Läs mer om:
goethe
insats
intresse
kulturens
romantikens
skrift

Herdenberg, Sven Victor Engelbrekt, operasångare, baryton

Herdenberg, Sven Victor Engelbrekt, operasångare, baryton (f.7/s1890),studerade sång vid Musikkonservatpriet 1911—16 och genomgick därefter operaskolan. Han debuterade1918vid Kungl. teatern och var engagerad där1919—45.Bland hans roller kunna nämnas Escamillo i “Carmen”, Klingsori “Parsifal”, Scarpia i “Tosca”, Marcel i “Bohéme” och Gudfast i “Arnljot”. H. verkar även som sångpedagog. von Herder, J o h a n n G o11f r i e d, tysk författare(1744—1803),en av den tyska romantikens mest betydelsefulla förgrundsgestalter. Tf. var född i Mohrungen (Ostpreussen), son till en fattig klockare, kom1762till univ. i Königsberg, där han studerade teologi, och kom där i beröring med ! Kant och Hamann. Den förre riktade bl.a. hansIuppmärksamhet på Rousseau, den senare påIYoungs berömda skrift om skaldeoriginaliteten samt på Bibeln, ITomcros och Shakespeare.1764fick H. plats som skollärare och pastorsadjunkt i Riga,1769tog han avsked och reste, närmast i pedagogiskt syfte, till Paris. Redan uppmärksammad genom sina skrifter fick han följa en ung prins av Holstcin-Eutin på cn bildningsresa, som han dock avbröt i Strassburg. Dessförinnan hade han i Darmstadt träffat Caroline Flachsland, som han1773äktade och vars inflytande över honom icke var alldeles fördelaktigt. I Strassburg vistades H.1770—71och träffade här Goethe. De båda unga männens möte kan betraktas som romantikens genombrott i Tyskland. H. blev1771konsis-torialråd hos greven av Lippe i Buckenburg och kallades genom Goethe1776till superintendent i Weimar, där han stannade till sin död. H:s sista tid förbittrades av sjukdom och av känslan att vara förbigången och misskänd. A ven vänskapen med Goethe svalnade efter dennes italienska resa. — Redan under rigatiden synes H. ha huvuddragen klara av den åskådning, som skulle göra hans insats så utomordentligt fruktbar för den kommande utvecklingen. I sin första tryckta skrift, “Frag-mente fiber die neue.rc deutsche Literatur”(1767).ivrar han för en nationell tysk diktning, och i “Kritische Wälder”(1769)och “Auch eine Philo-sophie der Geschichté zur Bildung der Mensch-heit”(1774)angriper han den tomma upplysningen och går som kritiker förbi Lessing. Syntesen, den genetiska uppfattningen, dominerar hans tänkande och kommer honom att betrakta alltet som cn organisk skapelse: därmed skänker han romantiken ett av dess betydelsefullaste grundbegrepp. H. är först och främst lärjunge till Rousseau. Från denne har han sitt levande intresse för det ursprungliga och naturenliga. För H:s vetenskapliga och historiska insats är likväl en annan föregångare ännu viktigare: Monlesquieu. Dennes uppslag, att klimat och miljö inverkat på folknaturell, lagar och samfundsliv, upptager och utför H, på kulturens alla områden. H. vill undersöka kulturens och främst diktens beroende av natur och folklynne; hans folkpsykologiska intresse driver

Sök artikel: