söderman själv bevisligen driver mot William Pierce för tillfället är det lustigt att han i två av sina tre nya anklagelserna fördömer att William Pierce skulle ha tillåtit smutskastning av andra nationalister. Det vore enligt samma logik rättfärdigat att hålla Stefan Jacobsson och Daniel Höglund ansvariga för Magnus Södermans smutskastning av William Pierce och konstatera att det är ”åt helvete fel”.

I konsekvensens namn borde han åtminstone anse att det vore ”under deras värdighet” och ”åt helvete fel” att Jacobsson och Höglund tillåter honom hållas, även om han givetvis är glad över att de gör det.

Fast i det här fallet är det ännu mer ”åt helvete fel” att det Magnus Söderman gör inte får några konsekvenser för hans inflytande inom Svenskarnas parti. Problemet för nationalismen i landet har under lång tid varit att alldeles för många hobbyister har accepterats inom ”rörelsen”. Det som skapar splittring är inte att destruktiva tendenser eller personer exponeras utan att ingenting görs för att beivra förekomsten av de destruktiva – och att det inte görs beror på ”ledarna” för allt för många projekt och partier själva beter sig som hobbyister.