Bättre och sämre återvinning i Lindesberg

Återvinningsstationen är en allmän resurs som vi betalar för att den ska finnas. Det finns fyra stycken i Lindesberg som drivs av Samhällsbyggnad Bergslagen.

Den vid Lingonvägen och den vid Folkets hus är av särskilt intresse för mig. Lingonvägen för att den är så besvärligt placerad vilket försvårar dess syfte, Folkets hus för att den verkar fylla sitt syfte bäst. Den sistnämnda är bättre inhägnad och det tyder på bra planering.

VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration pе din lokala ETC-tidning

På Lingonvägen ställer folk sina bilar vid stationen då den står på en parkering, de går över till fotbollsplan, lekpark och en stor användbar gräsplan. Om sopor hamnar utanför behållarna sparkas de runt, de blåser iväg och dras iväg av djur. De sprids lätt då staketet som står där bara skyddar åt norr, men inga andra väderstreck. Sämre avskärmning gör att det ser stökigare ut än det behöver och förväntningarna på området blir lägre.

Grovsopor tenderar hushåll få frakta iväg själva. Ett problem är att de tenderar hamna bland de övriga soporna. Ibland på grund av slarv, i andra fall är det uppenbart att det är fel på upplägget och inte de enskilda. Ponera att du inte har pengar, språk eller kontakter så blir frakten svårare. Så soffor och annat ställs inte helt orimligt vid återvinningsstationen. Det är inte ”rätt”, men det är förståeligt. Behållare för grovsopor ställs ibland upp på Lingonvägen, fast uppenbarligen är det inte ofta nog.

Återvinningsinformation kommer i regel som envägskommunikation, och även om inte all verksamhet kräver dialog, så medför kommunikation genom påbud att de som det kommuniceras till känner sig avskurna från beslut, planering och slutligen genomförande.

Allmänna resurser fungerar bäst om människorna som brukar dem känner sig involverade. Det kvittar om det är ett grupparbete i skolan, delade betesmarker för schweiziska bönder eller återvinningsstationer. Kommer påbud uppifrån korrigeras överträdelser ofta med böter som höjda taxor och övervakning. Det är resurskrävande. Överenskommelser bland likar bygger i stället på förtroenden och sociala utbyten av normer och regler. Nobelpristagaren Elinor Ostrom har visat på att folk oavsett bakgrund är kapabla till sådan organisation. Annan forskning visar att personlig kontakt i ett bostadsområde är ett av de effektivaste sätten att få folk att återvinna på.

En anledning till att det fungerar bättre vid Folkets hus än vid Lingonvägen tror jag som sagt är att stationen är bättre planerad. Så det bör tas efter. Fast om förhållandena runt Lingonvägen är annorlunda borde lösningen också anpassa sig efter detta. Endast mer av samma är då fel väg att gå.

Snarare tror jag att samförvaltning med de som bor i området är bättre än ”hårdare tag”, mer regler, skyltar eller övervakning. Folk blir då mer involverade i återvinningsprocessen, och de ges då ett forum där brister som grovavfallshantering kan diskuteras och lösas. Att sådant fungerar är trots allt en lika vital del i hela genomförandet av återvinningen som att behållarna slutligen hämtas, töms och ställs tillbaka.